Kattkiss och egenskaper

Så vände idyllen rätt så snart och verkligheten står utanför dörren med utmätningspapper som kronofogden från helvetet.
Katten har blivit lite olycklig och börjat kissa inne. Nu senast i vår säng och hur gärna man än vill strypa henne långsamt för det, så är det bara att fylla maskinen och börja tvätta sängkläder. Som tur var så har det INTE läckt igenom till bäddmadrassen. Ett dubbelvikt täcke och en sånt där tunt madrasskydd med gummiband i hörnen har nog räddat bäddmadrass och sängbottnen tror jag. Vi gissar på att hon antingen inte tycker hon får tillräckligt med uppmärksamhet, avskyr hunden, har för liten låda, lådan står för nära maten, hunden "vaktar" när hon går på lådan (eftersom hunden fortfarande inte fattar att spattkatten hellre skulle äta taggtråd än leka med henne, så fortsätter hon glatt förfölja och tycker det är kul när katten springer. Så leker man ju i hundvärlden) eller så försöker hon bara göra oss ledsna.
Så.... nu har vi flyttat lådan och tagit av "taket" så den verkar större, sen har vi satt den i ett annat rum än tidigare och spärrat alla försök från hundens sida att ta sig in dit. Så får vi hålla tummarna. Tyvärr blir det bye bye kitty om vi inte lyckas reda ut detta och få henne rumsren igen. För det första får jag väl vara glad att hunden inte kissar på annat än mattor eller sina filtar när vi glömt rasta henne och för det andra.... vi kunde haft en tam gnu eller nåt som gärna skulle ha pinkat in sitt revir i vår säng. Det hade varit värre.... fast, en gnu hade man ju kunnat göra grillspett av iallafall....undrar om bläckfiskar kissar i sängen? Eftersom jag inte fick byta Tjoddas mot en bläckfisk så kanske jag får ersätta katten med en istället?

Tjoddas har idag satt i sig ett skrämmande antal majskrokar med hög hastighet, hon hoppar bokstavligt talat i sin stol när man tar fram en inom synhåll. Alla puréer gick ju världens väg också i smältningsolyckan här hemma för några dagar sedan. Den ena dörren till frysen har vi hängt om och den verkar inte alltid stänga ordentligt så allt låg och flöt. Saften jag kokade på alla bär och frukter blev helt ok faktiskt men idag började så arbetet med att bygga upp den forna purébanken igen. Kyckling och fruktpuré står nu i frysen och lilla damen slukade en mega portion med min egna komponerade "kom igen nu magen, sätt igång nån gång då"- puré. Om någon kommer på ett kortare, trevligare namn så skicka gärna in förslag. Purén består iallafall av aprikoser, päron, lite juice från en citron, kanel och till sist lite matolja. Sätter inte det fart på magen igen så vet jag inte vad som gör det. Det är lite svårt att hålla en bra balans på det där så det inte blir för löst eller för hårt. Iallafall, hon fick en sked som hon misstänksamt svalde.... Sen öppnade hon munnen såfort jag hade lagt mat på skeden och började ta upp den från skålen. Nu blir det lite självskryt här men jösses.... hade ungen kunnat snorta upp purén eller fått bada i den så tror jag banne mig hon hade velat göra det. Jag tror aldrig jag sett henne gapa efter nåt så mycket. Hon brukar varken vara överdrivet förtjust i päron eller aprikos. Det var bara på pin tji som jag gjorde en kombo och hade i lite citron. Det ska jag definitivt göra om. Vi har köpt en antispill pipmugg men det är knappt så vi får ut nåt ur den när vi testar så vi är inte säkra på att hon får det heller. Hon verkar tycka det är lajbans att få leka stor dam och försöka dricka själv dock. Hon dricker ju gärna vatten direkt ur mitt glas, lite spill får man ju räkna med men hon tittar så stort på allt vi sätter till munnen nu så det är riktigt roligt att ha henne med vid matbordet. Får hon bara en gurkskiva eller en majskrok att lattja med så är det lugnt och stilla.

