2011-04-30     Vintern raaaaaasar

Det har den ju verkligen gjort, ena dagen var det vinter och nästa dag så var praktiskt taget sommaren här. Vad hände med de obligatoriska två månaderna av 2 plusgrader och snöblandat regn som ska infinna sig från februari till april? Jag tänker absolut inte klaga för vädret är fantastiskt, men som sann svensk blir jag lite lätt misstänksam och känner mig ändå lite lurad på konfekten. Jag fick ju liksom aldrig någon chans att gnälla över vädret.

Lilla Tjoddas blev i vanlig ordning instuvad i bilen idag och kosan styrdes mot närmaste blomsterförsäljare. Maken hade bestämt att vi skulle införskaffa jordgubbsplantor till mig (så att det blir tyst någon gång) Det blev jordgubbsplantor och även smulgubbar. Smulgubbar är alltså en hybrid mellan smultron och jordgubbar....vilket jag tycker är märkligt eftersom jordgubbar från början är en framavling från just smultron...så egentligen är jordgubbar bara anabola-versioner av smultron.... rörigt va? Men tydligen finns det en korsning som liksom stannat....mitt i, någonstans. Det känns alldeles svenskt och lagom, det är liksom varken det ena eller det andra så det sticker inte ut.... perfekt.
Anledningen till mitt hets om jordgubbar är för att jag håller på att anlägga en "flyttbar" trädgård. Flyttbar därför att svärfar äger en högst älskad grävmaskin som han planerar ta med sig på några besök hit och då är det bäst att man kan flytta sin trädgård innan han dyker upp. Förra året roade han sig med att möblera om bland mina rabarber, så i år fick jag en lite annorlunda påsksäggsletning när jag kavade omkring i hästbajs för att se var tusan han hade gjort av dem. Nu är de markerade och jag har, till min stora lycka, även lyckats lokalisera alla mina två vinbärsbuskar och min krypande krusbärsbuske. 3½ av mina 5 Rhododendron KAN ha klarat sig om jag får hjälp med att gräva fram dem och lyfta undan träden som någon lagt över dem.... och DÄRFÖR mina vänner, planterar jag ALLT i flyttbara kärl i år.
På trappan står, förutom blommor, en balja med sockerärtor och därtill ska ett badkar nu få agera jordgubbsland. Jag gillar att plantera ätbara saker som barn kan plocka själva. Det blir lite roligare så.

Ikväll bjöd vi, ganska spontant (eftersom vi inte vet riktigt när saker och ting sätter igång så lever vi bokstavligt talat för dagen med att planera) in några kompisar på lite grill. Det blev enkelt med korv och potatissallad. Inte mindre gott för det. Vi avslutade med en snuskigt chokladig och kladdig kladdkaka. Tjoddas däremot bjöd på en halvolustig föreställning. Hon låg och tog en liten eftermiddagslur när hon plötsligt började storgråta, det lät verkligen som om hon slagit sig och det gjorde ont. Hon var otröstlig en lång stund och sen började hon gråta flera gånger efteråt, riktigt, riktigt ordentligt. Precis som om nåt gjorde henne illa. Väldigt märkligt. Min enda gissning skulle väl vara att hon inte sovit klart utan vaknat ur en otäck dröm eller något annat som stört henne. Sen tror jag det tog en stund för henne att liksom vakna till helt, eller fatta att hon var vaken... maken hade tydligen sett nåt liknande häromdagen. Sen gick det över och hon var sitt strålande lilla jag igen. Efter lite kvällsmat och en pyjamas, packade vi för sista gången idag, in henne i bilen och körde iväg för att titta på brasa och fyrverkerier. Vi hade så himla bra tajming och lilla Tjoddas sov som en liten söt minigris i bilen under hela föreställningen. Nästa år kanske hon orkar hålla sig vaken.
Nu ligger hon och sover i sin säng, vår teori om den där dumma sticksiga kudden verkar hålla i sig...vi känner oss hemska...

Till mamma, pappa och alla andra som dagligen verkar vänta mer än vad vi gör, vill jag bara hälsa: Nej...inte än.


I sann tjejanda norpade Tjoddas mitt betalkort idag när jag sträckte det till maken.
Sen släppte hon inte taget.... duktig kicka!


Klart hon ville betala för sina jordgubbsplantor själv.


Ja, och glad Valborg till er alla.




2011-04-29     Mer sol åt folket

Förbluffade stirrade vi på varandra ett kort ögonblick innan jag fann mig och slet ploppen ur näven på Tjoddas, slängde mig ner och tryckte fast den i botten på badbaljan igen.... min lilla klåddiga unge hade lyckats, trots alla leksaker som låg och flöt i vägen, hitta den, i det närmaste, osynliga gummiproppen som ser till att iallafall baljan håller vattnet på rätt sida om kanten. (Tjoddas däremot delar INTE samma uppfattning om exakt var vattnet bör vara i förhållande till baljan, det får gärna hamna utanför, speciellt eftersom mamma ändå fyller på efter en stund)
Under resten av kvällen kom det isande vrål såfort någon försökte gå förbi baljan för att hämta nåt i köket. Man glömmer så lätt bort att torka upp iskallt badvatten från köksgolvet.......

Påskhelgen fortsatte att firas med mer godis och mat, jag tror jag äter mer runt påsk än runt jul faktiskt. Iallafall godis. Stackars min kropp, vilken chock den kommer få när godisförbudet träder in i Maj någon gång (självklar pik till Nisse-Lisa som verkar totalstrunta i att det faktiskt finns ett mycket roligare liv här utanför)
Enligt tradition åkte vi hem till mina föräldrar för en påskgrillning och det resulterade, enligt tradition, till en mättnadskänsla bestående av, illamående, ryggont och tunnelseende med suset av hjärtslagen i öronen.
Men det är helt klart värt det. Vädret var strålande och det är riktigt behagligt att kunna sitta ute.

