2010-12-31     Nyårsresan

Då satt man här i en främmande säng med en flappflopp utan uppkoppling. Resan upp har gått jättebra och Tjoddas har bara visat sig från sin allra bästa sida idag.

Vi kom i väg lite tidigare än väntat och det kändes jättebra, speciellt eftersom vi brukar vara tidsoptimister i vanliga fall.  När vi kört någon timme fick jag ett mejl från mamma J, såklart att det var idag av alla dagar Tjoddas fina foto skulle komma i tidningen…. Så jag bad mamma J att försöka få tag på nåt extra nummer åt oss.

 

Första rastplatsen såg vid första anblick både stängd och otillgänglig ut, förmodligen var det en mycket trevlig gräsmatta runt den lilla vägkrogen i vanliga fall men någon fyndig människa hade fått för sig att ploga hela stora lastbilsparkeringen på baksidan och sen knö upp all snön runt vägkrogen tills den knappt syntes. En mycket prydlig gång ledde i alla fall fram till dörren och jag la märke till att man inte kunde se ut genom fönsterna för snön täckte upp över dessa.

 

Vi parkerade oss vid ett bord och jag, som hade kånkat in min korg, fixade iordning en tallrik med gröt åt Tjoddas. Den snälla servitrisen värmde på gröten i mikron och den dagliga striden om vem som skulle hinna samla på sig flest linfrön på märkliga platser, kunde inledas.

 

Nu till dagens höjdpunkt. Ni som har känt mig länge vet att jag har många sidor, en del rationella, andra mindre rationella….

 

Så jag tog Tjoddas för ett snabbt blöjbyte innan vi skulle fortsätta färden. Jag hade i all hast bara nappat med mig en blöja ur väskan och tänkte att tvättlappar behövde jag inga, lite toalettpapper eller en servett så är saken biff. Motvilligt la jag ner henne på den, i mina ögon, skrangliga, definitivt INTE IKEA konstruerade skötbädden och smackade på en ny blöja. Äh, tänkte jag, lika bra jag passar på att försöka kissa också, vem vet när vi stannar nästa gång…. Hinner precis klart när jag hör hur ungen på skötbordet börjar med sitt karaktäristiska ljud och intar samma färg som en äggplanta….

 

Så, det rationella hade såklart varit: Invänta, ta upp barnet, hämta ny blöja och servetter, gå in och byta igen.

 

Men jag tänkte: ”Näpp” och två minuter senare stod jag med händerna fulla av toapapper och….annat…. mycket nöjd med mig själv (dagens miljöhjältinna) spolade jag ner allt, tvättade grundligt händerna och gjorde iordning Tjoddas.

 

När maken sedan frågade varför det tagit sådan tid, och även erkänt att han lyssnat vid dörren, kunde jag inte annat än att le lite fånigt och mumla nåt obestämbart innan jag gled ut genom dörrarna.

 

Nästa stopp blev ungefär två timmar senare, lagom till Tjoddas vaknade nästa gång var vi vid avfarten till Norrköping, där ligger ett MC'Donald's. Det är första gången på över åtta år jag är inne på Donkan. Det blev en kycklingsallad och jag bad till de högre makterna att den inte skulle vilja ut igen om några minuter…. Jag har inget större förtroende för sagda snabbmatskedjas matlagning.

 

Snart var vi ute på vägarna igen och sista etappen avklarades på, vad som kändes som, ett kick. Det var redan mörkt ute och alla fina julbelysningar i trädgårdarna hälsade oss välkomna. Tjoddas sov som en liten gris i baksätet och inom loppet av några minuter svängde vi in på rätt gata.

 

Det må vara lite "varmare" här men det är nästan precis lika mycket snö. Efter en gemensam presentöppning så satt S & N's son nöjd och pusslade sitt nya fina pussel med en gigantisk John Deer-traktor på (vi var mycket nöjda när vi lyckades kombinera två intressen i samma låda) Tjoddas fick en jättefin pekbok med flärpar att lyfta och leta under, lyfter man på rätt flärp så gör boken roliga ljud. Vi fick även en jättemysig leksak med massor av knappar, spakar och kugghjul, varje knapp, spak och kugge gör att en liten trudelutt spelas och det bästa av allt var att man KUNDE STÄLLA LJUDET! Man kunde tillochmed stänga av ljudet om man var helt tje på det.

 

Vi tog det lugnt hela kvällen och Tjoddas kände av stämningen lite innan hon började "prata" lite mer.Däremot var det inte en speciellt lugn natt, hon kom inte till ro och när jag dessutom inte heller kunde somna om så flyttade jag över henne till oss istället. Då var klockan runt fyra, jag gav upp hoppet om att alls få sova och tog loss skorna innan hennes hot om att giljotinera oss och bryta näsan av sig själv, infriades. Mitt företagande belönades omedelbart med en taekwondospark rätt i magen. Sen rappade hon mig med Patrick några gånger, gav sin far en rejäl omgång med knytnäven (allt detta i sömnen) innan hon ojojade några gånger och slappnade av tillräckligt för att även jag skulle kunna sjunka ner i någon slags halvdvala.

