Tjoddas-Loffe mamman

4 vingliga, krokbenta och hasande var de men äntligen har min älskade prinsessa tagit sina första steg, alldeles själv. Det känns så skrämmande overkligt. Sedan Loffe började stappla omkring i värsta "full som en kaja" stilen, så har Tjoddas betraktat och funderat. Visst, hon har testat att resa sig upp själv utan att hålla i nåt men först de sista dagarna har man märkt viljan att komma framåt. Det är en helt annan växel och hon utstrålar så otroligt mycket styrka inifrån när hon tar sats och tvingar benen och fötterna att samarbeta med envisheten.
Ursäkta språket nu för här kommer en svordom (så håll för ögonen om ni är känsliga) Fy fan vad häftigt!
Älskade ungar vad jag blir trött på att ni alltid klättrar i mina kläder, nyps, trillar och slår er, är griniga i omgångar och att ni alltid måste gråta, precis samtidigt. Men oj vad mycket man får tillbaka bara man tar ett andetag och påminner sig själv om att man måste rida ut topparna för att komma till de roliga mellanstunderna när allt liksom flyter på och alla leker snällt med varandra. Det går fort och jag är lycklig över att jag faktiskt känner mig tillfreds med hur vi har utnyttjat tiden hittills. Att vi iallafall försöker, få tid; till det som skapar mest lycka och närhet, nämligen att umgås som familj och göra saker tillsammans.

Tack alla mina två barn för att ni gör mina dagar en gnutta mer spännande än om jag varit utan er. Tack också älskade make för att du hjälpt mig att sätta dessa två till världen och för att du tar hand om oss efter bästa förmågan.


Prinsessan Tjoddas på finbesök hos familjen J



En eftertänksam liten kille (för en gångs skull)


En trött Tjoddas och en liten Junarn som är lite blyga i början av kvällen.
(Det gick över sen...speciellt för Loffe)


Tjoddas får provsitta Junarns finfina cykel. Det var lätt kvällens höjdpunkt och
våra små flockades runt cykeln gång på gång.


Tack snälla familjen J för en härlig kväll. Skönt med lite fler inbokade dagar och kvällar framöver.

Ibland är det en sablans tur att inte mamma är med och vet allt som Tjoddas och Tjoddaspappan hittar på.
Ja, hon är duktig men ni som har varit här vet vilken lutning vår backe har.....

"Tjoddas på Bobbycar"

Nu är det snart sista söndagen hemma med alla små och stora innan det även är dagis för lille Loffe, overkligt men sant. Det är lite bitterljuvt att behöva börja jobba igen...eller nåja....jobba någon annanstans än hemma och för riktiga pengar iallafall. Tänk att huset kommer se ut på kvällen, precis så som man lämnade det på morgonen.... också en smula overkligt. I vanliga fall hinner man ju städa ungefär 3-4 gånger om dagen och ändå ser det ut som man suttit med armar och ben i kors hela långa dagen när kvällen infinner sig.
Solen såg lovande ut idag men vinden svek så snart man vågade stoppa näsan utanför dörren. Jag känner mig lite extra låg efter en fullspäckad helg, det blir så tomt när man helt plötsligt inte har lika mycket att göra som när man har kalas. Sen har jag tyvärr fått se sanningen i vitögat och avbokat min plats i vårruset inför morgondagen. Jag har springförbud i ungefär 3 veckor och ska faktiskt vara försiktig med att promenera för långt också. Två graviditeter ganska tätt inpå varandra med foglossningar och även att man har haft två små guldklimpar att lyfta runt på (och ganska många kilon i övervikt), har tyvärr gjort att inte allt har hamnat där det ska än och nu har jag dummat mig och får sota för det. Ingen är mer besviken än jag och det är ett svidande straff att inte får delta när man sett fram emot det så mycket.

