Midsommardag

Jag har precis killat min dotter till sömns genom att rita med fingret i hennes ansikte, belöningen kom ganska snart och ögonen for i kors innan de slutligen stängdes till tunna skimrande strimmor under ögonlocken. Hon vaknade till lite när jag bar in henne till sängen men det gick snabbt att övertala henne så hon somnade om.
Visst är det fantastiskt? Har du någonsin som förälder legat jämte ditt barn och lagt handen lätt över bröstkorgen, känt hjärtat slå och verkligen lyssnat på andetagen? Visst får det storhetsvansinnet att rusa runt i kroppen, för ett kort ögonblick känner man sig lite som en gud, man har ju skapat en annan människa. En fantastisk varelse som kommer ändra på framtiden, som redan HAR ändrat på framtiden utan att egentligen behöva anstränga sig alls. Min dotter, det är fortfarande så ovant så jag snubblar på orden när jag säger dem högt. Mitt barn, jag är mamma. Jösses.....

Vår midsommar var det ja.
Dagen innan var det mycket som skulle uträttas, BVC för 6månaders kontroll och omvaccination. Allt gick bra. Sen var det vidare till nästa ställe för att hämta ut en vedlucka som vi ska gömma mickron bakom, sjukgymnasten för att hämta mattan, lämna in två paket och hämta ut ett inne i stan. Sista anhalten var ICA, vi behövde lite ingredienser till äppelpajen som skulle serveras som efterrätt på midsommarafton. Jag gjorde två stora plåtar med paj och vi var rädda för att det inte skulle räcka till de beräknade gästerna. (Det blev en hel plåt över, snopet va?)
Kändes väldigt skönt när allt var avklarat och vi styrde kosan uppåt för att lämna av pajer, glass och vanlijvisp. Vi satte iordning stolar och bord och pyntade med lite blommor. Jag vet inte var jag hade huvudet för jag har inte tagit ett enda kort på hela helgen. Med lite tur har vi väl kanske fastnat på någon annans foton för det hade varit kul att hitta några bilder som minne.

Midsommarafton började med en helt superb frukost utomhus, det var allt från nybakat bröd, massor med frukt, korv, bacon och äggröra till kladdkaka och snaps. Solen började kika fram och allas humör var på topp. Några timmar senare samlades vi alla igen för att spela brännboll. Tjoddas somnade ifrån i sin vagn och vår dommare åtog sig att rulla vagnen lite fram och tillbaka för att hålla henne lugn. Jag hade både längtat och fasat inför den här stunden på dagen. Ni som känner mig vet att det är allt eller inget i min värld. Jag är själv lite chockad över den lilla stridslystna tävlingsmänniskan som bor i mig. Någon liknade mig vid Sanna Kallur, jag gick ner i någon slags "100 meter på snabbaste tid" position vid varenda kon och var det någon som provade att springa på allt som slogs så var det jag. Jag blev inte bränd en enda gång och trots att jag nästan mådde illa när jag kom "hem" och rundat banan så var jag bara sugen på mer. Första slaget satt som en klocka (första och enda gången på snart 30 år) Det lilla småskolebarnet i mig njöt när alla kidsen som var med skrek "backaaaa, backa meeeeeraaaa" när det var min tur att slå. Jodå, jag träffade bollen varenda gång det var min tur, men aldrig mer som det där första slaget. Två timmar senare var vi klara, jag var illröd i nacken, hade fått spjäla fingret med eltejp och hoppade fortfarande upp och ner.... jag var så sjukt speedad så jag hade nog lätt kunnat fortsätta några timmar till. Vi kroppstacklades, gömde brännplattan för varandra, det platta racket försvann helt mysteriskt och vi spelade sönder inte mindre än tre bollar. Bästa matchen någonsin! Hoppas på revanch nästa år!
Folk gjorde sig iordning och blev sen skjutsade på en hökärra, någon hade placerat en soffa på kärran så det såg verkligen bekvämt ut.
Välkomstdrinken serverades och sen började folk ömsom hitta sina platser vid borden och ömsom att mingla runt lite. Musiken spelade i bakgrunden och ölen kom fram. Det serverades såklart sill och potatis, till efterrätt dukades det fram jordgubbar och grädde. Tjoddas hamnade i några tyska damers centrum och vi satt och pratade en bra stund om ditt och datt. Då de var från Hamburg ropade jag morskt "hummel hummel" och de kvittrade förtjust till svar "mors, mors". Det var verkligen jättetrevligt och vädret arbetade med oss, vackert väder på dagen och lite blåst på kvällen som höll de flesta flygfän borta.
Tjoddas vände nog lite på dygnet, lilla pluttan. Hon sov en vända på kvällen men hade ändå varit vaken ganska länge under dagen. När jag la henne i sängen verkade hon inte alls speciellt trött. Min man agerade hjälte och intog chevalereskt madrassen på golvet så jag skulle få sängen. När han somnat och låg där så sött och småsnarkade framåt småtimmarna, så var det väl klart att Tjoddas inte var så sugen på att sova. När jag snubblat och trampat på min stackars man ungefär 15 gånger (djupseendet=0 när det är mörkt, frågade om han hade blåmärken på revbenen idag) så bad jag honom att byta plats med mig så jag fick ligga på golvet istället. Han grymtade nåt till svar och kröp upp i sängen. Tjoddas hamnade jämte mig på madrassen. Vi låg så ett bra tag och hon kämpade med nappen och med Patrick. Varenda gång nappen pluppade ut så blev det lite ledset och man fick vara snabb att trycka in den igen. Tillslut fungerade inte det heller längre och jag masade mig upp för att ge henne lite mat. Då vaknade maken och följde med ner till köket. Lilla Doris blev glad att se oss och svassade efter för att se om det möjligen kunde vankas nåt vovvegodis också. (Hon ligger och snarkar som en vuxen karl här jämte mig på golvet nu, hon har ålat sig in halvvägs under Tjoddas babygym.... imorgon när hon reser sig ligger den väl som ett ok över ryggen på henne, blir spännande att se)
Ville Tjoddas somna om efter maten? Nopp, inte egentligen..... jag var väldigt grusig i ögonen när vi steg upp.
Hon sov dock en kort stund i sin vagn när vi gick på promenad. Vi blev nästan nersprugna av ett smaldjur som kom skuttande, det gick så fort så hundarna reagerade inte ens. Taxen ylade till en gång när han gick över spåret bara och sen var det överstökat. Lite annorlunda upplevelse, det är inte ofta man får se dem på så nära håll.

Vi tog igen massor med sömn i eftermiddags när maken var och hämtade våra nya vackra bänkskivor. Tjoddas och jag intog sovposition på madrassen och när hon kämpat med Patrick en stund blev det tyst och lugnt.
Hon somnade i bilen på vägen hem och nu sover hon igen, skönt. Hoppas det håller sig så och att hon inte vänder på dygnet. Hon verkar må bra efter vaccinationerna ändå, hon fick någon alvedon igår för säkerhets skull men idag verkar allt vara bra igen. Skönt det!

Jag hoppas att alla som kikar förbi här har haft en fin midsommar för det har verkligen vi haft!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0