2010-08-25     Saker du aldrig....

Saker du aldrig trodde du skulle bli samtidigt som du blev förälder.....

Personlig underhållare - För varje barns välmående gör man allt som står i sin makt, om det så innebär att sjunga "Höstvisan" från Mumindalen för full hals på IKEA samtidigt som man halvhoppar kråka för att få barnet att sluta vråla och somna istället, så gör man det... med glädje!

Gourmé kock- Att laga kladdiga röror till små finsmakare är faktiskt ganska kul, man får kladda och gojsa så mycket man orkar.

Bagare - Ja... de måste ju få bröd/frallor att hålla i själva och kladda med. Gärna med massor av smör på så de blir glansiga och svåra att hålla när de ätit klart. Pomada är väl fortfarande på modet eller?

Manikyrist - När man blivit klöst av små babyklor en gång så inser man att en kattunge med rabies hade varit trevligare som sällskap. Såfort ung*vln somnat åker manikyrsetet fram. I vaket tillstånd ger de ordet väderkvarn en helt ny innebörd. (Man borde kunna sätta fast nåt på armarna och utvinna energi på ett snabbt och miljövänligt sätt.) Jag får tillägga att nu kan vi även i vaket tillstånd klippa naglar, det tar lite tid för allt ska inspekteras noga av "kunden".

Privatchaufför- Det ska, från spädbarnsåldern, skjutsas kors och tvärs på diverse möten och tillställningar. Jag hade säkert blivit anmäld om jag satt henne på bussen så det är bara att tuta och köra.

Bajsexpert- Där kom det ja, oroligt granskar man varenda blöja. Va, inget bajs nu heller? Vilken färg har det, är det hårt eller löst, luktar det som det ska, när kom det nåt sist och hur mycket? Jag vet att det fanns tjänare som var proffs och gjorde detta åt kejsaren av någon gammal kinesisk dynasti för ganska många hundra år sedan.... hoppas de fick bra betalt...

Sjukgymnast - Ååååå böjåsträckåuppåtååååååå... inte riktigt än kanske men det är faktiskt mest mysigt att rulla runt på vår matta och öva att sitta, få under knäna och annat kul. Ligger man i sängen gör det inget att man tippar över och kiknar av skratt bara därför att.

Logoped- Bla,bla,bla... da,da,da...bo,bo,bo, di,di,di... vem har INTE gått omkring och pladderjollrat eller munpruttat med barnen i vagnen/på armen? Precis som personlig underhållare spelar det ingen större roll var man befinner sig.

Trollkonstnär - Jag vet inte hur många nappar jag trollat fram från de mest märkliga ställen. Jag VET att jag satte den i munnen innan du somnade.... hur f*n kommer det sig att den kan ligga längst ner i sängen under nallarna på morgonen?

Rörmokare - Ja... här kom bajset in igen. En tub miniderm och en termometer har varit våra bästa vänner i tuffa situationer.

Slamsugare - Inte så farligt som det låter. Efter gråtattacker när dumma mamma haft mage att lämna bebis för nåt så onödigt som att kissa, kan det bli vattnigt och jobbigt täppt i nästan. Då är det bra med en näsFrida minsann. Det killar nog för det skrattas lite när den används.

Sekreterare - Vilken bebis behöver inte en sekreterare som bokar upp viktiga kontroller och möten?

Mamma & Pappa - Kanske det viktigaste av alla "yrken". Någon som kan krama och trösta när man är ledsen. Få en att skratta när saker är tråkiga eller bara vara där när alla läskiga monster kommer fram underifrån sängen i mörkret.

Men.... vem påstod att man var föräldraledig med betoning på ledig? Den personen förtjänar lite upplysning vill jag säga, välkommen hit att "passa barn" any time! Speciellt mellan 18:00-19:00.


Hövdingen från "Det stora Kalsonglandet" hälsade på mitt i tvättbestyren (ja, de ÄR rena)


Tjoddas bytte snabbt om och blev shamanflicka istället. Sitting red Bumbolina...


Lekdejt, det blev lite närgånget, lite pipigt men mest nyfiket och fnissigt.


Sötaste kompisen med skönaste minen.


Linslusar är vi allihopa, allihopa, allihopa.........


I födelsedagspresent i år önskar jag mig en gunga till mitt barn. Gunga tyckte vi om!


Sjukgymnastiksövningar på gång.


Knäna i marken, stadigt tag om leksaken och stenkoll på var kameran är så
man säkert ska visa bästa sidan och smajla upp sig ordentligt.


Gröt är gott och en av de många ätbara saker som fungerar för att fixera frisyren
om man inte snabbar sig att torka bort det. Jag är ödmjukt tacksam för min
underbara, oumbärliga, tvättmaskin. Provsmakning och "egen ätning" blir mycket
lättare så.

Imorgon ska jag ut och rasta den "nya" barnvagnen på långrunda med en "nyfunnen" väninna som jag inte umgåtts med ensam innan (hoppas jag inte skrämmer ihjäl dig din stackare), tydligen gör inte Teutonia flygplansmotorer, ej heller studsbara barnvagnar som klara flygfärder och taskiga landningar ur bilbagage..... nu blev det en Emmaljunga med Sportchassi.....ooooooooohhhhhhh........ spooooortchaaaaassiiiiiii...... Tjoddas stortivdes i den och maken prutade som vanligt ner priset medan jag förläget stod jämte, ritade med tårna i marken och envist stirrade åt ett annat håll. Jag tycker det är JÄTTEBRA att han vågar kaxa till sig och fråga "Jaha, vad ska du ha för den då?" när vi köper saker från Blocket, jag kan också om jag är ensam men... äh, jag blir så jobbigt svensk just då. Jag får jobba på det.
Stort tack och tusenfaldiga kramar till min vän "Alm" och till min allra bästaste storebror för att ni ställde upp idag och gjorde mitt liv mycket, mycket lyckligare. Speciellt eftersom jag tack vare er nu får en jättechans att glädja några andra. 

