Lilla vovven

Så var det då dags att sätta sig i bilen och styra kosan in i Smålands mörka skogar. Vi skulle ju åka och kika på nya tillskottet idag för att se om det var en av "oss" jag hittat på nätet. Jag få nog lov att säga att jag faktiskt var lite nervös och visste inte riktigt vad som väntade. Vi hade fått låna med oss en bur av svärfar men vi tvivlade lite på att valpen skulle få plats i den. Det kändes som om vi aldrig kom fram och jag satt mer eller mindre hela tiden och stirrade anklagande på GPS'en som visade förväntad tid för ankomst. Den käcka lilla animerade gubben på skateboard som "surfade" fram i displayen för att visa vägen blev mer och mer irriterande. Tillslut, efter vad som kändes som en mindre evighet, såg man en schackrutig flagga som mycket pedagogiskt markerade vårt mål.
Vi kryssade fram i ett trevlig villaområde och hamnade slutligen framför rätt hus. Inte mindre än fyra stora lurviga bestar stod och hoppade bakom en grind, som stoppade dem från att storma oss i hallen. Två Estrela tikar och en Pyreneisk mastiff gjorde "vår" hund sällskap. De spanade in oss och överöste oss med pussar, Tjoddas var högvilt och alla hundarna ville kolla in bebisen och pussa på henne. Hon tittade lite misstänksamt på dem men sa inget. Lätt att åka och titta på valp och INTE ta med en därifrån eller? Självklart hann jag titta på valpen i ungefär två microsekunder innan jag bestämt mig för att hon skulle med hem. Vilken pudding! Såfort Tjoddas börjar göra sig lite märkbar så är hon där med spetsade öron och tittar till henne, för säkerhets skull så pussas det lite också IFALL, det kanske hjälper. Det är väldigt tveksamt att hoppa upp i bagaget och efter ett halvhjärtat rymningsförsök till baksätet (klart det är skittrist att sitta själv i bagaget när all action är i framsätet) så satte min kluriga make fast hatthyllan som provisoriskt lastgaller. Det blev helt lugnt därbak, plötsligt kom det sakta en nos över kanten och ett par nyfikna ögon följde därpå, jag blängde på henne och morrade till lite, då försvann hon snabbt igen. Nästa gång vi stannade till så låg hon lugnt ihoprullad i bagaget och kikade lite anklagande på mig. Hon verkar vara väldigt lugn och godmodig till humöret. Svärfars jaktisar hoppade jämfota och skällde för full hals i sina hundgårdar, valpen tittade knappt på dem och verkade inte störas det minsta. Vi promenerade lite mellan dammarna och hon känns förvånansvärt fin tycker jag, mycket lätt att handskas med i kopplet. Hon KAN busa också för vi lattjade lite och stackars tjejen snubblade över sig själv och lade sig pladask på mittsträngen av traktorvägen.
Jag satte henne i spårlina när vi kom hem för att testa om hon vandrar iväg eller hänger på när man börjar försvinna. Resultatet är två tummar upp..... för det mesta. Vi fick låna en väldigt effektiv karda av grannen och satte i gång med att "rykta" vårt nya stjärnskott. Ungefär en samojedhund av fluffig, vit, munsökande, lös päls senare orkade vi inte mer och började röra oss innåt. Nästa hinder, trappan..... trappan var lite otäck men efter lite lockande och tålamod så gick det faktiskt.
Hon finner sig fort och har inga problem med att koppla av utan viker ut sig som en persisk matta på golvet och snarkar. Hon bryr sig knappt ens när vi hoppar över henne för att gå iväg och hämta nåt. Det känns väldigt bra!
Trappan var precis lika otäckt när vi skulle ner igen för att kunna gå ut och kvällskissa innan nannedags. Efter lite trampande på stället och några bedjande blickar så tog hon mod till sig och gick, mycket försiktigt och "lady like", ner för trappan.
Så fort vi kom in så traskade hon obehindrat upp igen så hon verkar lära sig fort. Hon fattade efter bara två tillsägningar(gjorda på håll) att hon inte får gå in i sovrummet. Det verkar som vi har hittat en go' och klyftig tjej.

Välkommen ska du vara till oss lilla Doris!


Såhär nöjd blir man när man fått tummen upp av ortopeden!


Den berömda "meeh, hur trög är DU då?"-minen som förekommer när man försöker skoja ibland.
Puckade föräldrar som inte fattar någonting.


DORIS


Gott att bli kliad och borstad på magen.


En bråkdel av pälsen som lossnade, Doris njuter av behandlingen.
någon som vill ha en kofta stickad av valpull?


Klart man ska bli lite bortskämd med ett grisöra så man vet att det är hyffsat folk man hamnat hos.
Hon valde automatiskt att lägga sig på "sin" filt efter att ha burit runt örat och letat efter bästa platsen.
Duktig tjej!


Helt utslagen!

Just nu sover lilla Tjoddas i sin säng, Patrick ligger nog som vanligt fastkilad mellan hennes armar, nappen, förmodligen utspottad sen länge, säkerligen fastkilad mellan kinden och kudden. Den söta lilla munnen, något halvöppen och de långa, mörka ögonfransarna vilar mot kinderna. Jämte mig just nu ligger "lilla" Doris på sina kaxiga (slarvigt uppskattat) 60cm i mankhöjd ännu så länge. Kan det bli så mycket bättre? Maken har tippat över i soffan och sover halvlutad mot några kuddar. Jag får väl tassa bort och väcka honom så han inte får nackspärr stackarn. Det ser inte så vidare ergonomiskt ut.

Ibland är det väldigt bra att få vara jag.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0