Man vet att man är förälder när man lär sig sova med ett krampaktigt grepp om en extranapp. (Och när det enda man får äta på en smörgås är kanterna...det finns många exempel, det här var bara två)

Idag steg vi upp och åt frukost innan vi klädde på oss för att ta oss ner till affären. En jättefin solstrålande nyårsaftons-dag med kö till systemet och fullt av folk i affären. Tjoddas sov till affären, vaknade en stund och somnade sen om på hemvägen igen. Förberedelserna inför nyårsfirandet står delvis i ugnen just nu och jag funderar allvarligt på att dra fram "den lilla svarta" ur väskan. Egentligen finns väl inget tvång på festklädsel men LITE tjusig kan man väl få göra sig när man välkomnar det nya året?

 

Tyvärr fick jag inte med mig någon sladd till kameran så bilderna får vänta tills vidare. Tjoddas ligger och sover i en KungFuställning i sängen som liknar en avancerad hoppspark. Goaste ungen i världen! "Nisse-Lisa" gör sig påmind ibland genom att tankfullt knacka lite på blåsan när den börjar bli full.

Löser jag sladdlösheten på något sätt så kommer det kanske lite bilder innan vi åker hem... tittar in lite senare igen för en kort nyårs bloggning.

 

 

 

Jag fick förresten ett mejl idag från MrJava, han hade hittat den perfekta T-shirten till mig.

 

Vad kan jag säga..... "vill ha" är väl kanske de rätta orden?

 

 

 

 

 

 

 

 


2010-12-30     Gästinlägg - Gomplatta

Jaha, så att logga in idag var ungefär lika enkelt som att jaga älg med ätpinnar.... med lite tålamod så rasslade det iallafall till och gissar på att det är jag som bloggar.....och till sällskap har jag ungefär 10.000 fjortisar som uppdaterar sina bloggar om vem som sa vad på Facebook, snyggaste sminket just nu och vad som händer till nyår.

Jag har, som värsta Martha Stewart, ikväll lagat köttfärslimpa i muffinsplåt. Jo, du hörde rätt. Jag har kommit på hur extremt smidigt det är, om det går, att fixa käk till Tjoddas genom att "portions" laga det i nonstick-muffinsplåtar. Behändiga små puckar att frysa in!
Så nu trängs det köttfärslimpa, ostkaka och lammgryta i frysen minsann.
Vi ska annorstädes imorgon och därför har jag tagit på mig det stora förklädet.
Min torgkorg rymmer nu Tjoddasmat som förmodligen kommer räcka i flera dagar, jag har tillochmed (eftersom jag lovat att stå för desserten) fyllt en glasburk med exakta mått för det som kommer behövas till den traditionella blåbärspajen. (Ingen blåbärspaj, inget nyår...den är som skinkan på julbordet)
Vi har packat in små roliga presenter att ta med och skrattat elakt åt vår underfundighet och åt de miner vi hoppas gåvorna kommer frambringa. 

Ikväll får jag nog däremot själv erkänna att prettofanan hängde väldigt högt och fladdrade i vinden. Kanske dags att tagga ner några steg nu. En burk köpemat lär hon inte dö av, men sen känner man det där.... "näe, har det gått hittills så tänker jag minsann inte ge mig nu"-envisheten.... och vips, (eller visp kanske med tanke på ämnet) så står man där klockan 23.30 med köttfärslimpor i ugnen, potatis på kok och råriver morötter tills knogarna blöder.
Jag mår nästan illa av mig själv..... (Jag tar med datorn och kan förhoppningsvis uppdatera bloggen i dagarna igen med lite roliga bilder/videoklipp från vår resa och besök)
Kommer ni tröttna på mig när allt inte längre handlar om Tjoddas och Downs till 100%?


Iallafall, mamma J har skrivit ihop lite om gomplattan de håller på att testa med hemma nu, tydligen är det skillnad på gomplatta och mutterplatta.
Gomplattan ska i första hand korrigera tunga och hjälpa munmuskulatur medan en mutterplatta kommer senare och är till för att stärka språk och uttal.

Mamma J har ordet:

"Skall användas 2 ggr/dag 10 min per gång. Skålen är till för att tungan skall jobba inne i munnen och de små "tänderna" fram är för att stimulera läppen, tungan skall också vandra längst med dem i munnen. Används fram tills det kommer tänder. Kan användas ihop med munprotesklister men vi har fått våran att sitta bra ändå, använder Princesstandkräm med tuttifruttismak utan mentol. Föräldrarna skriver på ett litet kontrakt att de skall använda gomplattan och det finns även dagbok om man så vill det. Lite extra slem kommer från munnen i början av tiden man använder plattan. Honungsbjörnen ger delvis samma effekt då tungas dras bakåt i munnen när man suger, desto bättre ju längre sugröret och motståndet är (och där finns ju bara en drottning-Tjoddas)."







