2010-11-28     Eftersom...

Eftersom jag tydligen inte kan hålla fingrarna i styr lyckades jag radera BÅDA inläggen där jag gör reklam för Julians hemsida och blogg, jag vet inte varför det blev dubbelt från början och när jag kryssade i en av dem så försvann båda.
På en kompis (från södra sverige) dialekt kallas jag just nu för "klådderöv" Jag behöver förmodligen inte översätta det.

Iallafall.....

Här är bloggen om Julian: My Perfect baby Julian

Och här är den nya sighten jag verkligen rekomenderar för alla oss familjer, vänner, nära och kära som har fått nåt litet extra tillskott i sin omgivning: My perfect baby






2010-11-28     Till knäna i snö

Dumma hund som får det att se så lätt ut att springa i snö, det är ju jättejobbigt, speciellt i en varm dunjacka som hotar att ge en värmeslag vid längre sträckor. Sylvester Stallone ska ha massor av cred's för Rocky IV där han springer som en jäkla blådåre i Rysslands vinterlandskap.
Doris dagar är räknade, jag ska konstruera någon slags dragsele för henne att spänna fast framför pulkan. Göra skäl för sin mat liksom.

När maken kom hem häromdagen plumsade vi på, för att ta oss ner till skogsbrynet, det hade varit barmark när jag lovade en bekant att jag skulle fixa granris till henne. Det var lätt att lova när det inte innebar motsvarande ett tvåtimmars aerobic pass att ta sig dit.
Vi gjorde oss iordning och åkte in till stan, vi skulle ut och käka på restaurang med tidigare nämnda bekanta och hennes fästman (våra förra grannar) Jättegod mat som vanligt men lite lång väntetid. Tjoddas var så snäll och lugn som hon brukar vara, hon åt lite kex, lekte med sina saker och började gråta lite när servitrisen försökte gulla med henne. Jag var faktiskt lite osäker på om hon skulle sluta när jag tog upp henne för hon hade stirrat på mig med tvivel i blicken sen vi körde hemifrån. Lilla fröken är inte van att se mamma med smink på.
Efter den fruktansvärda "attacken" från servitrisen, så godtog hon dock mitt nya ansikte och skrattade som vanligt när jag busade med henne.

Dagarna här flyter på och veckorna börjar bli fulla med olika kallelser och möten. Just nu håller vi faktiskt även på med att kika lite efter förskola till Tjoddas, inte helt lätt faktiskt.
Nu har inte vi planerat att försöka skola in henne förrän möjligen efter sommaren men det är mycket man ska tänka på och ta ställning till. Just nu är hon så nöjd med att få följa med upp till kontoret och pyssla lite med sina saker, under tiden jag försöker vara till någon nytta. Ikväll har jag gjort klart svärmors dörrkransar och ett litet blomsterarrangemang till kontoret. Jag skulle lätt kunna pyssla ihjäl mig!

Vi firade advent genom att starta lite tidigt, redan på lördagen faktiskt. Först hämtade vi hem vår gran som ska få stå ute och lysa upp tillvaron lite, vi passade även på att bjuda hem några vänner på middag. Vi hängde upp våra stjärnor i köket och avslutade kvällen med lite glögg på maten.
I dag hade vi tänkt starta en egen liten familjetradition genom att sätta ihop vårt pepparkakshus. När vi kom på att vi inte hade nåt hemma att pynta det med så la vi det på is tills vi besökt affären nästa gång. Det började snöa ganska kraftigt nu ikväll, rätt som det var försvann hela skogen på andra sidan ängen, det blev helt vitt ute. Vi hade ändå varit ute och gått tidigare på dagen och njutit av att det inte var så bitande kallt, vi svängde inom "Ladan" där de skulle stycka älg och rådjur idag. Maken gjorde en av sina mångtaliga hjälteinsatser och hängde upp vårt nya ljusnät på undersidan av vårt tillfälliga tak, ovanför ytterdörren. Det blev väldigt stämningsfullt och nu äntligen ser man var nyckelhålet i dörren är.


Tjoddas har börjat intressera sig mer och mer för sina händer och kan sitta som förtrollad och vifta med fingrarna. Hon gör liksom en vinkrörelse med fingrarna, alltså öppnar och stänger handen. Sen när hon ser hur handen beter sig kan hon sitta och stirra på detta fenomen en stund. Annars utför hon dagliga solodanser med fingertopparna mot bordet, tummen får alltid avsluta uppvisningen genom att duttas några gånger i bordet innan hon ägnar minsta uppmärksamhet mot mig som försöker få i henne lite mat.
Jag har också gång på gång talat om för henne att man faktiskt inte behöver ta ut maten ut munnen för att titta på den en gång till innan den tuggas och sväljs. Hittills är vi tydligen oense om det hela.
Hamnar det minsta lilla kladd/smula på bordet, så är den undersökande lilla handen där och smetar ut det i stora experimentella cirklar för att se exakt hur mycket yta det krävs innan kladdet är riktigt ingojsat överallt.
Det första Tjoddas testar nu också såfort man sätter henne i stolen är att lägga sig framstupa över bordet, där gör hon en "snöängel" fast i magläge för att se om det finns nåt spännande på bordet inom lämpligt räckhåll. Hon är stark, idag drog hon i ett oövervakat ögonblick till sig osten på ungefär 1kg.
Vi har också ett nytt partytrick som maken är mindre förtjust i, ju högre jag rapar, desto mer skrattar Tjoddas.