Nu kallar sängen! Har ni andra med kids märkt att det spelar ingen roll om själv knoppar vid sju på kvällen eller vid halv två? De vaknar lik förbaskat mellan halv fem och halv sju som vanligt? (Vi har turen att kunna ge henne frukost omgående och få henne att somna om till halv tio tiden, som längst till halv tolv om det vill sig väl.)
Sängen var det ja.....










2010-08-20     Kattkiss och egenskaper

Så vände idyllen rätt så snart och verkligheten står utanför dörren med utmätningspapper som kronofogden från helvetet.
Katten har blivit lite olycklig och börjat kissa inne. Nu senast i vår säng och hur gärna man än vill strypa henne långsamt för det, så är det bara att fylla maskinen och börja tvätta sängkläder. Som tur var så har det INTE läckt igenom till bäddmadrassen. Ett dubbelvikt täcke och en sånt där tunt madrasskydd med gummiband i hörnen har nog räddat bäddmadrass och sängbottnen tror jag. Vi gissar på att hon antingen inte tycker hon får tillräckligt med uppmärksamhet, avskyr hunden, har för liten låda, lådan står för nära maten, hunden "vaktar" när hon går på lådan (eftersom hunden fortfarande inte fattar att spattkatten hellre skulle äta taggtråd än leka med henne, så fortsätter hon glatt förfölja och tycker det är kul när katten springer. Så leker man ju i hundvärlden) eller så försöker hon bara göra oss ledsna.
Så.... nu har vi flyttat lådan och tagit av "taket" så den verkar större, sen har vi satt den i ett annat rum än tidigare och spärrat alla försök från hundens sida att ta sig in dit. Så får vi hålla tummarna. Tyvärr blir det bye bye kitty om vi inte lyckas reda ut detta och få henne rumsren igen. För det första får jag väl vara glad att hunden inte kissar på annat än mattor eller sina filtar när vi glömt rasta henne och för det andra.... vi kunde haft en tam gnu eller nåt som gärna skulle ha pinkat in sitt revir i vår säng. Det hade varit värre.... fast, en gnu hade man ju kunnat göra grillspett av iallafall....undrar om bläckfiskar kissar i sängen? Eftersom jag inte fick byta Tjoddas mot en bläckfisk så kanske jag får ersätta katten med en istället?

Tjoddas har idag satt i sig ett skrämmande antal majskrokar med hög hastighet, hon hoppar bokstavligt talat i sin stol när man tar fram en inom synhåll. Alla puréer gick ju världens väg också i smältningsolyckan här hemma för några dagar sedan. Den ena dörren till frysen har vi hängt om och den verkar inte alltid stänga ordentligt så allt låg och flöt. Saften jag kokade på alla bär och frukter blev helt ok faktiskt men idag började så arbetet med att bygga upp den forna purébanken igen. Kyckling och fruktpuré står nu i frysen och lilla damen slukade en mega portion med min egna komponerade "kom igen nu magen, sätt igång nån gång då"- puré. Om någon kommer på ett kortare, trevligare namn så skicka gärna in förslag. Purén består iallafall av aprikoser, päron, lite juice från en citron, kanel och till sist lite matolja. Sätter inte det fart på magen igen så vet jag inte vad som gör det. Det är lite svårt att hålla en bra balans på det där så det inte blir för löst eller för hårt. Iallafall, hon fick en sked som hon misstänksamt svalde.... Sen öppnade hon munnen såfort jag hade lagt mat på skeden och började ta upp den från skålen. Nu blir det lite självskryt här men jösses.... hade ungen kunnat snorta upp purén eller fått bada i den så tror jag banne mig hon hade velat göra det. Jag tror aldrig jag sett henne gapa efter nåt så mycket. Hon brukar varken vara överdrivet förtjust i päron eller aprikos. Det var bara på pin tji som jag gjorde en kombo och hade i lite citron. Det ska jag definitivt göra om. Vi har köpt en antispill pipmugg men det är knappt så vi får ut nåt ur den när vi testar så vi är inte säkra på att hon får det heller. Hon verkar tycka det är lajbans att få leka stor dam och försöka dricka själv dock. Hon dricker ju gärna vatten direkt ur mitt glas, lite spill får man ju räkna med men hon tittar så stort på allt vi sätter till munnen nu så det är riktigt roligt att ha henne med vid matbordet. Får hon bara en gurkskiva eller en majskrok att lattja med så är det lugnt och stilla.

När vi gett Tjoddas sista slatten kvällsvälling och det var läggdags verkade hon inte överdrivet trött, jag plockade upp henne med filt, Patrick och napp igen. Så la vi oss tvärs över dubbelsängen, hon med huvudet på min arm. På så sätt kan vi ligga och titta på varandra, prata hemligheter, mysa och framförallt, favoritsysslan nr 1: kladda lite i mammas ansikte med händerna.
Det är så förunderliga klara, forskande ögon som granskar mig allvarsamt och ingående. Tänk om man kunde få veta precis vad som tänks, registreras och känns i de ögonblicken. Jag skulle kunna ge nästan vad som helst för att få veta. Sådana stunder bränner sig fast och man bara vet, helt instinktivt, att om det så går 20 år, eller 60 år så kommer alltid den stunden att finnas kvar i mitt hemliga album som om det vore igår. En riktig värdefull skatt att kunna ta fram, om och om igen, precis när jag själv vill och känner att jag behöver.  Av alla rikedomar i hela världen, måste det var det mest obetalbara, unika och fantastiska vi kan förse oss själva med. När jag dör hoppas jag att någon kommit på hur man kan "tanka över" alla den personens minnen, drömmar och tankar så att efterkommande kan få ta del av det. Hade inte det varit spännande?

