Fortfarande här....

Nejdå, jag har inte försvunnit, nu har jag ÄNTLIGEN fått tag på en PC och lite internet så nu jäklar blir det åka av igen.
Snabbis uppdatering över de senaste fem dagarna: strålande solsken, inflyttning av diverse prylar till huset bland annat säng så, nu kan man ju räkna oss som inflyttade.
Alla stortrivs trots att enda externa strömkällan till radio, vattenkokare, mikro, kaffekokare etc består av en enda stackars förlängningssladd som blir runtsläpad överallt. Inga handtag på lådorna i köket resulterar i lite pyssel och öppnande av närliggande lådor för att få grepp om kanterna. Hela livet är fortfarande lite mer spännande än vanligt. Stort tack till familjen J som hjälpte till med tapetsering och annat "markarbete" under sin vistelse här. Ikväll var mina föräldrar här och nu har vi helt plötsligt tapeter i hallen. Mamma var med mig och storhandlade på nyöppnade Coop i Varberg. Tjoddas fick åka nyinköpta bärselen (vi gillar sjalen mer men den blir så varm nu på sommaren) Det tog ungefär fem minuter innan jag kände att hon somnat. Hon gillar verkligen att åka sele (och sjal)

Iallafall, en tanke slog mig igår kväll när jag gick igenom papper och rensade ut. Jag läste igenom förlossningsprotokollet och hittade även boken man får hem om hur det är att leva med barn. I den boken, såg jag igår, för första gången en historia om en mamma som fick ett barn vid namn Elsa. Elsa hade också Downs när hon föddes. Några sidor senare började man beskriva det här med CUB och NUPP test etc. Det känns verkligen annorlunda att läsa igenom de där kapitlen en gång till nu när man står på andra sidan tröskeln med massor av nya erfarenheter.
Nåt jag har hängt upp mig på (för jag gör ju det ibland), jag vet med säkerhet att jag inte är ensam... det är allt fingerpekande om att mitt barn är mer benäget till att bli sjukt. Större sannolikhet för öroninflammation, gråstarr, lunginflammation etc... (jag lovar, det tar aldrig slut med allt som är fel när man får ett barn med DS)
Hur skulle "vanliga" nyblivna föräldrar ta det om de vid varje kontroll blev bemötta såhär som exempel: Ja, hur känns det nu när det blev en pojke? Jag menar, han ÄR ju mer benägen till att trilla ner från ett träd och bryta nacken och dö än om ni fått en flicka, det finns ju risk för att han slarvar med kläderna i tonåren och blir sjuk, kanske dricker han hembränt och kör utan hjälm med mopeden. Det finns ju också möjlighet till att han utvecklar prostatacancer när han blir äldre eller att han får en ishockeypuck i pannan under träning och blir totalförlamad......
Jag tror, att de föräldrarna, precis som vi, tröttnat efter ett tag faktiskt. Kanske man skulle be sjukvården att informera om detta med att DS-barnen är mer infektionskänsliga vid ett tillfälle.... tro mig, man kommer ihåg sånt, vi vill inte heller veta allt som är fel varenda gång vi måste till Landstinget.
Det är säkert i all välmening men jag hade inte en tanke på att duscha min unge och sen sätta ut henne naken i en snödriva ändå.
Inte större funderingar på det än någon annan förälder förmodligen har på att göra det eller sätta sitt älskade barn i någon annan situation som förmodligen är skadligt. Det är ju liksom det föräldraskapet går ut på väl? Skydda bäst man kan, eller missade jag någon speciell kurs under graviditeten?

Jag vill varmt rekommendera boken "Jag älskar dig så mitt hjärta brister" ALLA föräldrar borde ha den till sina barn. Den är så genomsyrad av äkta kärlek så jag tror banne mig den kan hålla ihop en familj bara genom att stå i bokhyllan som avskräckande exempel. Anette Skåhlberg heter författaren.

Hösten närmar sig med stormsteg och det blev vi minsann påminda om i natt när det började storma utav bara tusan. Knäppkatten har fått flytta hem till oss igen men hon är väldigt tveksam till lilla Doris. De verkar på sätt och vis acceptera varandra ändå. Hunden tittar lite ledset på katten för att hon inte får gosa med henne och pussa på henne, katten blänger nonchalant tillbaka men varnar om Doris försöker bli lite närgången. Jag ger dem ungefär en vecka till sen kommer knäppkatten sova tillsammans med Doris tror jag.

Jag utlovade en bildkavalkad igen vet jag..... vi avslutar väl med den tycker jag.... håll i er...

Kan också ha tofs


Borstar tänderna och har nya Peltor hörselskydden på.


Lilla Doris vaktar snällt Tjoddas. Alltid vid hennes sida.


Evil eye från lilla Junarn.


Sötaste busungen.


Mönsterpassning och tillskärning i full gång. Min älskade pappa och pappa J hjälps åt på denna bilden.


Hej kompis, får jag ta lite på dig?


Kaffefilter kan också vara roliga. Stackars Tjoddas som har världens knäppaste mamma.


Mammas näsa är ytterst... ska vi säga... greppvänlig?


vafalls.... är maten redan slut?


Min pappa är finast i världen.


Älskade unge, ingen kan möjligen vara lyckligare än jag.


Till syvene och sist, när det kommer till ömtåliga degar, liftare eller helt enkelt bara vardagsänglar, så vet jag precis vart jag bör vända mig. Till hela familjen J, återigen, stort tack för att ni finns, för att ni är precis de ni är och för att vi får vara med ibland och bara "åka med". Vi saknar er såfort ni åker hem.
Ibland vill jag bara peka finger åt ödet och skratta åt hur genomskinligt det är någon har kluddat med spelreglerna och sett till så att vi har träffats. Det finns inget sådant som tillfälligheter, om man inte väljer att ta till vara på dem, glöm aldrig det.

Nu, te, sen, läggdags i min provisoriska säng och med vinden vinande genom fönstren som ännu inte tätats. Det är rätt underbart att vara jag just nu.



Kommentarer
Postat av: Carin

Jag håller med dig, även om jag bara känner Mormor J, men den värmen och det djupet hon delar med sig av och sprider omkring sig är helt fantastiskt.



Måste säga att ni är riktigt grymma som orkar/hinner fixa och trixa så mycket i ert hus samtidigt som ni har en liten bebbe. Själv var jag helt handlingsförlamad med första barnet, minsta grej blev ett helt företag :D



Tack också för boktipset "jag älskar dig så mitt hjärtat brister". Har beställt den till mina barn nu... nyfiken på vad den handlar om även om jag fick en liten hint på adlibris.



Tack också för en härlig blogg. Alltid kul o ta del av andra småbarnföräldrars vardag!!



//Carin mormor J:s jobbkompis



2010-08-01 @ 20:06:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0