Jag vill också passa på att skicka en hälsning till min finska anhängare och önska fortsatt lycka med lillkillen nu när operationen äntligen är över. De repar sig fortare än man tror är möjligt ska du se. Vi tyckte inte Tjoddas hade några större problem innan operationen och ändå var det en helt ny tjej som kom tillbaka till oss på uppvaket. Det är nu den spännande biten verkligen börjar, ta vara på det så mycket du bara kan!


Så, lite bilder för mormors skull.


Liten mysstund med Doris


Lilla drottningen i sin nya pulka.


Och vi har mer snö nu....på denna bilden var det "bara" 25cm (ca 30cm i skrivande)


Tjoddas hjälper till i köket när jag lagar mat.


Alla damer bör ha minst ett par med bunny slippers så fötterna hålls varma
på vintern
.


Och såhär mallig kan man se ut om man har så fina tofflor.
Detta är nyaste minen som vi får allt som oftast i några varianter.
Leende, som här, eller med pussmun eller med pussmun och lite tendens till tungspets.


Familjen Patrick. Hittade hennes favorit på nätet och köpte en backup ifall
Patrick I. skulle försvinna. Då kallar vi in Patrick II.


Tjoddas håller måttet på arbetsplatsen.....ja, där var det igen... ett av mina
seriöst låga skämt. Ibland slinker de igenom och jag ber om ursäkt för det.


Tjoddas och Tjoddaspappa i vinterlandskap, vi ska precis hämta vår första
gran som familj.


Kallt men vackert.


Pysselkaos.....


Svärmors krans nr1


Och krans nr2




Så en kort tillbakablick till när VI gjorde vår operation. Det känns som
evigheter sedan.


Ta tillvara på alla tillfällen som givs, skapa så många tillfällen du kan.
Lev!



















2010-11-22     Stolt så stolt

Såklart att jag alltid är stolt över lilla Tjoddas men idag har faktiskt JAG överraskat mig själv. Nåt i min lilla stackars ursäkt till hjärna poppade idag strax efter lunch och jag, efter att ha bullat upp med kuddar och leksaker runt Tjoddas på hennes matta, begav mig ner i källaren i jakt på min största skräck och fasa. När jag kom ner stod han likgiltigt och blängde på mig från sin plats, med darrande knän tog jag ett steg närmre och hann nästan ångra mig innan jag fick lite jädra anama i mig. Vem skulle vara boss här, jag eller Örni? Så tillslut tog jag ett bestämt tag om honom och kånkade honom upp för källatrappan, dängde upp honom på köksbordet och började plocka fram allt vad jag behövde. Jag har ägt Örni länge men aldrig vågat använda honom. Jag har levt i skräck för min symaskin i nästan tre år nu men idag tog jag kommandot och det kändes riktigt bra efteråt. Jag klarade av konststycken som att spola upp tråd, trä maskinen, sy en dregellapp OCH göra knapphål. Det må se lite dumt ut när jag sitter nu i soffan och nöjt klappar mig själv på huvudet samtidigt som jag mumsar på min apelsin, men känner verkligen att jag har förtjänat det.

I lördags var vi på Schnitzel abend hos en mycket god vän och gudmor till Tjoddas, nämligen Keka. Keka testade att, för första gången i sitt liv, ställa till med Schnitselfest förra året. Glad i hågen bjöd denna sanna sällanlagarmathemmatjejen in ungefär 15 pers.... så i år fick bara vi komma. Mycket gott och väldigt trevligt sällskap. Visst, det suger lite när Keka och mannen sitter och skålar i olika öl som de testade under kvällens gång, men jag fick ju lukta på glasen iallafall.
när vi kom hem skulle vi lägga Tjoddas, eftersom det är maken som har detta uppdraget så kom han och hämtade mig efter en stund med orden "kom, du måste se detta" Tjoddas sov, problemet var bara att hennes lilla lekamen inte riktigt fattat det än och bestämt sig för exakt HUR hon ville ligga när hon sov. Hon satte sig hastigt upp (huvudet hänger tungt framåt för hon sover faktiskt) så tippar hon över och lägger sig med överkroppen framstupa, ligger så en stund.....upp igen, slänger sig ner på ena sidan, ligger så en stund..... upp igen, framstupa igen, snuttar lite på nappen....upp igen, slänger sig ner på andra sidan, borrar in näsan i spjälskyddet och blir liggande. Jag försökte filma men hade på tok för dåligt ljus så tyvärr kan jag inte visa detta. I skrivande stund har vi lite fängelsemiljö här, Tjoddas ligger just nu och bankar taktfast en maraca i spjälsängskanten. Jag hör lite ljudliga och irriterande "ojojojojojojoj" också som gärna kommer när nappen sitter i och sömnen är ganska nära.
Vi lekte i snön på förmiddagen och Tjoddas gjorde sin första snöängel och provsmakade lite snö. (vit snö inte gul.."yellow and green is just not clean, I learned that the hard way" bonuspoäng till den som prickar in filmen)


