En kort uppdatering

Nu var det ett tag sedan igen men efter en mycket omtumlande helg som istället för att sluta på Toftaholms Herrgård slutade på lasarettet är jag nu hemma igen, lite yr, ganska mörbultad och riktigt lurad på konfekten. Vår första bröllopsdag och så får vi boka av alltsammans.
Eftersom ingen riktigt kunnat ge mig klara signaler på exakt vad det var som hände (eller vad det är som händer), så avvaktar jag lite med att förklara. Jag ska in på efterkontroll igen nu på torsdag och lite svar hade varit väldans trevligt.
Vad vi dock gick igenom, som alltid med sjukvården i samband med mig, var den eviga jakten på blod att sätta nålar i. Stackars, stackars personal som alltid får försöka någonstans mellan 6-11 gånger innan de äntligen hittar rätt. Ambulansen försökte två gånger utan resultat, väl inne och inte mindre än 6 försök senare av, om jag minns rätt, 3st? kallades så "knarkligan" ner och när även han gett mig två försök (varav ett i foten) så satt den minsta kanylen de kunde hitta på ett av de otrevligaste ställen jag någonsin haft en nål nämligen rätt in i handleden. Jag lovar, vid ett tillfälle funderade jag på om armen skulle trilla av. Personalen hade däremot väldigt kul åt att enda gången jag någonsin sa "-Aj", var när de drog bort ett plåster.
Stackars Tjoddas som fått samma dumma kärl som mamma, ibland hade makens "trädgårdsslangar" varit riktigt trevliga att ha som omväxling. Börjar bli ganska trött på att alla käckt föreslår att de kan ta blod från honom istället. Så tillslut blängde jag på dem och väste fram, med svetten lackande i pannan: "min mamma har sagt att man bör vara lite svårflörtad" Ny munterhet uppstod och kort därefter fick de som sagt var fast nålen och droppet kopplades in.
Det blev väldigt ensamt på kvällen när maken åkte hem men till min stora förtjusning så hittade jag dels Tjoddas skallra "Farbror Hare" i handväskan och dels hade jag tydligen kameran nedpackad så jag kunde titta lite på bilder och film där Tjoddas har huvudrollen. Jackpot var att TV4 visade Pirates of the Caribbean, perfekt att slötitta på samtidigt som man försöker sova.
Här hemma har maken varit mer än fantastisk och jag förstår inte hur han klarar ut allt men förhoppningsvis slutar det göra helt ont snart och nu när man legat ner några dagar blir man ju snurrig och får huvudvärk såfort man reser sig från soffan.
Höstrusket piskar mot fönstren och det skallrar lite lätt i ytterdörren ibland. Jag längtar ut!
Jag längtar efter att få skjuta barnvagnen i en tung uppförsbacke och känna hur det stretar överallt samtidigt som svetten rinner i pannan och de sista myggen för säsongen jagar på mig och surrar runt mina öron.
Det ska bli skönt när allt är som vanligt igen, grå vardag är inte alltid fel faktiskt. Nu börjar den andra karusellen också. Bara nästa vecka ska vi in till ortopeden för en kontroll och vi passade på att slänga in ett besök till Team Ortopediska för ett par nya skor. Tårna sticker ut lite väl mycket ur paret Tjoddas har just nu. Hon har blivit lite mer klåfingrig nu men jag ska be om kardborreknäppning denna gången också så får vi se om vi kanske måste byta om ett tag när hon lärt sig pilla upp dem. Det går inte ta upp någonting nu för då blir hon nästan en meter lång och sträcker sig allt vad hon kan för att få tag i vad det nu råkar vara man har i händerna. Det kommer lite nya spännande ljud också med varierande volymändringar och intensitet. Sitta går....sådär, det fungerar korta stunder om hon lägger händerna på knäna för då tar hon lite stöd och tippar inte framåt.
Hon är lite snorig just nu men förmodligen på bättringsvägen, det är första gången hon är lite "sjuk" tror jag sen vi fick henne till oss. Inte utan att man är lite orolig, det känns lite maktlöst att inte kunna göra något för att ta bort sånt som är jobbigt, som förkylningar tillexempel.
Jaha, så snart är det födelsedagskalas och grädden till tårtorna är inhandlade, jag har räknat ut att om jag börjar imorgon så borde jag klara av att göra två tårtor och lägga ihop dem på lördag förmiddag. Fördelen med att vi fyller så tätt maken och jag är ju att det blir färre kalas att hålla reda på, det blir liksom ett lite större istället.
Nu ska jag krypa ihop i soffan en stund igen innan det är dags för sängen. Jag ville bara tala om att läget är under kontroll och att jag inte glömt bort bloggen.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0