Mera snö

Idag har det snöat massor och jag vill passa på att hylla våra vaktisar som är uppe i ottan för att skotta varenda entré och ploga alla innegårdar! Vi håller varandra sällskap när jag sitter uppkopplad mot fåntrattarna och tankar ur. (Fast de vet ju inte om det såklart)

 

Idag är en ganska lugn dag, det går ju inte göra så mycket när det ser ut som det gör ute. Jag ser knappt min bil. Däremot vart jag skadeglad idag på förmiddagen, min man skulle åka iväg till vårt husbygge och skrockade glatt när han såg grannarna gräva fram sina bilar. – He,he.. så skönt det är med garage till bilen sa han nöjt och försvann ut genom dörren. Två minuter senare kom han tillbaka igen lite lång i ansiktet. Herrn hade glömt ställa in bilen igårkväll och fick nu dels en liten chock när det var tomt i garaget och dels lite gratis motion när han skulle leta fram bilen. Jag unnade mig att flina lite skadeglatt åt honom när han återigen försvann ut genom dörren.

vaaar är cykeln? vaaaar är cykeln?

vaaar är gungan? Vaaaar är gungorna?

 

Den här helgen gick lite åt pipsvängen, det börjar kännas nu att man inte har sin familj på så nära håll man önskade.  Det är ju inte direkt något kul promenadväder heller, annars hade man ju iallafall kunnat gå ut lite. Ok, det är inte kallt men det är, som vi säger där jag kommer ifrån; ”dä ä fan löjn å dra änna vagn i dä häringa rasket, dä sa bara te å krabba”.

Dagen började med att vi blev väckta kl 8 på morgonen. När man har småbarn blir man inte direkt överlycklig över att någon ringer innan 9. Iallafall inte vi.

Helt plötsligt bestämdes det raskt att mannen var tvungen att åka upp till huset idag då det skulle väljas bjälkar från ladugården som ska in i huset. Imorgon ska han åka iväg till Oslo med företaget och kommer inte hem förän på måndag kväll. Jag vet att allt är nödvändigt men jag tycker jag har min fulla rätt att tjura lite ändå för att denna helgen inte blev som jag trodde. Enda gångerna det känns som vi ses litegrann är när vi måste till sjukhuset med lilltjoddan. På kvällarna är vi båda trötta och maken somnar på soffan senast kl 21.00. Sist när han åkte iväg till muminland på ett annat uppdrag, passade jag på att bli magsjuk ungefär 5h efter att han åkt, inget jag rekomenderar. (Försökte även kurera mig i bästa pappa-tysk stilen med Bonekampf men någonstans slog det slint på mig och istället för en tesked i lite varmvatten svepte jag en hel flaska på stående fot... Jag kände verkligen hur den studsade mot botten av magsäcken och sköt upp igen som en näve mentos i en flaska cola. Pluspoäng till mig dock som hann springa som en gasell till toaletten innan det kom upp.)

 

Jag ser fram emot uställningen som konstklassen ska ha, det är lite pirrigt och nervöst. På begäran av min kollega som jag tyvärr inte har träffat på ett tag (var är du med mina tacos din j*vel?)

Så här ligger första upplagan av sagobilden jag hann teckna upp strax innan jul förra året. Den är inte helt klar än, det ska på lite mer färg här och där. Jag tänkte försöka göra en matchande kompis till denna baserad på någon annan saga men fortfarande i lite Bauer miljö. Kom jättegärna med förslag!

Jag ska ju ställa ut tecknade porträtt också och jag hittade några som jag hade kvar på min dator. Oftast gör man ju porträtten och sen ger man bort dem (eller säljer dem) så även om det inte är exakt dessa som ska med på utställningen lägger jag upp dem här ändå. Detta är mina brorsöner som jag vill skryta lite med, de är nämligen baddare på pingis båda två (speciellt den stora men den lille är inte många steg efter) Det kommer bli OS och alla möjliga mästerskap om några år, det är jag helt säker på.

Pingisbröderna

 

Ikväll har det fortsatt att vräka ner snö och imorgon kommer en av mina bästa väninnor (av mig kallad Keka) på besök, hon ville så hemskt gärna träffa lilltjoddan innan hon tar semester och drar till Brasilien (inte ett dugg avundsjuk) Keka ska vara tjoddans fadder vid dopet.

På eftermiddagen ska jag försöka gräva fram bilen (läses: fjäska för maken innan han drar till Oslo så han gör det) och köra ”hem”.

Hur kommer det sig förresten att man förvandlas till civilpolis numera såfort man hamnar bakom ratten. Jag blir helnojjig på folk som vill leka banankontakt och ligger med 2 meters avstånd efter en, speciellt när man ligger i den hastigheten som rekomenderas.

Kör om.... kan man ju tycka när det är raksträcka, torrt väglag, viltstängsel, dagsljus, utan möte etc. Men de gör aldrig det. Jag är ganska social och trivs med sällskap men det är löjligt, jag är inte en sån flicka som vill ha saker i baken, det gäller även vid bilkörning!!

Så, det är inte helt omöjligt att det blir ett litet avbrott i bloggandet tills måndag kväll när jag kommer hem igen. Päronen bor smackpang mitt ute i en snödriva i skogen.

Får nästan hålla med de flesta andra nu och tycka att det räcker med snö även om den är fin att titta på. Man blir väldigt isolerad och det känns faktiskt tungt psykiskt av någon anledning när det bara fortsätter att komma.... en snölykta kanske skulle kunna liva upp vardagen? Hm.... undrar var jag har lagt värmeljusen.....

 

 


Kommentarer
Postat av: Andreas Gustafsson

Ajaj, långvarig taco-brist kan ju inte vara nyttigt, vi får väl se om vi kan göra något åt det! :)

2010-02-21 @ 23:57:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0