Igår körde vi hem till mörkaste småland för att baka lussebullar och få gratis mat.....eh....träffa föräldrarna menar jag.....
På nåt sätt hade deras dator dissat min blogg och stängt av automatisk hämtning av bilder i Firefox, det tog ett tag innan vi kom på var problemet låg men tillslut löste det sig.
Många lussebullar blev det och goda var de också, Tjoddas höll med och åt mycket bulle hon också. Sen spelade hon lite xylofon för oss och sjöng solon. På väg hem började det först regna och sen blandade det i snö och tillslut försvann regnet och det var bara snö. Den här första snön är nästan magisk tycker jag. Om några månader kommer jag förmodligen kräkas så fort någon säger snö men just nu ligger den högt upp på listan.
Tack käre broder för möjligheten att köpa kameran, den har varit som fastlimmad i handen nu sen jag fick tag på den. Man märker skillnad på alla sätt och vis. Stor kram till dig! (Att jag inte tänkte på det, kunde ju bett om att få bli sponsrad av mamma eftersom 98% av alla bilder är på Tjoddas ändå. Jag hade ju kunnat vägra att dela med mig av bilder om hon inte blev delägare....attans)

Idag fick Tjoddas följa med och jobba på förmiddagen, min älskade make såg mina ICApåsar under ögonen och erbjöd sig skrattande att han kunde ta med henne upp så jag fick sova lite. Jag är inte säker på att han hörde mina protester eftersom jag låg med ansiktet neråt i kudden när jag försökte övertyga honom om att jag visst skulle orka stiga upp...snart....
Så jag flög solo fram till lunch och det gick fort vill jag lova. Efter lunch som sagt var kom Örni upp (om ni tycker det är ett märkligt namn på en symaskin vill jag påpeka att min förra bil hette Pörsi, min motorcykel heter Bella, min cykel Klara och vår nuvarande bil heter Cesar...så jag döper saker, jag har aldrig påstått att jag är helt...ok)
Jag byggde en liten snögubbe idag för att fira snön (och för att jag av någon anledning inte fick ihop en snölykta häromdagen, den höll på att bli en borg i naturlig storlek) Doris har redan ätit upp näsan och jag ids inte skälla på henne, jag får skylla mig själv att jag bara byggde en som är 40cm hög. Med en morot mitt på blir det ju som en drive in restaurant för henne.

Här kommer lite bilder från dagarna tre.


Första snöängeln


Glad i snö


I Kekas soffa på Schnitzel abend. Zzzzzzzuppäärrrr!


Så kan man stå upp lite i mammas knä.



En mycket trött tjej som testar olika liggstilar inför natten.


Helgkransen jag gjorde till mamma.


Pipfisk är gott att smaska på.


Flitets lampa lyser


Gott blev det också.


Inte det receptet vi följde men är också väldigt gott.


Allt ska smakas på.


Xylofonen kom fram och framträdandet kunde börja

Länk med smakprov på spelningen:
Vårt musikaliska underbarn



Yeah, rock on!!!!


Koncentration.....


Min fina snögubbe med stjärnanisögon, kryddpepparmun och knappar samt
den minsta moroten jag kunde hitta i påsen. (Moroten vilar nu i Doris mage)


Tjoddas ska äta, djuren väntar på att få rensa under stolen.


Lite mannekängande, vi köpte två diadem till fotograferingen idag.
Ett med blommor.....


Och ett med rosett.


Jag har egentligen ungefär 200 bilder till från ikväll med diadem på....det kliade så i avtryckarfingret, inte lätt
att låta bli när man har världens sötaste unge.




2010-11-20     Bloggaward

Här kommer ett helt oplanerat extrainlägg för jag har blivit tilldelad en blogg award från en annan mamma med ungefär tre miljoner järn i elden och lika många tankar som vimlar omkring i hennes huvud.
Jag tipsar gärna om hennes blogg här och passar på att tacka så hemskt mycket för omtanken.
Bloggen heter: My perfect baby och handlar om lille Julian och allt annat mellan himmel och jord. Lilla Tjoddas pryder just nu en hemsida som Julians mamma ligger bakom som heter Myperfectbaby.se

Så det här har jag blivit tillsagd att jag måste göra....

-Som vinnare ska du kopiera in denna i din blogg.  - Ja, avklarat
-Tacka och länka till den du fick priset av. - avklarat (Tack igen)
-Skriva 7 saker om dig själv. - Wow, verkligen...nåt som inte alla redan vet tack vare bloggen....hm......
-Skicka vidare awarden till 7 av dina vänner. -Här kommer den stora utmaningen.....



7 saker om mig:

- Har hellre få riktiga vänner än många ytliga bekanta.
- Skulle jag bara få leva på en enda sak resten av livet skulle det vara blåbär.
- Blir beroende av apelsiner en gång om året.
- Har inte mindre än 5 aktiva E-postadresser.
- Min idé av att shoppa är när jag får beställa vad jag vill från valfri boksight.
- Skulle inte ändra eller ta bort en enda sak jag varit med om.
- Förvånas varje dag över att någon alls läser den här sidan.


Här kommer mina 7 bloggare jag vill veta mer om:

Ninnie

Heja Abbe


Familjen Lindqvist

Lilla L

Thea & Gänget

Vår Saga

Fredric & Jag



Så, det var allt för idag. Hoppas ingen av er som fick en award tog det här som spam för jag vill faktiskt veta lite mer om er än vad som finns på era bloggar. Lycka till!
Oh, den uppmärksamme har säkert sett att jag uppdaterat länklistan ganska rejält. Mycket nöje.








