Teckenkurs dag 3,4 & 5

DAG 3:
Får det plats mer? Ja, det får det tydligen. Idag var det lite värre dock. Den första lektionen började lite stapplande med samma lärare som avslutade i måndags. Jag tvivlar inte ett dugg på att hon är skicklig men hon verkar lite osäker på hur hon bäst ska lära ut TSS när hon själv bara håller på med TSP. Humöret sjönk först och jag får erkänna att de negativa tankarna började snurra, det skulle ALDRIG gå att lära sig nåt på denna lektionen eftersom vi blev serverade massor med alternativ på varje tecken som vi i slutänden egentligen inte skulle kunna. Så stolt man kände sig tillslut när alla ord satt, även de man inte behövde kunna.
Det var lite sämre väder men vi envisades med att sitta ute på terrassen. Alla de andra tittade på oss genom fönstret där vi, ensamma, mumsade på vår frukost och pratade om lite allt möjligt.
(Jag vill poängtera till pappa J att en fri tolkning i dans kanske kommer lite fortare om någon kompar till? bara ett tips...)
Efter fikat blev det allvar, vi fick en ny lärare och det märktes tydligt att han verkligen måste vara lärare på riktigt. Vi fick en stencil med uppgifter och vi kände inte igen hälften av det som stod på pappret. Det var massor av ord vi aldrig fått lära oss och modet sjönk lite. Ju mer man lär sig desto mer frustration tycker jag man känner över sitt knappa ordförråd. Han började gå igenom de okända orden med oss och det svåraste ordet jag hittills har lärt mig är tecknet för tidning. Det är förvisso ett ganska logiskt tecken men jag tycker det känns som om det är på "fel håll" på nåt sätt.
Bordsgrannarna viskade till oss att den övningen vi gjorde nu höll minsann en annan klass på med igår och de hade redan gått kursen ett år tidigare så egentligen var övningen inte för nybörjare, tydligen var denna lärarens klasser de svåraste också. Nu efteråt känns det faktiskt helt ok, samtliga tecken sitter fortfarande och det känns som om det faktiskt finns plats för mer. (Nu var det jäkligt nära att jag skrev: och det känns som om det finns lite tomrum kvar i skallen...)
Hela eftermiddagen gick åt till föreläsningar i en väldigt kvav aula. En mamma berättade om sitt beslut att inte träna sitt barn med downs hemma utan lämna över allt till dagis och skolpersonal. Efter henne föreläste en kvinna om sin son som också har downs, vi fick se bilder och hon berättade precis hur HON hade känt det, den där dagen på BB när man får veta att hela ens liv kommer bli en smula annorlunda än vad man trodde från början. Jag satt med tårar i ögonen och lyssnade de första minuterna för, hur mycket jag än älskar min Tjoddas, så blev man chockad och arg just då karusellen satte igång. Hon hade gjort en lång resa med sin kille och tillexempel lyckats kämpa till sig bidrag till en dator för att pojken skulle kunna öva lättare på språk och annat. Hon hade startat upp ett bokförlag som heter: Lilla TL förlag man blev hyggligt inspirerad får jag nog säga.
När det precis kändes som om man inte skulle kunna ta ett andetag till i den varma, syrefattiga aulan, så var det dags att sluta för dagen.
In i bilen, iväg och hämta bebis och hund.

DAG 4
Korvstoppningen bara fortsatte, vädret blev iallafall bättre och man ville gärna sitta ute igen. Nu började jag, samtidigt som jag var väldigt taggad, känna att jag tappade ord för att det blev för rörigt för mig. Jag har kollat upp var de närmaste utbildningarna finns för, tolk, det hade varit fantastiskt kul att bli. Eller lärare, tänk att få, precis som en av lärarna vi hade, få hjälpa barn och vuxna att komma tillrätta och göra det lite lättare. Jag känner lite tvekan över avståndet dock, vill ju inte vara ifrån min familj så länge. Tänk så smidigt det hade varit att kunna läsa på distans och få sin utbildning via webben, jag menar det borde ju gå att ordna lektioner via skype/MSN eller andra program där man kan ha headset och en webcam? Jag började bli förtretad över hur svårtillgänglig utbildning i teckenspråk är. Det är ju inte så att det inte finns döva och/eller hörselskadade i varje stad..... om man har kurser i massor av konstiga språk..... varför har vi inte lättåtkomlig utbildning för teckenspråk? borde inte det vara en självklarhet? Trist är det iallafall. Vi framförde våra önskningar idag om att få lära oss mer barnanpassade ord, lekar, sånger, djur och kroppsdelar.... vi KAN en kroppsdel, inget man vill lära ut till barnen dock. Vi gick igenom siffror också och råkade i min iver "säga" att min man hade skostrl 86... eller nåt (det är apsvårt att hålla reda på vilka fingrar man har uppe, vi är ju vana vid att börja räkna på tummen som 1) när läraren tittade förvånat på mig och skrattade lite tecknade jag skamset helt enkelt en paddel och låtsades att jag satt i en kanot (för att man kan ha så stora skor så man seglar/ror iväg i dem) det glittrade lite i ögonen på läraren och han flinade stort. "Humor" tecknade han och skrattade.