Men, idag grillade vi hamburgare, åkte rutschkana (tack mormor och morfar) och busade loss. Det märktes tydligt på barnen idag också att maten inte varit som den brukar under helgen och alla (utom maken då som alltid är på irriterande bra humör) var lite lagom griniga. Vi ska definitivt gå och lägga oss tidigt ikväll. Loffe har fått en mäktig omelett och vi ska se om det kanske ÄR maten som gör att han vaknar på nätterna. Det börjar bli lite strängt nu. Det går säkert över men sömn är betydligt viktigare än man tänker på.

Vi kör väl lite foton idag också?




Gurka, tomat, hamburgare och ost.....alla favoriter trängs på dagens hamburgertallrik.



Knäppiskatten totalgillar att Loffe dissar osten på sin hamburgare och roffar åt sig.



När osten är borta följer Loffe kattens exempel....man verkligen såg att han tänkte ungefär:
"Hm, undrar om det går fortare ifall man slopar händerna som mellanled"



Tjoddas började tala om att det var gott och Loffe följde genast hennes exempel,
han lägger dock till ett långt "mmmmmmmm" som ljudeffekt för att förstärka upplevelsen något.



Och när det blir lite mat över så blir hönorna jätteglada för lite grönsaksbitar.
Söndagsmatiné i fönsterkarmen för barnen.


Mitt i all min röra av tyger och nystan tar maken en kopp kaffe och läser
tidningen med en nyfiken liten busunge som sällskap.



Sist men inte minst. Här är tyget vi tittade på igår mammaliten. Du hade rätt...
det blev en fin klänning till Tjoddas och jag gjorde en strl för stor så det finns utrymme att växa
och släppa ner fållen om man vill. Lite 60-70-tals stuk nästan va? Byxorna är köpta dock.


Tjoddasmamman vs Symaskin..... 1-0


Må väl!

Ok så eftersom vår lille Loffeman faktiskt fyllde år i dagarna så känns det lite mer ok att det handlar lite extra om honom i dagens blogginlägg. Kameran har varit som limmad i händerna sedan några dagar tillbaka när han började ta sina första steg, idag har han gjort ett litet skutt framåt med det där "gåendet" och rätt som det är kommer han med hela ansiktet i ett stort leende och styltar förbi en tvärs genom rummet. Det är jättekul att titta på och framförallt ser man hur snabbt de små liven lär sig att parera och adaptera. Fantastiskt egentligen, vad människan är förmögen till. Synd att man inte tänker på sånt så ofta, det liksom försvinner i all vardag, sånt man ser varje dag.

Tack för alla fina presenter, vykort och gratulationer till vår lille kille "Bulan".

Lite bilder måste vi ju ha, såklart.


Jag kan minsann också stå upp, jag övar i smyg när jag tror att ingen tittar.



En vagn kommer lastad, full med födelsedagspresenter!



Tjoddas gjorde det enda rätta, hon tog vagnen och satte fart bort från lillebror.



Loffe provsmakar sina presenter lite.



Pappa (och även farmor, fast utanför bild) hjälper till att blåsa ut ljuset på tårtan.



Och idag (lördag) så startade vi dagen med findiadem i håret vid frukost...
bara för att komma in i feststämningen som skulle fortsätta med kalas nr 2.



Tofsar och klänning på, lite tråkigt att de fina blommorna på hårsnoddarna inte
satt så bra, den ena blomman trillade av på en gång och den andra föll strax därefter.



Jodå, man kan visst springa omkring lite byxlös när man har kalas. Iallafall en stund.



Linslusen i Tjoddas tog över.



Full fart....



Dagens favoritbild i alla kategorier!



Tjoddas kämpade tappert mot tröttheten i morfars knä, när hon hamnade hos
mormor en stund senare gav hon upp, somnade och lämnade en salivpöl på mormors tröja.



Testar kuddarna i kökssoffan.



Leker tittut med mormor på andra sidan bordet.



Påskliljor är de bästa blommorna jag vet, helt klart! Extra skoj när man
kan plocka en bukett själv till speciella ändamål som tillexempel ett kalas.



"Sir" Loffe, som vissa tydligen kallar honom, visar här tendenser på att anpassa sig till sin nya titel
och har minsann skaffat en egen privatchaufför. Det skrattas mest från båda barnen och körningen
blir därför lidande. Svårt att knuffa på när man ligger dubbelvikt över handtaget på vagnen och fnissar.


