En honungsbjörn

Så, ett blogginlägg i rent informativt syfte då (nästan...jag kan aldrig hålla mig till ett ämne)... Det finns hjälpmedel man kan få för att underlätta munmotorik och stärka musklerna samt hjälpa den lilla tungan att flytta tillbaka hem, in i munnen, där han hör hemma.
Ett sätt att göra detta är med en gomplatta/mutterplatta.
Så här står det om gomplattan på Wikipedia: "

Gomplatta, orofacialt hjälpmedel, logopediskt hjälpmedel. Används i talterapi i olika utföranden med syftet att underlätta produktion av olika språkljud.

Gomplattan formgjuts av en tandläkare och utformas av en tandtekniker utifrån logopedens instruktioner. Den sätts fast i gommen med hjälp av hakar på tänderna och har till exempel små skruvar eller en liten pärla där tungan önskas sättas an mot gommen för att åstadkomma det önskade språkljudet. När gomplattan sitter på plats stimuleras tungan att sättas an på det önskade stället. Det normala är 1-2 träningspass dagligen.

Innan patienten remitteras till gomplattetagning bör hon/han ha genomgått träningsprogram med eltandborste"

Jag är inte sådär jättebekant med gomplattor själv för jag tog lite avstånd från det från första början, de är säkert jättebra men när jag hörde mitt alternativ så tyckte iallafall JAG att det inte var så svårt att välja. Sen gör alla precis som de själva vill.
Med gomplatta kan man gjuta en första gång innan tänderna brutit fram och sen gjuter man en ny när barnet fått tänder. Den sitter inte inne mer än några minuter åt gången.


Så här kan en mutterplatta se ut. Denna är direkt lånad från en annan mamma och pappas jättebra blogg nämligen söt&snygg.se (fast utan "the pricks" i söt såklart.)

Här är också ett inlägg med lite mer info om mutterplattan/gomplattan: mutterplatta jag tycker det beskrivs bra och ingående, de har ju lite mer "kött på benen" i detta ämnet och jag vill inte verka partisk och försöka styra alla att tycka som vi har gjort.


Jag tyckte det lät lite lättare och roligare att få suga sugrör och blåsa såpbubblor istället... jag vet inte vad det har för effekt i slutänden än om man hade jämfört resultatet med en gomplatta och det får man ju egentligen aldrig veta heller. Det svåra och det sköna med just Downsbarn är att alla är så extremt olika. (Nu menar jag såklart inte att vanliga barn är tråkiga och förutsägbara, för isåfall lär jag få igen det när de kommer upp i tonåren....) Men, det går inte att ta två valfria barn med Downs och börja experimentera för spektrat är så sjukt brett. Samma kanske inte är bäst för alla och i slutänden är det nog bäst att göra det man själv verkligen vill för då kämpar man med inlevelse och det är alltid då resultatet blir som mest fantastiskt.
Alltså... kommer vi använda vår honungsbjörn som vi döpt till Birger.

Möt Birger:


Så, om ni tycker han ser lite bekant ut, kan det faktiskt hända att ni sett en version av honom i honungshyllorna på större varuhus. Jag vet att jag sett honom någonstans för jag kände direkt igen honom när vår logoped presenterade oss. Tjoddas är stormförtjust i sin honungsbjörn och vi dricker lite mer i honom än vad som rekommenderas bara för att hon tycker det är roligt.