Tack till er som redan svarat och gärna vill svara på lite frågor, jag vill gärna ha med er alla om ni fortfarande vill. Om någon mer känner sig manad så mejla mig gärna. Det är ju för att visa hur bra vi har det trots en del av de "oinvigdas"... (får man kalla det rädsla, eller kanske osäkerhet på nåt okänt?) om vad det är som egentligen gör oss så speciella. (Förutom att vi har en egen countryclub såklart med cobacabana boys, magdansöser, fri tillgång till hoppborgar och annat kul...) Mitt mål är att avdramatisera allt det här och försöka upplysa lite så att det finns mer kunskap att tillgå här på internet än bara det rent tekniska och medicinska. Jag tyckte faktiskt själv det var lite svårt att hitta nåt om hur det verkligen var att leva i en lite extra unik familj. Jag tror fortfarande att många skönmålar det som fan och inte berättar hela sanningen. Jag tror man har blivit ganska bra på att blunda för mycket man är rädd för och framförallt, osäkerheten på att vilja träffa andra. Eftersom barnen är så pass individuella kan det lätt slå på båda håll. Är det en pigg unge som ligger bra till utveckling så känns det inte så farligt, man kanske funderar lite på om vi verkligen kommer dit också. Är det däremot ett barn som kanske har fått lite mer utmaningar än andra.... ja, då är det kanske inte så svårt att förstå att hjärtat sjunker som en sten till magen.
Man vill ju bara det bästa till sina barn, är det inte märkligt att oftast är det man strävar efter då just att barnet ska bli så "normalt" som möjligt och inte sticka ut alltför mycket? Hur dubbelmoral är inte det då? Herr Ober, en moralkaka till tack! Ska man då försöka hylla den extra kromosomen på nåt sätt? Förresten, vaddå normal? Tänk efter nu på alla IQ och EQ fördomar om personer med DS så ska jag rabbla upp en lista här.

Känslosam. Oftast antingen eller.
Frispråkig
Bryr sig inte så mycket om vad andra tycker
busar & skojar mycket
Inte så bra på matte, tillexempel att räkna ut växelpengar
ingen koll på hur lång tid saker och ting tar. dvs. dålig tidsuppfattning
Sjunger gärna med, oavsett situation
musikalisk
Teaterapa
konstnärlig
Kanske inte så intelligent men ändå "klippsk" om du förstår vad jag menar?

Här har jag nog fått med det mesta vi fått höra tror jag.... vet ni vad det sjuka är? Isåfall har jag också Downs för samtliga ovanstående egenskaper är bara sånt jag har, i massor!!!  Kan man få downs med åldern kanske?


Egendesignade haklappar, textilpennor på frotté. I väntan på att Doris skulle
äta klart sin kvällsmat och gå ut på sista kisseluringen blev det dessa.


Ibland skulle jag också vilja ha napp. Iallafall när de är coola med en
liten rockstar på.


Majskrok är försvinnande gott (helt ofattbart, de smakar absolut ingenting) dessutom
är de bra för håret, frisyren blir stenhård och som svinto.


Det börjar bra iallafall. Vi får testa en annan variant med små hål så får vi se.
Undrar om det är för tidigt att testa sugrör?


Vill ha kameran!!!

Här kommer en suddig film, vi hade filmat tidigare med en annan kamera där hon skrattade jättemycket. Som alla småbarnsföräldrar vet, det som var skitkul för tre minuter sen är knappt ens värt att dra på munnen för när man väl har kameran redo.....

Tjoddas skattar



Nu kallar den kiss(e)fria sängen och det blir att trängas under ett stackars ynkligt täcke i natt. Bäst att klä sig varmt och leta upp raggsockorna för jag vet vem det lär bli som tar det mesta täcket minsann....









2010-08-17     Ibland så....

Dagen startade med en massa oväsen ungefär vid 05.30. Jag låg still en stund och funderade över det märkliga high pitch ljudet innan jag fattade att det var knäppkatten som mjauade upphetsat gång på gång. Jag satte mig upp och stirrade ut i köket där hon plötsligt uppenbarade sig, stolt som en tupp med svansen rätt upp i vädret och den största, fetaste sorken jag någonsin sett hängandes ut ur munnen. "Dump" lät det när hon brutalt släppte den i golvet jämte min madrass och hon satte sig ner jämte den, duttade lite på den med tassen och tittade storögt på mig för att få beröm. Jag tog ett djupt andetag och kikade ner över kanten på sängen..... nej, den rörde inte på sig iallafall, jag slapp slå ihjäl stackaren. (Jag har en stor sten utanför dörren just för detta grymma ändamål) Ja, du ÄR duktig! Jag klappade katten lite uppmuntrande och tackade för presenten. Sen, ytterst, mellan tumme och pekfingret, greppade jag tag i ett bakben och så började sorkens sista färd. Jag kastade ut den en bit från altandörren och stängde till så pass att katten inte skulle kunna springa ut och hämta tillbaka den. När jag kom tillbaka in i sängkammaren igen fnös jag förvånat till, men...vafaan..... Knäppkatten hade varit flitig minsann, jämte min säng låg en prydlig liten hög av diverse gnagare som definitivt inte hade legat där när jag gått till sängs igår kväll.... katten tittade upprört på mig när jag slängde ut resten av fångsten genom altandörren igen. Dessutom låg det en liten stackare på altantrappen idag på morgonen. Maken var vaken när jag kom tillbaka så jag frågade högdraget i förbifarten, innan jag drog täcket över huvudet. "Vaddå, får inte du några presenter?"
Han flinade lite, vände på sig och somnade om.
Baababaaaa,ba,ba,ba,baaaaaaa hördes det då från spjälsängen. Upp igen, hämta Tjoddas, av med skena och skor (Gör så ont när hon sparkar med den, ett par mjuka fötter är MYCKET trevligare som sängkamrat) Efter vad som kändes som ungefär hundra år, bestämde hon sig äntligen för att somna om hon också.

Nu kommer en kort lista med saker man ibland önskar att man kunde byta sitt barn mot.

Vid blöjbyten.... skulle man kunna byta mot en bläckfisk, doppad i flytande smör, såpa och barnolja.... det skulle fortfarande vara lättare att handskas med bläckfisken.

