Återbesök nr2

Vi var på återbesök nr 2 idag, dagen började med att jag hittade en nakenfis i sängen som låg och bredde ut sig sådär härligt med världens skönaste stil. Jag ville knappt stiga upp men nu när man ska vara ansvarsfull morsa så är det bara marsch upp och äta frukost. Det är inte speciellt lätt att försöka sova vidare när maken står jämte sängen och stirrar på en för att man ska stiga upp heller. (Gulle dig för teet!)
Sagt och gjort, upp kom jag, vi hängde på kärran efter bilen och lastade in allt krimskrams man automatiskt måste ha med sig såfort ungen behagat titta ut. (Jag saknar en bärbar handväska, enda anledningen till att man har en barnvagn egentligen är för att skötväskan nätt och jämnt är släpbar och behöver nåt med hjul på som hjälpmedel, att man kan sätta kidsen i vagnen är bara bonus.)

Åka bil verkar inte nu längre vara någon större favoritsysselsättning för Tjoddas, innan somnade hon såfort man satte henne i babyskyddet men nu är det gärna 35 minuters konstant missnöje som osar fram till oss hemska föräldrar. Vi i vår tur försöker göra det bästa av situationen men man kan ju bara höja radion till en viss gräns......
Kanske hon tidigare nöjde sig men nu tycker att det är lite tråkigt att sitta själv där bak i bilen? Eller så börjar hon kanske känna av åksjuka, jag har lite dålig koll på när det kan kicka in.
Fram kom vi iallfall och efter lite extra bök med P-plats pga släpet så anmälde vi oss på avdelningen.
Vår snälla sköterska som presenterade sig redan på BB fanns redo på plats idag. Lillstumpan vägde in på kaxiga 6,8kg, det betyder 0,5kg viktuppgång på ca 2 veckor... inte illa om jag får säga det själv (maken mumlade nåt om att hon snart kommer bajsa ut de där 0,5kg men jag är hoppfull).
Alla små blåa EKG fnuppar sattes på plats och vi lurade henne med fot och hand massage att ligga någotsånär stilla. UL gjordes av kardiologen och allt såg bra ut.
Jag frågade om läckaget idag och hålet som fortfarande var kvar. Såhär är det: Ibland, eftersom man får vara väldigt försiktig när man syr in GORE-TEX®, så kan det bli lite glapp i sömmarna. Liknelsen "att sy i smör" kom upp och då kan man ju förstå att det kanske inte är så lätt. Om man har otur så KAN ett stygn gå "sönder" och då blir det ett lite större hål just där. Men hos Tjoddas var det alltså bara lite glapp mellan stygnen och förmodligen skulle hennes egna celler så småningom växa över och allt blir bra. Skönt att höra. Berömen haglade över vår lilla favoritunge och man blir så lätt inombords när man gång på gång får höra att hon verkar väldigt stark, är med, söker kontakt, greppar saker etc. För självklart vill man väl att allt ska falla så väl ut som möjligt, eller hur? Vi tjuvkikade lite på bloggen och de skrattade gott åt sista bilden under april månad där jag photoshoppat Tjoddas till en "påskakärring".
Mamma J, kardiologen tycker det är fantastiskt att vi har hittat varandra och jag håller med henne om det, jag är fantastiskt glad att jag hittat dig och hela du är fantastisk! (återigen, jag har förbjudit mig själv från att göra löjliga smileys i min blogg men OM jag gjorde sådana skulle jag klämt in en stor här.)

Slutbeskedet blev guldstjärna, inga mer äckliga mediciner, inget Impugan som gör att min unge luktar som ett destilleri innan frukost. Det känns väldigt bra, lite konstigt att skära ner på rutiner men man är väl flexibel.


Ja men vad var det på släpet då, kanske du frågar dig nu, även om du inte gör det så blir du snart varse ändå. Vi skulle lämna in mallar för våra bänksivor i köket, bänkskivor jag bokstavligt talat fått vara med om att rita precis så som jag vill ha dem. Hade det inte varit för den där mistluren som startar i bilen ibland och tar en tillbaka till verkligheten, så hade jag nästan kunnat tro att jag dött och kommit till himlen. Hur i hela världen hamnade jag där jag är idag?
Hela gården var full med stora stenblock, stenskivor, gravstenar, flisor som blivit över och massor annat spännande. Det känns lite konstigt att gå in på en bakgård, omgiven av ett högt plank och innanför står långa rader (och ligger staplade) gravstenar, liten tendens till creepyness men, men. Maken tog tillfället i akt och visade upp sina briljanta bilköraregenskaper. Han backade runt hela byggnaden, på en smal gång mellan gravstenar och dylikt, endast för att visa mig den största cirkelsågen jag förmodligen kommer få se med egna ögon. Den såg ut som någonting från en Bond film, ni vet. Skurken har bundit fast James på någonting och en stor såg (eller laserstråle) är på väg upp i julafton på hjälten?

Sen svängde vi inom jobbet för att värma lite käk till Tjoddas, det var kul att få träffa "gänget" igen, prata lite skit och bättra på minnet över hur alla såg ut. Jag gick upp till min vikarie en stund och vi satt också och pratade ett bra tag. Tjoddas var på bra humör och flirtade lite försiktigt med "vickan". När Le Grand Boss dök upp efter lunchen var det dags att krypa till korset så vi gick in på hans kontor och satte oss ner. Jag har, helt ärligt, aldrig någonsin haft en så bra chef förr och jag har haft väldigt många chefer. Jag har aldrig trivts så bra någon annan stans heller så det jag skulle till att göra kändes faktiskt lite tufft. Jag talade helt enkelt om att jag förmodligen inte kommer tillbaka mer efter min mammaledighet. Det blir för långt att köra varenda dag. Han förstod fullkomligt och vi gjorde som man alltid gör, lovar att hälsa på varandra. Så var en sak till avbockat på listan.

Min svägerska som hade ögonen med sig, hade spanat in madrasser till mina utemöbler på Jysk, dessa körde vi också och granskade idag. Tja, eftersom vi ändå hade släpet så.... en ny brevlåda till huset blev det också.

Nu har jag kokat väldigt flytande mos på päron, God damnit rackarunge, I will make you poo big time! Hon har kommit på ett nytt, enligt henne, helfestligt sätt att slippa svälja maten.
Jo, ta valfri kladdig, lättrinnande föda, häll en sked i munnen och behåll så mycket du kan på själva tungan. Placera sen tungspetsen mellan läpparna och gör ett så högt och långt pruttljud du kan. Din omgivning kommer storkna av förtjusning, speciellt om det är nåt sött och kladdigt som kommer locka in myror i hela lägenheten.
Jag tror hon är väldigt nöjd med sig själv den lilla damen. Hon kraschlandade i sin hundkorg, vi bar in den från köksgolvet och ställde den i soffan så hon fick vara med oss när vi skulle käka. Nu sover hon gott omgiven av Patrick, sin fina blädderbok från IKEA, lilla Anna och en piggig skär boll som är rolig att känna på.
Har hon skor på sig? Nopp. Tänker jag väcka henne? Nopp, inte för allt smör i Småland.

Nu ska den här, lite större damen, ta sin kvällskopp med te och sen leta upp kudden.


Sovstilen har vi gemensamt.


Banankontakt



Jag är helt utstirrad, vilken koncentration hon har i blicken.


Hon låg så härligt och myste med Patrick.


Många elektroder blir det.


en lampa, åentillåentillåentill...ungen hade whiplash efter en korridor.


My name isch Bond, Jamesch Bond.


Precis som pappa, somnar mitt i den spännande boken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0