Soliga dagar

Mitt lilla pyre sitter och sover i sin gunga. Jag har stakat upp hennes huvud med en av mina sjalar, den är ihopknölad mellan örat och axeln för att skona hennes nacke. Hon piper lite med jämna mellanrum i sömnen och kan inte riktigt slappna av.
Idag har varit en fantastisk dag, jag kommer nog få ångra mina kaxigt bara axlar under promenaden idag. Trots solskydd så känner jag att det hettar en aning om överarmarna. Vi får väl se om jag hittar nåt matchande plagg till mina, snart så vackert, pölsekorvsröda armar.

Idag har mamma J varit på finbesök hos oss och vi tog en härlig runda, på en av de många vägar, dit vi snart flyttar. Enligt min stegräknare avverkade vi ungefär 11' steg på rundan och vi får väl anse oss nöjda med det tycker jag.
När man inte är så beroende av att ha nära till ett eluttag så kanske det kan bli längre rundor i stöten.
Det blev visst lite sent idag men annars var tanken att en liten joggingrunda varit på sin plats nu ikväll när det börjar bli lite svalare. Skorna får helt enkelt följa med upp till svärisarna imorgon så kanske de åker på en stund där. Att springa med vagnen går utmärkt, det har jag redan testat.

Vi fick en fin halvårspresent till Tjoddas, en ursöt lila T-shirt från Bennetton's barnkollektion. Vi ska bära den med andakt!
Som vanligt så gick tiden alldeles för fort och innan vi visste ordet av var det dags för oss båda att tänka på refrängen. Jag verkligen stormtrivs i sällskapet och allt känns bara bra. Det enda negativa är att jag blir dubbelt så laddad och precis knöfull med inspiration och energi efter varje gång vi ses.... det är ju redan trångt med idéer i mitt stackars huvud. Det är såklart, helt värt det!

Våra män har tydligen bestämt, helt oberoende av varandra, att det är minsann dags för oss att sluta agera matautomat och försöka få våra barn på andra tankar när det gäller input delen. (Helst till kommande teckenkurs i slutet av Juni)
Tjoddas har fått prova lite palsternacka nu och det går väl lite si och sådär. Hon är verkligen suverän på att hålla tungan helt stilla utanför munnen, helt medveten om att, mamma minsann lassat tungan full med äckligt kladd som inte smakar mjölk.
Samtidigt stirrar hon anklagande på mig. När hon tillslut drar in tungan kommer värsta äckelgrimasen (stackars unge, det ser ut på henne som om jag försöker förgifta henne) sen kisar hon förgrymmat på mig, tuggar lite med gommen och puttar bestämt ut ungefär 99% palsternacka med tungan igen. Däremot är det lajbans att få gegga med handen i munnen, extra kul när man får tag på puré att kladda med. Jag ska prova några dagar till, sen testar jag med potatispurén som ligger i frysen, käcka, hjärtformade purétärningar eftersom jag inte hittade den "riktiga" istärningsbehållaren. Det är nästan lite prettostämpel på det där.
Vi gjorde ett litet experiment idag, lingonsylt tar bort hicka, tydligen fungerar det på bebisar också. Tjoddas fick slicka lite på en sked med sylt och ett tu tre så var hickan som bortblåst!

Har jag berättat att jag gjort häggsaft? Jag gjorde med citron och min svägerska testade med lime istället. Jag rekommenderar verkligen den som orkar att testa för resultatet blev gott. Känns mycket bättre att dricka saft man själv gjort, där man vet vad den innehåller.
Syrénsaft står och drar, det ska bli väldans spännande att få se om det bara kommer smaka parfym, eller om man blir positivt överraskad. Återkommer med redovisning.

Det börjar bli hög tid att försöka hitta passande tapeter till bv. i huset. Jag har egentligen bara ett rum kvar som vill ha lite annat än nakna gipsväggar att visa upp.
Det är faktiskt lite knepigare än jag trodde. När det ska vara en speciell stil så är det lätt att köra fast och stirra sig blind.
Pressen jag känner, över att välja någonting vi ska stirra på 365 dagar om året de närmaste 10 åren, börjar göra sig påmind. Får inte glömma att vi behöver färg till badrumsmöblerna och utemöblerna. Någon som är sugen på att hjälpa mig måla?

Stor eloge till min far som är kung på att spackla och min svärfar som ser till att det minsann finns vägar att ta sig fram på där man minst anade det. All hjälp med hus och omnejd är ovärderlig!

Imorgon väntar psykologen på fm och sen bär det av till svärisarna, jag ser fram emot fredagspizzan som svärmor gör och jag ska se till att jag förtjänat min bit innan dagen är slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0