DAG 5
Idag var det sista dagen och tecknen fullkomligt sprutade ur öronen på mig, vid det här laget förstod jag ingenting någon tecknade för mig. Jag som känt mig så glad och säker i början på veckan förstod inte ens den stackars lärarens försök att önska oss en god morgon. Jag bara stirrade tomt på henne och funderade på om jag tappat några hjärnceller på vägen upp i trappan. Det blev många nyttiga nya ord idag, snor tillexempel, det känns som ett ord en småbarnsförälder lär få använda lite då och då. Mamma J är bättre än hon tror och Pappa J började på allvar visa framfötterna. Han har viftat som värsta grymma tolken idag, jag och maken står som två tomma fågelholkar och kan på sin höjd teckna avancerade meningar som "den bruna hästen äter gräs". Vi får helt enkelt öva vidare känns det som. Vi fick avsluta dagen med lite lek och föreställning. Leken gick vi ut och gjorde, först fick vi alla varsin ihopvikt lapp, den bytte man med alla man mötte så man fick hela tiden en ny (så man inte kunde fuska och kika i förväg) när läraren klappade i händerna öppnade man lappen och skulle teckna det ordet man hade blivit tilldelad. Sen gällde det att hitta sin "partner in crime", armkroka och huka sig ner. De som blev sist åkte ut till nästa omgång. Riktigt roligt var det, en helt perfekt lek att repetera tecken med på tillexempel habiliteringen sen. Det ska jag försöka lämna förslag på. (Om jag kommer ihåg det såklart)
Lek nr 2 var som viskleken, fast med tecknen. Två lag står i varsin rad och "sista" personen står vänd mot lekledaren som tecknar stafettmeningen. Sen vänder sig en person i taget och blir tecknad för, knackar nästa på axeln och för vidare. "Först" i kön (men sist att få tecknat för sig) ska sen teckna för lekledaren så inte andra laget ser och antingen börjar det om eller så får man poäng. Väldigt roligt, lite svårt för lärarna har alla lite olika dialekter och sätt att teckna olika saker. Vår sista lärare fick en flaska Amarone i present, jag hade stannat kvar nere och pratat med en annan lärare om det här med tolk, på vägen upp blev jag stannad i trappan och fick en kram som tack för vinet. Kul att det blev uppskattat! (Hoppas det smakade)
Sen var det spex i aulan, oj vad vi skrattade hela tiden, det var egentligen ingen ordning alls men det blev jättebra ändå. Prisutdelning för tipsrundan och lite andra bemärkelser. Lärarna fick varsin presentlåda med lite choklad etc. Två lärare hade en kort sketch, en lärare berättade först en historia om cowboys på en saloon och sen om en stackars liten fågel vars träd någon elak människa sågade ner med motorsåg. Det är verkligen helt fantastiskt att se minspel och kroppspråk hos någon som framför teckenspråk, det är så smidigt och mjukt på nåt sätt. Kontroll till tusen!
Allra sist kom allesammans ut på scenen utklädda till det deras grupper hade hetat. Vi letade febrilt efter en nyckelpiga men kunde inte hitta någon. Jag ska kolla igenom filmen en gång till och se, en tjej hade tagit på sig peruk.... kanske hon skulle vara piga och hade en knippe nycklar.....långsökt kanske.....
På det hela taget är jag übernöjd och kan knappt vänta till nästa gång. Med lite tur kanske jag kan få tag på någon som är villig att ge privatlektioner eller så kanske jag får försöka hoppa på någon utbildning någonstans. Den ena är ju så pass nära att det skulle gå att lösa om man sover hos päronen på veckorna och kommer hem till helgen. Motståndet att lämna familjen vind för våg finns där ganska starkt så vi får väl se. Annars får jag väl helt enkelt vänta tills alla tolv barn vi ska ha, blir såpass stora så de kan gå på toa själva och kanske bre en smörgås.
Nu te, inte pumpa längre men te.




Kommentarer
Postat av: Pappa J

Väldigt kul att få träffa er i en hel vecka och att ha så goda vänner att dela sin situation med.

2010-07-04 @ 14:08:36
Postat av: Tjoddasmamman

Detsamma, fast vi börjar väl glida mer och mer ifrån det där med "samma situation" här, vi tycker mest bara om att umgås med er oavsett barn eller inte. =)

Hälsa familjen så gott!

2010-07-04 @ 16:47:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0