Kromosomer och pälsmössor

Det där med väckarklockor är ju totalt överskattat, varför ens bekymra sig om att ställa en när man har småbarn? Det tog verkligen emot att behöva stiga upp idag, saker blir inte bättre av att jag kommit in i ett stim av "jag måste rensa/städa/laga mat/baka" just nu ser vår bostad ut som en smärre olycka. Jag har rensat igenom min garderob och sorterat bort kläder i olika högar. Detta inträffade samtidigt som vi hade tvättid så nu ligger det högar av kläder överallt blandat med Gekås påsar och några rejäla sopsäckar. Jag började snegla lite in i makens garderob också men gav snabbt upp tanken och stängde dörrarna igen.
Iallafall...
Vi fick köra varsin bil ner till sjukan idag och jag kände mig som en miljöbov där jag satt i min älskade C5:a med en polonäs av Bach på högsta volym. Vi siktade båda in oss på att ställa i parkeringshuset och man var sådär lite lagom stressad när man skulle ta sig fram till betalstationen. Naturligtvis slank en medelålders dam in framför mig, hon stod sen och fånstirrade på betalstationen en lång stund medan jag stod bakom, hoppandes jämfota, och försökte tygla mig så jag inte helt enkelt knuffade undan henne.
Ner med biljetten till bilen och sedan full språngmarsch mot entrén.

Vi blev mottagna på en gång och visade in till en sjukhussal som trots alla leksaker ingav ett ganska fattigt intryck. De vanliga plattityderna utbyttes och sedan var vi igång. Rond två mot kanyler och kromosomer. I några sekunder när de lagt Tjoddas på sängen och hon höll på att vakna, stannade liksom allt upp och jag kände efter lite. Det kändes så fruktansvärt fel att se henne ligga där och vara nöjd och glad medan man själv kunde räkna ner sekunderna tills vi skulle börja göra henne illa igen. Resolut tog jag upp min älskade kamera och gömde mig återigen bakom den för att kunna använda den som en sköld mot det verkliga livet.
"Vi hamnar väl inte på Facebook nu?" fnittrade någon av sköterskorna. Jag log bara lite mot henne och försäkrade henne om att jag inte lägger ut namn eller ansiktet på personer.
Tydligen har personalen förstått att vi varit med förr, idag räckte de nämligen över sprutan och ampullen med glukos direkt till oss. Lilltjoddan som vid det här laget börjat fatta galoppen gjorde sitt bästa för att försäkra oss om att det har inte var ett dugg roligt. Jag tror henne. Jag vet själv hur det känns men skillnaden är att jag förstår varför någon är taskig och sticker mig. Inget blod på första försöket, sköterskan försökte dra ut det med en spruta men det vill sig inte. När de sedan drog ut kanylen började blodet komma och de försökte snabbt skrapa upp det med provröret. De fyllde kvoten men började sedan tveka på om provet var användbart, det hade mycket väl kunnat komma med hudceller i och då var det osäkert om labbet skulle godkänna det. Håll tummarna för oss, lilla damen är INTE lättstucken.

Vi testar att ta i foten idag istället.
Seger, lite blod blev det efter mycket om och men.
Vi fick ett plåster för besväret. Det blev tandagnissel hemma när det skulle av.



En timme senare var vi klara och fick sitta ner i väntrummet igen. Vi hade ju hjärtröntgen kvar....
Lilltjoddan somnade i min famn efter att ha skrikit i en timmes tappert försök att dra blod från henne. Hon vaknade inte ens när hon fick alla elektroder ditsatta eller när hon lite senare fick kall gel på sig.

Pappa och jag kan somna varsomhelst om vi bara får.
Uppkopplad för EKG. Hon somnade om på direkten.

Tydligen var inte ett av hålen riktigt så stort som kardiologen trodde det skulle vara och en av klaffarna "häftade" fast lite extra när den arbetade. Detta gör att Tjoddas fortfarande är stabil och liksom "skyddar" sig själv just nu. De passade på att ta många bilder idag när hon låg så stilla, i vanliga fall brukar vi alla få bada efteråt för hon har viftat runt och smetat ner hela sig och oss med gel. Hon sov hela vägen hem i bilen och efter ytterligare 4 timmar började jag nästan bli lite orolig. Jag hann både stryka och laga mat utan att bli störd. Tillslut (äntligen) vaknade hon till, så jag satte mat på värmning, bara för att upptäcka att hon minsann somnade om igen utan pardon. Sen började hon smacka ljudligt i sömnen och då var det bara att börja om.

Vi hade lite modeshow idag, bland kläderna vi fått hem fanns det en härlig liten vit pälsmössa med öron och rosett. Jag är inget fan av babykläder med öron på men här passade det faktiskt.

Tjusigt men Tjoddas ser lite tveksam ut.
Sen började hon posera lite.

Vi pratade med varandra en stund och det verkar som om hon tycker det är väldigt skoj, sen tröt tålamodet och hon började bli lite kinkig igen. Då bestämde jag mig för att en tur i friska luften inte vore fel i det här fina vädret. Sagt och gjort. Vi promenerade in till stan och köpte papper till dopkorten samt bytte in en overall på Kapp Ahl's mot några basplagg istället. Sen var det tyvärr dags att vända kosan hemåt, jag la in lite omvägar så vi fick lite extra luft och sol.
Ikväll har det fortfarande varit lite kinkigt men jag säger inget för med tanke på vilken dag hon haft så förstår jag om inte humöret är på topp. Trist att vi ska behöva köra ner imorgon igen och i övermorgon också. En tanke som slog oss är att vi inte fått göra någon utprovning av skor än.... vi fick för oss att vi skulle få göra det i samband med att vi lämnade in remissen för tre veckor sedan så att skorna skulle vara klara tills specialisten var tillbaka.... jag får lov att säga att det blir jävligt tajt med tid om de ska prova ut och tillverka skorna imorgon eftersom specialisten kommer i övermorgon. Jag tror det har blivit fel någonstans i kommunikationen och vi kommer säkert få ha gips på henne en vecka till.

Jag sätter nästan en peng på det och imorgon får vi svaret.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0