Teckenkurs dag 1

Jaha, första dagens korvstoppning är till ända och det enda jag känner är ett svagt släktskap med den tecknade råttan Speedy Gonzales, för er som inte vet vem den lille strebern är kan jag slå till med en annan liknelse nämligen Hjulben (ni vet, serien om den lilla fågeln på seriöst uppåtjack som blir jagad av en coyote med överdimensionerade fyrverkerier hela tiden?)
Efter ungefär 4 timmars halvdan sömn steg vi upp och rättade till det sista i lägenheten, det skulle vara visning idag igen. Doris saker skulle packas ner, Tjoddas grejer skulle prickas av på lista.... det är mycket saker att sköta på morgonkvisten. Till råga på allt hade vi först tänkt ta med släpet med våra nya vitvaror och dumpa av det vid huset samt ta en tripp om Varberg och köpa med  10A enpoliga automatsäkringar då det blev fel sist och vi fick 3pol istället..... såklart var de slut när vi kom fram, släpet hade vi, som tur var, lämnat hemma.
In med Doris i hennes nya "lekhage" (foto kommer imorgon) med ett sting av dåligt samvete (de där bambiögonen bränner hål i ryggen när man går ifrån henne) så skyndade vi in på kontoret och slängde i oss varsin macka och lite kaffe, under tiden Tjoddas vaknade var vi redan på väg ut genom dörren och jag hörde ett litet gny innan jag bestämt slängde igen bildörren. Whaaaaa...... en hel dag utan min bebis.... hon klarar sig säkert alldeles ypperligt med farmor som bevisligen har två levande ungar hon fött upp (och ytterligare ett välmående barnbarn som verkar vara utan bestående men från tidigare barnpassningar) la,la,la....tänka på nåt annat istället. Vi tog Hallands vackraste och vattnet låg som en spegel. Tänk om man hade haft tid att stanna och sätta sig med akvarellblocket? Jag fick nöja mig med att trycka näsan mot bilrutan och försöka ta så många mentala bilder jag hann istället för användning i framtida konstverk (eller kanske jag skulle säga "konstiga verk" istället) Solen sken från en klarblå himmel och det pirrade i magen när vi svängde upp genom allén som leder fram till skolområdet.
Det stod lite bilar på parkeringen och jag spanade in familjen J's bil på en gång. Skönt med några bekantingar på plats. Vi möttes upp på trappen och jag måste få säga att ni såg oförskämt fräscha ut båda två, vi får nog försöka anstränga oss lite imorgon känns det som. (Flädern ligger och vilar i frysen nu, jag ska fundera lite mer på ett hem åt stockrosen, tack så mycket igen!) Vi blev så småningom invallade till en aula och det kändes lite som när man var tillbaka i mellanstadiet igen. Lärarna stod på rad utmed väggen och vinkade oss välkomna när vi steg in. Vi satte oss ner och en av lärarna gav oss lite information om den kommande veckan. Vi fick titta på lite klipp från Youtube om barn som tecknar (från USA såklart.... det finns ju naturligtvis inga svenska barn på film som tecknar eller handikappade barn någonstans i världen som kan teckna och ligger ute på youtube)
Vi fick se en helt fantastisk "musikvideo" en svensk kille som gick 3 veckor förra året har gjort en tolkning av Beyonces "Halo" klicka här för att se den: HALO jag kan inte se den utan att rysa, han lever sig in så fantastiskt och man önskar verkligen att man kunde bli precis lika bra som denna killen. Beroende på hur allt ser ut nästa år så ska jag fakitskt försöka komma in och gå teckenspråk istället för TSS nästa sommar.