Igår tog vi en liten utflykt till påskliljornas hemliga rike (inte så jättehemligt, googla på påskliljor, så hittar ni rätt snabbt var vi var) Vädret var härligt, området lyste som solen själv och vi sänkte nog medelåldern med ungefär 40 år skulle jag tro....
Man fick betala inträde till en dam i en liten provisorisk stuga utmed stigen och så blev man uppmanad att följa markeringarna för att hitta rätt (den fackliga termen var: "de vita pinnarna") Det var verkligen en annorlunda upplevelse, jag som är påskliljetokig tyckte det var fantastiskt vackert och vi beslöt oss ganska snart (jag bestämde) att det kanske inte vore någon dum idé att göra det till vår egen tradition, åka dit med barnen så länge någon fortfarande sköter alla liljor och ser till att allmänheten kan komma dit.
Tjoddas satt och hoade, pladdrade och tjoade i sin bärstol. Detta var liksom livet. Hon satt och hoppade och flaxade som en liten toking under hela rundan, efter en stund kom vi ikapp den "guidade" turen, ägaren (som var i samma ålder som 99% av gästerna) stod med mikrofon och talade till besökarna. Han berättade att, han minsann planterat alla lökar själv. Bara i år har de planterat 32 000 nya lökar.
Ett imponerat sus drog fram i publiken, tills han avslöjade att han gjorde så här... (för, eller hur ser ni också en stackars gammal farbror krypa omkring på knä i skogen med en säck lökar och en liten planteringsspade?...det gjorde garanterat alla vi som var där iallafall)
Nä,nä, han körde en "svärfar" dvs. det som kan göras med en grävmaskin, ska göras med en grävmaskin. Han kastade ut lökarna direkt på backen och sen körde han dit sin grävmaskin med jord i skopan som han helt enkelt slängde ovanpå lökarna....klart.
Lite fusk kan jag tycka (som inte har någon egen grävmaskin men hemskt gärna skulle vilja få lika fina påskliljeplanteringar som denna farbrorn hade) men riktigt smidigt minsann.
Under hela talet hade jag fått sticka till Tjoddas majskrokar för att få henne lite tyst och lugn.
Hennes högljudda tjoande och skrattande drog nämligen ganska mycket uppmärksamhet från det egentligen målet. Alla pensionärsdamer satt och stirrade med milda, lite vattniga, Cockerspanielögon och väntade på att få kasta sig över henne så fort det var dags att dra vidare. Diskret började vi maka oss förbi gruppen, innan talet var över, och gick vidare på stigen ner mot caféet där de sålde våfflor.
Våfflor är gott, tyckte Tjoddas och moffade i sig det hon kom åt, ivrigt viftande "dricka" med lite jämna mellanrum.
Efter fikat och några foton tagna bland påskliljorna, styrde vi kosan mot parkeringen igen och en mätt, liten, lycklig Tjoddas somnade bums i sin bilstol.
Förmodligen drömde hon om påskliljor, våfflor och snälla tanter hela vägen hem.

På kvällen, när pappa passade på att åka iväg på föreläsning om föräldrapenning och vårdbidrag, passade vi som sagt var på att tappa upp ett bad.
Jag är fortfarande en stor fan av IKEAS antihalkmatta som man ska ha just under, mattor.
Ok, så den kanske inte ligger helt still under ett vildsint barn som förtvivlat försöker kana på rumpan i badkaret men den är helt klart bättre än inget och eftersom jag är smålänning så tycker jag att priset var väldans överkomligt OCH man kan alltid använda den till annat sen när hon blir större. (Jag är inte snål, jag är sparsam)
Plaska i vatten måste vara alla barns favoritsyssla. Iallafall upp till en viss ålder. Släng i några plastankor och lite badskum så är lyckan total. Vi blåste lite såpbubblor också, bara för att öka på idyllkänslan... och bubblor var lajbans tyckte Tjoddas som jagade dem outtröttligt runt hela baljan. (Så egentligen var det ganska mycket mitt fel också att det hamnade vatten precis överallt.) Det roligaste var när bubblorna pangade på näsan och bara försvann. Badskummet var tydligen ganska gott att äta också för efter en liten stunds tvekan så hade mitt barn plötsligt ett skumskägg värdig en förstaklassens jultomte.
Det var en nöjd liten skrynklig russin-Tjoddas som kom upp ur badet, blev nerkladdad med Miniderm och fick en pyjamas på sig. Efter en stunds mys i soffan kom maken hem och hon fick lite kvällsmat innan hon blev stoppad i säng. Vi hann inte säga "flaska" innan det var tyst och hon sussade gott.

Idag skiner återigen solen och jag känner lite ångest över att jag sitter inne framför datorn. Så, ut med mig.





Jag fick dela med mig av min schyssta solhatt, Tjoddas verkade trivas i den iallafall.


Tjoddas passade på att mysa med sin pappa i mormor och morfars hammock.
Ja, det är en fot hon har och kliar sig i huvudet med......


En livestudie över hur pensionärer helst leker med sina barnbarn....
Tången kan även användas för att nypa olydiga
mormödrar i låren om de inte hinner undan i tid.


Förbereder och justerar alla spännen och knäppen.
Tjoddas testkör sin nya Pippi-tröja som mormor har gjort.


Så följer vi de vita pinnarna in i påskliljornas magiska värld....


Med en gratis broschyr är det lätt att försöka identifiera exakt vad det är man
står och tittar på. Tjoddas ser imponerad ut över hur mycket pappa kan om påskliljorna.
(Klart, hon ser ju inte att han läser innantill....)


Du där, det är hit man ska åka för att spana liljor och hör sen!


Jupp, vi sänkte medelåldern betydligt. Helt ärligt var vi de enda under 55 som
var på plats. (förutom ägarens dotter på runt 50år som sålde våfflor)


Men vaaaarfööööör ställer mamma och pappa alltid allting så långt bort?


Mmmmmmm.....våfflor......


Liten Tjoddas bland alla påskliljor.


Och en till, med nappen inne. Tjoddas började bli lite trött nu...


På kvällen tog vi ett skumbad, ja, det är ett linfrö som sitter i pannan....därav badet.
Skummet ger en bra censureringseffekt så jag hoppas ingen tar illa vid sig av att det är en smula mer
näck än vad jag vanligen lägger ut. Och är det någon som stör sig på det (typ du som hade så mycket åsikter sist) så tycker jag att du ska skriva ett brev och sicka det till SMHI. De är ganska vana vid att få en massa skit via post.









2011-04-23     En påskhälsning

Hittills har ju påskhelgen flutit på bra med alldeles för sena kvällar och alldeles för mycket godis. Så man mår sådär bra, ni vet....
Det tråkiga är ju också att står det lite godis kvar i en skål dagen därpå så kan man inte låta bli att gå och plocka de där sista bitarna man ratade igår, de där lite äckliga bitarna som man inte fattar varför man ens la ner i påsen från första början. Dagen-efter-godiset liksom.
Familjen J dök upp som planerat igår och trots en inomhustemperatur som vid ett tillfälle uppnådde imponerande hela 28 grader, så hade vi som vanligt mycket trevligt.
Idag, påskafton blir vår egen dag med lite påskmys för oss själva. På menyn står bland annat en enklare lunch bestående av hemmagjord räkmacka på grovt bröd (med maaaassor av handskalade räkor) och ikväll blir det finsupé med fräsch, kylskåpskall frukt och lite god ost.

Sen vill jag bara tala om för Eivor att om allt som krävs för att du ska hälsa på är ett eget hönshus så kan du börja cykla nu, så hinner jag snickra ihop ett till dig innan du är framme.