Beroende på hur svårt barnet har att hålla tungan i munnen, finns det olika "stadier" att träna på. Man börjar med att inleda varje måltid med tre suttar och därefter får barnet dricka som det själv behagar om det så är i glas, pipmugg eller kanske nappflaska. Man hjälper till genom att ta sin ickedominanta hand och forma en trutmun på barnet genom att lätt trycka lite på kinderna (de där härliga tjocka små kinderna) sen lägger man sugröret på tungan, ungefär mitt på, beroende på hur långt man kommit i övningarna, och så trycker man lite försiktigt på flaskan så barnet får vatten i munnen. Släpp taget om kinderna, förhoppningsvis så "smackar" barnet och drar in tungan för att få ner vattnet istället för att det rinner ut igen. Man kan variera längden på sugrör som sticker ut beroende på hur svårt barnet har och målet är att barnet till slut ska kunna, med sugröret mitt på underläppen, suga i sig ca 1dl vätska alldeles själv från sugrörsbjörnen. Då är man liksom klar med den. Vi övar ju med vatten för jag vill inte ge henne något annat än, hon är för liten för tillexempel nyponsoppa eller andra lite mer trögflytande vätskor. Det är ju så mycket socker i nästan allt annat.
Går man in på TalkTools så kan man hitta björnen där, den har även en kompis som innehåller såpa för bubbelblåsning. Det finns massor mer kul prylar som man kan fascineras av. Vi har en svensk sida med mycket hjälpprodukter också som heter Mun-H-Center, det är ju såklart inte bara barn med Downs som har nytta av alla de här hjälpmedlen.
Jag skulle tillexempel själv kunna behöva en drägellapp eller liknande när jag somnar på bussen.... det är ganska pinsamt när man vaknar av att man hör sig själv snarka i sömnen och saliven har runnit i en prydlig stril ur munnen..... tur jag inte åker buss så ofta längre.


Idag ska de flesta få lära sig ett nytt ord iallafall som har med ämnet att göra. Tungprotrusion, säg det snabbt fem gånger om du kan. Det är iallfall när lilla tungan inte riktigt vill stanna inne i munnen och meningen med mycket av träningen är alltså att få den att stanna där den hör hemma.

När man är klar med sugrörsbjörnen, alltså, när barnet själv kan dricka ur den, så finns det en hel uppsjö med roliga sugrör som har olika svårighetsgrader att träna med.
Det är lite svårt att filma, hålla björnen samt hjälpa till att forma munnen samtidigt men jag ska be maken hjälpa mig med något av det så får vi slänga upp ett kort klipp när vi använder Birger.

Så, tillräckligt med info för idag känns det som.
Nu kommer, iallfall min mammas favoritdel....lite bilder.

Lördagslunch på restaurang, Tjoddas fick någon småbit gurka och sen regerade servetterna.


Allt som förs till munnen betraktas med mycket stor nyfikenhet nuförtiden.


På vägen hem stannade vi på Öströö och det hade minsann kommit in
en liten bortbyting bland flasklammen. Söthetsfaktorn låg farligt nära
diabetesgränsen på den här lilla rödtotten. (rödtotten till höger i bild alltså...)


Tjoddas på sin nya gunghäst. En spännande erfarenhet och det verkade inte
helt ointressant att få göra om äventyret.


Den solklara favoriten är gungan vi köpt och hängt i köket, en hemsk, hemsk, orange plastgunga. Jag har inget kort idag för det är gaaaaanska svårt att hinna fokusera med kameran och putta på samtidigt.




Gurka är gott! Inget slår majskrokarna men gurka ligger inte långt efter.


Mitt favoritkort den här veckan. Kanske lite mycket gulstick i men jag gillar det iallafall.


Godnatt alla fantastiska, fenomenala, fenomenföräldrar/släktingar/bekanta. I SAOL står det att fenomen är en företeelse eller märklig händelse. Jag tänker inte argumentera emot, jag hävdar fortfarande att vi inte är så märkliga egentligen...bara jävligt märkvärdiga och fenomenala.








Kommentarer
Postat av: Linda S

Och förutom alla "roliga" sugrör tillkommer bitblock, tuggtuber, blåspipor, spatel (att agera tyngdlyftare med läpparna) och säkert mer som vi ännu inte drabbats av eller som jag helt enkelt förträngt. Vi väntar fortfarande på resultat...

2011-05-25 @ 14:45:17
URL: http://21.appelklyftig.com
Postat av: LP

Vem dricker flest koppar kaffe per dag?

2012-05-23 @ 23:56:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0