2010-12-25     Festyra!

Idag blir dagens uppdatering som en bilderbok där jag bara sammanfattar lite kort under varje bild tror jag.....

Nu ska vi se...var slutade vi sist? Åh, födelsedagskalaset var det ja....

19-DECEMBER


På kvällen efter kalaset hade tydligen knäppkatten dödslängtan och
kröp upp i knäet på Tjoddas.(Jag kan tyvärr inte garantera att inga djur kom till skada
under den här fotograferingen)

*********************************************************


22-DECEMBER


De sista klapparna handlades in några dagar innan julafton och vi passade på att göra ett besök på den lokala thairestaurangen.
Tjoddas visar stolt upp sin nya coola vinterparkas i jeans, som är nåt nummer för stor.



Vi gjorde en Miniderm-kur på kvällen före födelsedagen, för att få bort lite skorv, med en lagom taskig morsa
med i smeten, kan man råka ut för en sån här frisyr då.
*****************************************************

23-DECEMBER


Så plötsligt var han bara där.... Fårzillan "Helmut" som bestämt tagit över
vårt pepparkakshus. Några nummer större än sina föregångare runt omkring
(Dolly 1.2 kan skådas runt huset, Helmut är en uppgraderad version: Dolly 2.3)
Helmut söker ett nytt hem, garanterat rumsren, skabbfri och skäller väldigt sällan...



Tjoddas hjälper mig slå in de sista klapparna på sin födelsedag, märk gärna bollen under hennes arm
som på något sätt undslapp inslagning inför julafton till förmån för..ja, Tjoddas...som ville leka
med en gång. Eftersom det var födelsedag så blev det som hon ville.


Såhär god smörgåstårta får man när man fyller år.


Verkligen? Är den min?


Smörgåstårta är mums!
********************************************************


24-DECEMBER


På julafton lånade vi kusinens fina tomteluva i ett obevakat ögonblick.


Vi blängde misstänksamt på Tomten en stund, dock utan att gråta.


Men efter en stund lättade stämningen och både kusinen och Tjoddas töade
upp lite inför Tomten.


God Jul!


Så spännande med ett så stort paket....är det kanske en ponny?


Vad var det i paketet då? "Stort paket"





Snödrivor har jag hört talas om, tydligen finns det paketdrivor också,
här finns iallafall bildbevis. Tjoddas tackar igen för alla fina presenter och julklappar
hon har fått och all uppmärksamhet på födelsedagen.


Tut-tut!


Och tillslut sjunger Tjoddas en stump för oss: "skönsång på juldagen"








2010-12-18     I förkylnings och andra tider

Förbluffad slog jag upp ögonen, jag måste ha inbillat mig. Jag låg på helspänn och koncentrerade mig, rummet var becksvart och det enda som syntes var tiden som projicerades på väggen mitt emot sängen. 02.34.....
Jo, där var det igen, men det kunde inte vara sant..... sekunden efter bekräftades mina misstankar av en fjäderlätt beröring på min kind.
Karatehoppet jag gjorde ur sängen skulle ha glatt Mr Myagi ofantligt stolt och jag hade förmodligen, utan större tvekan, blivit intagen som blivande Jedi riddare också.
Jag tände min sänglampa och viftade vilt omkring mig samtidigt som jag försökte få syn på min fiende.
Total tystnad.....
Är det någon som kan förstå hur svårt det är att lokalisera myggor när de har landat på en småblommig tapet?
Men den viktigare frågan är väl kanske, VARFÖR finns det fortfarande mygg i mitt sovrum när vi har 40cm snö, -14 grader och det är 4 dagar kvar till julafton?
(Och ja, jag fick den...den ligger som någon slags bisarr trofé på nattduksbordet...eller kanske som avskräckande exempel om fler skulle våga sig fram.)

Men vi får ta några dagars kliv bakåt till att börja med.....

Lussefirandet gjorde vi tillsammans med familjen J, som vanligt var det en alldeles ypperlig kväll och det känns alltid som julafton kombinerat med födelsedag när man är på besök.
Tungt lastade med massor av små och större presenter gav vi oss av hemåt igen.

Nu har det blivit lite kinkigt och snorigt hemma, aldrig har väl lilla tungan visats så mycket som dessa dagarna, helt förståeligt dock, det ÄR trots allt mycket svårt att försöka andas genom näsan när det bara envisas att bubbla i den hela tiden.

Vi har varit och tittat på alla fina foton som blev tagna, stolta såg vi när vi anlände till Fotografen att vår förstoring stod på skyltning, Tjoddas ser ut som ett sådant där gammaldags bokmärke av de knubbiga små änglarna som vilar med armbågarna på ett moln.