Vi skulle ju fotografera våra små sockerbönor i full påskprakt men, för att använda ett lite mer rättfram språk än vad som kanske krävs....det sket sig.
Tydligen är inte bästa receptet för att tvinga fram "Det perfekta påskkortet" med stort "D" 1st jättegravid, förälder som krälar omkring med kamera på golvet och 3st som hoppar och tjoar som lallande idioter i bakgrunden.
Det framkallade mer handlingsförlamning, förbluffade blickar och vantro, blandat med lite avsmak som blänkte i ögonen..... så, gör inte som vi.

Dessutom har tydligen barn en irriterande förmåga att hellre titta på det som rör sig och låter, än att le stort och titta charmigt in i kameran med huvudet lite lätt på sned. Märkligt va? Det resulterade iallafall i en ganska smårolig bildserie vi gärna kallar "gissa vilken förälder som gapar mest just nu?"

Påskhelgen fortsätter dock och min imponerande imitation av Neptunus måne Galatea, är fortfarande inte till ända.
Men det är ju ingen mening med att plocka ut steken ur ugnen innan den är färdig....eller hur?

Glad påsk.




Vaaaaaaar är föräldern?


Solmössan blir testkörd i rätt miljö.


Älskade dotter vilka ögon du har.







En riktigt Glad Påsk till er allesammans iallafall.
(Vi körde sminket i Photoshop i år igen, lättast att "tvätta bort" på det sättet)









2011-04-21     Påskakycklingar och bananer

Igår var en lite speciell dag, (också ett grattis till Tjoddasmormor som fyllde år igår) för igår var Tjoddaspappans och Tjoddasmammans årsdag. Vi blev tillsammans för x antal år sedan just igår. (Vilket innebar att jag smet från min mammas födelsedagskalas en gång för att träffa Tjoddaspappan och tur var väl det, annars hade det ju inte blivit någon Tjoddas kanske....fast hon blev ju till lite senare, inte mycket, men lite..)
Så igår tittade maken på mig med en blick någonstans mellan förväntan och skräck när han talade om för mig på det bestämdaste att, efter frukost minsann, då skulle vi ut och åka en liten runda.... jag höjde coolt mitt ena ögonbryn där jag satt och läppjade på mitt morgon te. Helt oberörd såklart.... (inombords står en liten flicka på ungefär 4½ år som hoppar upp och ner och skriker: Oh vad, vart ska vi, vad ska vi göra, vad händer nu, varför då????? Jag vill veeeeeetaaaaaa) Men det är liksom inte hippt att bete sig så när man närmar sig 30, då ska man vara lite mer lay back.
Sagt och gjort, efter frukost klädde vi på oss och körde en vända.
Min älskade make hade tänkt ta en omväg för att villa bort mig, det slutade med att vi stod framför ett tillfälligt rödljus, vid en vägreparation, mitt ute i skogen inte mindre än 15 minuter...... taskig tajming.
Men vädret var fint, Tjoddas sov där bak, radion hade....ganska ok musik, så... det kunde varit värre.
Efter en lång stunds körande (då vi tillslut trotsat vägspärren, mött lotsbilen, fått köra över på den nybelagda delen av vägen för att hålla undan för kommande trafik OCH blivit skakade på huvudet åt utav en mycket präktig passagerare i sina styva och mycket pondusfyllda övre tonår, så kom vi oss iväg igen och tillslut hamnade vi på en gård. Jag kände igen gården eftersom vi kör förbi där ibland och redan när vi svängde in på gårdsplanen fattade jag seriösa misstankar om varför vi befann oss just där.

jo,jo...

Min luriga man plockade nu fram en stor kartong ur bagaget, omsorgsfullt tejpade han ihop den och på uppmuntran av den gamla tanten som bodde på gården, såg han till att det fanns lufthål i den också.
Damen gick in i en byggnad och försvann i mörkret. Lukten som strömmade ut ur den öppna dörren kunde inte på nåt sätt ljuga om vad som befann sig där inne och det var minsann ingen tårtfabrik, det kan jag lova.
Efter någon minut kom hon ut igen och fem kycklingar hängde vid fötterna som stora, fjädriga klasar, runt benen på henne.
Hennes bästa råd var att "man får hålla lite mer koll på di bruna, di är lite dummare än di vite"....sen släppte hon iväg oss med en låda som nu kacklade och skrockade....

Det enda jag fick ur mig på hela vägen hem (maken satt och mös i förarsätet) var: "Men shit va spännande" Jag var liksom lite chockad. Förra året fick jag ett träd i present. Detta året fick jag höns....älskling, det blir svårt att toppa detta nu.
Samtidigt som jag var jätteglad, var jag såklart lite orolig för mina nya vänner.... det fanns lite ont om plats för dem att bo på... såklart hade maken redan fixat detta också och världens sötaste lilla hönshus stod och väntade på svärfars mikroskopiska släpkärra när vi kom hem. Tack till bekantingen som har skänkt sitt hönshus!

Så nu sitter de där inne och skrockar, de håller fortfarande på att acklimatisera sig och är definitivt inte vana vid varesig människor, andra djur eller att ha en öppen dörr till "utelivet" misstänksamt har de pillat i sig potatisskal idag och jag, jag har minsann handlat mina första lantbruksprodukter idag. Nu är vi snart en riktig gård.


Imorgon, långfredag, kommer familjen J hit (det lär inte bli någon bebis än på ett tag, verkar vara en dryg och bekväm liten typ där inne....) så vi, liksom resten av Sverige, passade på att handla idag.
Det finns ingen skönare unge än Tjoddas. Ibland har ju en del affärer en sk. "bananspann" alltså, de bjuder barnen på bananer och ibland även äpplen etc.
Det märks ibland mer, ibland mindre, att det är en ingenjör, en väldigt påläst och skolad make jag har valt att slå mina påsar ihop med. Ibland blir jag imponerad av hans påhittighet och ibland skäms jag och går. Idag får jag nog säga att jag mest var imponerad.... se filmsnutten längst ner sen, så fattar ni varför.
Inte så många bilder idag. Eftersom vi inte var hemma (och Tjoddas sov middag otroligt länge) så tog vi inget Blåkullakort idag....den som väntar på nåt gott. Jag utlovar istället någon slags kompensation på påskafton eftersom det inte blev någon liten kärring idag. (Om inte förra blogginläggets bild kan klassas som ett påskägg då pga. alla fina färger?)

Nu avrundar jag med lite bilder och det där sköna filmklippet.




Det jättestora hönshuset på den jättestora släpkärran.....