2010-11-18     Kyligt

Det märks minsann att vi går mot ljusare tider för det är helt svart nu på morgonen när vi vaknar av en liten frökens vilda protester i sömnen. När solen sen kommer upp så är hela landskapet gnistrande vitt av frost och det sprakar som av miljontals diamanter överallt.
Kinkar Tjoddas på morgonen så brukar det börja exakt 05.54, det slår liksom aldrig fel och när man pillat in nappen så gråter hon lite från och till en gång i halvtimmen ungefär tills man tar av skorna och lägger henne i vår säng.
Den här veckan har jag erhållit många vuxenpoäng och har nu en mental ålder på minst 53 år skulle jag vilja påstå. Jag har nämligen gått med i Lindex-klubben (första gången jag varit inne på Lindex utan mamma ungefär) och jag har även klarat av konststycket att göra kalops...som inte var svårt allt till min förvåning. Svärfar tog tillochmed om en gång till min stora förtjusning och Tjoddas verkade också ganska imponerad när hon satt och smaskade i sig kalops med potatis.
Ikväll till sin kvällsmat fyllde vi på Birger med lite nytt vatten som vanligt till alla måltider, men eftersom jag precis gjorde iordning fruktsallad, så passade jag på att droppa lite satsumassaft i också som smaksättare. Holyschmoly.....målet är ju att man ska klara 1,5dl på 2 minuter. Får vi bara ha i lite smaksättning så blir det nog inga större problem.

Simningen gick som vanligt bra i går och de små benen börjar sprattla mer och mer nu, speciellt när det finns roliga färgglada leksaker man vill simma ikapp och tugga lite på.
Det var bara tre barn och den här gången fick man en liten inblick i hur framtiden kan bli ibland.
En lite större tjej i gruppen har kommit på att lära sig det mycket fenomenala och användbara ordet NEJ. Hon visade flitigt att hon var mycket förtjust i det och mamman ska ha både en stående eloge och ett presentkort till valfritt spahotell för sitt tålamod.
Efter mycket skrik från tjejen och många försök från mamman så blev tillsist det berömda fläsket kokt, stekt och för säkerhets skull även rökt. Hon tog ett bestämt tag om tjejen och sa med lugn röst att "nu tror jag faktiskt vi har badat klart för idag" Under vilda protester och mycket ålande, så försökte tjejen bestämt tala om att hon ville minsann inte alls gå upp redan. Egentligen var det kanske bara 10 minuter kvar men jag förstår verkligen mamman och jag är imponerad av att hon inte blivit förbannad och gått därifrån tidigare.
Jag känner mig själv ganska väl och även om jag kanske kommer ändra mig när trotsåldern väl är här, så får jag nog ändå hävda att jag är inte den där övertalande eller kompromissande typen, iallafall inte speciellt länge.
Jag är den där som antingen lägger mig ner jämte barnet i affären och gör likadant (skriker och sparkar i marken) eller så går vi därifrån, slut på det roliga för den här gången, bättre lycka nästa gång när du är på bättre humör. När de är så gamla att de kan fatta det beslutet och gå emot mamma eller pappas vilja, så vet de oftast vad de håller på med.
Då tror jag nog också att de innerst inne på nåt sätt förstår varför man blir ledsen eller arg.
Barn är sjukt mycket klipskare än man tror.

Idag blev jag förresten väldigt förvånad. Det finns ett program som heter "Family Guy", ett tecknat program som Simpsons, fast med mycket, mycket sjukare humor.
Där var idag äldsta sonen i huset kär i en tjej från skolan. Det visade sig att tjejen, som hette Ellen, hade Downs Syndrom. Vi börjar bli populära må jag säga, att det skulle poppa upp i en amerikansk tecknad serie för vuxna känns faktiskt ganska långsökt men eftersom de, till viss mån, tar upp sådant som är aktuellt, är det kanske inte konstigt att denna rödhåriga skönhet fick vara med.
Tyvärr visade det sig i slutänden att hon var en riktig bitch och sensmoralen av det hela var, med en negativ knorr (eftersom hon var bossig och otrevlig), att de med Downs minsann inte är speciella för de är precis lika taskiga som alla vi andra... men avsnittet innehåll iallafall ett fint sång och dansnummer (om man inte lyssnade allt för noga på texten där rimmen mest handlade om rumpor och luft som kommer ut därifrån) Men de hade med ordet Downs Syndrom i låten ungefär fyra fem gånger iallafall.... Jag hade gärna bifogat en länk med ett klipp från youtube men kvalitén är så fruktansvärt usel så jag struntar i det.
Däremot la jag märke till att någon var arg för att serien uppenbarligen "gav sig på" Downs syndrom, det är ett sätt att se det.
Å andra sidan så tyckte jag faktiskt inte att det fanns några grova skämt (som det vanligen är) med om detta någonstans i hela avsnittet medan de skojar friskt om bl.a svarta människor etc.
Family Guy brukar generellt vara mycket grova när de skojar om saker och som jag brukar säga. Det är inte värre än vad man gör det till. Världen är full av laddade ord för att vi själva har gjort dem laddade.... eller?

