Den jag är

Jag är någons mittpunkt, någons numera fasta punkt som innebär kärlek, värme, mat och lycka.
Jag är aldrig mer ensam, jag kommer alltid vara bunden till någon hur hårt bandet än prövas.
Jag kommer alltid att ha någon att sätta främst, att älska mest av alla, att rå om och endast ge det bästa till.
Jag kommer få vara med när någon gör massor av spännande saker för första gången.
Jag kommer vara den som gör skrapade knän bra igen.

Tänk vilket ansvar det ändå är, detta förunderliga, att få ta hand om ett barn. En helt värnlös och oskyldig liten varelse som tyr sig till en utan några frågor, som litar på att du vet precis vad du håller på med hur vilsen du än känner dig.
Ögonen som vilar på dig, var du än befinner dig i rummet. Leendet som tänds när du kikar tillbaka.

Det spekuleras mycket i, vad meningen med livet är. Jag tror att det är just ett leende, eller ett skratt från sitt barn.

När man själv får uppgiften att värna ett barn, det är först då ens ögon verkligen öppnas för hur livet förmodligen sett ut i alla tider.
Hur föräldrar världen över anstränger sig för att ge sitt barn det bästa.
Att man själv varit liten och värnlös, haft fullkomlig tillit till mamma och pappa, att de alltid gjort sitt yttersta för att ge, just mig det bästa.

Folk har tidigare viftat åt en och sagt "äh, det kommer du förstå själv sen när du får barn" eller "du kommer ändra dig när du får barn". Tidigare har, iallafall jag tänkt många gånger: Nja, SÅ annorlunda kommer det väl ändå inte vara.
Som jag bedrog mig. Man bygger om hela sin grund, bara för en enda liten ny människa.
Världen känns helt ny.

Det sitter ett litet pyre, i sin pappas famn, redo för sängen.
Hon tittar uppmuntrande på mig och jag möter hennes blick. Hon ser mig allvarligt rätt in i själen med klara, pigga ögon, så plötsligt glänser världens vackraste leende till i ansiket på denna underbara lilla skapelse.

Den finaste i hela världen och hon är bara våran.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0