Efter aulabesöket fick vi börja dagen med en fralla och kaffe, inte helt fel för att komma igång. Vi hamnade i ett ljust klassrum högst upp i byggnaden och vår lärare var en pigg tjej med massor av härlig utstrålning. Hon berättade att hennes föräldrar var döva båda två och svenskan var egentligen hennes andra språk, teckenspråk var faktiskt hennes första. Hon var hemskt rolig att lyssna på och det gick förvånansvärt fort att börja lära sig saker. Vi fick öva på namn och djur i små grupper. Sen blev det rast och vi traskade ner för att komma ut lite i det fina vädret.
Så förvånade vi blev när vi kom upp och vår charmiga hörande lärarinna var utbytt mot en döv kille istället, det kan inte hjälpas att man först tänkte "hjälp, hur katten ska det här gå då" men hur det nu än var så fattade man faktiskt allt han "viftade" fram, mycket tack vare ansiktsuttryck och munrörelser också. Det är större grej än man tror att visa med ansikte och kropp vad man menar. Många tecken kan vara samma saker men får en helt annan innebörd om man ändrar kroppspråk eller minspel. Han tjatade på oss om munrörelser hela tiden, vi skulle mima det vi sa och det var viktigt. Tiden rann i väg och vi lärde oss färger, pronomen och familjemedlemmar. Vi fick peka på varandra och tala om vad det var för färg på kläder, ögon och vad som var mitt, hennes etc. Poff så var det lunch.
Efter lunch var det såklart dags för en ny lärare och dagens favorit klev in. Vilken härlig kille, ytterligare en döv lärare och den här hade ett kroppsspråk och minspel som gjorde att man helt glömde bort ibland att han faktiskt inte sa nåt som man kunde direkt höra. Han skojade med oss och lurade oss under tiden han lärde oss 30 nya tecken för olika klädesplagg. Det var så himla kul så man önskar att det skulle fortsätta lite till. Ny rast med kaffe och rulltårta (det stod förresten bord med frukt och godis på varje våningsplan) Nu började det bli lite lätt mosigt i huvudet och syret började dessutom ta slut i vårt klassrum. Sista lärarinnan, som var hörande var säkert jätteduktig men dels var det sista passet för dagen och våra huvuden var stinna som en femårings godismage sent en lördagkväll och dels var hon lite osäker och förklarade hela tiden att hon var inkörd på teckenspråk och inte TSS.... detta sa hon varenda gång hon visade oss tecken som vi egentligen inte behövde kunna och munrörelser till sagda tecken som man bara gjorde på teckenspråk. TSS innebär ju att man förstärker det sagda ordet så egentligen gör man ju helt andra munrörelser och man "säger" inte varje ord i en mening, man bara förstärker det viktigaste. Så det blev rätt rörigt tillslut och humöret sjönk lite.
Jag skulle dock ljuga big time om jag inte sa att jag ser fram emot imorgon. Det ska bli jättekul att få lära sig mer. Jag är riktigt taggad!
Jag borde definitivt gå och lägga mig, Tjoddas har varit duktig idag för farmor fick i henne välling och nu lyckades vi själva ikväll också. Det har varit lite oro för min del att hon inte tar välling nu när mjölken i frysen är på väg att ta slut. Jag måste försöka få till en deal med BVC också för våra D-droppar är snart slut men vi är ju inte hemma när de är på plats. Kanske får köpa på apoteket denna gången istället då. Hon var så slutkörd min lilla älskling så vi hann sätta Hennes pipighet i sitt babyskydd, starta motorn och köra, åh, ungefär 5 meter innan hon slocknat som ett litet ljus i baksätet. Hon vaknade inte ens när vi stannade till vid huset så jag fick titta på bänkskivorna. (Antingen har jag gjort nåt väldigt bra i ett tidigare liv eller så kommer nästa liv att suga nåt fruktansvärt)
Väl hemma blev det lite liv i henne igen men hon var rätt nöjd och efter en slurk välling till (med några droppar mjölk för smakens skull) så var det inga problem att få henne att somna om.

Nu så, nu är det dags att släcka lampan för natten. Imorgon ska minsann den här rödtotten vara så utvilad som hon bara kan.


Kommentarer
Postat av: Mamma J

... Pigga och fräscha var bara en fasad, tänk vad lite mascara kan göra ( då det bara används motvilligt med långa mellanrum :-)) Nej du lilla rara Pia, ni var så söta där ni kom brottandes, och kom ihåg, Pomerful Important Angel! Ser fram emot dockteater eller dans idag ( utlovat internt snuskskämt)!

2010-06-29 @ 08:03:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0