Igår var det förresten shopping ihop med mamma J och en mycket djupt sovande Junarn. Vi tog oss in till stan och sen spenderade vi såklart pengar vist och eftertänksamt.....eller? Nja, det hamnade väl på ungefär 600:- skulle jag gissa på om jag tog i.
Merparten av det jag köpte var faktiskt till min man, fast han vet inte om det än.... (nu gör du väl det kan jag tänka mig) och resten var till Tjoddas. Jag kan avslöja såhär mycket, tanken var att maken skulle få en prenumeration på Hälge i farsdagspresent, men eftersom han inte heller tycker om när det ligger saker huller och buller så hade han fått med sig erbjudandelappen i sin städyra och slängt den.
Så jag körde på plan B istället och ljög mig blå samtidigt som jag räknade ut i mitt stilla sinne när jag kom in till stan nästa gång.
Jag visste redan så väl vad jag skulle ge honom men jag är ju för fasen aldrig iväg själv. Detta var ju bästa tillfället! Så älskling, du får en för att du inte fick något på fars dag, en för att jag ljög och en för att du fick vänta så länge.


Så lite bilder dårå...

För er som inte fattat än... nej, jag ser inte alltid ut så här även om det känns så just nu
Tjoddas ska alltså ha ett lillasyskon i början på maj nästa år. Bonuspoäng till min finländska läsare som redan räknat ut det...
Pojk eller flicka vet vi inte än men vi hoppas starkt på att det blir nåt av det.
(och vi kommer förmodligen försöka ta reda på vad det är också) (Har jag den hottaste mannen ever eller?)


De fantastiska "rymdstövlarna" som man kan ta av från overallen och använda
som de är när man ska ut med vagnen. Praktiskt när det är lite för varmt för
overall i bilen eller så.


Här syns det hur buskul det är att få gunga riktigt högt ibland.


En liten prinsessa med kronan på svaj testar sin gunghäst för första gången
hon ser lite tveksam ut tycker jag men föräldrarna försäkrade mig om att hon verkade
trivas bra på hästryggen.


Mamma är tokrolig att skratta åt... för det mesta faktiskt.....
vi passade på att fotografera i morgonsolen när ljuset är lite åt det varmare hållet.


Ok... notering till mig själv, för att få bra bilder där hon skrattar mycket
kittla henne eller helt enkelt... gör lite roliga grimaser...


Mammas tuffaste bustjej.


Och min favorit i den här sessionen.


Det ser nästan lite overkligt ut när dimstråket ligger i ett sånt tvärt stråk bara.
Men jag tänker minsann inte klaga på utsikten från köksfönstret.


Familjen J's ena katt ställde villigt upp med att posera lite.



Jag råkade förresten höra mig själv på en videoupptagning där jag bland annat sa ordet "smörgås" snälla nån, jag visste inte att det hade gått så här långt men jag behöver nog en talpedagog för jag förstår knappt själv vad jag säger.....












2010-11-14     Fars dag

Idag är det Fars dag, det är lite speciellt för det är ju första gången vi firar fars dag, på riktigt, som en egen familj. Vi tog sovmorgon (Inte Tjoddas, hon satt och lekte mellan oss i sängen några timmar innan hon somnade om igen) så det blev brunch när vi väl vaknade till vett och sans igen. Efter en promenad så gjorde vi oss iordning och körde in till stan för att äta god lax! Det är så lätt och så roligt att ha med lillskruttan, några kex och lite blickar då och då så sitter hon snällt och flinar tillbaka mot en.  Annars flirtar hon glatt med alla andra gäster och betraktar inredningen med stort intresse.

Vi var på besök hos habiliteringen i torsdags (11/11) och det är alltid lika fascinerande att se hur vi går från att ha en pladderkvarn som skrattar och viftar, till att ha en saltstod som storögt bligar med munnen på vid gavel med tungan lite lätt avslappad hängande över läppen, när det sitter en hög med människor och tittar på henne.
Alla försök att förklara för dem att såhär brukar hon inte göra, faller liksom platt till marken.
Hon blev undersökt och uppskattade doktorns pennficklampa väldigt mycket. När den behövdes i ett annat rum skickades den iväg med instruktionerna " eeeh, du vill nog sprita hela ficklampan...ganska väl"  Annars såg allt bra ut och vi blev ordinerade att köra lite inhalation någon vecka med Tjoddas för att bli av med det värsta rosslet. (Förkylningen hänger kvar, hennes och makens är nästan borta och jag jobbar fortfarande på det men eftersom det är som det är just nu så förväntar jag mig inget annat än att förkylningen kommer hålla i sig några månader till...precis som sist)

Igår var vi på den årliga gåsamiddagen, det är lika trevligt varje år och så kul med ett speciellt tillfälle att få klä upp sig lite extra. Efter mycket om och men (lyllos alla killar som behöver köpa en kostym i hela sitt liv, när de konfirmeras och med lite tur kan ha den resten av livet) så lyckades jag faktiskt också hitta något att täcka min lekamen med. Tyvärr såg jag ut som en gravid trillingnöt med ett presentsnöre på...men eftersom jag inte såg några foton på mig själv förrän efter festen så kände jag mig riktigt fin iallafall. (Min man var helt klart tillräckligt snygg för oss båda ändå, så jag åker med lite där istället...) Vi var två alkoholfria tjejer som hamnade mitt emot varandra och inga andra fnissade så mycket som vi. Löjligt att man kan gå igång på ett glas Zingo egentligen. De rappa kommentarerna flödade tillsammans med lite lagom snuskiga anspelningar.... några gånger satt man med drickat i näsan, precis som när man var liten. Härliga tider.
(Därav sovmorgonen, inte med anledning av Zingon i näsan, utan för att det serverades saker av klart starkare karaktär runt bordet...kaffet var starkare tillexempel, men det drack jag inte heller)


Men nog tjatat, nu kör vi en liten fotokavalkad igen tycker jag. Jag har ju lovat bilder på vår lilla Ewok.
(Och eftersom ALLA verkar vara i maskopi så kommer två kort på den där gunghästen så kanske det blir lugnt sen...)