Grattis igen älskade lille Loffe, ditt första år gick verkligen fort och vi hoppas på många, många, många fler kalas innan du tycker vi är pinsamma och löjliga som tvingar dig ha ballonger och äta tårta på din födelsedag.
Många pussar och kramar från mamma och pappa.

Vi var och handlade igår, väl inne i affären sitter Tjoddas med skannern man har för att skanna in streckkoder och slippa köa i kassan. Hon lyfter den till örat och babblar på som tusan. Plötsligt ser jag i ögonvrån en anställd kvinna som slutar upp med att plocka in varor och nyfiket kikar på Tjoddas. "Shit" tänkte jag och lägger mig till med ett vinnande leende, samtidigt som jag tar skannern ifrån Tjoddas och säger hurtigt: "Ja, hon tycker det ser ut som en telefon".... ingen reaktion från kvinnan som fortsätter att kisa mot oss.... "en telefon" säger jag lite osäkert och förklarande.... fortfarande ingen reaktion.
Rätt som det är tittar tanten på Tjoddas, sätter sin tumme under hakan och drar snabbt två gånger. "busar" på teckenspråk. Jahaaaaaaaa, säger det i skallen på mig då och jag tecknar tillbaka "hon tror det är en mobiltelefon" kvinnan tittar skeptiskt på mig och börjar fumla lite med sina varor igen. Jag vänder mig om och går.
När ni nästan är helt färdiga och framme i kassan dyker damen upp igen och börjar packa in varor där vi står och dividerar huruvida vi har glömt nåt eller inte. Hon saktar in och man ser att hon kikar på Tjoddas igen. Vi ler mot varandra och jag fortsätter att prata och teckna med Tjoddas. Då, plötsligt, ser man en lampa som tänds i ögonen på kvinnan och hon fyrar av värsta leendet. "Jag är döv förstår du" tecknar hon snabbare än vad jag hinner med och pekar förklarande på sin anställningsskylt och mot sitt ena öra. "Ja, jo, jag förstår" svarar jag, så gott jag kan och förklarar att jag kan inte alla ord och att vi använder oss av TAKK när vi pratar med Tjoddas. Hon nickar att hon uppfattat och sen lirkar vi igång barnen till att teckna med lite sånger och ledande ord. Hon skrattar gott åt att Tjoddas tecknar att hon vill "åka" "hem" och gå på "pottan" Efter en liten stund tecknar vi att det är dags att åka och hon tecknar tillbaka att hon ska fortsätta jobba. Det sista jag ser är hur hon tecknar "det var kul att ses" jag nickar glatt tillbaka och hoppas hela vägen hem att hon ska finnas på plats fler gånger när vi handlar.

Mamma, när jag blir stor vill jag bli teckenspråkstolk, fast det tar nästan fyra år.

Det var väldigt spännande att få prova på sina vingar även utanför hemmets fyra väggar.



Jaha, på bara några dagar har vi hunnit med följande: Firat 4 års jubileum tillsammans, Loffe har börjat gå, Tjoddas visade att hon kunde också och sen slutade hon helt försöka, Loffe stod på huvudet, först ner in i lådan och sen från lådan och ner i golvet = jättebula! Vi ringde sjukvårdsupplysningen för säkerhets skull för den här jäkeln var som en halv pingisboll. Inga tecken på hjärnskakning än och från imorgon är vi liksom på det torra igen. Trappan har kommit på plats framför huset och våra obligatoriska fårgrindar fick flytta tillbaka igen...hönsen äter nämligen upp mina blommor, ja...och så slipper vi att barnen trillar ner från trappen också. Oh, och så börjar träden bli så där härligt gröna.

Lite bilder?


Tjoddas på sitt första barnkalas, chokladbollar är toppen minsann!
(Tack snälla för receptet, jag har helt glömt bort att höra av mig)



Våra små stunder tillsammans är något jag tycker om, tyvärr har lillebror tagit
lite väl mycket plats och när Tjoddas är på dagis blir det ju också lite svårt att umgås
på tu man hand. Vi passar på när lillebror sover.



