Långsamt

Allt liksom saktar ner väsentligt när vi kommer in i den vintriga tiden på året, snön hjälper också till att lägga en fridfull, mjuk stämning på tillvaron tycker jag.
Det är svårt att förstå hur fort det sista året verkligen har gått och vart tiden har tagit vägen, det var ju bara förra veckan vi kom hem från BB med lilla Tjoddas som ett gryn mitt i sitt gröna babyskydd. Eller?
Det märks att hon känner sig mest hemma med vintern för hon har aldrig somnat så fort som nu när man drar vagnen på snötäckta vägar. Inte så konstigt kanske med tanke på hur länge snön låg förra vintern?

Ikväll har lilla fröken kraschat på soffan i pappas knä, mitt under vår myskväll med film. Hon försökte länge kämpa emot men tillslut började hon med sina "ojojojojoj" och då vet man att slutet är nära. Hon visade klara besked om att hon äntligen ville göra så som vår sjukgymnast har bett oss öva på. Hon satt mellan pappas ben och så vek hon in det ena benet mot sig, fällde sig över makens ben, sköt ifrån så hon nästan stod på näsan och lyckades rafsa till sig alla de leksaker hon ville ha på andra sidan. Vi satt andäktiga och tittade på. Alla framsteg är så himla mycket värda och man blir verkligen glad resten av dagen när man ser nåt nytt. Om man frågar nu "vill du komma?" och visar händerna, så skrattar hon och sträcker upp armarna, hjärtat är bara en liten, varm, geggig klump när hon gör så. Det känns också som om hon mer och mer förstår tillexempel sitt namn, när man pekar på saker etc. Det är verkligen på väg nu!

Vi har nu provat på att bada i vår "egentliga" habiliteringsgrupp med vår egna favoritsjukgymnast. Det var faktiskt ganska skönt att det var lite gott och blandat i gruppen, att vi fick bada båda två och det var en mycket större bassäng där man kan höja golvet. (Vilket gjorde att alla sprang omkring på huk i sidled som Dr Zoidberg i Futurama på slutet när bassängen bara var 70cm djup.... kändes i lår och rumpa sen kan jag säga)
Så dit åker vi gärna fler gånger. Tjoddas tar ordentliga bentag och sprattlar på. Vi klämde fast henne på en flytmadrass som har samma form som en groda, sen var det bara att styra henne och mycket lätt hålla en hand under magen så sprattlade hon sig fram dit hon ville. Allra helst om pappa gick framför, då gick benen som en liten 2hk motor på full gas. Riktigt kul att se!


Igår var vi hos fotografen för första gången och det var en spännande upplevelse det med. Fotografens medarbetare mötte oss i foajén och när Tjoddas fick syn på honom kom underläppen fram på en gång. Stackars liten, men jag kan inte hjälpa att jag skrattar lite när hon gör så för ingen kan skjuta ut underläppen som Tjoddas.
Han försökte närma sig några gånger till med samma resultat och det är väl helt rätt egentligen, kommer det en främmande farbror och dyker upp så nära, speciellt när man är helt nyvaken, då tycker jag det är helt ok att ta till lipen om man vill det. Så hade jag också gjort!
Fotograferingen gick till största delen helt smärtfritt med en liten paus för mat på slutet. Däremot var den stackars fotografens alla försök att få henne till att skratta mha sina vanliga leksaker, fastbundna i ett snöre på en lång pinne, helt förgäves. Då kom habiliterings-Tjoddas fram och hon satt och stirrade på honom som om han kom från yttre rymden. Pajas-mamma fick rycka in bakom kameran och fjanta lite för att få några glada miner.

I slutänden blev det tydligen lite fler bra bilder att välja mellan än vanligt och det tog lite tid att välja och vraka. Helst vill man ju ha alla foton och tapetsera väggarna med hemma, tyvärr innebär nog det att man måste vinna på lotto först.....
Vi kom dit vid 14.00 och åkte därifrån ungefär 17.30.... vi fick välja mellan dubbelt så många bilder som normalt, det är inte lätt att välja bort bilder på sitt älskade barn, speciellt inte när man är helt övertygad om att hon är finast i hela världen och att det omöjligen kan bli nåt annat än bra bilder på henne.
(Jag är fruktansvärt partisk....jag vet....men JAG kan väl inte hjälpa att hon ÄR världens finaste... eller hur?)
Så nu väntar vi iallafall med spänning på resultatet.


Idag fick vi sovmorgon, det hade snöat i natt och jag vet att jag någon gång under natten hörde Doris vanka omkring och gny lite vid dörrarna. Eftersom någonting har tuggat på mina fina äpplen som mamma J dekorerat en blomma med, antar jag att vi har en liten Mickelräv som smyger omkring runt huset nu i vintertider. Jag har sett spår lite här och där och eftersom det är ganska upptrampat på framsidan är det inte säkert att man lägger märke till enskilda spår.
Får testa och lägga ut någonting efter Doris sista kissrunda så får vi se om det är borta på morgonen.
Jag har, för första gången i mitt liv, packat ner ett helt lamm i små påsar för frysen. Ikväll firade vi med lammracks och hasselbackspotatis. Inte helt fel!
Naturligtvis måste jag ju med jämna mellanrum skapa lite spänning i min egen vardag, idag var det genom att tappert försöka filea min stackars tumme när den kom i vägen. (Jag är egentligen knappt betrodd med osthyveln här hemma så varför jag fick hantera filékniven för att putsa lammet går över mitt förstånd)
Lammrack vs Tjoddasmamma 1-0...

Dagens bildskörd:


Vi har snö här, alldeles gratis om någon känner att de vill hämta.....


Men Doris är en lycklig, snöplöjande vovve iallafall


Hon lyckades ligga still i två mikrosekunder för fotosession.


Fotografering av fotograferingen, fotografens blixt slog ut min lilla kompaktkameras blixt så jag fick ljusa upp
bilden lite, därav blev bilden tyvärr lite grynig.


Skön tjej i farfars keps.


Företagets lilla favoritmaskot


Ugnsgrillad kycklingfilé med vitlök och bulgur går fint att äta med hela kroppen.


Såklart smakar allt bäst när man får gegga med det och stoppa det i munnen själv.


Och så ett ganska nytaget favoritfoto, omgjort till svartvitt i PS3.
(Såklart taget med min älskade Canon.)




Kommentarer
Postat av: Eivor

Ja visst suger man på alla framsteg som den godaste karamell!! Så härligt att läsa om Tjoddas oj, oj, oj... Jag väntar såå att L ska börja jollra stavelser. Nu är det mest skönsång, påminner lite om nån psalm i moll :)Lååååånga aaa eller ääää ljud. Men vi når yttepyttesmå framsteg med nappflaska/mugg. Ikväll överraskade han sin mor med 70ml. Rekord! Och kul att se att ni har så mycket snö! Avundsjuk! Här är skidspåren öppna, men vi snackar 10cm..

2010-12-05 @ 20:26:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0