Hönor på plats (nåja, kycklingar, de ÄR trots allt bara 10 veckor och börjar inte
värpa än på ca 10 veckor till)


I detta lilla filmklippet ska vi besöka en affär med självscanning. När man inte använder
scanningpistolen finns det andra, helt oanade användningsområden för själva hållaren som sitter
på kundvagnen. Maken listade ut vad det sekondära användningområdet såklart var, speciellt med kids i vagnen.
Jag är så glad att Tjoddas just idag även fick på sig sin nya mössa, eftersom den följer temat lite menar jag.
För att se filmen, klicka här: "fruktstund"


Trevlig helg allesammans.








2011-04-19     Pysselkväll

Ikväll skulle vi måla påskkort för att skicka till nära och kära....det gick sådär bra och slutade med grundlig tvagning av barn OCH golv....
Efter att Tjoddas hade halkat omkring på rumpan i badbaljan några gånger så bestämde jag mig för att klippa till en liten ruta av IKEA's produkt "stop", antihalkskydd till mattor etc.... j*vligt effektiv produkt...det tog mig ungefär 2 minuters svärande och svettande att få ut eländet ur plastförpackningen för det bara fastnade hela tiden. (Det fungerade även suveränt i baljan ska tilläggas.)



Påskkort var det ja... undrar hur många frimärken det går åt per golvplatta?





2011-04-18     Unser in die Luft

Våren verkar minsann ha bestämt sig för att försöka sig på en rejäl omgång.  Vägbulorna som kommit med tjällossningen är en riktig utmaning, även för den härdade. Här är rejäla pucklar och bulor den sista biten innan man svänger av mot vårt hus.
Jag ska bara varna för att jag har extremt svårt för att vara sammanhängande, alls, just nu... det är som om hjärnan inte riktigt orkar koordinera ihop tankarna tillräckligt länge för att man ska klara av att föra ett normalt samtal. Ännu värre är det att skriva eftersom det tar synapserna någon extra liten mikrosekund att koppla ihop sig med nervbanorna ner till fingrarna.... det blir inte bättre av att ögonen liksom...laggar... Men jag ska göra ett försök.

Lilla Tjoddas verkar ha bättrat sig rejält från sin lilla kräksjuka och vi verkar inte ha blivit drabbade av den, däremot så har hon bytt lite personlighet igen. Hon brukar vara en nöjd och glad liten tjej in i det sista på kvällen men nu verkar det som om hon går från 100% till att bara totalt lacka ur och bli superövertrött på en endaste gång. Hon kan sitta och pladdra ena sekunden och sen börjar hon storgråta av trötthet. Det är väl luften kan tänkas. Vi är ju ute massor mer nu när vädret är lite roligare (läses: mannen är ute mer med Tjoddas medan jag ligger i koma och sover på soffan på eftermiddagarna)
Vi tror definitivt det har tillkommit ett tecken, inte helt överraskande, för er som är närmare bekant med Tjoddas, så är det ordet "dricka" vi anar oss till.
När hon vinkar hej/hejdå med lite "Silvia"-stuk, så görs det med hela handen. När det är "dricka" hon är ute efter, så viks tummen in i handflatan (som om man håller i något...förslagsvis ett glas) och så följer en Silvia-liknande vinkning i samband med att hon viskar "dicka", "dicka" och tittar uppmuntrande ömsom på glaset man håller i, ömsom på den som håller i glaset.
Holy crap vad det inspirerar en till att teckna mer. MEN stora frågan är ju såklart om lilltjejen egentligen riktigt förstår vad det är hon gör. Att härma är ju liksom en sak, men att verkligen förstå innebörden av det man säger.... men jo, jo det tror jag nog hon gör, iallafall till en viss del för när hon ser hunden eller katten, så tecknar hon ju glatt "kisse" likadant om man frågar henne "var är kissen?" så skiner hon upp som en sol och tecknar... såklart att tecknet kommer spontant ibland ändå utan att katten är i närheten, hon får ju beröm och uppmärksamhet när hon tecknar och i ärlighetens namn, kanske hon tänkte på katten utan att den egentligen var där och vill visa det? Vem vet? De är ju så finurliga de där små.
Vi har också tänkt på vilka konstiga ord det egentligen är hon valt att börja med. Nu är det ju ord som låter lite likt och kanske tycker hon på nåt sätt att det är enklare med denna kombon av vokaler och konsonanter men ord vi tycker oss kan skönja är följande: Kisse, dricka, tack och nu även ordet täcke (i samband med att hon sitter i sängen och har täcket över benen). Sen låter ju egentligen orden lite mer så här: Kithe, dicka, tatt och tätte.


Den största nyheten idag förresten är att Örni har fått en flickvän...jag har döpt henne till Laura, hon är beige och går att justera från strl 42-48. Jag offrade min ena luftpistol (som jag ändå aldrig riktigt kommit överens med...) till förmån för en, vad jag hoppas blir, livslång och avkopplande hobby. Hon har stålben och tillochmed en "kjolmätare" som sitter fast längst ner på benet. För er som är trögfattade kanske jag ska skriva rent ut att jag har köpt en provdocka idag.
En dröm jag haft i många, många år och som blossade upp och fick nytt liv nu igen. Tillfälle gavs då ett företag i närheten reade bort ett gäng med dockor och jag efter en stunds tandagnissel kom på att jag minsann hade en möjlighet att skrapa ihop lite "egna" pengar till det. Jag har lite knepiga tankar om ekonomi. Eftersom detta är en så helt in i bomben onödig pryl, så ville jag inte ta av våra gemensamma pengar (Även om maken var helt ok med det). (Medan det helt motsägelsefullt hade varit totalt ok för min del att ta av gemensamma kontot, om maken känt att han inte kunnat leva utan diverse, för mig helt ointressant, elektrisk/teknisk pryl... jag ÄR lite krånglig.) Risken att jag syr en klänning till min man med jämna mellanrum är ju inte direkt jättestor (om du inte vill älskling?) och detta är ju absolut ingenting han har någon nytta av alls. (Förutom att det blir tyst och lugnt en stund när hans fru sitter och svär över symaskinen, instängd i ett annat rum någonstans i huset såklart...)
Min älskade make föreslog ljuvt att jag alltid kunde tejpa fast en stor kudde på provdockans mage för att efterlikna mitt nuvarande tillstånd, på så sätt skulle jag kunna börja sy genast.... mitt problem är bara att vi inte har så stora kuddar här hemma....


Först då, den berömda. Ja, den är tung och nu har jag så mycket vatten i kroppen
så tårna har extra veck, mina anklar är försvunna och vaderna möter nu istället fötterna.


Tjoddas i sin nya mössa, här med brättet lite coolt bakåtvikt.
Tydligen är det samma mönster som på min mormors papiljottväska...därför var tyget så bekant.


