Så äntligen

Så äntligen var det dags att få träffa alla i näteverket!
Vi började dagen med att inte få sova för lilltjoddan bestämde sig att hon inte var det minsta trött alls. (Vilket resulterade i att vår sadistbebis sov hela dagen istället) Vi gav upp allt hopp om några minuters extra skönhetssömn och steg upp för att äta frukost.
Sista chansen att kika på bygdegården innan nästa Gekåsbesök var idag så vi "svängde förbi" där också när vi ändå var ute. Tanten som mötte oss i hallen kan inte varit mer än 155 lång med hår som hade en misstänkt dragning åt lila. Rummet vi ska få hyra för 400:- var inte alls så farligt som jag trott det skulle vara. I mitt inre hade jag sett ett kalt rum framför mig med vita vävtapets väggar och sunkigt laminatgolv. Här hängde det lite trevliga tavlor på väggarna, vad väggarna hade för färg minns jag inte men golvet var iallafall ekparkett. Det kommer säkert bli jättebra när det är dukat och klart.

Efter att ha kört några mil på smala skogsvägar fulla med slask kom vi ut på "stora vägen" Värdinnan mötte upp oss och vi följde efter hennes bil de sista km hem till hennes gård. En idyll mötte oss med hästar, katter och höns. Hönsen trippade försiktigt omkring bland bilarna och kikade misstänksamt på oss. Den första mamman vi träffade hade med sig sina två söner, hon presenterade sig och sina barn. Minstingen, ett riktigt charmtroll på ca 2 år hade också Downs syndrom. Sen kom det fler och fler, vi gick in för att sätta oss och bekanta oss lite mer med varandra. De andra kände ju redan varandra sedan tidigare och många nya namn blev det.

Tillsammans var vi 9 vuxna och 9 barn varav 5 hade downs syndrom. Den äldste pojken var 7 år, sen en tjej på 6 år, två pojkar på runt 2 år och så lilla Tjoddas såklart.
Det bjöds på våfflor till alla barns förtjusning (vi vuxna var väl inte heller svårövertalade till att äta lite våfflor...värdinnan hade gjort 3l våffelsmet. Det blir ganska många våfflor av det.)
Det blev rätt hög ljudnivå tack vare att alla pratade med alla och barnen som stimmade omkring överallt så Tjoddas var ganska trött när vi kom hem.
På det hela tycker jag att det var jättebra att vi åkte dit och träffade alla, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag väntade mig men i efterhand känns det väldigt skönt att ha träffat alla dessa mammor, pappor och barn. Det känns bra att ha sett med egna ögon att vi inte är ensamma, att andra klarar det här och att de inte blivit avskräckta från att skaffa fler barn. Riktigt skönt.

Det har varit en underbar helg och jag har faktiskt fått umgås lite med min man för omväxlings skull. Vi ha hittat på mycket kul i helgen som vi inte gjort på länge. Bara en sådan sak som att äta lunch ute på en restaurang som inte serverar pizza eller hamburgare känns trevligt.
Kladdkakan smakade inte sämre ikväll när vi kom hem och vi fick även provat vår egenhändigt komponerade smörgåstårta. När vi tagit varsin bit insåg vi ganska snabbt att vi förmodligen får bjuda hem folk ganska omgående. Vi kan omöjligt äta upp hela tårtan själva utan att det sprutar fyllning ur öronen på oss.
Imorgon ska jag hålla lite extra koll på Tjoddas öga som har tårats mer idag än vad jag tycker det brukar göra. Undrar om hon pillat i det själv. Vi har försökt med nappen hela dagen och är hon trött går det faktiskt ganska bra, annars vill hon mest dirigera omvärlden med sin lilla tunga och då får man inte plats med nappen samtidigt. Vi övervägde tejp men då får vi nog inte behålla henne eller skaffa fler barn. Kampen om skorna fortsätter imorgon och nu börjar jag faktiskt bli lite rådvill vad jag ska säga eller använda som argument. Han verkade snäll och duktig, bortsett från att de "missade" att delge oss lite information sist som vi kanske velat smälta några veckor innan ingreppet.
Till utställningen funderar jag nu på att låta sagotavlan vara sagotavla och inte göra en till i samma tema. Jag funderar istället på att göra någon lite hyllning till Tjoddas och se vad jag kan hitta på. Sen om det blir i blyerts eller akvarell får vi se.


Nu är det bara kvällsrutinen kvar innan det är sänggående. Imorgon får mina älskade föräldrar internet för första gången sen jag bodde hemma och det ska bli så roligt att äntligen kunna mejla över lite bilder, recept eller en liten hälsning när man känner för det.


Pappas flicka på dagens nätverksträff.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0