I vått och torrt

Det är dagen efter första babysimmet, som var väldigt populärt måste jag tillägga. Vi har lyckats vara ute ganska mycket idag tack vare att det inte står en snubbe med en spann vatten och häller den direkt på en när man går utanför dörren just nu. Uppehåll och tillochmed lite sol idag. Myggen firade detta genom att kalasa på mig. Jag har läst mig till att de gärna går på människor som har lite mer kött på benen....motiveringen var: "De utgör ett större visuellt mål".... Så myggen är inte ute efter mig för att jag smakar bättre eller blir varmare än den som går jämte utan helt enkelt för att jag syns tydligare... det är liksom svårare att missa mig. Jag flinade en stund åt texten, sen gick jag ut en promenad för att bli mindre visuell.

Babysimmet var en succé, Tjoddas har helt klart ärvt mina säl-gener.
Hon brydde sig inte om att hon fick vatten hällt över huvudet eller att hon blev doppad. Sjukgymnasterna var med i bassängen och plaskade runt, sjöng visor och deltog. Precis så, ska det vara tycker jag. Själva bassängen var ungefär en 6x4m stor glaskub som står uppe på en trätrall. Man kan alltså se rätt in i den vilket kan vara bra så inte något ligger på botten som inte ska vara där....typ barnen eller så.... Enligt maken, som är den största badkrukan jag någonsin träffat, var det behagligt i vattnet. Man fick bara vara ett päron åt gången i bassängen så nästa gång är det min tur. (Jag slapp alltså hälla ner allt vitt obestämbart i en baddräkt denna gången.) Istället ägnade jag 45 minuter åt att filma och fotografera tills kameran var så varm att jag började bli lite orolig. Det var ju nåt kul att titta på hela tiden liksom. Mitt favoritögonblick var "fri lek" när föräldrarna fick plaska runt lite själva och man kunde hämta leksaker ur en korg på kanten. Tjoddas och Junarn började glatt hjälpas åt att massakrera en plastfisk. Den ena tjejen höll fast fisken medan den andra smakade på den och sen byttes de åt. En av sjukgymnasterna "vallade" runt en liten flock med leksaker framför Tjoddas, armarna började veva runt och hon sprattlade på när hon försökte komma ikapp dem, det såg så himla roligt ut. Allt som allt var det 6 barn, Junarn och Tjoddas var helt klart minst, den äldsta var nog runt fyra skulle jag gissa på, kanske tillochmed fem, jag har så svårt för att gissa åldrar på barn.
När vi kom hem åt hon lite middag och sen somnade hon och sov, som en liten gris, nästan hela eftermiddagen.

Mamma och pappa dök upp under eftermiddagen och vi körde igenom korten med tecken vi lånat från förra kurstillfället. Det gick riktigt bra och trots lite gnäll och tvivel så tyckte jag att de flesta tecknen satt som de skulle.
Vi packade in oss i bilen och körde iväg, denna gången var det lite svårare och jag kände mest irritation över att jag inte kom ihåg så många ord från kursen i somras som jag trodde jag skulle göra. Det var lite mer diffusa ord som "vad" "hur" "göra" etc och de är inte lika bildligt självklara. Med övning sitter de nog också där tillslut och annars får vi helt enkelt hitta på egna ord.

Idag passade vi på att stiga upp tidigt och njuta av solen när den kom upp över träden. Det var bara +4grader när vi gick ut så jag packade in lilltjoddan väl i fleecefilten innan vi gick.
Doris blev helt bananas av att få komma ut och busa lite, jag har ju inte riktigt kunnat röra mig som vanligt men nu börjar det bli bättre igen. Det är ganska roligt att se en 50kg's valp studsa omkring och inte riktigt ha koll på var tassarna slutar. Vi skrotade omkring lite och jag fantiserade om min fantastiska trädgård (nåt i stil med Babylons hängande trädgårdar såklart...minst) som jag förmodligen inte kommer se röken av förrän tidigast nästa höst.
Resignerad hämtade jag en liten minispade och började plantera om sticklingar från mina jordgubbsplantor istället. Jag bestämde mig för att försöka rädda min rosmarin också, tydligen är det lite fifty-fifty om det går att övervintra dem eller inte. Enligt sägen beror det på om det är mannen eller kvinnan som bestämmer i huset så..... jag återkommer till våren. Tjoddas satt och gjorde vackra salivbubblor i vagnen samtidigt som hon pratade med mig. Hon har börjat spetsa och kröka tungan på ett roligt sätt när hon sticker ut den. Den blir som en liten söt, spetsig, krok och sen börjar hon blåsa bubblor igen.
Nu ikväll gick vi ut en vända både maken och jag för att röja lite i "trädgården" Tjoddas fick både fiberpäls och mössa på sig utöver filtar och annat. Hon blängde lite surt på mig och sög ilsket på nappen. Mössa är ingen stor favorit.

Det har hänt en lite olustig sak också, det är såhär att när man bor ute på landet så heter folk plötsligt inte "Kalle Svensson" längre utan Kalle i Kröken, Nisse i Svängen etc.... även jag har fått ett sånt namn nu...
Jag har ett lite halvovanligt förnamn, (iallafall för min generation...där allas marsvin och hästar har hetat det istället) Men så idag var det ett missat samtal på telefonen och jag tänkte att "jaha, jag ringer väl helt enkelt och kollar" Sagt och gjort. Efter en stunds svamlande samtal med personen i fråga så kom vi fram till att det inte alls var mig han sökte utan den förra husägarinnan med samma förnamn.....som nu varit död i snart fyra år.... När jag senare hämtade posten låg där ett tarvligt ihopsatt kravbrev från samma man. Tydligen har min namne, genom sin make, handlat vitvaror och inte betalat det. (Alltså, för över fyra år sedan) På kuvertet stod heller inget efternamn utan bara mitt förnamn och adressen hit. Så, jag gör nog bäst i att ringa upp imorgon igen och försäkra mig om att de förstått att jag är jag och inte någon annan. Det känns lite konstigt att vi heter likadant och därför också fått samma "öknamn" tackvare bostadens namn. Fler har kommenterat "men hon är ju död" när någon annan presenterat mig.

Förresten, jag avskyr att ligga efter med så mycket saker så häromdagen satte jag mig ner och skrev alla julkort, snälla släkt och vänner, flytta inte förrän tidigast nästa år.

Nu ska jag ta en god kopp te för det har jag förtjänat.
Mamma J, jag har plundrat hela intilliggande äng på te-material åt dig nu så du ska stå dig hela vintern.




En lite drömsk blick har minsann sötaste kompisen.


Bada är lajbans!


Först smakar Junarn....smakar det verkligen blå fisk?


Sen måste det kontrollsmakas av Tjoddas.


Avslutningsvis kommer en bild som, i fotoögonblicket, fick mig att småle...

Förr begravde man brottslingar utanför muren... är detta dagens
motsvarighet?















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0