Banan är så gott till mellis.


Hela familjen Tjoddas i det vackra vårvädret.


Pappa lär dotter hur man ansvarsfullt leker med knivar....det ska börjas i tid minsann...


Sen är för ovanlighetens skull jag med på flera bilder idag... mys med en övertrött Tjoddas
som pendlade mellan det här underbara humöret och storgråt innan vi gick in för kvällen.


Lite mer mys ute när vi grillade ikväll.
Det är så läskigt, jag känner inte längre igen mitt ansikte just nu.
Hoppas det ändrar på sig när Nisse-Lisa kommer ut.

Här kommer en liten filmsnutt på vad vi tror är "dricka" tecknet. Lägg märke till den lilla tummen som viks in i handen. Det är den lilla detaljen vi tror som gör hela "grejen" för henne. Vi håller ju som runt ett glas när vi gör tecknet och detta är förmodligen det närmaste hon kommer just nu. Som vanligt är hon väldigt artig och tackar snällt när man ger henne det hon vill ha. Lyssna ska du få se.
"Dricka tack"



Nu är alla mina krafter till att hålla rymningsbenägna tankar på plats slut för denna gången.... I natt ska jag drömma om min nya fina provdocka och alla fantastiska kläder vi ska skapa i prefekt symbios och harmoni! (Såfort kudden på magen är borta...såklart....)

Natti,natti.












2011-04-15     Pelargoner och kräk

Vi åkte och hälsade på hos Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar i onsdags, på morgonen hade lilla Tjoddas satt en bit katrinplommon i halsen och hostade tills hon kräktes, vi tänkte inte mer på det eftersom sånt kan hända och hon verkade jättepigg.
Efter frukost stuvade vi in oss i bilen och körde till badet, Tjoddas är som en ny liten person när man kommer ut bland folk om man bara jämför med för några veckor sedan. Är det en enskild människa kan det bli lite svårare och underläppen åker gärna upp. Är det lite rörigare, som i badet med många andra barn och vuxna, så går det finfint.
Hon sov hela vägen hem till de mörka skogarna men verkade ändå lite medtagen när vi lastade ur henne. En stund innan vi skulle äta tyckte jag att Tjoddas lät lite konstigt, hon liksom satt och svalde och svalde... jag blev lite misstänksam men de andra slog bort det som en möjlig sur uppstötning. Efter att vi ätit, började hon rätt som det var om med sina sväljningar igen och började bli lite ledsen. Snabbt som tusan fick jag upp henne ur stolen och vi slängde oss ut i köket där fanns en tacksam linoleummatta  man lätt kan torka av. Vi hann precis....alla tre gångerna.... sista gången, som faktiskt imponerade på mig själv, var när jag vaknade halv fyra på natten, kom upp ur sängen i "räserfart" (inom " " eftersom allt går jädrigt långsamt för mig just nu), fick upp ungen och hann få henne över handfatet inne på toa.
Matlusten har inte riktigt återvänt till 100% än men hon är betydligt piggare nu.

Däremot så har vi fortfarande mycket vakna nätter när Tjoddas är jätteledsen, gråter eller skriker och går upp i brygga. På sista tid kan man även lägga till att hon sätter sig upp och sen slänger sig handlöst ner igen. Det gör naturligtvis att vi är skraja för att hon kommer slå i huvudet någonstans i sängen, hon är ju inte vaken och kontrollerar liksom inte riktigt det hon gör. Sen är det ju skenan också, den slänger hon omkring med för glatta livet, bara ren tur att hon inte slagit sönder sig i ansiktet med den ännu.
Min plan är att försöka sy något slags spjälskydd man även kan knyta fast runt överkanten av sängen.
Annars får man ju ständigt ha massor med bulliga filtar och täcken som tar upp plats och gör att det blir onödigt varmt i sängen. Vi funderar på att försöka filma henne en natt och visa för någon "mer insatt" för att be om hjälp, frågan är bara vem....
Kanske ska fundera på att vaddera skenan på nåt sätt också. (Eller binda fast den med ett snöre längst ner i sängen så hon kan röra sig men inte sparka hela vägen upp?.....känns lite tortyrkammare...)

Nåja, den roliga delen med badet hoppade jag visst över. Vi badar ju med habiliteringen i en bassäng där det, förutom tropisk hetta, även förekommer en lite extravagans pool. Den har nämligen höjbar botten.... På slutet av timmen höjs alltid botten upp till förmån för det minsta barnet på plats, i det här fallet Tjoddas. (Man har sjuk träningsvärk dagen därpå som vuxen, tänk dig själv att kava omkring i 57cm högt vatten, på huk)
Denna gången ställde maken henne vid ett av räckena i bassängen och så stod hon kvar en liten stund.
Finns förevigat på film, såklart. Hon blir så stor på en gång vår lilla stompalons när hon kommer upp från sittande eller liggande läge. Körkort nästa känns det som.

Och så fortsätter jakten på vår mystiske kattjägare.....häromkvällen skällde Doris ut någon med grövre skall än vanligt och morrade varnande mellan.
Detta bekräftar ännu mer min teori om att det är en räv och inte en annan katt som springer omkring här ute och snokar. Jag har inget emot vilda djur, däremot tycker jag det är lite obehagligt när jag inte vet vilken sort det är som ränner runt här och likaså oroar man ju sig såklart lite mer för sina egna djur. Katten är ju inte direkt buskablyg utan är nog en av de kaxigaste kissarna i det långa landet falukorv. Doris låter bara mycket men är egentligen en liten feg räka. Dock har hon sin storlek och sitt testosteronstinna skall att stoltsera med som första försvar. Vi får väl smacka upp en kamera och se om nåt fastnar på bild. En burk tonfisk borde kunna räta ut några frågetecken. (Eller dra till sig ännu mer gäster...)