Före....


Efter...

I förra årets, nu något tajta, overall.


Hon blir lättburen i overall men det gäller säkert alla barn.


Hmmm....så många bitar att välja, så lite tid. (fast skålen ser nästan tom ut)


Eller så funderade hon bara ut ett sätt att stöka ner lite extra...


Jaha, förlåt, såklart det är lättare att äta direkt från mattan... dumma mamma...


Nya bilstolen är inåkt och provsoven i.


Årets flådiga overall och färgglada mössa. (overallen har inbyggda vantar och avtagbara thermo-tossor, mycket bra!)


Mannekängvisning av finaste mössan, tack till mormor.


Såhär nöjd är man när man sitter på laxrestaurang.


Lampskådning Ett klipp som visar hur intressanta lampor KAN vara om man faktiskt ser vad det är som
utstrålar ljuset, samtidigt kan man prata lite också. (så alla på hab ser att vår unge inte är helt stum alltid)





2010-11-08     Dagen efter..

Så igår hade vi ett vilt 2 års kalas här, nejdå Tjoddas åldras inte i förtid men eftersom det var två ettåringar som firades så blev det ju rent teoretiskt ett 2 års kalas.
Vi mjukade upp stämningen lite med att börja tillverka julgodis (i skrivande stund är det 46 dagar, 0 timmar, 27 minuter och 53 sekunder kvar)
Det är alltså mindre än 24 timmar sedan vi tillverkade 2 olika sorters fudge, rockyroad och polkachoklad med lime.... jag vill aldrig mer se godis.
Sen blev det födelsedags och julklappsutdelning. Vi gick händelserna lite i förväg för vi visste inte exakt hur upptagna familjen J tänkte vara fram till nästa gång vi ses. Så vi passade på att smyga med en sk. julus clappus i hela evenemanget. (Julus clappus är då ett helt spontant påhittat försök att efterhärma latin och därför få det att verka mer seriöst än vad vi egentligen hade tänkt oss, vi beklagar, i vår familj är vi sällan seriösa även om vi många gånger försöker få andra att tro att vi är det)
Tjoddas fick ett jättefint födelsedagståg i trä, man sätter ljus i vagnarna och den sista vagnen drar så många år som barnet fyller. Jag har minsann kikat på nåt liknande för många herrans år sedan när jag bodde i Sveriges mest åsktäta stad, där fanns en liiiiiiiiten leksaksbutik som hette "Gepetto", de bara sålde handgjorda träleksaker. Så jag blev väldigt glad när jag såg vad som var i paketet.

Idag väcktes vi bryskt av ett gammalt hederligt avgrundsvrål (man tycker att vi borde vant oss snart men jag befarar att man aldrig riktigt lär sig ignorera det där fruktansvärda ljudet helt) Jag har mina gissningar på att Tjoddas inte är helt bekväm än med sina nya skor, jag tänkte ringa och be om att få hälstopp insatta så kanske man kan snöra dem lite lösare iallafall. Jag hade också blivit tokig om jag blivit tvingad att ligga på rygg precis hela tiden och inte kunna vända mig när jag sov.
Maken lyfte över henne till oss, istället för att somna om, fick jag först en kall, kladdig snyting mitt i ögat av en vilsekommen babyhand och sen satt hon upp mellan oss i ungefär två timmar och lekte högljutt.
Jag tror vårt barn kommer bli professionell sadist när hon blir större. Men det ÄR fruktansvärt kul att lyssna på henne och iakta henne i smyg. Hon sitter, helt obekymrat, och leker med alla sina saker, skrattar förtjust och håller små monologer som bara hon förstår i alla tonlägen från mörk bas till hög, kvittrande, sopran.
Man får se upp, vi har lärt oss att en maraca inte är lämpligt för barn med räckvidd som når mamma och pappas huvud. Skallskada kan uppkomma i oövervakat ögonblick.