Här har städats och pysslats och pyntats inför dagens kalas.  Min del av släkten dök upp idag för att fira Tjoddas första födelsedag lite för tidigt. Vi ska ha ett "riktigt" kalas också på den faktiska dagen, men eftersom lilla fröken valde att komma ut dagen innan julafton så är det lättare att göra såhär. Sista helgen innan julafton kändes naturligt på nåt sätt.
Nu ligger utmaningen i att försöka hålla det städat bara några dagar till så vi hinner ha båda kalasen...

Det blir alltid lite för mycket när jag varit dum och väntat mellan bloggningarna, jag SKA försöka bättra mig om så bara tillfälligt. Det är bara det att det finns så mycket annat roligt att göra också!

Men sålänge det inte händer nåt väldigt spektakulärt att skriva om så ska jag iallafall försöka hålla igång bilderdagboken.


Två partypinglor som håller sina föräldrar sysselsatta.


Familjen J utmanade oss på sugrörsrace, nemas problemas, tyckte
Tjoddas och sörplade glatt på. Tomten på sugröret var dock en smula distraherande.



Tjoddas kunde inte låta bli att ta en liten joy ride på coolaste bilen någonsin!


Var ju tvungen att testa deras hopphäst också. Den har lite kortare ben än
vad vår har.


Teståkning inför nästa års vandringsturer. Jakten på bärstol har börjat.


Julpyssel, vi klipper snöstjärnor till våra fönster.


Vi provar glittret vi ska ha på kalaset. Verkar gå bra att ha det på.


Tittar tveksamt på första pepparkakan, såhär brukar INTE mina smörgåsrån se ut.
(Den slank ner...rätt fort efter första provslickningen)


Köttbullar och makaroner älskar väl alla barn? Såhär njöd blir man om man
dessutom får plocka och pilla själv.
(Så övar man motoriken samtidigt som man blir mätt ju.)


Granen på väg in. (Lägg märke till måttstocken i jackfickan, detta för att kunna
räkna ut i förväg att granen har de exakta optimala måtten som försäkrar en
riktigt God Jul...)


Granen är klädd och klar och jag har små röda prickar där barren stuckit mig.
Men nöjd är jag.


Bäst är att få sitta på köksbordet och plocka majskrokar ur påsen själv.
Pappa pysslar med vårt pepparkakshus.


Tydligen är ett av symptomen med att ha ätit för många majskrokar, gul näsa.


Maken vill visa att han är för fler homosexuella pepparkaksgubbar/gummor.
Efter denna vackra prideflagga så känner jag inget direkt behov av att visa upp min, betydligt mindre iögonfallande sida av pepparkakshuset....


Kallt men vackert. Tyvärr blir ju kort sällan så bra som verkligheten.


Första bilden på nästa illbatting.


Kalasdags. Här iakttas tårtan med allvarlig min.


Minen vi lärt oss älska. Den sk. "lilla mallgrodan" kommer gärna på besök.
Oftast är det farfar som blir belönad med uppsynen.


En NY blue berry cheescake dagen till ära.


Klart man ska få äta av sin egen tårta när det är kalas.


Avslutningsvis, min nya absoluta älsklingsbild av Tjoddas.


















2010-12-13     Tiden går

Ja, jag vet att jag tjatar lite nu men jag har fått en seriös nostalgitripp, stå ut med mig.

Jag kan knappt förstå att det verkligen gått ett helt år sen Tjoddas blev verklig för oss. Jag kommer fortfarande ihåg exakt hur det kändes när vi fick bekräftat att hon har Downs Syndrom, hur blodet bara försvann rätt ner i fötterna och huvudet blev alldeles tomt.
Jag minns också de där första veckorna när man pendlade mellan ett väldigt spektra av olika känslor, många ljusa och en del nattsvarta. Alla frågor man hade, inte bara om Downs utan också alla raka, otäcka frågor man var tvungen att ställa till sig själv och bearbeta i sitt stilla inre samtidigt som hormonerna rasade i kroppen.
Kommer jag älska det här barnet mindre nu? Kommer jag kunna ha tålamod? Finns det någon skuld att lägga någonstans? 

