Norgeresor och mjölkstockning

Det går till en viss gräns med hur mycket en människa klarar av att ta itu med. I morse nådde min man sin och vi pratade i flera timmar om hur körigt det är med två arbetsplatser, alla sjukhusbesök och hur lite han egentligen är hemma med oss. Alla har vi väl någon gång känt oss otillräckliga? Det är, för mig, svårt att vara stöttande och försäkra honom om att jag vet att allt detta är nödvändigt för oss att ta oss igenom, samtidigt som jag kan bli arg och frustrerad på att han faktiskt är med oss så sällan.

Jag tycker att män har fått en svårare roll i livet numera. Idag, för att bli accepterade, ska de mer eller mindre vara någon sorts superhjältar. Förutom att vara manliga och göra allt sånt de alltid har gjort, ska de nu kunna (och helst göra) allt som kvinnorna kan också. Det är jättegulligt att någon hjälper en att dammsuga eller laga mat men jag tänker inte byta däck eller oljefilter på bilen för det. Jag kan säkert lära mig att göra det men för allas säkerhets skull är det bättre jag låter bli.

Det är skillnad på att vara feminist och equalist. Ett farligt kapitel som vi inte ska gräva för djupt i.

Förvirringen är stor idag och det är inte konstigt att så många delar på sig när alla slåss om att vara bäst och glömmer bort att tänka på varandra.

 

En del människor kan laga saker, räkna ut svåra ekvationer och lösa praktiska problem. En del människor kan lyssna och förstå sig på när andra har det svårt eller mår dåligt, måla tavlor eller dansa.... men älskling, ingen begär att en endaste människa ska kunna allt.

Det är ju därför det är du och jag. Du löser våra praktiska problem, bygger saker åt mig och lilltjoddan. Jag tar hand om den andra, mer konturlösa, flummiga biten.

Det är ju det som gör oss speciella. Vi är oskiljaktiga. Det har jag tillochmed lovat dyrt och heligt framför en tant i rådhuset. Lova mig nu att aldrig glömma bort det igen.

Du är mitt allt mellan solen och månen.

 

Dagen fortsatte förövrigt bra med mjölkstockning för tredje gången på bara några veckor. Jag börjar bli ganska less på det nu. Det enda positiva med det är att vetekudden får hela köket att lukta popcorn när man värmt den i micron. När man lägger på den över det onda stället ska den vara så varm så man knappt kan hålla i den, då efter en liten stund om man har tur, så börjar det nypa och dra och det är oftast då stockningen släpper. Det kan göra riktigt ont. Lilltjoddan har inte visat sig från sin bästa sida idag dock från en väldigt ljudlig sådan. Finbesöket kom medbringandes semlor, sen försvann maken ut för att gräva fram min bil ifall jag skulle få för mig att köra ”hem” under tiden han var i Norge.

Vi testade att träna lite nackmuskler idag igen, jag vet att jag som mamma kanske inte är helt opartiskt men hon är faktiskt så himla duktig på att hålla upp huvudet. Hon drar dessutom in armarna under sig och håller ihop knäna jättebra. Vi filmade en liten snutt så vi kan bevisa det för sjukgymnasten nästa gång.

 

Tack vare mjölkstockningarna, som verkar komma i bulkpack, har jag gett upp vidare försök att amma och bara pumpar istället. Så idag försökte vi oss på att använda ”plugg”. Lilltjoddan genomskådade nappen på några sekunder och var väldigt missnöjd med att det kom så dåligt med mat ur den. Hon blängde på oss, spottade ut nappen och skrynklade ihop hela ansiktet innan första illvrålet kom. Vi mutade henne med nappflaskan istället och det blev tyst en stund. När vi försökte med nappen igen tog hon den i munnen och somnade bums på makens bröst.

När den väl åkt in satt den fast.

Det blev lite ändrade planer och mannen kör till Norge tidigt imorgon istället, så skönt att få ha honom hemma ikväll och inatt. Så, jag bakade rabarber/jordgubbs paj till oss och färgade glasyren klatchigt råsa. Det som blir över tar jag med till mamsen och papsen imorgon.

Tyvärr syns det inte exakt HUR råsa den verkligen var.

 

Vi gjorde ett bebiskok idag, vi kokade alla flaskor, nappar etc i en stor gryta på spisen. Det har inte snöat mer men det börjar bli väldigt kallt ute. -12 var det sista jag såg på termometern.

 

Vi beslöt oss för att börja med att fira tran(e)dagen nu när vi har barn. För alla er som inte har en susning om vad det är kan jag i korthet säga att det är en extra dag man får äta godis på. Det är som påskharen blandat med tomten. En gammal hederlig småländsk tradition som firas den 25 mars varje år.  Vill man läsa mer om det kan man gå in här: http://www.kalmarlansmuseum.se/1/1.0.1.0/38/1/?item=art_art-s1/566&group=art_art_grp-s1/48

 

 

Just nu är det tyst och lugnt.... spännande att se hur länge det håller i sig.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0