Oj, kört lite av vägen?



Kolla så bra, nåt jag kan hålla mig i när jag går.



Full koncentration, kolla in fotarbetet.



Minen av totalt äckel är underbar. Min dotter börjar nästan gråta när man
ger henne en blomma att hålla.


Upp, upp, dumma mamma, jag vill inte vara här längre.



Jag lyckades, maken gav Tjoddas en blomma när jag satt redo med kameran och
chapaaoooow, vilken bra vårbild det blev.



Jag har varit och rensat barnens tilltänkta lekplats på löv och större, nedfallna, grenar.
Tjoddas och maken kom på inspektion.


Ser ni bulan? Ingen bild i hela världen gör den rättvisa, ungens huvudform var
helt deformerad.


Lite ledsen än, men en väderstation som mobiltelefon hjälper snabbt upp situationen.



Minnet är kort.....



Lycka, ditt namn är "mullriga fordon"



Trappan på plats och massor med bus man kan hitta på.



Man kan inspektera saker och ting samtidigt som mamma sitter och sväljer
ner sitt hjärta fler gånger än hon kan räkna till.



Men de hjälps faktiskt ganska bra åt.



Ja, man kan sitta på den...såhär. (Tjoddas kröp ner och la sig i den lite senare på dagen
när inte lillebror var med)



Två busiga skitungar eller två skitiga busungar, det är frågan det.



Bulan har blivit guuuuul!



Jag hittade många bra teckenprogram för barn på UR's hemsida. Just här tittar
vi på "Pino". Rekommenderas varmt till alla små.



Och till sist, grattis min finaste lille pojke på din ettårsdag! Hoppas du får en
fantastisk födelsedag med presenter och tårta!
(Tårta vet jag ju iofs att du får eftersom jag redan bakat den....)

Det har varit mycket påtryckningar från alla håll och kanter den senaste tiden och märkligt nog har jag klarat att hålla alla mina bollar i luften bra länge nu utan att tappa dem allt för grovt.
Men så mitt i hela smeten av operationer, dödsfall, viktstillestånd, kinkiga ungar, tankspriddhet och möten...... så hittade jag mal bland mina garnnystan i syrummet. Någonstans där sa det poff i min hjärna och den där bägaren som alla pratar om, ja, den inte bara svämmade över utan den gick faktiskt sönder i disken.
Jag stängde helt enkelt dörren till mitt älskade syrum och kände ungefär såhär "näe, nu skiter jag i allt" Den logiska biten av hjärnan som fortfarande låg och kippade ansträngt efter luft någonstans där inne, förstod väl att problemet inte skulle försvinna av sig själv och att jag kanske borde göra nåt. Den mer (och betydligt större) irrationella delen av hjärnan tog tyvärr över och jag blev mer eller mindre handlingsförlamad några dagar. (Nåja, när symaskinen kom ner i köket så slog minsann kreativitets....reläet, på rejält och det blev både gardiner och små barntröjor sydda inom loppet av några dagar)
Bloggen kändes väldigt avlägsen och den har fått stå lite på paus.
Vi har hunnit med att Loffe nu har börjat gå några steg mellan våra utsträckta händer, han trillar och slår sig precis lika mycket som vanligt och idag stod han på huvudet i en kökslåda med resultatet att överläppen blev lite skinnflådd.
Lilla Tjoddas fortsätter att överraska oss med sina pottfärdigheter och vi tror att vi får tacka avsaknaden av "gå omkring" viljan för det. Hade hon gått och sprungit så är det inte säkert att hon tagit sig tid att gå på pottan. Kanske att vi fick det här som en liten bonus istället.