Jag minns hur det undan för undan tonades bort mer och mer, hur fokuset istället hamnade där det kanske borde vara. På lilla Tjoddas, ett levande bevis på att det ibland händer små saker i livet som inte blir som man tänkt sig, det får, om man låter det, en större inverkan än vad man tror och man skulle aldrig kunna tänka sig ett liv utan.
Så, vi hamnade i Holland istället för Italien, som Emily Perl Kingsley så vackert skriver i sin dikt Welcome to Holland där hon försöker förmedla hur det är att få ett barn som inte är riktigt som alla andras. En dikt jag gång på gång har snubblat över när jag i min jakt på mer information, har surfat runt hos andra mammor och pappor med unika barn. Bloggen startades ju för att jag inte själv kunde hitta någonting om vardagslivet hos familjer med små barn i samma situation. Det fanns nästan bara medicinsk fakta. Sen var det ganska skönt i rent terapeutiskt syfte att få ösa ur sig vad som händer och hur det känns. Inte trodde jag att någon annan än kanske mamma och pappa skulle vara här och kika lite på bilder ibland.
Det har känts riktigt kul och ibland också lite hämmande att veta, att det är många fler som är inne och tittar ibland. Stundtals har jag faktiskt funderat på att låsa bloggen eller helt enkelt lägga ner den men samtidigt så är det lite beroendeframkallande att hålla på med det här. Jag var helt emot bloggar innan jag själv startade en och jag har också fått höra "om du så gärna vill skriva en dagbok behöver du väl inte göra det på nätet då" och jag har faktiskt inget försvar på det egentligen....
Det enda jag möjligen skulle kunna ha som motargument till när människor stör sig på att man skriver publikt och öppet är isåfall, läs kommentarerna jag får, alla underbara kommentarer som jag hade gått miste om ifall jag hade köpt en dagbok att skriva i. De som stöttat oss, tänkt på oss och framförallt de som talat om hur glada de blir när de varit här och läst lite om oss, som själva finner tröst eller lite stöttning. Det om något är värt att fortsätta.


Vi har lärt oss mycket i år, jag tror jag kan säga vi... JAG har iallafall lärt mig massor i år (min man är ingenjör och kan därför redan allt som finns att kunna).
Vi har tvingats in i situationer vi aldrig skulle behövt fundera på om vi fått ett normalstört barn.
Vi har, ibland, tvingats vara lite mer olyckliga och rädda, tillexempel när det gäller hjärtoperationen, PEVA'n och alla dessa miljoners miljarders extra undersökningar, utredningar och provtagningar.
Men för att det ska kunna finnas skuggor så måste det finnas ljus. Det sista har minsann inte varit någon bristvara det heller.
Visst kämpar vi ibland men jag tror aldrig jag har skrattat så mycket och varit så fullkomligt lycklig som det senaste året.
Jag kan faktiskt känna att jag är inte ett dugg avundsjuk på föräldrar till normalkromosombarn.
Jag har ju nåt som inte de har och jag tror, nej, jag VET att, finns det några föräldrar som verkligen INSER vad de har och håller på med, innan barnen helt plötsligt är vuxna och borta, så är det just vi! Vi får umgås mer med våra barn, vi får gotta oss länge åt alla framsteg, hur små de än är och ju längre man väntat dessto mer firar man, vi har helt plötsligt hamnat i en privat liten exklusiv klubb där samtliga medlemmar är helt fantastiska!

Vad jag vill få fram är, hur mycket jag älskar mitt barn, min alledeles egna dotter och hur hon under sitt första år har fått mig att växa som människa, hur hon har lärt mig att se saker omkring mig på ett helt nytt sätt, visat en helt ny dimension av total tillit och kärlek och att det aldrig verkar ta slut.


Nu har jag nästan börjat svamla igen, det är lätt hänt i min värld.
Hälften av tiden är jag tacksam över om någon förstår nåt alls av det jag försöker fram.
Ibland funderar jag nästan på att bli politiker.... då sätter jag mig ner en stund och väntar tills det går över.











2010-12-08     Sugrörsteknik & herrgårdsbesök

Idag fick vi vårt första sugrör att öva med. Vår logoped, och även vår kurator som vi bara träffat som hastigast några gånger (vi har faktiskt inte känt behov av någon kurator) kom hit idag och fick lite misslyckade men nybakade scones och kaffe. Tjoddas fick en jättefin liten pekbok med fina bilder och tecken i, vår logoped hade minsann pillrat ihop den alldeles själv.
Jag hade tänkt försöka anordna ett Teckenhatten homeparty i slutet av januari nästa år och en av sakerna som står högst upp på önskelistan är deras "Bildbas tecken" med mer än 1000 tecken med tillhörande illustration. Man kan själv lägga till en egen bild på orden. Alltså det står "boll" och så visar en liten illustrerad människa hur man gör tecknet, till det, kan du själv fotografera tillexempel barnets egna boll och lägga till så att det blir ruskigt pedagogiskt!
Ge mig lite tid och några kluddar med häftmassa så kommer hela vårt hus se ut som en stor tredimensionell pekbok.
Vill man ha inspiration för olika sätt att träna tecken och annat med sitt barn på, ska man definitivt besöka Max hemsida: Ett nytt liv hans mamma är helt fantastisk på att hitta på smarta och enkla saker man kan öva med på ett lekfullt sätt.

