IKEA & modevisning

Fy rackarns för korsregn som fär åt alla håll, så länge det kommer uppifrån är det väl inte så farligt men när det blåser och regnet yr från alla möjliga håll och kanter tycker jag det börjar bli lite väl påträngande. Vi kasade iväg till Kållered för att besöka IKEA och göra oss själva lite fattigare. Vi klarade uppgiften väldigt bra och gjorde efter halva resan ett stopp i cafeterian för lite påfyllning i magen. Det satt en, i brist på bättre ord för att förklara, tant, i matsalen med en pojke som uppenbarligen hade Downs. De satt och skrattade och pratade när de åt, han gick iväg själv för att hämta mer dricka och när de ätit klart gick han för att hämta kaffe. Det var himmelsvid skillnad mellan denna killen och pojken som fanns i väntrummet på sjukhuset. Jag hamnade av en slump efter denna killen när jag skulle sätta tillbaka min bricka, när han satt in sin fick jag backa lite för att släppa förbi honom. Han tittade på mig, sken upp som en sol och sa: Tack, tack, innan han gick tillbaka till sitt sällskap.
Ytterligare av en helt otrolig slump hamnade vi med dem och bara dem i hissen till nästa avdelning. Tanten (som visade sig vara hans mamma i slutändan) började prata lite löst med oss i hissen, först beklagade hon sig över sin tröja som bara gled upp så hon fick dra i den hela tiden och sen började hon berömma Tjoddas där hon låg i sin vagn. (Flera utropade under dagen: Oh, så söt hon är. Som mamma får jag erkänna att man kan aldrig få höra det där för mycket, mer sånt!) Så vi talade iallafall om hur allt låg till och hon tittade snopet på oss, det hade jag aldrig gissat, sa hon. Det visade sig att killen hon hade med sig var 30 år gammal och hennes andra barn av fem totalt. Hon hade haft många DS barn som fosterbarn och totalt avgudade dem. Vi blev stående en bra stund och pratade om allt möjligt, det var helt fantastiskt att få höra hennes historia och hur hon uppfostrat sina barn. Mycket givande! Hon var precis sån mamma som jag vill vara och hoppas jag är. Full med livskraft och som inte förstod hur folk kunde jaga upp sig över ett barn med downs, hemligheten, sa hon; hemligheten är att inte göra mer av det än vad det egentligen är. Det är inte synd om dem, det ska inte daltas eller göras nåt speciellt av det hela. Hon berättade stolt att hennes kille minsann kunde gå när han var 18 månader, han fick lära sig att klä på sig tidigt och hon hade lärt honom hålla tungan i munnen utan habilitering. Vi blåste bomullstussar, skrattade hon glatt. Vilken underbar, underbar människa.
Näst efter mjukglassen på väg ut så var det höjdpunkten på den dagen.
Lite konfunderade stod vi sen oroligt och ögonmåttade våra nyinköpa IKEA-paket som på nåt magiskt sätt nu skulle få plats i vårt franska ökenskepp. Det var inga problem i slutänden men ett tag funderade vi på att skänka bort Tjoddas inklusive vagn och babyskydd, till någon bättre behövande. Vi sansade oss ganska snart och insåg att det vore ett bra sätt att få en anmälan på sig och att socialen förmodligen skulle vara med i förlossningssalen nästa gång det var dags. Redo att hämta bebis nr 2 såfort huvudet stack ut.
Stackars Tjoddas som sovit en lång stund, även inne på IKEA, vaknade med ett illvrål på vägen hem och tvärvägrade att sluta immitera en hungrig mistlur. Lagom på väg ringde vi svärmor och bad henne förbereda varmvatten så vi snabbt kunde fixa litet käk till rackarungen.
Det blev ungefär 100% nöjdare och tystare efter lite mat. Plötsligt kände man sig inte som världens mest urusla förälder längre.

Idag var det fortfarande väldigt grått ute men det har iallafall varit uppehållsväder. Jag fick, för första gången på väldigt länge, göra mig lite iordning för vi skulle på modevisning i "Östens Lada". Precis som namnet avslöjar så innehas ladan av en man vid namn Östen och som lador brukar göra, fanns denna smackpang ute på landsbygden. Vi började att fira födelsedagen av en god vän till mina svärisar, tårta och kaffe serverades på finporslin och det börjades planera inför nästa födelsedagsbarns äventyr. Efter detta bar det så av till modevisningen och eftersom man inte visste riktigt vad som väntade, var det faktiskt riktigt spännande. Ladan var pyntad och en röd matta hade rullats ut som catwalk. Det bjöds på vin till själva showen och fyra lokala modeller turades om att trippa ner för catwalken och visa upp sina plagg. Det var jättetrevligt och väldigt charmigt. Sen började köpfrossan och jag ställde mig lite, vid sidan av istället.
Många plagg var fina och det fanns nog nåt för de flesta smaker. Jag kände däremot inte nåt större köpsug eftersom jag precis har köpt sommarklänning. Dessutom fanns det inget jag blev direkt blixtförälskad i och då är det bättre att låta bli. Det dukades upp buffé och vi bjöds på sallad, bröd och mer vin. Till sist fick vi kaffe med en liten sommarbakelse som bestod av rabarbermuffins med lite grädde och en jordgubbe på toppen. Årets första jordgubbe! Vi hade alla betalat inträde och fick då tre lotter var. Under tiden kaffet serverades var det samtidigt prisutdelning och jösses vad priser där fanns. Många fick vinst på samtliga lotter och det fanns inte en enda som gick tomhänt därifrån.
På det hela taget en mycket trevlig dag. Skön avslutning på denna helgen, veckan som kommer blir lite mer hektisk med kardiolog, BVC, ortoped och psykolog.
Jag håller på att hjälpa svärmor med inbjudningarna till midsommar nu (yeah, jag visste att mina kunskaper i publisher skulle komma till nytta en vacker dag.) och det har utökats lite från det vanliga traditionella firandet.
Istället för vanligt midsommarfirande med sill och nubbe så blir det nu frukost, brännboll och sen får alla åka vagn dragen efter traktor upp till stället vi avslutar dagen på. Wow, det ska bli så himla roligt, brännboll är kul men ack så farligt. Enligt min erfarenhet brukar det vara en plåga att försöka röra på sig dagen efter en brännbollsmatch. Nu ska jag bara klura ut nåt gott till efterrätt också eftersom jag fått äran att göra den i år. 

Still no poo.... mamma J, du får visa hur du gör rumpmassage nästa gång vi ses så ska jag försöka preka i mitt lilla hjärta några skedar päronpuré.


Ungefär nu började vi fundera på vad vi gett oss in på.


Absolut inga problem när det väl kom till kritan. Citroën RULES!


Myspys


Pusskalas


Världens finaste Tjoddas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0