Så slutligen till dagens i-landsproblem..... Jag fick någon timme över idag när maken drog med sig Tjoddas på en tur i vagn. Den stunden ägnade jag vid symaskinen för jag vet att vi kommer få en kallelse från ögonmott. snart. Sist vi var där fick vi tillsägelse om att ta med solmössa till Tjoddas för det skulle droppas i ögonen.
Jag blev inte nöjd med den förra solhättan jag gjorde till henne, jag tyckte brättet inte skylde så mycket som det borde...plikttroget kickade därför jag igång Örni idag.
Jag har fyndat ett ful-snyggt retrotyg på loppis och det kliade i fingrarna på mig efter att få förvandla det till någonting.
Så jag slängde ihop det till en liten solhätta och när jag hade sytt dit ett vitt kantband att knyta med vid nacken och upp, så insåg jag att hättan skulle se väldigt mesig ut om man bara fortsatte med det vita helt runt.... Men jag hade inget annat hemma.... Så, jag virkade en spets i ett knalligt garn, vars färg faktiskt fanns i små detaljer på hättan. Men efter att ha nålat fast spetsen kan jag inte alls bestämma mig för om det blir snyggt eller ser hafsigt ut.
Borde man fortsätta med kantbandet istället? Eller borde man kanske sprätta bort allt vitt kantband och fortsätta med ett band, virkat av samma garn, runt resten av hättan också. Fast inte med spetskant?
Äsch, jag som hade hoppats på att få den klar tills idag....just nu lever man ju i en egen pressad liten stressbubbla där man vill få allt möjligt onödigt färdigt så fort som det bara går för man vet ju aldrig när Nisse-Lisa vill ut.
Sen är det ju kört på ett tag liksom.
Iallafall, om det finns någon som orkar svara och komma med smakråd om hättan så slänger jag in en bild av den.
Min älskade gamla nalle fick sitta modell, på nåt sätt kändes det inte ok att trä en mössa full med knappnålar på Tjoddas huvud...



Som vanligt fick Tjoddas en tjusig hatt eftersom tillfälle gavs.
Hon höll mig sällskap när jag planterade om några av mina pelargoner.


Hej, hej.


Arbete på gång. 6st moderplantor av olika sorter resulterade tillslut i 22 sticklingar.
Bra investerade pengar med andra ord.


Sy fast eller bara köra med vitt kantband? Alternativt byta ut kantbandet mot fortsatt virkad kant utan spets?
Och mamma.....hur tusan gör man om man vill sy fast en brodyrspets på ett snyggt sätt? Ring mig är du snäll.
Visst är tyget ruggigt fult men ändå lite härligt retrosnyggt på nåt sätt? Jag ser av någon anledning min mormor med en sjalett över papiljotter framför mig när jag ser det här tyget....återigen, mamma...kan det stämma?


Tjoddas står själv i bassängen, glömmer dock ibland bort vad hon håller på med och då sjunker man ju tillslut.
Tur pappa finns till hands när han behövs. "Badankan"



2011-04-14     Utlandssemester hemma

Jag levde fram tills idag i tron om att detta var 2000-talet och att i Sverige, i präktiga gamla Sverige, där lever minsann alla fina svenskar för att göra det så jämställt som det bara går oavsett vad du har för kön eller härkomst eller bakgrund. Det är ju det som är det fabulösa med lilla Sverige. Alla är fina som de är och man ska respektera varandra och låta alla vara som de vill. Individualitet ger mångfald och DET älskar ju lilla Sverige. Eller?
Hela det här landets upplägg när det gäller en del saker och ting är lite som ett hotell på utlandssemester skulle jag vilja påstå.
Det ser j*vligt bra ut vid första anblick men såfort man börjar slappna av och mörkret faller, så kryper kackerlackor stora som tefat omkring längs väggarna....
Iallafall, här kommer en länk till Julians blogg där hans mamma tar upp ett antal artiklar som visar några av de här kackerlackorna jag pratar om. MY PERFECT BABY <-- Länk till inlägget med artiklar.
Nu är det ju inte fel bara i "vår" värld, världen där de lite extra utsatta skulle behöva lite hjälp.... det är jag fullt medveten om.
De här äckliga kackerlackorna är och kryper lite överallt i det svenska systemet.
Men eftersom just DET HÄR i allra högsta grad rör MIN värld och framförallt mitt barns framtid (och egoistiskt sett även oss föräldrar till dessa fantastiska barn), så känns det definitivt aktuellt att lyfta fram det även i min blogg för att upplysa fler om problemet vi kanske egentligen visste om men har blundat lite för.
Framtiden är ju så långt borta när man är småbarnsförälder.....

Ju fler vi är, desto svårare blir det för kackerlackorna att ta över vårt hotellrum som vi betalat dyrt för med surt förvärvade pengar.
Jag tänker för min del bli en av de omtalade semestertyskarna som på utlandsresor lägger sina handdukar och paxar ALLT de kommer över redan klockan 05.30 på morgonen, som tränger sig i kön och som inte skyr några medel för att få det de vill ha på sin semester.
Jag KRÄVER det bästa för mitt barn, där ingår även ett rum UTAN oväntade överraskningar så fort man slappnar av minsta lilla!

Tänk vilken nedrans skillnad det hade blivit om det hade funnits en eller två politiker/kommunfullmäktig/landshövding eller någon annan lite mer "betydelsefull" person i det här avlånga landet, som hade haft lite mer erfarenhet av personer med extra stöd.
Jag gissar på att många av de här löjliga problemen som "vem har rätt till stöd och inte" hade försvunnit och alla som hade behövt stöd hade fått det utan all denna byråkrati och allt hade bara kunnat flyta på....SOM DET BORDE GÖRA!!!!!!
Det finns så mycket annat i det här landet som är fel och som skulle kunna behöva tittas närmare på, pengar som bara skyfflas ut på onödig, ja, skit, rent ut sagt.
Men naturligtvis ska den som inte kan hjälpa eller försvara sig själv, förnekas att få hjälp någon annan stans ifrån.... helt rätt prioriterat Sverige. Bravo!

Bäst för mig att jag avrundar nu innan jag börjar jaga upp mig för mycket....





2011-04-12     Ordentlig nostalig

Så, efter att ha tittat på det där klippet jag la upp i förra inlägget, det där lilla Tjoddas har däckat helt i sin lilla gunga, kom jag att tänka på den allra, allra första filmen vi har med henne.
Efter lite letande så hittade vi den. På den här filmen är Tjoddas fyra dagar gammal.
Enjoy: "lilla Tjoddas"



2011-04-11     Bummer

Vilket fantastiskt vårväder det blev igår igen, glada i hågen bestämde vi oss för att ignorera de sista våderna som skriker om att få bli uppsatta i barnens rum och istället försöka hitta på något vettigt att göra ute.
Sagt och gjort. På med kläder och ut genom dörren....
Som många kanske vet har det varit många turer till veterinären på sista tiden med Doris, först för hennes operation, sen för att hon inte tålde det smärtstillande (vilket visade sig genom diarré och tillfällig inkontinens...) och tillsist nu så visade det sig att hon inte tålde tråden de använt för att sy ihop såret, vilket gav henne en otrevlig hudinfektion = antibiotika..... (tillslut bad faktiskt veterinären oss om ursäkt för att allt som kunnat gått fel, hade gått fel) Det är ju inte direkt gratis att besöka veterinären heller, så; när knäppkatten kom linkandes runt husknuten idag med en tass som var groteskt stor, kändes det lite som om cirkeln var sluten... Det är så skönt att vi har världens coolaste katt, ok så hon protesterade lite frågande när vi satte henne i bur och körde iväg.
Väl på djursjukhuset hoppade hon bara upp i knäet på oss och tiggde om att bli kliad på magen (hon är lite knepig). När veterinären äntligen dök upp försökte knäppkatten febrilt komma upp i knäet på henne också.