Iallafall, vårt fina sugrör som är nr 1 i raden på kommande svårighetsgraden, är alldeles råsa med en söt anka på.
Enligt tillverkaren ska man ha en speciell mugg till också med lock på, ungefär som en läskmugg du kan få i vilken korvmojje som helst. Min überintelligente make däremot tog helt sonika ut det mjuka sugröret ur Birger och tadaaaa.... anksugröret passade som om det vore gjort till den.
Det enda är ju att Birger är lite mjuk i figuren för att man ska kunna hjälpa till med att trycka upp vatten om barnet har svårt för att komma igång med sugandet.
En mugg hade kanske varit lättare för Tjoddas att hålla ett fast tag om utan att riskera kallsupar eller att dränka sig själv när hon klämmer åt lite extra.

Med spänning gav vi henne Birger, pimpad med sin nya accessoar. Såklart stoppade hon bara in sugröret och började dricka som om hon aldrig gjort nåt annat....jaha, och nu då? vi ska korta sugröret lite i taget så det blir lite svårare, så får vi väl se om några dagar igen.

Lilla fröken har sovit på herrgård och ätit femrättersmiddag också minsann. Vi skulle ju firat vår bröllopsdag i september men jag tyckte det var en bättre idé att åka ambulans och sova över på sjukhus istället. Jag fick ju lyxmat som två fullkornsskorpor utan pålägg och ett glas nyponsoppa. Samtidigt som denna fabulösa måltid intogs kunde jag även följa med i allt som hände på SVT...mina favoritkanaler.....

Herrgården var snäppet bättre får jag säga. För det första var vi HELT ensamma på hela hotellet, det var julfint och stämningsfullt. Fantastisk miljö och vilken mat!!!
Vi fick fika vid öppna elden, jag valde en frukttallrik och te, maken fick in fem små bakverk och kaffe. Jag motstod att provsmaka när jag blev erbjuden, (1-0 till mig) Tjoddas fick en stor tallrik gröt och åt friskt även av frukterna jag pillrade i henne.

Någon timme senare vad det dags för vår riktiga middag. Egentligen skulle det vara en femrätters men vi fick in två "bonusrätter" att börja med. Iallafall har Tjoddas nu fått smaka på pilgrimsmusslor, ångad röding, gödkalv och massor med goda tillbehör. Till det drack hon enorma mängder vatten, kladdade med sina kex och försökte se om Patrick verkligen hamnade på golvet VARJE gång man släppte taget om honom.
På sista frågan svarar jag: Ja, Patrick hamnar till 99,9% av gångerna på golvet, precis utom räckhåll när man sitter ner så man får glida av stolen en smula för att komma åt honom.
En lycklig liten prinsessa somnade i sin lånade resesäng som hotellet bidragit med. Ungen satt i 3 timmar (!!) medan vi åt vår middag. Helt fantastiskt! Jag däremot hade inte tänkt mig för riktigt och intog till desserten ytterligare tre koppar te (svart te).
Det resulterade i att jag nu kan en artikel om Einsteins relativitetsteori från Illustrerad Vetenskap i det närmaste utantill. Ämnet som avhandlades var "vita hål" alltså motsatsen till de svarta hålen som suger upp materia.... Jag löste lite intelligensknäckande pussel där man ska se sambandet mellan olika saker och slutligen läste jag om vikingarnas egentliga skäl till att plundra och härja i olika delar av världen.
På det stora hela känner jag mig lite som man gjorde i gymnasiet när man pluggade tentor mitt i nätterna.
Det får bli koffeinfritt i fortsättningen.

Snön fortsätter att ligga kvar och det fylls på med lite jämna mellanrum. Här är väldigt mycket snö som klistrar fast på träden just nu och det skapar ett helt magnifikt scenario när man går ut. I vanliga fall, brukar träden utgöra en ganska skarp och svart kontrast mot det vita på marken. Nu står de likt stora marmorstatyer utmed vägarna, alldeles övertäckta. Jag tror aldrig jag har sett något liknande tidigare.
Igår var jag och simmade för första gången på länge och ni som känner mig vet att jag gärna tar i lite mer än vad jag kanske borde när jag väl kommer igång. Alltså, vad gjorde jag? Jo, jag kunde inte låta bli att tävla med de som träningssimmade (alltså INTE motionssimmade) på banan jämte min. Ni vet, de där nissarna med full utrustning som simmar 2km på tre minuter bara för att det är kul. På vägen hem önskade jag mig avskruvningsbara armar och jag funderade på allvar att styra med tänderna. Idag känner jag ingenting men det var riktigt skönt att få känna hur pulsen gick upp, klådan i musklerna när man tar i och andningen som blir rytmisk och följer med i varje simtag. Det får bli snart igen!

Imorgon bär det av till ögonundersökning och jag har en ganska stor misstanke redan nu att det lutar åt glasögon, lilla Tjoddas har ett öga som gärna vandrar iväg lite på eget håll när hon hamnar dagdrömmar och tankarna vandrar.
Lika bra att ställa in sig på det och se till att hon får ett par tuggvänliga, slagtåliga, välsittande, snygga brillor som hjälper till att lösa problemet. (Av alla vuxna i våra bägge familjer är vi totalt två vuxna som Tjoddas delar gener med, utan glasögon och tre av glasögonormarna är för tusan nästan helblinda när brillsen åker av så...
Att mina barn kan komma att få glasögon var jag nästan inställd på så fort jag träffade min make)


Jag har även insett idag att jag har alldeles för många pepparkaksformar och att det är 15 dagar kvar till jul.
Kanske man borde lotta ut några pepparkaksformer... finns det någon som vill ha pepparkaksformer så önskar jag mig en kort juldikt med eller utan rim. Vinnaren får ett paket med några av mina många dubbletter.