Vid helvetestimmen.... tja, en bläckfisk låter rätt tyst och trevligt tycker jag. Sålänge man håller dem lite blöta så är de ju ganska kramgoa och mjuka också.

Vid "äta själv" stunden....vad som helst som inte beter sig som en väderkvarn, har hår som saker kan kleta fast i och gärna hålkänsla för att faktiskt pricka gapet med maten.... den där bläckfisken lät ganska attraktiv igen.

Vid sovdags.... ja, här kan jag faktiskt inte klaga. Det räcker nästan att man visar ungen sängen så somnar hon bums.... men på morgonen skulle nog inte en bläckfisk börja dagen halv sex med att säga baba baaaaaa, tror inte jag....

Vid "åh, jag vill bara ta dig i ansiktet med mina kladdiga små händer" Hm... det är ju iofs ganska mysigt, även om man får hela fejjan full med messmör eller halvätna majskrokar.

Vid "wow, vilket mysigt hår mamma har, undrar vad som händer när jag drar i det (läses:om det håller för min vikt ifall jag testar att lyfta mig själv i det) eller stoppar det i munnen"... fyll i valfri tingest som inte skulle göra så.... kan man, kan man adoptera bläckfiskar? De äter väl inte hår? (Note to self: slå upp bläckfiskars vanor på wikipedia vid tillfälle)

Sen vill jag raskt göra en kovändning och ta upp två ord (nääää, skulle lilla JAG störa mig på nåt? Jag skulle väl aldrig......?) som jag tror alla föräldrar med ett barn som har någonting utöver det vanliga (vad det än månne vara) måste lära sig leva med oavsett om vi vill eller inte.
"Men" är det ena ordet och "ändå" är det andra..... hur många nickar instämmande nu?
Jag kan på rak arm ge exempel på meningar som innehåller båda två efter att man tillkännagivit läget och de där trevande försöken att "släta över" kommer.... ni vet... för det gör det alltid eller hur? Alla de där, oh, men jag känner någon, eller alla försök att övertyga med hjälp av "men jag har minsann"-sagor där personen i fråga nästan snubblar på sig själv i sina ansträngningar i att försöka övertyga mig om att det är helt ok, helt ok att ha ds och hur synd det nästan är att inte alla har DS.
Iallafall.... här kommer en standardfras: "Men, hon/han är ju jättefin/er lilla prins/prinsessa ändå.." alla som hört den förut räcker upp en hand......nu! Alla dessa "Men" och "ändå" varför inte istället använda sig av ordet "och"? Som i "hon/han har ds OCH hon/han är ju jättefin/ er lilla prins/prinsessa" märkte ni skillnaden?..... bara en notering....

Sen har jag några lösa förfrågningar, jag har ingen aning om hur många som är återkommande hit och läser om oss (vilket också hade varit jättekul att få veta såklart) däremot skulle jag gärna vilja veta hur just DU hittade hit, var det jag som skvallrade, hann du se det på FB innan jag tog bort det igen, är jag länkad från någon annan mamma eller hittade du mig av en slump på nätet? Är du en stalker och har testat att googla på mig eller har du blivit tipsad på annat sätt? Mejla gärna till mig och berätta, jag har en förfågan till och efter den kommer adressen.

Finns det någon, antingen förälder eller på annat sätt relaterad till någon underbar liten eller stor med downs, som skulle tycka det vore ok att jag gjorde en kortare "intervju" där du får svara lite på frågor och att jag sen publicerar det här, med ditt godkännande såklart. Antingen mejlar jag över lite frågor, ringer dig eller så får vi helt enkelt ta och ses.

För att kontakta oss går det bra att skriva till: Tjoddasmammasnabelagmailpunktcom (ni fattar va? Jag vill inte bli spammad av sökrobotar som ligger och luskar rätt på mejladresser via nätet... jag klarar mig utan penisförstoringar eller persiska fruar) annars så är det bara att lämna en notering i "kommentar" så svarar jag ödmjukt och tacksamt.

Nu är det åter dags för mamma J's fantastiska harmoni te som jag önskar jag kunde klona fram flera kilon av så det aldrig tar slut.

2010-08-15     Hemsk, hemsk människa....

Så jag kanske inte är så snäll som jag kan verka ibland, jag har aldrig påstått det och jag dementerar alltid noga alla påståenden i den riktningen. Det blir inget blogginlägg idag för Tjoddas sov nästan hela dagen igår (efter att ha sprutbajsat tvärs över badrummet och ut i hallen) Vi var på kräftskiva och den sov hon sig mer eller mindre igenom, mycket trevlig skiva förresten. Idag har hon varit snäll fram tills halv åtta tiden ungefär när hon blev helt otröstlig och bara grät hjärtskärande. Inget ville fungera, det hjälpte lite att hänga henne över armen och gunga henne i "kolikläge" men jag tror hon dels hade ont i magen och sen var det väldigt, väldigt varmt och kladdigt i kombination med att hon började bli trött. Efter ungefär två sekunder i vagnen (som maken oturligt nog hade med i bilen när han skulle iväg i ett ärende) så gled ögonen i kors och hon slappnade av. Det finns inget värre än när man står jämte och inget kan göra. Återigen, stor eloge till alla kolikmammor som orkar med och som står ut.
Åter till ämnet....
Vi var på marknad idag, vanan trogen hade jag såklart min älskade lilla kamera med mig, utifall att ni vet......
Dessa båda bilderna vill jag varmt tillägna min svåger, han kommer förhoppningsvis förstå varför. Jag vet att det är fel att hänga ut någon, förhoppningsvis läser ingen direkt släkting eller vän till denna underbara människa min blogg. En sann Rockabilly i de övre 60 åren skulle jag gissa på. När jag träffar på lite originella människor blir jag så himla nyfiken.
I detta fallet ville jag fråga uppenbara saker som: Hur får du på dem? Hur lång tid tar det att tillexempel gå på toaletten? Har du vaselin, skohorn eller babypuder med dig överallt? Hur får du plats med underkläder? Får du plats med underkläder? Kan du sitta ner längre stunder eller skärs blodtillförseln av då? Har du valt dem själv eller lånade du flickvännens för du hade inga egna som var rena idag? Jag blir tokig av alla frågor, men han såg så upptagen ut där han stod med lupp(!!) och läste på baksidan av CD skivorna, så jag ville inte störa.