Idag var det avslut på badet för denna terminen och Tjoddas badade med pappa (hon har förresten äntligen lärt sig att teckna pappa nu och tjatar hål i huvudet på mig med sina "mammaaaa?" mamma? mammaamaaa?) jag tog med Loffe och drog upp till "Vallarna" vi trotsade vädret och siktade in oss på en av de bästa lekplatserna jag vet.
Jag kände mig lätt utanför hör inne i "stan", osminkad, klänning utanpå 3/4 leggings  och min älskade gröna jacka.
Mammorna i stan kom minsann till lekplatsen, fullfjädrade med smink, håruppsättningar och designer-regnställ till både sig och kidsen. Klart man skulle ha matchande mössor också....shit, att jag glömde det....

Vi fick hela lekplatsen för oss själva i nästan 20 minuter innan det började strömma till fler. Det absolut bästa tyckte jag var det här....det finns bildbevis på, vad som kommer bli en av Loffefarfars höjdpunkter inför helgen....



Hela lekplatsen var folktom....men var står min son och vägrar gå någon annanstans?



En kul överraskning väntade i brevlådan idag när vi öppnade FUB's stora
kuvert fyllt med aktiviteter och informationsbroschyrer. Titta vilka sötnosar som
pryder baksidan av FUB Varberg's informations broschyr? Lite häftigt!



Barnen och jag hälsade ju på Tjoddasmorfar när Tjoddasmormor vilade upp sig efter
sin operation. Tur med vädret hade vi minsann. Mycket spännande saker i trädgården
fanns det att kika på. Som gräs tillexempel, sånt har inte vi.



Hmmm, grääääääs säger du? Nepp, aldrig hört talas om tidigare.



Ring...läggning får vi väl kalla det för kastning är definitivt en överdrift.



Morfar är bra han. Då får man sitta i knäet och mumsa på fika.



Förra badet tog jag och Loffe oss ner till stranden istället, trotsade väder och
vind även då. (mest vind) jag försökte visa tjusningen i att bygga sandslott men
en väl påbyltad Loffe var mycket tveksam.



Sen blev han lite rymningsbenägen och försökte dra till havs.... hurra för vattentäta byxor!



Min lille bebis blir ju 1 år om bara några dagar. Så fruktansvärt fort tiden går.




Vad gör man när vädret är skit och man skulle haft picknick? Man hittar en obemannad
bensinstation eller en "gör det själv"-tvätt hall, sen parkerar man under taket och har picknick ändå.
Laxpaj på sojapajskal med broccoli, purjo och keso satt inte alls fel. Paj över huvudtaget är aldrig fel, någonsin!

Tjoddas tycker nu det är så roligt att få gå på pottan så hon tecknar tillochmed när hon behöver kissa, det är fantastiskt! Smolket i bägaren är väl att hon blir så ledsen när vi är klara och ingen orkar läsa böcker mer. Det har inte riktigt gått fram att vi faktiskt kan läsa böcker utanför toaletten också, såklart måste man ju då tampas om uppmärksamheten med lillebror.
Här är tecken vi inte riktigt kan tyda och jag får försöka komma ihåg att fråga på dagis vad tusan det är hon vill...

Mamma J och undertecknad kom iväg på en mycket efterlängtad "tygresa", det slog mig precis att jag har för det mesta väldigt lustiga namn på återkommande saker jag gör ihop med vänner... tygresor, chokladkomakvällar....nåja, poängen är väl att själva temat framkommer. Jag hade gnetat och sparat för att kunna släppa lite extra på tyglarna OM det skulle vara så att man snubblade över nåt underbart stycke tyg man inte kände att man kunde undvara. Det var väl tur det. Jag klarade min budget och hade några blygsamma men ack så tacksamma hundralappar kvar när vi körde hemåt. Redan nästa dag fick jag (i vanlig ordning) uppsöka närmaste textilbutik igen.....som vanligt hade jag glömt köpa sytråd.... det är inte lätt att få saker att hålla ihop med bara luft och önskedrömmar....

Men, men, jag kan inte avslöja allt riktigt än men finfina gardiner med fantastiska, röda, tulpanpelargoner på blev det till två av mina tre fönster i vardagsrummet.
I det tredje fönstret, som blir lite "vid sidan av" för vår stora bokhylla agerar skiljevägg, får jag fundera ut någonting annat fint att göra. Kanske luftiga vita längder med resterna av pelargontyget som omtag?
Jag fick inte ut 3 par pga mönsterrapporten. Men oj vad nöjd jag är.