Nu blir det massor med nya bilder:

Kvällens meny. Får ni chansen, åk dit!!!


Såhär ser alltså våra träd ut nu, lätt att hitta en julgran eller...?


Vi började såklart med lite sightseeing, Skeppshult är ju kända för bland annat
köksutrustning i gjutjärn och sina cyklar.
Och ja, det är en enorm stekpanna i bakgrunden.


Det fanns maaaaaaassor med saker att titta på och inget vägde under 2kg.
Där var tillochmed snapsglas i gjutjärn men vem vill styrketräna samtidigt som man
försöker njuta av en kall snaps?


Framme vid herrgården på kvällskvisten.


Vårt rum, komplett med en fuskpälspläd lite nonchalant slängd på sängen.


Fika vid öppen eld i foajén.


En finklädd, nyklippt Tjoddas sitter och kikar i menyn. (Själva menyn blev
även den grundligt provsmakad och alldeles skrynklig)


Yeaah, High five med pappa, äntligen ska vi få lite käk!


Meeeen, var är min mat då?


Tjoddaspappan tog en häftig bild på Tjoddas och mig i en spegel som hängde
bakom vårt bord.


Finklädd i foajéns härliga soffgrupp jämte den fina granen.


Frukost i lilla matsalen. Det ser väldigt nyttigt ut, vi fick in lite goda frallor också
och te/kaffe. Tjoddas fick äggröra som hon motvilligt tuggade i sig, det var helt tvunget att
ta ut varje tugga för att titta på den och ibland även testa om den trillade i golvet då man
försiktigt öppnade handen ut över mattan.


Och tillslut, sugrör nr 1. Ankan fungerar som ett läppstopp och man klipper
alltså av sugröret över ankan för att öka svårighetsgraden.







2010-12-04     Dagens tips

Dagens tips om hur man lätt tillverkar den dyraste maracan i socknen.

1. Ta en bebis.
2. Ge bebisen gröt med linfrön.
3. Se till så att linfröna säkert hamnar lite utanför munnen ibland.
4. Låt samtliga linfrön som fastnat på kläder sitta kvar.
5. Lägg försiktigt samtliga kläder i tvättmaskinen, var försiktig så inga linfrön trillar av.
6. Tvätta kläderna.
7. Ta ur kläder och lämna luckan lite öppen.
8. Maracan är nu klar att användas så fort linfröna som är kvar i trumman har torkat.

Du har nu, helt överlägset, den största och dyraste maracan i hela din sällskapskrets.
Observera att priset på din maraca varierar såklart beroende på vilken slags tvättmaskin du har.
För att få ut bästa möjliga användande av ditt nya multiobjekt (slaginstrument/vitvara), medtag en radio till tvättstugan och gör det till en familjetävling. Den som snabbast kan ratta in valfri radiostation som spelar en låt i exakt samma rytm som din maraca tvättar dina kläder, vinner.

Lycka till.




2010-12-04     Långsamt

Allt liksom saktar ner väsentligt när vi kommer in i den vintriga tiden på året, snön hjälper också till att lägga en fridfull, mjuk stämning på tillvaron tycker jag.
Det är svårt att förstå hur fort det sista året verkligen har gått och vart tiden har tagit vägen, det var ju bara förra veckan vi kom hem från BB med lilla Tjoddas som ett gryn mitt i sitt gröna babyskydd. Eller?
Det märks att hon känner sig mest hemma med vintern för hon har aldrig somnat så fort som nu när man drar vagnen på snötäckta vägar. Inte så konstigt kanske med tanke på hur länge snön låg förra vintern?

Ikväll har lilla fröken kraschat på soffan i pappas knä, mitt under vår myskväll med film. Hon försökte länge kämpa emot men tillslut började hon med sina "ojojojojoj" och då vet man att slutet är nära. Hon visade klara besked om att hon äntligen ville göra så som vår sjukgymnast har bett oss öva på. Hon satt mellan pappas ben och så vek hon in det ena benet mot sig, fällde sig över makens ben, sköt ifrån så hon nästan stod på näsan och lyckades rafsa till sig alla de leksaker hon ville ha på andra sidan. Vi satt andäktiga och tittade på. Alla framsteg är så himla mycket värda och man blir verkligen glad resten av dagen när man ser nåt nytt. Om man frågar nu "vill du komma?" och visar händerna, så skrattar hon och sträcker upp armarna, hjärtat är bara en liten, varm, geggig klump när hon gör så. Det känns också som om hon mer och mer förstår tillexempel sitt namn, när man pekar på saker etc. Det är verkligen på väg nu!