En liten sövande spruta senare så var tassen rakad och två sticksår visade sig. Slutdomen blev iallafall att hon antingen fightat's med en huggorm eller möjligen med några yrvakna getingar.
Det utlåtandet kostade 1600kr.... En dyr dag i "trädgården".
Väl hemma igen fick Tjoddas följa med sin pappa ut på uppdrag i trädgården och jag skulle få lägga mig att vila en stund... En stund skulle egentligen innebära 30 minuter ungefär...
Fyra timmar senare vaknade jag, alldeles svettig med tungan klistrad i gommen och kände mig allmänt bakis.
Men jag hann iallafall med att måla om en piedestal.
Vi invigde grillen och la på exotiska saker som vildsvinsytterfilé och ryggbiff från highlandcattle..... Inte fel alls.

Ok, och så ett nytt bottenmärke när det gäller saker man inte vill vakna av.
Klockan halv tre på natten skulle jag föredra att INTE bli väckt av när min katt fightas mot en RÄV utanför fönstret tillexempel…. Anledningen till att jag misstänker just en räv är för att det hördes bara en fräsande katt, det var inget ”tumlande” som det gärna är när två katter bråkar och när jag kom ut på trappen, beväpnad med en ficklampa, så lyste jag rätt in i ett par knallgröna ögon som satt aningens för högt upp och för brett isär för att kunna gå som katt.
Om inte hararna i området börjat käka konstiga hallucinogena små svampar och lever på en kick-as powertrip, så skulle jag nog sätta mina pengar på en räv. Domesticerade djur har helt enkelt inte den färgen på återspeglingen i ögonen när man lyser in i dem.
Ikväll är bilen parkerad med lyktorna mot dungen där ögonen sågs igår och om historien upprepar sig (vilket förvisso är föga troligt) så tänker jag först blända den j*veln med hjälp av bilen och sen tänker jag minsann fixa en riktigt fin pälskrage till nästa vinter för man MUCKAR INTE MED MINA DJUR! Så det så. Speciellt inte på trappan utanför vår dörr. Det är ju bara oförskämt.
Lyckligtvis klättrade katten ner från nåt av träden själv och kom in med endast stoltheten lite tilltuffsad. Nåja, hon släppte en tuss päls på golvet också men utöver det verkar hon inte skadad. Vi har grundligt känt och klämt på henne till hennes stora förtret och det enda hon egentligen ville, var att få lägga sig i sitt favorithörn av soffan.

Idag blev det en massa äventyr och Tjoddas började som vanligt dagen med att vara sådär äckligt, kvittrande morgonpigg. Samtidigt som man myser ända in i själen, för det är underbart med alla små ljud och när man vänder sig om, så hänger det någon och stirrar nyfiket på en över kanten av sängen. Så kan man ändå inte hjälpa att man mår lite illa av hur någon kan vara så glad vid den tiden på "dagen".
Älskade Tjoddaspappan rullade ur sängen och tog med det lilla morgonmonstret till vardagsrummet för en liten dos av teckenfilm. Jag försökte somna om en stund och vaknade lagom till när man skulle lära sig att räkna till fyra. Då är filmen nästan slut och det är dags att börja förbereda en seriös uppstigning.
Så, anklarna i kors för att kunna ta spjärn och motverka det lösa och onda i bäckenet när man rör sig, två snabba hasningar för att komma närmare sängkanten och sen sakta....ruuuullar man över kanten på sängen för att kunna ta sig till sittande läge. Eller ja, rullar och rullar...man låter tyngdlagen verka av egen kraft när man liksom mer...tippar över kanten på nåt sätt.
Jag gör just nu om dagarna en mental lista över saker jag längtar efter att kunna göra igen när Nisse-Lisa är ute.
Nå fram till vattenkranen i köket, står ganska högt upp på min önskelista....

Iallafall, idag var det markis-beskådardag. Innan vi skulle åka och titta på markiser, så fick jag den ytterst briljanta idén om att NU, nu var minsann det rätta tillfället att försöka klippa Tjoddas lite så att hon kanske kunde se någonting av vår lilla roadtrip. Sagt och gjort.
Några minuter senare, hade jag äntligen lyckats ta mig ner på kökspallen och hägrade över mitt barn med sax, borste och spraybalsam i högsta hugg.
Tjoddas slutade leka för ett ögonblick och kisade tveksamt upp på mig....
Jag mutade henne med spraybalsamflaskan och skred till verket. Snipp,snipp....men vaf*n....sitt still då.... snipp, snipp....men...AARRRHHHGGG.....allt annat kan omöjligen vara så mycket mer intressant att vända sig om efter, speciellt PRECIS när jag ska klippa.
Jag släppte ner hårtussen jag höll i handen för att granska mitt verk. Jorå... det såg verkligen förjäkligt ut, det hade faktiskt inte kunnat bli mycket värre, snett och vint och uppklippt på nåt märkligt sätt.
Irriterat struntade jag i alla riktlinjer om att man ska kamma luggen och hålla mellan två fingrar. Jag tryckte bestämt ner håret med handflatan och klippte luggen i en käck 70-tals inspirerad look. Ni vet, sådär som man svor på att man aldrig skulle göra med sina egna barn, för att fotona i albumet, de där jämte alla tusentals omotiverade nakenbiler ens föräldrar tog, fortfarande får en att rysa och skämmas lite när man snabbt bläddrar förbi.
Så nu...nu finns det tyvärr bilder som även kommer ärra stackars Tjoddas lilla oskyldiga själ för resten av livet.... åh andra sidan har jag nu en hel uppsjö med student/examensbilder att välja mellan till när hon slutar skolan...

Vi fick främmat idag och efter en lång stund ute i friska luften (där vi satt och latade oss i utemöblerna) så bröt vi upp för att masa oss ner till "byn".
Vi hade planerat att käka lite god thaimat innan vårt besök skulle in och handla på det jättestora varuhuset.
Wokade grönsaker är mumma, tyckte Tjoddas och satte i sig massor med broccoli, minimajs, kyckling och ris. Tillochmed lite räkchips slank ner.
(Hon är väldigt fokuserad just nu på mina händer, såfort hon får möjligheten så ska hon hugga tag i ett finger och stoppa in det i munnen för att tugga grundligt på det. Konstigt nog vill hon bara ha mina fingrar, inte makens. Mina är kanske mer tuggvänliga....)
Vi beslöt oss för att hänga med sällskapet in på varuhuset, eftersom vi ändå inte skulle ha något själva så kunde vi följa med som smakråd och även bara strosa omkring och titta på alla märkvärdigheter. Det är rätt kul att göra så ibland när man inte måste ha något. Tjoddas fick åka i sin bärstol och talade högt om för alla hur roligt hon tyckte det var genom att pladdra och skratta och vifta allt vad hon förmådde.