Tillbaka till resan, som gjordes i världens tristaste gråväder och inslag av iskallt regn. Efter en skön start med kaffe i magen bar det iväg, det märks att man börjar bli "stammis" på skroten nu när några ur personalen nickar igenkännande och andra säger "jasså, är det dags igen nu"...ungefär.
Vad jag avgudar dem för, förutom att de alltid är trevliga och hjälpsamma, är att varannan gång finns det alltid någon som frågar om man sytt jackan, eller nåt annat plagg man har på sig, själv.
Jag tycker det är lite roligt att de tror att jag är så duktig. Jag börjar lära mig och det blir roligare och roligare, tar man det bara lugnt (och har en bra sprätt) så brukar det mesta lösa sig tillslut.
Än vet jag bättre än att ge mig på allt för avancerade prylar men snart så. Som du brukar säga själv mamma J, Det handlar helt enkelt om att få ut mer resultat än vad man egentligen lagt ner på det. More Output than Input så att säga.
Tack min vän för en fantastisk dag, alldeles ensamma och för att du inte skrattar hysteriskt åt tanken av att trängas med mig i baksätet på svärmors bil med en picknick på grekisk sallad i 10 olika burkar.


Och nu lite bilder så min mamma får  nåt att göra. Sladduttaget till min telefon verkar vara sönder, annars hade jag haft massor med bilder och film på den också.


Klossarna är roliga.



Djupaste koncentration....



Och så en sån där baksäteschaufför som hänger på ratten och ska bestämma....typiskt.



Nyfiken i en strut.



Ipaden visade sig (återigen) komma bra till hands även när man skulle få vissa fröknar att
sitta stilla de där avgörande sekunderna.



Sommarfrisyr, nybadad och i pyjamas.



Det ser mer ut som höst än vår i skogen ännu men löven var så skoj att pilla med,
smaka lite på och så prasslade de ganska spännande.



Jo visst bad jag Doris ligga ner men hon behöver väl inte vara en sån
"Drama queen" så långt gick vi faktiskt inte.



Min bästaste lille pojk.



Och så en liten promenad med "ute vagnen" vi fått låna till Tjoddas av habiliteringen.
Lillebror passade på att låna när inte syrran var hemma.



Tänk så besvärligt när mamma har lagt gosekaninen i vagnen....


Allt för den här gången.

Idag har varit en lång och tuff dag, det har varit begravning och det har även varit dagen efter en ganska stor operation. Det tar faktiskt lite på krafterna även om man kanske inte direkt tänker på det hela tiden.
Begravningen var väldigt känslosam och det är fortfarande väldigt tomt efter personen i fråga. Jag kan inte föreställa mig hur alla de som stod honom närmre måste känna. Det är aldrig lätt att förlora någon, speciellt inte så plötsligt och oväntat som i det här fallet.
Det är ju brukligt att damerna ska lämna en handbukett och jag knöt fast en lapp med en sista hälsning på, runt stjälkarna. Det känns faktiskt väldigt bra att ha gjort just det, så här i efterhand. Man får en liten chans att säga allt det där man aldrig hann....

Ett avslutat kapitel och livet går obarmhärtigt vidare, jag hoppas att alla tar lite extra väl hand om varandra nu i påsk.


Saker mina barn gör just nu:

Tjoddas talar om när hon vill på pottan och göra nr 2. Helt underbart! Hon stannar mitt i leken och tittar allvarligt på en samtidigt som hon tecknar "kissa" frågar du om hon vill på pottan så nickar hon och tecknar "kissa potta"
Sen är det bara att skynda sig in och ta med en rolig pekbok för det kan ta en liten stund att komma till skott.
Tecknar mer och mer, massor med småord som man kanske inte själv tänker på att ta upp för man tror de är "ointressanta" Idag är första gången jag har sett henne försöka mata dockan med nappflaska.



