Inga kromosomer

Gårdagen bjöd på riktigt vackert väder och Keka och jag körde upp till bygget för att se hur det går med huset och hälsa på maken som flitigt åkt upp tidigare på morgonen för att röja undan lite. Efter en stunds fika hemma hos svärmor, där vi även delade ut förslag på doppresenter, följde vi så med min svägerska hem till henne, hon hade för sig att hon fått ärva en åkpåse av en väninna. Denna åkpåse skulle isåfall kunna öppnas med två dragkedjor längst ner och möjliggöra för lilltjoddas att vistas ute även i kallt väder med sin skena. Ett stort problem har ju varit att få till ett ytterplagg som även går att använda i tillexempel babyskyddet.  Vi hittade den och det blir helt perfekt! När vi stod där och pratade lite om att få kläder från andra så kommenterade jag att det var lite tråkigt med att vara nyinflyttad där vi bor nu, för alla mina vänner bor ju så långt iväg att jag inte har någon att ärva barnkläder ifrån och mina syskon har ju inte sparat något för det är ju rätt länge sedan de fick sina. Då skickade svägerskan med sin kasse och nu har jag såklart nästan lite dåligt samvete och känner mig som om jag nästan provocerade henne till det. Silly me!

 

Sen tog Keka och jag Tjoddas i vagnen och gick ner till bygget dit maken kört tillbaka efter fikat, vi tog en liten extra runda runt ”grannskapet” (vi följde landsvägen och gick förbi ett hus i skogen)

 

På kvällen gick jag igenom kassen och hittade till min förvåning en hel overall som är knappar på hela vägen ner på benen. Den visste hon nog inte om själv att hon hade. Där fanns också nåt par med byxor som vi kommer kunna använda. Annars planerar jag ta fram Örny (min symaskin som jag är lite rädd för) och gå lös på de där hängslebyxorna jag köpte.

 

Idag skulle vi ta kromosomprov, med betoning på skulle för det gick ”inge vidare” får man väl säga. Vi kom dit 8.45 och när klockan var 10.00 hade de stuckit Tjoddas 2 gånger utan mer resultat än att hon protesterade vilt och vi fick försöka droga henne med glukos. Dessutom var hon väldigt röd i skinnet runt sitt vänsteröga idag, det har tårat sig ganska mycket de senaste dagarna och trots att vi försöker vara überförsiktiga när vi torkar rent med våt tops så är det väl klart att man sliter på hennes tunna bebishud. Vi fick en salva utskriven som man ska lägga i en tunn sträng längs med den nedre fransraden. Detta ska göras var tredje timme och man ska fortsätta tills det röda är borta + 2 dagar efter det. Jag lade snabbt märke till att min bebis låter mig göra mer eller mindre vad som helst med henne så länge hon sover. Problem löst! För att försöka parera in en salvsträng i ögat samtidigt som hon leker Muhammad Ali, detta utan att få in för mycket, missa eller peta henne i ögat med själva tuben…. Det hade varit precision och tålamodsprövande för oss båda och att hålla på och oroa sig för att spetsa henne med den där är faktiskt nåt jag klarar mig utan. Vi får hursomhelst stiga upp innan tuppen imorgon och masa oss ner till Halmstad för att försöka få fram lite blod till kromosomtest där. Vi måste vara där senast 08.30 och det är faktiskt okristligt tidigt när man är småbarnsförälder. Hjärtröntgen är sen 09.30 tvärs över korridoren, så det är ju skönt att vi inte behöver stressa mellan avdelningarna.

Vi kikar lite på om det finns bra ställen att hitta blod på.

Napp och glukos är förberett och framlagt.

Hittade inga vener på armen så vi kikar på huvudet istället. Man trär ett vanligt gummiband runt och sätter kompresser fram och bak för att det inte ska skava i ansiktet och håret.

Vi såg lite blod men det kom inte tillräckligt för nåt prov.

Sjukgymnasten kom på besök idag och pratade lite om massage, träning och akvarell. Japp, du såg rätt, akvarell. Hon spanade in mitt akvarellblock som låg i bokhyllan och ville se mina ”verk” (försök till kladd med vattenfärg egentligen) och sen började vi prata om konst istället. Mycket trevligt och man blir så sugen på att försöka ta sig till valfri utställning för att få gå omkring lite och insupa atmosfären. Tjoddas fick massor med beröm över hur stark hon är i armarna och nacken, vi fick några tips på hur vi kan sysselsätta henne och även hur vi nu kan bära henne för att på så sätt ”gratis” träna nackmuskulaturen. Jag ska fråga ortopeden om det är ok att låta skenan ligga en gång i veckan så vi kan vara med på babysim. Hoppas, hoppas, hoppas!

Massage var mysigt och Tjoddas är riktigt nöjd när någon sjunger för henne och latjar lite med hennes armar och fötter.

 

 

Idag upptäckte jag att min älskade trollunge förmodligen är lite kittlig på ett ställe på ryggen. Hon låg och sov på mig när jag råkade dra ett finger just över det stället och hela hon drog ihop sig till en ostbåge innan hon suckade och slappnade av igen. Jag var bara tvungen att testa igen och hon svarade på samma sätt. Sen kisade med ett sömnigt öga, grymtade lite, tog ett bättre tag i min tröja med sin lilla hand samtidigt som hon drog en djup suck och slappnade av. Sen sov hon vidare med nappen i munnen.

Livet är rätt härligt ändå!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0