När vi gett Tjoddas sista slatten kvällsvälling och det var läggdags verkade hon inte överdrivet trött, jag plockade upp henne med filt, Patrick och napp igen. Så la vi oss tvärs över dubbelsängen, hon med huvudet på min arm. På så sätt kan vi ligga och titta på varandra, prata hemligheter, mysa och framförallt, favoritsysslan nr 1: kladda lite i mammas ansikte med händerna.
Det är så förunderliga klara, forskande ögon som granskar mig allvarsamt och ingående. Tänk om man kunde få veta precis vad som tänks, registreras och känns i de ögonblicken. Jag skulle kunna ge nästan vad som helst för att få veta. Sådana stunder bränner sig fast och man bara vet, helt instinktivt, att om det så går 20 år, eller 60 år så kommer alltid den stunden att finnas kvar i mitt hemliga album som om det vore igår. En riktig värdefull skatt att kunna ta fram, om och om igen, precis när jag själv vill och känner att jag behöver.  Av alla rikedomar i hela världen, måste det var det mest obetalbara, unika och fantastiska vi kan förse oss själva med. När jag dör hoppas jag att någon kommit på hur man kan "tanka över" alla den personens minnen, drömmar och tankar så att efterkommande kan få ta del av det. Hade inte det varit spännande?

Tack till er som redan svarat och gärna vill svara på lite frågor, jag vill gärna ha med er alla om ni fortfarande vill. Om någon mer känner sig manad så mejla mig gärna. Det är ju för att visa hur bra vi har det trots en del av de "oinvigdas"... (får man kalla det rädsla, eller kanske osäkerhet på nåt okänt?) om vad det är som egentligen gör oss så speciella. (Förutom att vi har en egen countryclub såklart med cobacabana boys, magdansöser, fri tillgång till hoppborgar och annat kul...) Mitt mål är att avdramatisera allt det här och försöka upplysa lite så att det finns mer kunskap att tillgå här på internet än bara det rent tekniska och medicinska. Jag tyckte faktiskt själv det var lite svårt att hitta nåt om hur det verkligen var att leva i en lite extra unik familj. Jag tror fortfarande att många skönmålar det som fan och inte berättar hela sanningen. Jag tror man har blivit ganska bra på att blunda för mycket man är rädd för och framförallt, osäkerheten på att vilja träffa andra. Eftersom barnen är så pass individuella kan det lätt slå på båda håll. Är det en pigg unge som ligger bra till utveckling så känns det inte så farligt, man kanske funderar lite på om vi verkligen kommer dit också. Är det däremot ett barn som kanske har fått lite mer utmaningar än andra.... ja, då är det kanske inte så svårt att förstå att hjärtat sjunker som en sten till magen.
Man vill ju bara det bästa till sina barn, är det inte märkligt att oftast är det man strävar efter då just att barnet ska bli så "normalt" som möjligt och inte sticka ut alltför mycket? Hur dubbelmoral är inte det då? Herr Ober, en moralkaka till tack! Ska man då försöka hylla den extra kromosomen på nåt sätt? Förresten, vaddå normal? Tänk efter nu på alla IQ och EQ fördomar om personer med DS så ska jag rabbla upp en lista här.

Känslosam. Oftast antingen eller.
Frispråkig
Bryr sig inte så mycket om vad andra tycker
busar & skojar mycket
Inte så bra på matte, tillexempel att räkna ut växelpengar
ingen koll på hur lång tid saker och ting tar. dvs. dålig tidsuppfattning
Sjunger gärna med, oavsett situation
musikalisk
Teaterapa
konstnärlig
Kanske inte så intelligent men ändå "klippsk" om du förstår vad jag menar?

Här har jag nog fått med det mesta vi fått höra tror jag.... vet ni vad det sjuka är? Isåfall har jag också Downs för samtliga ovanstående egenskaper är bara sånt jag har, i massor!!!  Kan man få downs med åldern kanske?


Egendesignade haklappar, textilpennor på frotté. I väntan på att Doris skulle
äta klart sin kvällsmat och gå ut på sista kisseluringen blev det dessa.


Ibland skulle jag också vilja ha napp. Iallafall när de är coola med en
liten rockstar på.


Majskrok är försvinnande gott (helt ofattbart, de smakar absolut ingenting) dessutom
är de bra för håret, frisyren blir stenhård och som svinto.


Det börjar bra iallafall. Vi får testa en annan variant med små hål så får vi se.
Undrar om det är för tidigt att testa sugrör?


Vill ha kameran!!!

Här kommer en suddig film, vi hade filmat tidigare med en annan kamera där hon skrattade jättemycket. Som alla småbarnsföräldrar vet, det som var skitkul för tre minuter sen är knappt ens värt att dra på munnen för när man väl har kameran redo.....

Tjoddas skattar



Nu kallar den kiss(e)fria sängen och det blir att trängas under ett stackars ynkligt täcke i natt. Bäst att klä sig varmt och leta upp raggsockorna för jag vet vem det lär bli som tar det mesta täcket minsann....









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0