Jag igen...

Hej, ja... det är bara jag igen.....
Födelsedagsfirandet är äntligen över och slipper jag se en kaka mer på iallafall några dagar så vore jag ganska lycklig. Mitt sockerkonto är nog fyllt nu för några veckor framöver. Har ni tänkt på att när man inte är riktigt hundra så ändras många av ens vanliga rutiner. Man sover mer/mindre, man äter annorlunda, man rör sig inte riktigt som man brukar. Jag blir jäkligt kräsen när jag inte mår helt ok. Mat som brukar vara god smakar inte och sånt jag aldrig äter är det enda jag vill ha. Jag har drömt några dagar om dillchips tillexempel. Chips, med dillsmak.... inget jag skulle köpa i vanliga fall. Gillar inte chips och dill är gott men inte på snax. Kan det vara att kroppen vill ha snabb energi just nu eller är det saltet jag är ute efter? Kan inte förmå mig att äta min vanliga grova macka till frukost eller frukt till mellanmål. Lever nästan på yoghurt, knäckebröd och morötter. Jag borde nog dricka mer vatten också. Återbesöket gav hopp iallafall, läkaren som kollade, klämde och kände, såg vätskeansamlingar i buken och hon konstaterade att det var cystor som helt enkelt spruckit. Tydligen är det vanligt så det känns ju betryggande att man blev en hederlig gammal medelmåtta igen.

Men nog om mig.

Tjoddas fick ny fin klänning idag, kalaset till ära. Vi bänkade oss runt köksbordet och mumsade tårta och kakor. Tjoddas slickade lite på sina smörgåsrån och sög frånvarande mer på fingrarna än på rånet. Hon brukar trycka i sig dem men vissa dagar är det som om hon är lite mer eftertänksam och iakttar alla andra istället, eller försvinner in i sin egen värld en stund. Jag gav henne små klickar med grädde från tårtan lite då och då, det verkade uppskattat. Hon dräglar jättemycket nu jämfört med tidigare, jag kanske är taskig men jag brukar alltid skratta gott när hon ligger framför sin spegel på mattan och pratar med sig själv. För varje "Bla" så blir det en ny, perfekt formad, oväntat stor, drägelbubbla som strax spricker till förmån för nästa.
Nu har hon börjat testa olika ljudvolymer och hon kan börja med lite lågmält joller och småbubbel för att i nästa stund ta i så jag håller på att trilla av stolen i rena förskräckelsen. Sen flinar hon och så börjar hon blåsa bubblor igen.
Idag avslutade vi dagen med en av favoriträtterna nämligen stjärnpasta med omelett. Stjärnpastan är något jag fick som liten till bland annat soppa. Det är pyttesmå stjärnor av pasta och Tjoddas älskar dem. Idag blev det lite extra livat. Det har varit extremt lätt att locka henne till att skratta idag och lite pruttljud eller att man säger med mörk röst "Buuuu" fungerar prima.
Varningens ord.... inte bra att kidsen skrattar när de käkar småkornig föda. Rätt som det var kom det ut en liten stjärna ur näsan.... Jösses vad vi skrattade då. Hon ska prata samtidigt som hon äter vilket också resulterar i massor av spill och vips så har hon en stjärnhimmel i hela ansiktet. Jag fick även nöjet att torka slemmig pasta ur ansiktet på min man efter en nysattack. Skämdes hon? Inte ett smack, hon bara fortsatte att skratta med hela munnen full av mat. Sen fick hon faktiskt någon sked tårta till efterätt. Är det kalas så är det.
Doris fick all tårta som blev över och ligger nu i köket helt utslagen. Hon rapar lite då och då så jag vågar inte ge henne någonting mer.... det har varit drömdagar för henne nu när jag inte kunnat äta upp min mat och dessutom har bakat.... några kakor har det blivit till henne..... jag försökte ge henne mina nudlar från sådan där 2:- nudelsoppa men det åt hon faktiskt inte, känns hemskt att min hund har bättre vett än jag när det gäller de där nudlarna....


Jag har blivit publicerad på en sajt jag vill lyfta fram lite. Funktionshinder.se heter den. Det är en communitysida där alla som vill, kan träffas och kontakta varandra, antingen om man själv har en diagnos, en relation till någon med en diagnos, är assistent eller bara nyfiken. Ett varningens ord dock är att man, om man har anlag för det, kan känna lite misströstan för läser man statistiken på allas diagnoser så betyder det tillslut att det i teorin inte borde finnas möjligheter för "friska/normala" barn att födas. Medlemmarna skriver om allt från sin egen vardag till striden om att få självklara rättigheter som möjligheten att ta sig från ett ställe till ett annat etc. Det finns många bra författare och är man som jag, onaturligt intresserad av det mesta, så finns det massor att lära sig.

Och eftersom min mamma lite surt (med glimten i ögat) ifrågasatte huruvida jag slängt kameran i sjön eller inte.... så lägger jag upp bilden som blev publicerad tillsammans med, av admin på FH.se, valda inlägg.






Oh Enkameraenkameraenkameraenkamera!!


Till slut kommer här ett krypterat meddelande med direkt adress: "Kakorna är på väg"


Kommentarer
Postat av: Anonym

Tack för den publiciteten, uppskattas. Kul att såpass många kommenterat texten.

Min psykologvän Christina som skrivit böckerna som finns i shoppen på FH älskade din text. :-)



Kram.

2010-09-22 @ 11:16:24
URL: http://ninnies.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0