Operation nakenfis

Idag tog vi verkligen dagen som den kom. Tjoddas somnade om efter frukost igen (efter att jag hämtat henne och lagt henne hos mig så vi fick mysa lite) och jag vaknade först vid halv elva. det är kl 10.30 gott folk! Jag är fortfarande lite osäker på om det bör räknas som lyx eller om jag ska oroa mig för att hon kanske börjar bli påverkad av hjärtat? Hon sov på men jag passade på att stiga upp och få pumpning och frukost undanstökad. Jag började baka och njöt av att få gegga lite med deg och hålla på i köket. Precis när första batchen med kolakakor var klar hörde jag hur hon började röra på sig i sovrummet.

Hon fick i sig mat och vi pratade lite om vad vi skulle göra under dagen.... Ja, alltså, jag pratade mest och Tjoddas betraktade mig med sin vanliga nyfikna, busiga blick. Ibland kunde hon falla in med ett gurgel eller ett "woouuu" liksom för att hålla med. Hon har börjat kunna åstadkomma ett litet brumm-ljud nu också men det har bara hänt en tre, fyra gånger sådär. Sen ligger hon med full koncentration och håller ett stadigt tag i sitt klädesplagg eller i Patrick med vänster arm, höger hand är knuten som en knytnäve, tummen ligger under pek och lång men över ring och lill. Ögonen är helt fokuserade på handen som dessutom är utsträckt rätt fram (rakt upp i  luften då hon ligger ner) och munnen är ihoptrutad till en söt liten pussgrimas. Så ligger hon och fäktar med armen och båda benen medan den vänstra handen griper tag i vad som råkar komma i vägen och drar för allt vad den är värd.

Vi gjorde tillslut kolakakor, syltkakor och cupcakes till dopet. Tjoddas låg i sin bönsäck i bara blöjan (och skor) och var fullständigt nöjd med livet. Hon fick vara lite nakenfis hela dagen ända tills maken kom hem. Då skulle det vara ordning och reda med kläder på kroppen.

Idag var sista tillfället med målarkursen och det kommer kännas lite tomt och tråkigt att inte få fortsätta med det. Sommarkursen kommer jag inte hinna gå och eftersom vi snart flyttar känns det inte lönt att ligga och köra nästan 2 timmar t/r för att få måla i tre timmar. Jag kommer sakna folket och den lätt långrandige kursledaren som beskriver saker och ting mycket noga och vääääääldigt långsamt. Jag har satt upp mig på intresselistan IFALL jag får ett infall till hösten och tycker att avståndet inte spelar någon roll.

Vi fick veta att vi kom in på sommarkursen när det gäller teckenspråk och TSS/TAKK. Känns bra, de ville att man skulle kunna handalfabetet innan kursen börjar så jag ska höra efter om maken vill ha hjälp eller om han vill lösa det själv.
För er som vill öva lite kommer här en länk till Sveriges Dövas Riksförbund, Handalfabetet finns att ladda ner som PDF: http://www.sdrf.se/sdr/tmpl/standard.php?pageId=594&rid=0

Jag har lite dåligt samvete för att jag inte var ute någonting idag i det fina vädret men det kommer ju fler dagar, jag fick iallafall saker och ting uträttade inför dopet. Lyriken är utskriven på råsa papper, det blir "Älska mig för den jag är" musik av Benny Andersson och text av Marie Nilsson. Så ska man klara av att sjunga den utan att börja fulböla också. Lätt....

Så, på lördag är det dop och på söndag ska vi åka hem till några nya bekanta som också har en dotter med Downs. Samtidigt som det ska bli väldigt kul och spännande då de är i samma ålder som vi, så är det samtidigt lite nervöst och nästan ångestladdat, iallafall för mig, det är först gången vi kommer träffa ett annat barn som vi faktiskt kan jämföra Tjoddas med.
Man ska ju inte jämföra barn, inte när det gäller "normalstörda" barn heller men man kan väl inte låta bli. Vad som är viktigt att komma ihåg är ju att barn med downs är, by far, mer individuella än vanliga barn. Det känns ändå läskigt för man vill ju inte bli ledsen och se att ens barn kanske ligger jättelångt efter när det ändå inte skiljer mer än 21 dagar på dem. Vi har ju inte tänkt på eller brytt oss om ifall hon inte kan hålla huvudet helt själv än, vi träffar ju inte så många andra barn så man har funderat på det. Sen vet vi ju om att vi absolut inte kan jämföra Tjoddas med andra barn heller för hon tar ju allt i sin takt..... men nu, nu liksom blir det mer på allvar.
Jag vet att de följer min blogg och jag har ingen aning om de kanske tänker i ungefär liknande banor men.... det är så här jag känner det iallafall. (Ni verkar vettiga så det kommer säkert inte bli några problem)

Vi diskuterade mödrar idag på kursen också, det är fler än en som sagt till oss döttrar att "säg till om jag blir som mormor" det ironiska är att vi kan inte. Vi vill så hemskt gärna kunna säga allt till våra mammor men det går inte för man vill inte göra sin mamma ledsen. Så, man biter ihop istället och försöker att inte lyssna alltför mycket när det blir lite bitskt och cyniskt. Hade det varit en god vän hade man säkerligen kunnat säga ifrån på nåt annat sätt eller förklara hur man uppfattar saker men det är märkligt det där. Såfort det gäller sin egen mamma så får man inte fram orden. Skönt vi är fler. (Jag KOMMER få sota för det här)

Katten tog pumpväskan i besittning idag.

My precioussssssss...............

Sen fick jag en oskyldig blick innan hon spankulerade iväg för att hitta på nåt annat rackartyg.

Kamerasnöret ser väldigt smarrigt ut....jag får prova sen när matte sover.



Nu sover min älskade lilla Tjoddas i sin säng och det är hög tid för mig att följa hennes exempel. (Har förresten använt skorna idag och kan varmt rekommendera dem! Det som känts i svanken under graviditeten och nu efteråt försvinner när man har dem på.)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0