Min hjälte för dagen!!!! Sa jag att han hade en väldigt tunn och vindpinad Kurt Olsson frisyr som kronan på verket?


I denna fascinerande närbild, kan vi snabbt konstatera att under sina Levis modell 501, så har han definitivt underkläder av typen herrtrosa alternativt damtanga på sig.
Eftersom tillfället är över, får jag tyvärr fortsätta spekulera i dessa frågor av oerhörd betydelse och kommer säkerligen skriva en avhandling när jag får tid över.....


Sov gott och Jenny, jag förstår PRECIS vad du menar.

2010-08-14     Lite nytt

Jaha, inget är ju riktigt som det ska fortfarande för själva tillfället att sitta vid en dator med internet är fortfarande ganska sporadiska. Allt det jag kommer på att jag vill skriva försvinner såfort huvudet landar på kudden om kvällen.

Jag ska göra ett försök i att komma på allt som hänt de senaste dagarna, detta samtidigt som jag går bärsärk med flugsmäckan, husflugor har inbyggd väckarklocka som står på 04.30, inget jag riktigt uppskattar....

Vi har haft besök av lilla familjen J, mycket trevligt. Vi försökte oss på lite cross country men fick ge upp pga. dålig väghållning trots difspärrar (deras vagn är inte gjord för svensk natur....stadsbor....)
Med kantarellpåsen i högsta hugg travade pappa J omkring i skog och mark, ingen svamplycka förrän vi nästan var hemma igen dock. Det har diskuterats om tillväxthormon, jag vet att jag har läst om detta någonstans precis i början när vi kom hem med Tjoddas, det är ju inget som man bara stoppar till dem utan det görs ju diverse tester etc för att se om det överhuvudtaget är aktuellt att begagna sig av. Vi ligger så bra till på tillväxtkurvan så förmodligen är det inte aktuellt ens att köra de testerna, det kan man göra samtidigt som man testar ev. mat intolerans etc. Lilla Junarn sitter så fint i sin vagn och det är så roligt att se hur de här små liven funderar på allt. Junarn siktade länge in sig på sittbygeln, sen öppnade hon munnen på vid gavel och tippade framåt med behärskning. Hon smakade länge och väl på hela bygeln, tuggade sin väg fram och tillbaka tills hon var nöjd och helt säker på att allt smakade likadant oavsett var man kände efter. Tjoddas tittade med stora ögon på henne men fick nöja sig med att stoppa Patrick i munnen i stället. Kan man inte sitta än får man minsann vänta med att smaka på vagnen. Vi fick i oss lite fruktsallad och till pappa J's glädje satte vi igång ugnen för att baka lite Maryland kakor också. (Skynda dig storebror, snart är denna batchen slut)
Tiden gick som vanligt alldeles för fort och vi har alla alldeles för mycket att göra för att hinna träffas mer än ungefär en gång i månaden. Kanske bra så vi inte hinner tröttna på varandra?

Det är ingen hejd på vår lilla tjabbemoster nu, det är bara ba, bla, ma, ba, för hela slanten. Ja, och så en massa fniss däremellan såklart för det låter ju så tokigt när jag härmas eller gör liknande ljud med andra vokaler, betoningar eller hårda konsonanter. Hon ligger och pratar hela dagarna igenom, med oss, med sina leksaker tillochmed med nappen i munnen, det måste ju vara bra träning om nåt.


Vi besökte ju Habiliteringen och fick träffa sjukgymnasten, logopeden och vår nya läkare som ska ta hand om oss nu ett tag fram över. Det är så kul att se dem igen och jag smålog lite i smyg för såfort Tjoddas satte igång med en ba,ba,ba-harang så svarade "kören" på andra sidan soffbordet. Vi blev utfrågade som vanligt, sover hon om nätterna? äter hon? vad äter hon? Hur verkar hon annars? Och när vi förklarat allt och talade om att det nog inte kunde bli bättre så var det tyst en stund innan läkaren frågade med skämtsam ton, men NÅT måste ni väl ändå ha som är lite sämre? Nej, faktiskt inte, förutom våra obligatoriska helvetesstunder mellan 18:00 till ungefär 19:00, när det inte ska vara någon mat, ingen sömn och ingen lek bara gråt, skrik och krokodiltårar. Tjoddas hade lindat dem runt fingret efter ungefär...2 minuter, hon tjusade dem och flinade, pratade och viftade med fötterna som värsta primadonnan. Det konstaterades snabbt att hon inte är långt ifrån att kunna sitta själv, lite taskiga reflexer än för att kompensera och hitta balansen när man tippar henne i sidled, det kommer nog också snart.
Sjukgymnasten drog med oss till gymnastikrummet och slog sig ner på en likadan gymnastikmatta som vi fått hem. Hon visade hur vi ska göra för att träna nu och när Tjoddas sa stopp så avslutade vi och bokade upp en ny tid.