Loffe tecknar "gott" och vovve" han härmar ljudet för "mjaaaaauuuu" och gör de flesta rörelserna till "imse vimse spindel" samt några väl utvalda rörelser från "bä, bä, vita lamm" Han testar gärna att stå lite själv också om man hjälper honom, går om man håller i bara en hand (fast mest i sidled) idag började han krypa riktigt emellanåt och inte bara hoppa fram som tidigare. Han försöker stapla en sådan där pyramid med plast...muggar? på varandra och när det inte går efter några försök (ibland går det, ibland blir det fel storlek och de rullar av, ibland lägger han dem på sidan och då rullar de såklart också av) så stoppar han in dem i varandra istället. Kakelgubbens kommentar när han såg Loffe var: "Är inte han lite för gammal för att ha napp?"....vi tyckte det var väldigt roligt med tanke på att han inte ens fyllt 1 år än.




Idag bjuder jag på 3 st härliga videoklipp som ger en kort inblick i vad som gör det lönt att skaffa barn alls.


"Kram"

"Loffes första ord"

"Sångstund"



Och så några bilder såklart.....

Mitt i leken....



Och jag kämpar för att få det här.....



Att likna det här..... minus den främmande flickan och gummistövlarna....



Maskerad på dagis, jag råkade förstöra den första dräkten så i ren panik
sydde jag, på fri hand en T-shirt, nästlade fast mattvarp på den och ritade
"fjädrar" med textilpenna på den, röda strumpbyxor fick bli "hönsaben". Det blev en liten "tuppakyckling"
Förlåt Tjoddas, mamma lovar att vara bättre förberedd nästa gång.



En mycket provisorisk kam av små hjärtan och vanliga hårspännen.




Snoret fortsätter att rinna på oss alla.... då är det bra med vätskepåfyllning.



In med nappen lillebror.... Tjoddas hjälper till.



Vi åkte till Anderstorp för att köpa kakel till badrummet, vi passade på att ta en kaffe
med tillbehör på den mossiga, mjuka "gräsmattan". Barnen älskar sina pankisar á la "råsmart stajl", denna gången testade jag att ersätta kanelen i smeten med vaniljpulver och iallafall jag erkänner den som min
nya favorit.



Nom, nom...moff, moff....



Oj, det blev visst fler än en när jag fick ta själv ur lådan.....



Så många, och bara miiiiiiina, miiiiiinaaaaaa!!!!!!!!!!


Dumma lock, jag SER ju alla goda pankisar där inne ju....



De är som två magneter, de dras till varandra oavsett hur stort område man släpper dem på.



1000kvm att leka på.... jacuzzin dög att slänga ner sina (och lillebrors) strumpor i.



Tittut din filur.



Två trötta barn satt hela vägen hem i baksätet och funderade ut hyss de skulle kunna göra när de kom hem.... men den historien sparar vi till nästa gång.....

Näe, jag kunde inte förmå mig att blogga "ordentligt"  idag heller. Jag kan dock avslöja att:

Jag tog över 150 bilder idag på mina två gangsters till ungar.

Tant Keka var på kärt besök.

Jag har anmält mig till Lidingö tjejlopp.

Tjoddas maskeradklädsel till dagis påskfest är färdig och det blev inte alls vad jag tänkt mig men symaskinen övermannade mig.

Tjoddas första sommarklänning för året precis är zickzackad och väntar på att bli ihopsydd.

Jag köpte en handbok åt min man idag om hur man skruvar ihop och reparerar Apollo 11 (Biltema's Haynes serie)

Jag ska inom en snar framtid byta rum med Tjoddas så hon får mitt svala syrum istället för sitt varma sovrum...fast det blir ju hennes nya sovrum så hon slipper ju sova i mitt syrum... eller ja, ni fattar säkert..

Jag höll i en alldeles egen TAKK-kurs igår och fick utlopp för mitt behov att komma med målande liknelser.

Jag kommer chocka med en massiv bildsamling idag.


Jag är fruktansvärt sugen på thaimat och därför kommer laga någonting som innehåller kyckling, broccoli, nudlar och ingefära imorgon.