Vi gjorde ett stadsbesök idag, främst för att vi hade tänkt oss investera i ett hyggligt fågelbord till vintern men även för att hämta lite blöjor en kompis hade hemma. Med lite tvång fick vi i stackars Tjoddas i en av hennes overaller från förra året. Man kände sig lite taskig när man skrattade åt henne för hon såg precis ut som en liten Ewok från stjärnornas krig....fast råsa. (De där små håriga nallarna som bor på månen Endor i.....ok, där nådde jag min nördstatus för dagen)
Iallafall, stackarn protesterade när vi försökte klämma ner henne i babyskyddet men slocknade som ett ljus såfort vi startade motorn och började röra på oss. Vi fick några fler ärenden uträttade och vi hann med några "jag ska bara" saker också som egentligen inte fanns med på listan. Fågelbord var det enda vi inte hade köpt när vi gav oss av hemåt igen.
Däremot införskaffade vi en ny bilbarnstol så att Tjoddas slipper sitta som en liten friterad räka varenda gång vi ska iväg. Den känns monsterstor jämfört med babyskyddet (som nu med "bebis" i sig väger bortåt 15kg sådär)
Nu kommer en nördliknelse till men bilbarnstolen är stilrent svart med Kawa-gröna detaljer. (Kawasaki grönt alltså.... som Ferarri rött eller Lamboghini gult)
Jag märker själv att det barkar utför, snor i hjärnan är ingen bra beståndsdel när man försöker blogga lite seriöst. Jag tror de där nedrans Fisherman Friend's innehåller nåt omdömmesnersättande medel av nåt slag. Det är iallafall min teori och jag kommer hålla fast vid den om jag vid något tillfälle skulle bli förhörd i ämnet.
Att sitta till mitt i nätterna vid bloggen och sen stiga upp när Tjoddas vaknar är förmodligen också en ganska dum idé men jag har aldrig varit känd för att vara någon raketforskare heller.
Nu kommer en ny vecka med sista tillfället i TSS, vilket är lite trist men vi får försöka hålla igång det här hemma. Man känner sig lite fånig när man sitter och viftar "var är lampan?" och Tjoddas stirrar på en med skepticism skrivet i hela ansiktet, hon ser ut att säga "verkligen mamma, lampa? Du är så sjukt lam" eftersom vi dessutom bara har kontrollpaneler som styr våra lampor så är det jäkligt svårt att på ett pedagogiskt sätt tända och släcka samtidigt som man käckt försöker teckna lampa. Det hade underlättat om man:
1: Hade haft en lampa att peka på i närheten av panelen som faktiskt hade tänts när man tryckte på knappen.
2: Man inte hade behövt styra in sig på panelen varenda gång för att trycka rätt, utan kunnat ha kontakt med barnet 100% när övningen utförs.
3: Barnet hade visat minsta intresse på att lampj*veln faktiskt tänds och släcks även om det kanske råkar vara hela köket som blir svart och upplyst om vartannat som värsta diskot. En vacker dag kommer hela räddningsstyrkan stå på tröskeln och förklara att grannarna trott vi försökt signalera, med morsekod, att huset är kapade av fyra blinda getter som försöker stjäla våra grytor..... Älskade make, jag önskar mig alltså en vanlig skrivbordslampa med en knapp på i julklapp.
Istället sitter hon med stora oskuldsfullt, blå ögon och stirrar på mig med ett frågetecken skrivet i pannan. Jag kanske ska börja med nåt annat, som boll eller öl.  Vin är ganska lätt att teckna men jag är rädd att någon kommer och hämtar henne när hon springer runt på dagis och tecknar " mer öl och vin tack"
Jag får försöka teckna den där jätteanvändningsbara meningen vi fick lära oss i somras: "Ursäkta konstapeln men var ligger antikvariatet?" Den är fin den, oj, oj, oj vad jag har använt den meningen flitigt!

Jag sa att jag står under inflytande av Fishermans Friend's va? (ok, så jag poppar lite Läkerol salvi emellanåt också som variation men säg inget till någon)

Jag lovar att det kommer fler bilder nästa gång, bland annat på vår lilla söta Ewok-kopia men jag känner mig lat och orkar inte hämta kameran.


Vårt fina födelsedagståg  från Jabadabado


Detta är alltså en Ewok, för alla er ofrälsta, dödliga, därute som INTE har koll på era
Star Wars figurer.



Birthday-brudarna på gång!




(Jodå, vi panikköpte ett fågelbord på Granngården i "byn" när vi körde förbi, så nu har vi ett... men vi glömde köpa frön)





2010-11-04     Ett tappert försök

Jag vet inte vad jag skulle satsa mina pengar på, att en ven i hjärnan poppar eller att en lunga helt plötsligt kommer ut genom näsan. Jag avskyr verkligen det mesta med förkylningar, det halsonda, att hela huvudet bevisligen fylls till bredden med snor, ögon som vattnas och att man måste beräkna allt man ska äta eller dricka för annars så kvävs man innan man lyckats tugga/dricka klart och svälja. Ja, och så hostan såklart...envisa fanskap som aldrig verkar ge med sig. Man vaknar på morgonen, allt är sju resor värre, snoret har runnit under natten, saliven gör fortfarande en rännil ner på kudden, halsen värker och munnen smakar fruktansvärt illa av diverse halstabletter som torkat fast på tungan....
Men jag ska göra ett tappert försök i att uppdatera bloggen idag.
Myomet har alltså inte vuxit någonting sen sist och det känns ju verkligen positivt, jag hoppas det lilla fanskapet förtvinar och dör snart iallafall, det hade varit rätt åt det. Jag har ju några år kvar till klimakteriet när de ska sluta växa för gott.

Vi var hos specialisttandläkaren med lilla Tjoddas och det var väldigt många människor samtidigt i ett väldigt litet rum.
Jag rös när vi gick från väntrummet och in genom korridorerna, min förkylning till trots så luktade det verkligen tandläkarmottagning, är det fluor som luktar sådär eller vad? Ledda av en vänlig sköterska kryssade vi fram till vårt rum där tandläkaren och logopeder väntade på oss. Logopeder i plural för vår egen lilla logoped hade fått sällskap av en kollega som tydligen skulle vara lite mer erfaren av vår sugrörsbjörn. Jag har förtvivlat försökt få tag på en medbloggerska som också kört med sugrörsmetoden på sin lille son men tyvärr har hon stängt sin blogg och man måste vara inbjuden för att få läsa den. Sån tur har inte jag så vi får köra på lite i blindo här.