Igår var rond 2 mot flygmyrorna, myrornas krig.... fast på riktigt, inte kul alls. Jag skulle ut med Tjoddas på promenad och när jag tittade upp så myllrade det på hela källardörren. Hela fönstret rörde liksom på sig. Det blev raka vägen hem till svärmor och hämta myrrliknande pulver och myrfångare. Det är fortfarande aktivitet i källaren men inte på långa vägar så mycket som igår.
Inflyttningen går sakta men säkert framåt, det är lite trist mellanläge fortfarande för man har liksom ingenstans att göra av alla saker än. Vi saknar ju dessutom en hel våning och det börjar märkas att det kommer bli väldigt skönt när det mesta är så pass iordning att man inte behöver snubbla på kassar och kartonger som trängs i hallen. Jag längtar väldigt mycket efter min centraldammsugare också, slangen som kom hit fungerade inte så just nu använder jag hantverkarnas monsterdammsugare som jag döpt till Olle junior. Olle Senior är en gigantisk grovdammsugare, ser ut som ett oljefat med slang på... maken har spänt fast den på en stoooor säckakärra som man egentligen använder för att flytta fårvågar med. Han bor tillfälligt ute på uppfarten där han står och ser skräckinjagande ut. Jag har tillfälligt gett upp och låter tumbleweeds av hundhår rulla runt i köket bäst det vill. Om inte annars så har katten nåt kul att jaga. Problemet med grus under fötterna botas snabbt genom att alltid ha på ett par strumpor.... man får inte kolla för noga undertill när man gått en stund bara. (Eller så får man ha lite lätt smutsfärgade strumpor från början)


Jag funderade på hur jag skulle känna om jag blev med barn igen, skulle jag testa? Jag börjar mer och mer tveka på om jag skulle bry mig i det långa loppet. Kanske direkt när barnet kom ut och man liksom fick ett nytt "bakslag" med extrasaker som krävs i vardagen.... men annars, nej.

Här kommer en knasig liknelse men häng med så får vi se om jag kan förklara.
Jag såg ett naturprogram för många år sedan som handlade om schimpanser, dessa bodde i ett speciellt reservat med daglig mänsklig kontakt och bland alla dessa fanns det en liten unge som var föräldralös. Skötarna ville gärna introducera henne för övriga flocken men var lite tveksamma till detta. Schimpansungar har en liten vit tofs vid rumpan som liksom ska indikera att de är små och ömtåliga så de vuxna ska fatta att det bara är barn som man ska kela lite extra med. Saken var den att den lilla föräldralösa schimpansen var vit hela hon och som ni vet så i djurvärlden är det inte alltid lätt att vara annorlunda, oftast är det just de som är annorlunda som blir slagpåsar och hamnar utanför, svälter ihjäl och dör. Vad skötarna inte tänkte på var att schimpansungen var ju en stor vit bebistofs hela hon, det fanns ingen hejd på hur väl alla de andra i flocken ville henne. De slogs om att få hålla henne, mata henne, plocka på henne och se till att just hon fick det allra bästa.
Tappade jag bort någon eller förstod alla sensmoralen i det hela?
Bra, bara smarta människor som läser min blogg, det tycker vi om.
Till alla nyblivna mammor där ute som haft turen att få ett barn med Downs syndrom. Ta allt du läser på nätet med en nypa salt (ja, förutom undertecknades blogg då såklart) Det känns skit och nattsvart just nu men ge det några veckor eller månader. Du kommer inte förstå hur du kunde vara ledsen och tänka som du gjorde de första timmarna eller dagarna. Det finns ingen, INGEN som kommer bli så älskad som just det barnet. Jag kommer ihåg hur orolig jag var för att jag kanske inte skulle kunna älska mitt barn lika mycket, eller ha tålamod, förståelse och acceptans som om det hade varit ett barn med vanliga antalet kromosomer.
Jag förstår inte hur jag kunde vara så dum, men ibland är det ett skönt privilegie att få vara dum så man kan bli lyckligt överbevisad.

Det verkar vara nåt problem med att ladda upp saker till Youtube tyvärr, annars hade jag gärna bjudit på en ba,ba,ba,ba-film där Tjoddas gör alla ljudeffekter alldeles själv. Ni får nöja er med lite foton istället.


Små vänner som håller handen.


Det är så härligt att se när de ska ta på varandra, gärna smaka också om man
bara kom tillräckligt nära.


Tjoddas betraktar den fina hårsnodden ser det ut som.


Fina lilla gullungen!


Lite allvarlig


Min favorit i högen. (Ni som inte fattat det... jag har hittat systemkameran igen..)


Lite förvånad.


Sjukgymnasten hade spännande leksaker, att man tränar snedvridningar i
överkroppen samtidigt som man leker är superbra.


2010-08-07     Flygmyrornas dag

Det har varit några dagar med lite besök och det är ju aldrig fel, (en ursäkt till att få moffa blåbärspaj tages väldigt tacksamt emot). Det beslutades raskt att vi skulle till Borås djurpark över en dag, detta tillsammans med ett par som maken känt i många år. Av en slump blev datumet den 13/8 och alla som är lite snabba kan räkna ut att det såklart är en fredag. Ni som känner mig personligen kan börja tugga på naglarna........nu! Det är väl det bästa stället för mig som aaaaaaaaldrig råkar ut för någonting? Smack pang bland massor av vilda djur på en "fredagen den trettonde" Blir mycket spännande, jag får säkert valuta för inträdet kan jag tänka mig, håll utkik på löpsedlarna.

