Kattliv

Idag slog vi rekord i att sova. Efter 9h sömn släpade pappa upp Tjoddas för att stoppa i henne lite mat. Sen somnade hon om bums igen och sov några timmar till. När så jag väckte henne fick jag också i henne lite mat och sen somnade vi båda två i TV soffan. Det är ju så lätt att hålla sig vaken när man lyssnar på bebisandetag.

Idag hade katten det tufft, fåglarna har nämligen kommit på att hon inte vågar hoppa upp efter dem på balkongräcket. Så nu kommer det ett gäng sparvar om 3st kaxpellar och sätter sig på räcket. Sen trippar de lite fram och tillbaka, lägger huvudet på sned och kikad på kisse som plågat sitter klistrad på fönsterbrädan, stel som en pinne förutom svansen som viftar som om livet hängde på det. Fyyyyy så taskiga de är. Vi som tittar på har däremot väldigt roligt åt skådespelet.

Min man hade förvarnat mig om att personerna man lånar bygdegården av är nyfikna, till min förtjusning var de fruktansvärt nyfikna och brydde sig inte om (eller fattade inte hur tydligt det var) att försöka dölja att de ville veta mer om ALLT. Tydligen har man haft problem med att de inte klarar av att hålla sig på sin kant när det pågår festligheter. De kan komma insläntrande i köket eller hänga av sig sina saker i hallen nere bara för att få gå ner och kika på vilka som är där etc. Så... jag kunde inte låta bli. Jag släppte lite information i taget och blev rikligt belönad med ivriga "jaha, jaha..säger du det" och andra förtjusta tillrop och utfrågningar. Jag kan inte hjälpa det men det är så himla kul att droppa liiiiiiite information i taget. Det är lite som att meta abborre och jag får just nu verkligen tvinga mig själv för att jag inte ska skriva in en smiley här. Jag har lovat mig själv att hålla texten i bloggen "ren" från smileys... jag är för gammal för sånt.

En av mina bästa vänner som flydde Sverige för att åka till Kiwiland hade hittat till min blogg och skickat mig ett mejl idag. när hon påpekade att hon inte vetat om hur det står till med lilltjoddan, insåg jag att vi hörs av allt för sällan. I sitt mejl lämnade hon en rad som värmer samtidigt som jag blir förvånad att hon refererar till något teologiskt.  Jag citerar:
"Gud gav er ett barn med downs syndrom för han visste att ni skulle klarar av de."
Tack min vän, jag hoppas de första fem åren i Kiwiland går fort så att vi ses snart igen. (Eller så kommer vi till er)

En kille från Ortopedtekniska ringde mig idag och meddelade att de inte skulle vara på plats det datumet vi fått tid till. Han ville boka om så vi satte upp en preliminär tid istället. Jag började prata med honom om Dobbs skorna och han kikade på dem via länken: www.dobbsbrace.com han kände igen dem och det kändes positivt. Däremot verkade han inte veta om det fanns någon återförsäljare i Sverige eller hur man fick tag på dem. Dessutom måste ortopeden ge tummen upp för dem innan det ens kan bli tal om att beställa dem. Men, som han sa, frågan är fri. (Jag frågade om föräldrarna kan få ha ett finger med i spelet om vad man kan få för hjälpmedel/utrustning till sina barn.) Tyvärr kommer jag inte ge mig i den här frågan. Av dessa båda valen så SKA hon få Dobbs. Så är det bara. Jag får slipa på mitt försäljarsnack tills på måndag när Dr Barnbensspecialist ringer.


Ikväll var vi iväg på ettårskalas hos minsta kusinen och det bjöds på vått och torrt. Lilltjoddan var så himla fin i sin nya klänning och jag är så glad att jag valde en blå och inte en råsa.
Ta en titt extra på bilden, vi insåg inte exakt hur bröstfixerat vårt barn var förrän vi såg bilden på datorn.....






Eftersom hon sovit nästan hela dagen, passade hon på att vara lite vaken under kalaset istället. Ljudnivån var väldigt hög på alla gäster, så jag gissar på att hon, fullproppad med intryck som hon är, kommer sova som en sten på Valium tills imorgon.


Lite gnälligt var det ibland. Man måste ju göra sig hörd!



10 minuter senare sov hon som en stock. Trots kusinens försök att väcka henne (genom att klättra på henne och använda henne som bongotrumma) så sov hon lugnt vidare.


Såhär fin tårta fick vid. Den var precis lika god som den ser ut.


Nu får det faktiskt bli lite mer te med honung innan läggedags.
Oh, alla som är i Falkenberg den 20/3 är välkomna på vernisage i Sparbankens lokal!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0