Vi har nu provat på att bada i vår "egentliga" habiliteringsgrupp med vår egna favoritsjukgymnast. Det var faktiskt ganska skönt att det var lite gott och blandat i gruppen, att vi fick bada båda två och det var en mycket större bassäng där man kan höja golvet. (Vilket gjorde att alla sprang omkring på huk i sidled som Dr Zoidberg i Futurama på slutet när bassängen bara var 70cm djup.... kändes i lår och rumpa sen kan jag säga)
Så dit åker vi gärna fler gånger. Tjoddas tar ordentliga bentag och sprattlar på. Vi klämde fast henne på en flytmadrass som har samma form som en groda, sen var det bara att styra henne och mycket lätt hålla en hand under magen så sprattlade hon sig fram dit hon ville. Allra helst om pappa gick framför, då gick benen som en liten 2hk motor på full gas. Riktigt kul att se!


Igår var vi hos fotografen för första gången och det var en spännande upplevelse det med. Fotografens medarbetare mötte oss i foajén och när Tjoddas fick syn på honom kom underläppen fram på en gång. Stackars liten, men jag kan inte hjälpa att jag skrattar lite när hon gör så för ingen kan skjuta ut underläppen som Tjoddas.
Han försökte närma sig några gånger till med samma resultat och det är väl helt rätt egentligen, kommer det en främmande farbror och dyker upp så nära, speciellt när man är helt nyvaken, då tycker jag det är helt ok att ta till lipen om man vill det. Så hade jag också gjort!
Fotograferingen gick till största delen helt smärtfritt med en liten paus för mat på slutet. Däremot var den stackars fotografens alla försök att få henne till att skratta mha sina vanliga leksaker, fastbundna i ett snöre på en lång pinne, helt förgäves. Då kom habiliterings-Tjoddas fram och hon satt och stirrade på honom som om han kom från yttre rymden. Pajas-mamma fick rycka in bakom kameran och fjanta lite för att få några glada miner.

I slutänden blev det tydligen lite fler bra bilder att välja mellan än vanligt och det tog lite tid att välja och vraka. Helst vill man ju ha alla foton och tapetsera väggarna med hemma, tyvärr innebär nog det att man måste vinna på lotto först.....
Vi kom dit vid 14.00 och åkte därifrån ungefär 17.30.... vi fick välja mellan dubbelt så många bilder som normalt, det är inte lätt att välja bort bilder på sitt älskade barn, speciellt inte när man är helt övertygad om att hon är finast i hela världen och att det omöjligen kan bli nåt annat än bra bilder på henne.
(Jag är fruktansvärt partisk....jag vet....men JAG kan väl inte hjälpa att hon ÄR världens finaste... eller hur?)
Så nu väntar vi iallafall med spänning på resultatet.


Idag fick vi sovmorgon, det hade snöat i natt och jag vet att jag någon gång under natten hörde Doris vanka omkring och gny lite vid dörrarna. Eftersom någonting har tuggat på mina fina äpplen som mamma J dekorerat en blomma med, antar jag att vi har en liten Mickelräv som smyger omkring runt huset nu i vintertider. Jag har sett spår lite här och där och eftersom det är ganska upptrampat på framsidan är det inte säkert att man lägger märke till enskilda spår.
Får testa och lägga ut någonting efter Doris sista kissrunda så får vi se om det är borta på morgonen.
Jag har, för första gången i mitt liv, packat ner ett helt lamm i små påsar för frysen. Ikväll firade vi med lammracks och hasselbackspotatis. Inte helt fel!
Naturligtvis måste jag ju med jämna mellanrum skapa lite spänning i min egen vardag, idag var det genom att tappert försöka filea min stackars tumme när den kom i vägen. (Jag är egentligen knappt betrodd med osthyveln här hemma så varför jag fick hantera filékniven för att putsa lammet går över mitt förstånd)
Lammrack vs Tjoddasmamma 1-0...

Dagens bildskörd:


Vi har snö här, alldeles gratis om någon känner att de vill hämta.....


Men Doris är en lycklig, snöplöjande vovve iallafall


Hon lyckades ligga still i två mikrosekunder för fotosession.


Fotografering av fotograferingen, fotografens blixt slog ut min lilla kompaktkameras blixt så jag fick ljusa upp
bilden lite, därav blev bilden tyvärr lite grynig.


Skön tjej i farfars keps.


Företagets lilla favoritmaskot


Ugnsgrillad kycklingfilé med vitlök och bulgur går fint att äta med hela kroppen.


Såklart smakar allt bäst när man får gegga med det och stoppa det i munnen själv.


Och så ett ganska nytaget favoritfoto, omgjort till svartvitt i PS3.
(Såklart taget med min älskade Canon.)




RSS 2.0