Jag har försökt anstränga mig lite mer för att hinna med mina älskade promenader, jag tror det gör gott för både mig och Tjoddas att få komma ut och röra lite på oss (i Tjoddas fall innebär "röra på sig" när hon skumpar runt i vagnen såklart men det är säkert utmattande det också...) Dessutom...ja, jag ÄR en nörd i grund och botten, så blev allt mycket mer intressant nu när jag kan logga allt med telefonen. Förutom idag då såklart, jag var ute och gick en liten runda som Doris kunde följa med på i förmiddags, hon får ju inte gå så långt än eftersom hon inte är så gammal. Efter en lagom morgonrunda på ca 6km var vi hemma igen och jag hade, enligt telefonen, gjort av med tillräckligt mycket energi för att kunna unna mig minst en banan. (Synd att jag inte äter bananer)
Men så kom bakslaget mot min älskade applikation, nu ikväll var svärmor och jag ute på en långrunda, det började bra men helt plötsligt fick GPS'en frispel då den tappade kontakten med sateliten. Så när jag kom hem tyckte telefonen att vi promenerat i Ludvika och att vi gått minst 209km med en genomsnittsfart av 404km/h och bränt ungefär 12000 kalorier.... jag kommer inte ihåg att vi färdats i ultraspeed men säger telefonen så, så måste det väl vara sant.... eller?
Under min morgonpromenad, där daggen fortfarande låg kvar som silver i skogsgräset, solen försiktigt letade sig ner mellan träden och mjukt lyste upp den grönglänsande mossan som låg över stenar och rötter. Det luktade skog och grönt, små stigar som irrade omkring och mystiskt försvann in under små lummiga buskar........ så insåg jag plötsligt vilken tur jag har, vilken tur jag har som har min man och min dotter som håller varsitt tag om mina fötter och får mig att stanna kvar med dem på jorden. Så lätt det hade varit att beväpna sig med block och penna för att sen svepa iväg längs en av de där inbjudande stigarna och bli sittandes på en stubbe för all framtid...
Jag tog mig tid att stanna till på vägen hem och plocka några kantareller som stod vid vägens kant..... märkligt, stod de verkligen där när jag gick förbi alldeles nyss?
Tjoddas vaknade efter halva rundan men låg snällt och jollrade på i vagnen, ömsom grimaserande och ömsom skrattande. Vi har väldigt roligt ihop vi två, speciellt när Tjoddas är på bra humör. Vi brukar fnissa och prata lite hemlisar ihop. Ingen kan se så pillemarisk ut som min lilla Tjoddas.
Idag, när hon skulle känna på mitt ansikte som är så roligt, så körde hon upp ett av sina små fingrar rätt in i min näsa och jag kände hur det nöp till, några sekunder senare forsade näsblodet. Det blev manikyr på trappen minsann.

Idag är det helt klart flygmyrornas dag och det firar de med att försöka invadera vårt kök och vår källare, maken gjorde snabbt en motattack med dammsugaren i högsta hugg. Ve den flygmyra som nu försöker ta sig in, vi har tillochmed tejpat igen hålet i källardörren där vi antar att de haft sin entré.

Tjoddas ligger nerbäddad i sin säng med skorna ordentligt på fötterna. Nappen har flytt sin kos och Patrik har halkat på sned.
Imorgon kommer mormor och morfar, det ser vi fram emot!


Somnar mitt i maten....


(S)kattjakten på en skön sovplats fortsätter......


Och fortsätter....


Och, ja... fortsätter.....


Dagens kantarellskörd. Det framgår lite dåligt hur stora de faktiskt var.



Fick två buskar svarta vinbär av min fina storasyster med familj idag.



Efter ett möte med mr. dammsugare som bokstavligen gjorde "rent hus" kändes
det tryggare att gå till sängs. Vi har dock lite fortsatta problem i köket.


Älskade lilla skitunge, sover sött fastän nappen har smitit och Patrick också verkar
vara på glid.








2010-08-04     Triggad

Så skönt det är att vara i nya huset, man vill inte tänka på att det snart är dags att försöka tömma lägenheten också. Visst här är massor att göra, tapeter som ska upp, garderober som ska byggas, utöver allt det där så tillkommer de vanliga sysslorna med barnpassning och hushållsskötsel. Men, vi är ju redan vana vid "det där lilla extra", eller hur? Det rullar på och favoritstunden är när vi sitter ner vid vårt enorma köksbord, dricker lite te, sammanfattar dagen och kommer fram till att det är inte så tokigt att vara vi ändå. Lilla Tjoddas verkar då inte direkt må dåligt av flytten, hon är så nöjd och glad så man får nästan skämmas.

Hon ligger på sin älskade gymnastikmatta och rullar runt så man får titta till henne, ibland har det blivit tokigt och hon kommer ju inte tillbaka på rygg riktigt än, gör hon inte det fast hon hemskt gärna vill, då blir hon vrålarg tills någon vänder tillbaka henne på rygg igen.
Hon ligger på mage och sträääääcker sig efter saker, benen går som två små paddlar och jag ger mig fasen på att hon smygålar sig "combat style" för igår fick hon banne mig tag på mitt hår när vi låg och pratade lite med varandra.
Jag minns bestämt att jag lagt det utom räckhåll för små kladdiga barnahänder men ack vad jag bedrog mig och attans vad ont det gör att nästan bli skalperad av en 7 månaders bebis med järnnypor. (Alltid när man som minst anar det eller ser åt ett annat håll.)
Hon sov väldigt oroligt i natt och grät några gånger utan att direkt vakna, det är svårt att stå emot sin innersta vilja att ta upp och trösta. Jag såg ju att hon sov så jag försökte putta in nappen och hon höll mig en stund i pekfingret istället. Det är så roligt när hon får nappen och är lite trött för då låter hon lite bekymrat "ojojojojoj" i olika tonlägen.
Istället, lackade hon ur efter morgonvällingen, så jag la henne i sängen och hon sov ytterligare tre timmar innan hon vaknade och var på lite bättre humör. Idag vankades det en jätteportion med kycklingfilé och sötpotatis. Shit vad arg hon blev när det var slut. Eftersom vi inte har hittat pipmuggen efter flytten så får hon vatten i en liten nappflaska än, vatten verkar hon iallafall ha börjat tycka om nu, det var också lite tveksamt till en början. Känns ofta som om det är lättare att få i henne saker som inte är så söta, kan det ha att göra med glukoset man får i samband med nåt otrevligt inom sjukvården? Vi har aldrig märkt speciellt mycket av att det har lugnat henne att få det.
Jag tycker man upptäcker nya saker nästan varje dag nu, det är lättare att få henne att skratta än tidigare, däremot flinar hon hellre oombedd upp sig mot sin far än mot mig. Nån sekund blir man väl lite putt eftersom det, av naturliga skäl, blir jag som ser henne mest, men förmodligen är det ju just därför den skäggige lurven är roligare att titta på.
Ikväll tog vi ett litet dopp i köksvasken, det är roligt. Speciellt när man får nåt att plaska med, då blir man så exalterad så man råkar slå sig lite i huvudet med leksaken, men det glöms lika snabbt bort igen och vattnet stänker lång väg i hela köket.