**************************************************************
120320



Jag är busig även när bilderna går i rödstick.

**************************************************************
120321


Syrran sov i bilen hela dagen efter vi varit och badat, så det känns lite
tomt och ensamt......men jag har ju iallafall en gul kratta!



och mammas fulla uppmärksamhet...

**************************************************************
120324


Idolen farfar var här och visade hur riktiga maskiner ska hanteras.

**************************************************************
120325 "våffeldagen"


Vårfrudagen firade vi med makens familj i det gröna med en liten korvgrillning, det
vankades supersmarriga pannkakor med baconbitar i också, stekta över öppen eld.
Tjoddas gav betyget "tummen upp" och satte i sig några stycken.



Klart man ska ha egen vattenflaska, det har alla de tuffa kidsen.


Lillebror håller med.


Doris passade på att bada och fick även äta lite korvstumpar, bröd och pannkaksbitar.


Såklart gjorde vi lite våfflor när vi kom hem igen.


Med alla tillbehör om ingen uppfattade det....(fast fruktmos istället för sylt såklart)

**************************************************************
120328



I lekhörnan hos hjälpmedelscentralen i Vbg finns en skojig gungelefant.
Vi provade ut en skärm hos Dako och passade på att testa elefanten samtidigt...


Sen blev det en sväng till IKEA....


Tur det var mycket mjuka saker som skulle köpas idag, tyckte Tjoddas och åt
sina majskrokar på en bädd av olika kuddar och dynor.

**************************************************************
120329


Jag älskar verkligen den här pyjamasen....


Min älskade nalle har fått gå i arv till nästa generation.

**************************************************************
120331


Tjoddas provar min löparjacka.


Det görs plats för mer grejer på vår gård.

**************************************************************
120401


Det är såklart en födel att vara överrörlig om man vill äta frukost såhär.


Lite fjäsk för tant Keka, som alltid har fina presenter med i bagaget.


Det tog inte lång tid innan näste lille filur fann en plats i Keka's knä.


Och jag har INTE glömt bort att jag är en linslus jag, säger Tjoddas.


Kelar med kisse i kökssoffan.


Alla skulle prova kaninen, tyckte Loffe.

Sagt och gjort....


Pappa, provade kanin....


Tant Keka, provade kanin.....


Tjoddas, provade kanin.. (och åt mangoglass samtidigt)



Sen tyckte alla att det var Loffes tur att prova kanin, igen.


En trött kille som myste lite med tant Keka innan han fick nanna en stund.


När lillebror sov, passade vi på att göra någonting som Tjoddas verkligen gillar...
blåsa såpbubblor. Hon får själv bara iväg en stackars liten bubbla och bara ibland men
är lika glad (om inte gladare) när vi hjälper till så det blir riktigt många bubblor.


De är fina men ack så svårfångade.


Kommer det fler?


Nyvaken busunge, redo för nya hyss.


Syrrans halsband är tjusigt. - Är jag fin nu?


Byggkopparna vi fick i tidig påskpresent av mormor och morfar var
synnerligen populära att leka med. Den minsta delen är såklart redan borta.
Vi har ju trots allt haft dem i nästan ett helt dygn......


Det var allt för idag.

Nytt inlägg med tankar och bilder om Tjoddas och Loffes bravader (som när de monterade ner TV möbeln alldeles själva, eller ändrade till analoga TV kanaler istället för digitala, så att vi hade myrornas krig här hemma) kommer snart tillbaka igen. Tjoddas-Loffe mamman tar en kort men välbehövlig paus i bloggandet eftersom det har hänt väldigt mycket runtomkring familjen just nu som måste få ta lite plats. Vänner har försvunnit, teckenkurser ska utarbetas, saker ska falla på plats och lite rutiner behöver etableras för att jag ska känna mig ordentligt på banan igen.
Beräknad tid tills nästa inlägg är 30/3, då blir det ett avbrott i allt lullull och jag kanske kan få sätta mig ner en liten stund.


Må väl så länge.