Misstänksamt stirrade Tjoddas på tandläkaren som vänligt jollrade lite och petade henne försiktigt i munnen med ett finger och sedan lite med en tandborste. Ögonen var som fastnaglade på tandläkarens ansikte och rörde hon sig en ynka millimeter åt endera hållet så följde ögonen efter trots att huvudet var helt stilla. Gommen såg bra ut och vi fick besked om att vi inte alls behövde åka till specialisttandläkare sedan utan det räckte med vår vanliga tandvård på hemmaplan.
(Är...är detta vårt första positiva besked om nåt hon är benägen till som hon inte kommer få? jag tror fan nästan det.)
Tandläkaren log stort och soligt, sen lämnade hon rummet och logopederna tog över scenen.
Först fick vi visa hur duktig Tjoddas är med Birger och hon fick massor med beröm (märkligt, så mycket stoltare man blir när ens barn får beröm, även om det egentligen gäller en helt naturlig sak att kunna, än när man själv får beröm för en helt omöjlig prestation. Hade jag vunnit OS medalj i alla grenar som finns, hade jag ändå varit mer stolt över att min dotter kan suga ur ett sugrör.)

Som jag har förklarat innan så finns det lite olika alternativ när det gäller att träna mun och ansiktsmusklerna. Vi blev tidigt rekommenderade att ge lite försiktig ansiktsmassage men eftersom det inte direkt var någon större hit hos lilla fröken så la vi ner det efter ett tag. Jag personligen tycker att gomplattor ser ut som tortyrredskap från 1100-t och tog till mig det här med att suga sugrör istället.
Vi mötte ju även en stålmamma på IKEA vars 30 åriga son hade fått öva upp sig med att blåsa bomullstussar med sugrör, för 30 år sedan gick man inte till sjukgymnaster med sina "defekta monster till barn som minsann skulle lämnas bort på institution" utan det hade mamman kommit på själv, samtidigt hade hon tjatat sig fördärvad "in med tungan pojk" så fort den hade kikat ut. Killen i fråga var en sann gentleman som klarade av att hitta rätt buss från Göteborg till Kungsbacka om han någonsin gick vilse. Det tror jag inte ens jag skulle klara av. Mig skulle ni hitta gråtandes på en parkbänk där jag förmodligen skulle snyfta att jag ville hem till mamma.
Iallafall (snoret i hjärnan trycker på vitala delar som gör att man lätt tappar spåret) sugrör var det ja.
Det är väl lite väl tidigt för att börja med det än och tydligen är det väldigt viktigt med hela kroppsställningen under tiden man "utövar" sugrörssugning. Barnet ska sitta stadigt och säkert samt kunna "centrera" kroppen, alltså man hjälper barnet att hitta "mitten" av sig själv så man sitter balanserat och bra. För som logopeden sa: Allt hänger ihop, om kroppen inte har rätt ställning så håller man nacken fel, håller man nacken fel håller man huvudet fel och då håller man käken fel och då förlorar träningen sitt syfte, nämligen att styrka ansiktsmuskulaturen och gynna att lilla tungan kanske lättare stannar i munnen. Wow.... tur Tjoddas visste allt det där och gjorde rätt på en gång så vi slapp oroa oss.
Sen fick vi tips om ytterligare en pryl som fick oss att hoppa av undertryckt skratt. Tydligen, finns det leksaker som vibrerar och som är bra för att stimulera och träna muskler i munnen. Eller hur låter det lite galet redan där, iallafall om man har vår väldigt skadade humor...... jag får verkligen be om ursäkt ifall någon tar anstöt av det där vi blev också lite frågande inför förslaget.
Varsam säljer bl.a en liten elefant som barnet ska tugga på och som har ganska så milda vibrationer. Det kan ju inte skada att testa iallafall. (Mun-H Center har också några varianter)
Ytterligare ett tips vi fick var att hålla skeden "på sidan" när vi matar istället för att köra skeden rätt in. På så sätt lockar man inte ut tungan lika mycket utan hon får jobba mer med att sluta läpparna om skeden för att få tag på maten.

Där fick jag nog med det mesta tror jag. Här kommer lite bilder och länkar.


Här är Jiggler från Varsam finns som elefant eller krokodil
(De gömmer sina länkar så jag kan tyvärr inte länka direkt till produkten)



Artnr:L3792-E  Artnr: L3792-K



Sugrörskittet från Mun-H Center, man kan köpa dem ett och ett också.



IKEA ska ha bonuspoäng för säkerhetsbälten på barnsitsen i kundvagnarna!



Tandborstning och gompillning.


Det fanns flera typer av munvibratorer, här var en 700kr's variant som
Tjoddas knappt fick hålla i själv. Bra att tillverka en produkt för barn som inte tål
att tappas i golvet. Någon specialist som verkligen tänkt till....



Liten pigg tjej som hellre sätter sig upp i sängen och leker än försöker sova.




RSS 2.0