Jag fick en ny spännande (ok, nördvarning utfärdas) applikation till min telefon idag som talar om, hur fort jag går, hur många steg jag tar, var jag är och hur många kalorier jag bränner..... när vi "testkörde" den så gjorde jag mig minsann förtjänt av två tomater. En liten, grön, android gubbe stod och höll i ett par för stora byxor och berömde mig på telefonens display.Det är inte illa det!
Nu vågar jag snart ge mig ut på okända vägar med barnvagnen om jag har telefonen i fickan för med GPS borde jag lära mig att hitta hem på ett eller annat sätt. Tar man bara med lite vatten och vällingpulver så har man gott råd att gå lite vilse innan man kommer hem igen. Annars får jag kanske be snällt om en snitslad bana av svärmor och svägerska? (Sprejmåla lite lätthittade markeringar på träden eller nåt när ni ändå tar er en tur)

Till diverse släktingar som inte verkar komma och hälsa på annars vill jag bara tala om, att det finns en hel batch med Marylandcookies i frysen nu....  alla övriga släktingar och o-släktingar är naturligtvis också välkomna.










2010-08-01     Hund & Kattliv

Knäppkatten har ju flyttat "hem" igen till oss och trots svägerskans påstående om att vissa beteenden aldrig visats hemma hos dem så gnager katten friskt på lösa sladdar, smycken och annat spännande som inte är speciellt kattanpassat egentligen. (Det struntar ju hon i och det man inte vet mår man ju inte dåligt av heller)

Det är lite lätt spänd stämning här hemma även om jag får säga att jag tycker det går förvånansvärt bra ändå. Doris vill ju så gärna omsluta katten med sin innerliga kärlek och får pussa henne alldeles slemmig och drägeldrypande..... katten, inte lika entusiastisk. Sålänge Doris inte rör sig för snabbt går det ganska bra, katten ligger kvar och blänger mest, går det lite för fort så hissar katten segel (svansen blir ingefär tre gånger så stor och hamnar rätt i vädret) samtidigt som hon låter som ett bastuelement gör när det får sig en skopa vatten.
Då sätter sig Doris rakt ner och tittar förbryllat på katten "under lugg" hon ser nästan ut som om hon skäms lite, eller är ledsen för att inte Curry vill vara självklar bästis med henne.
Jag förstår kattens beteende, hade det kommit en stor dräglande best i Godzillastorlek springande efter mig i 50 knyck hade jag nog också sladdat loss på köksgolvet och satt mig själv i säkerhet. Att sen Doris tycker just det är så roligt, att katten springer sin väg, det får Curry komma på själv. Jag tror ändå att de kommer bli såta vänner innan sommaren är helt över.

Alla tävlar om att få vara favorit och allra helst när man sitter på gymnastikmattan med Tjoddas, Curry kelar gärna med Tjoddas i vanliga fall också, kurar ihop sig hos henne och står ut med både tjuvnyp och skamgrepp. Doris vill ju också bara väl och tycker att hon ska renslickas från topp till tå. (Inte så förtjusande när hon kommer in och precis har ätit från hästgödsel kanske) Jag måste säga att det är fantastiska medlemmar vi har fått till familjen för de är både godmodiga och kärvänliga mot barn.

(Om någon undrar vad min man gör just nu så testar han om det går fortast att koka vatten i vattenkokaren eller med superduperjätteboostknappen på vår nya häll, för sakens skull kan jag säga att det kokade samtidigt, skönt att slippa grunna på det mer, det är en av de många orsakerna till varför jag älskar honom precis så mycket som jag gör.)

Snart är det TSS som drar igång och vi har bestämt att för rättvisans skull blir det bara familjen som kommer från vår sida för annars skulle vi nog kunna dra med hur många som helst. De vi umgås med får lära sig några stödord av oss med jämna mellanrum och så får det räcka med det.
Tiderna blev, för de som ska med: 7/9, 21/9, 5/10 & 26/10 kl 17.30-19.00. Vi måste tala om hur många som ska med senast den 31/8 så glöm inte det.

Maken har blivit med hoj igen, det blev en Yamaha 1100 dragstar classic, skön, lagom glidare med samma ljud som en inombordare ungefär (nu lär jag få skit för att jag jämförde den nya pärlan med en trålare) Vi tog en runda hem, snälla svärmor följde med och körde tillbaka Tjoddas och bilen.

Men Tjoddas då? Hon är så nöjd och glad, ja, förutom när hon är lite kinkig då såklart men det är väldigt sällan och oftast går det över om man bara tittar på henne.
Ett stort hurra till Junarn som nu kan sjunga inledningen på bä, bä vita lamm... fast på engelska. Klurig unge får jag säga som börjar med "utsocknerska"....
Till Carin, tack, det är nog första gången någon har lytt ett råd från mig och ang. Familjen J har jag inga tvivel om att just det där du sa ligger i deras gener. De kan helt enkelt inte hjälpa att de är underbara och rara, det bara blir så ändå. (Pappa J, du har varit med i familjen så länge så det har säkert gnuggat av på dig också, oroa dig inte.)

Vi sammanfattar väl med lite bilder igen tycker jag....


MC-bönorna


Två glada MC-babes igen.


Min nyaste konkurrent.


Ok... indirekt är katten med på bild också, det är hennes morrhår som utgör
det vita strecket i bild.....det hänger ju en snodd i kameran man måste tugga på.


Men... jag vill ju bara hälsa lite...


Myshörnan! Tjoddas ligger verkligen på Doris som är helt stilla.


En sån raxig unge jag har.


Spännande att kika ut genom fönstret, här finns många att välja på.


Börjar man leka med Tjoddas så kommer knäppkatten och då vill såklart Doris också vara med.


Tjoddas håller koll på Gekås köbarometer.


Curry passade på att mysa lite med Tjoddas när jag lagade middag.


Jag borde ha misstänkt vad nya favoritplatsen skulle bli.






RSS 2.0