Falsklarm = gaslarm

Oj,oj,oj..... den största elogen någonsin till alla mammor med kolikbebisar. Vi visste inte vad vi gav oss in på, det vill jag lova. Vi kämpade med de där skorna fram till 4 idag på morgonen, när hon fortfarande inte slutat skrika mer än korta stunder då vi bar henne och skon återigen glidit av, tittade vi på varandra och plockade av sattyget helt. Sen stöp vi i säng och sov till strax innan 8. Jag vaknade och fipplade fram mobilen från sänggaveln, ringde fel två gånger och la på innan jag fick fram numret till BVC. Med en röst som en whisky pimplande sjöbuse varit stolt över, tillkännagav jag att vi kom minsann inte på kontroll eller föräldragrupp idag. Sköterskan förstod till fullo och tyckte vi skulle ringa till ortopeden och be att få komma in. Sagt och gjort. Fortfarande liggandes med täcket över huvudet i sängen slog jag numret till teknikern, helt säker på att vi inte skulle få någon tid idag och förbered på att behöva uppleva den värsta helgen i våra liv. En munter människa försäkrade att om vi hann ner innan hela teamet drog till Berlin var vi hjärtligt välkomna såfort hastigheten på vår bil tillät. Jag tackade och sparkade upp maken ur sängen för att komma iväg. Snabbt som tusan packade vi ner allt vi behövde ha med oss för en heldag hemifrån, flaskor, pump, vagn, kräkhandukar, blöjor.... ja, listan fortsätter en lång bit som alla småbarnsföräldrar säkert vet. De sista vi packade ner var Tjoddas som sömdrucket plirade upp på oss från skötbordet. Hon hade lagt en klimp i blöjan som skulle gjort oss väldigt förmögna om den vore värd sin vikt i guld. När vi spände på henne skorna och skenan kunde hon inte brytt sig mindre. Hon somnade prompt om iklädd lillkusinens urvuxna fleecejacka och nertryckt i sitt babyskydd. Men... vad var det här? Inget sprattlande gallskrikande monster som likt en demon uppstiget från Gehenna, tagit vår lilla råsa spädgris till bebis i besittning? Vafalls? Kan det möjligen vara så att allt skrik igår bara var ett gaslarm och rejäl magknip? långa i ansiktet stod vi lutade över henne och petade lite men det kom inget ramaskri eller några protester. Vi som plågats så och undrat vad vi begått för synder för att behöva utsättas för denna mentala tortyr... så var det bara en bajsblöja bort från ro och salighet. Så fånigt det kändes... och vilken enorm lättnad.
Teknikern tog emot oss och granskade skon innan han förklarade att det bästa som fanns att göra var att sätta in en "hälstopp" en liten sträv skumgummibit som förhindrar skon att halka av så lätt. Eftersom Tjoddas precis håller på att få en häl på den foten efter ingreppet, är ju fortfarande vävnaden mjuk och formbar. Då är det lätt för henne att glida ur skon eftersom den är stel och lite blank. Han hämtade dessutom ett par andra skor som man snörar som satt på en lättare skena, problemet var att den skenan inte hade "klickbara" skor som man kunde ta av utan man fick snöra loss skorna isåfall.
Vem var det som kom in genom dörren?

Utprovning av par nr2, begagnade med snörning.

Jag tittade bedjande på honom och frågade om man möjligen kunde kontakta deras kollegor i småland och höra efter om de hade den blå varianten med kardborre. Dagen ljusnade när vi fick svaret att vi var välkomna, bara vi kom innan 12. Jag lämnade av maken på jobbet och styrde kosan vidare mot de mörka skogarna.
På väg till mitt mål svängde jag inom föräldrarna och fick lite frukost samtidigt som mormor tankade Tjoddas.
Jag fick med mig pappa som guide och tur var väl det för det aktuella sjukhuset är minsann inte lätt att orientera sig i.
Vi blev varmt mottagna och personalen var återigen fantastisk, mycket varma människor som bjöd på sig själva. Jag blev inlotsad i själva verkstaden och det kändes lite overkligt och kittlande att stå där inne bland en massa lösben, skor och andra konstiga saker som hängde utmed väggarna. (Jag glömde såklart att dokumentera det, trots kameran i jackfickan.) Innan jag visste ordet av stod vi och pratade jakt samtidigt som han limmade fast ett hälstopp på den nya skon.
Pappa vaktade troget Tjoddas ute i receptionen under tiden och hade väldans roligt åt att, om man slutar gunga henne, så börjar hon knorra i sömnen efter några sekunder.
Han tycker att hon är bortskämd men jag förstår inte vad han pratar om.....



Här kommer lite mer information om skorna samt en uppsjö av foton på det vi fått.


Variant 1 med knäppning och klickfunktion. skenan vägde en del:





Variant 2, en äldre historia med snörning och 1 spänne. lättare skena men ej klickbar:


Lägg märke till att man ser skillnad i "utåtvridningen" på skorna. Den "friska" foten bör ha 40 graders vinkel och den med PEVA ca 70 grader ut och 4-5 grader uppåt.

Variant 3 med kardborre och klickfunktion, samma skena som till variant 1. Även på denna ser man hur skenan är olika inställd för att fixera fötterna i rätt ställning:



Vill du veta mer om "klumpfot" eller PEVA som jag föredrar att kalla det. Klicka på den här länken: http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=2602

Skorna vi fått heter "Dennis Brown" eller "DB" efter doktorn som uppfann dem. Ytterligare en variant med en rörlig skena finns som heter "Dobbs clubfot brace bar" Tydligen går det lite trend i vad man bör använda och inte. Just nu är det DB som är det mest överlägsna. Försök få begagnade skor, de är redan lite uppmjukade och därmed snällare mot barnets fötter.

-Skorna med knäppen kändes väldigt stumma och oförlåtande, de var dessutom knepiga att behöva knäppa om och om igen.

-Skorna med snörning är de vi har på just nu och de känns jättebra, de formar sig lite bättre efter foten tackvare snörningen. De var dessutom begagnade och det kan säkert hjälpa till lite. Tyvärr är de ju fasta på skenan så skorna måste snöras upp varenda gång man vill bli av med skenan en stund.

-Skorna med kardborre känns redan mjukare än de med knäppen trots att de också var nya. Vi ska prova dem också så jag får återkomma med min bedömning av dem i dagarna. Vi fick ju även ett hälstopp insatt på den vänstra skon. Tydligen kan barnen pilla upp kardborrebanden men lösningen borde ju vara självhäftande elastisk linda runt skon, änden måste hamna under skon såklart annars pillas den också upp. Alternativt en "damask" man trär på benet innan skon kommer på och som sen träs ner över skon för att täcka kardborrebanden.




De flesta barn accepterar skenan efter nån dag, speciellt i spädbarnsålder då man oftast redan har haft gips och därmed begränsat rörligheten en hel del. Det känns mentalt väldigt hemskt och påfrestande att behöva sätta fast skor och skena igen när man haft av dem en stund, speciellt om barnet gråter för att man håller fast det. Det strider ju mot vår natur att utsätta vår avkomma för någonting som är "plågsamt".
Försök då tänka på vilket bra resultat det kommer bli om man bara står ut med det. Barnet kommer inte komma ihåg det eller hata dig för det.
Den får vara av ca 1 timme om dagen, utnyttja tiden väl efter egen förmåga.


Utmattad men lite mer positiv. Tack, tack underbara föräldrar för mat, omtanke, sällskap och allt annat ni förser mig med. Vi ses ju snart igen. Längtar redan.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0