Nu ligger hon och sover i sin säng, vår lilla stompalons-Tjoddasplutt, förhoppningsvis drömmer hon om nåt fint och kanske, med lite tur, så sitter hon och plirar med sina busiga ögon på mig imorgon vid klockan 6 igen....

Här kommer lite bilder och även en liten filmsnutt som är grym nostalgi för oss. Jag hittade filmklippet i makens kamera där det legat och mognat i snart ett år.


Patrick är smaskens!


Här, vill du smaka?


Inte? Nåväl, mer till mig....nom nom!


Finaste ögonen.


Den rätta definitionen av att "äta ute".


Haklappen är mycket roligare av än på.


Såhär kul är det minsann att sitta i bärstol.


Och min favoritbild för dagen, frisyren till trots, det finns ingen finare liten
Tjoddas, än vår lilla Tjoddas.


Någon som kommer ihåg att hon verkligen var såhär liten för bara ett år sedan, bara några dagar innan vi åkte in för operation i Lund.
"Nostaligfilmsnutt"






2011-04-07     Geehrte Frau Tjoddasmamma...

Precis så stod det i kuvertfönstret på ett brev jag fick idag. Ja, förutom att det stod mitt riktiga namn då. Det hade ju inte känts riktigt seriöst att boka hotell i mitt barns pseudonym... Men idag fick jag ett matrisprintat brev som gav mig nostalgikänslor när jag höll i det sladdriga pappret som hade räfflad kant av att ha blivit avrivet mot skrivarens kant likt ett gigantiskt kvitto från ICA. Tjoddasmorfar behagade ju fylla jämnt i år (liksom 28,7% av övriga familjen) Iallafall önskade han sig en rejäl familjesemester, detta lockar en hel del och jag ser verkligen fram emot att få åka iväg, förhoppningsvis har jag hunnit börja komma igång lite med träning och sånt igen så jag kan packa med mina löparpjux, tänk att få sträcka ut på en lång strandpromenad med barnvagnen framför sig och solen i nacken? Sen komma hem och slänga sig i duschen och få äta en välförtjänt frukost? (ja, man glömmer så lätt bort det där med dåligt flås och eftersvettningar men det låter bra just nu) igår satt jag som ett abstinenstörstande litet nikotinplåster i bilrutan och blängde med trånande ögon på alla idioter som var ute i spåret. Trodde ni inte om mig va?
Vi var ju en vända hos familjen J igår kväll för att avnjuta gott sällskap och god mat. Lika blåklädd som Tjoddas var, lika härligt gick Junarns kläder i rött.
Jag fick värsta grymma presenten av Pappa J, (förutom en högst uppskattad kasse med gamla Larsson tidningar och några fina smådukar.) Vi har en liten bok som heter "Det var det fräckaste" Boken handlar om en liten mullvad som får en bajsklick på huvudet och sen börjar en vild jakt på vem som "klämde't". Efter en rättmätig hämnd så tar historien slut.
Vad vi i Tjoddasfamiljen inte visste när vi fick boken, var att det finns en härlig "vanlig" man bara läser ur rätt och slätt och en FANTASTISK variant med dragflikar och poppup figurer. Drar man i flikarna så åker bajset fram och tillbaka, fram och tillbaka, när sidan vänds så poppar någon av karaktärerna upp och man vill bara vända på bladet för att se vad som finns på nästa sida.
Tack, tack för en lika härlig kväll som alltid!


Men nu till den stora, stora nyheten.
Det finns milstolpar här i världen som betyder lite mer än andra och även om filmen där Tjoddas säger "där" och "Tatt" är väldigt underhållande, så var det ju bara totala tillfälligheter och ingenting man ska lägga så jättestor vikt vid. Vi har ganska länge hört framviskade små ljud som mycket väl skulle kunna tolkas som "Tack", "dricka" och även "kisse" inte de mest jättevanliga orden att börja med kanske.. men det bevisar ju iallafall att vårt barn är artigt, att hon är djurvän och att hon förmodligen kommer kunna beställa in en öl eller nåt annat flytande när hon är tillräckligt gammal för att förtära sådant på krogen.....
Så igår hände det och vi tittade tveksamt på Tjoddas när hon uppvisade någonting som skulle kunna vara ett medvetet tecken, var det kanske bara en tillfällighet?
Men så kom det idag igen och tillråga på allt med "rätt" ljudeffekt till SAMTIDIGT som objektet var inom synhåll. Under dagen som gått har vi oroligt testat några gånger för att se om lyckobubblan möjligen kunde spricka av att det faktiskt bara var en tillfällighet....men som det är just nu, så verkar det faktiskt som om Tjoddas medvetet gör sitt första tecken. Inte helt otroligt nog, valde hon tecknet för katt, samtidigt som hon säger "kisse" hon älskar knäppkatten och även om känslorna kanske är något svalare från motparten så står knäppkatten faktiskt ut med en hel del och klättrar allt som oftast upp jämte Tjoddas i säng eller soffa. Idag lutade sig Tjoddas fram över sin stol i köket och tittade uppmuntrande på mitt glas, jag hade ett sugrör i mitt glas (Tjoddas dricker ju oftast i sugrör) så tittade hon från glaset, upp på mig och så tillbaka, sen viskade hon "dicka" två gånger...man vill ju så gärna tro att faktiskt har fastnat och att hon medvetet vet vad hon ber om. För säkerhets skull väntar jag på tecknet för dricka också och fortsätter traggla och traggla.

Men här kommer iallafall en filmsnutt där hon gör bebisversionen av kisse (det riktiga tecknet är att man stryker handryggen från fingrarna in mot handleden, samtidigt som man säger katt/kisse) Men för oss är det här klockrent ett tecken för katt. Sen att hon gör det någon gång för hunden också är helt ok. Vi har inte gjort "hund" lika många gånger och det är ett tecken som syns lite sämre eftersom det innebär att man klappar sig själv två gånger på höften, som när man kallar på en hund.
Nåja here goes: "kissekatt"


Två stolta föräldrar ska snart gå och lägga sig.






2011-04-04     Studiebesök

Idag gjorde Tjoddas sitt första studiebesök, som INTE handlade om någonting med sjukvård då, får jag kanske lägga till för säkerhets skull.
Vi steg upp för att äta frukost och sen bar det iväg på "fältresa" med svärfar som har besök av en återförsäljare. Vi, för jag får nog säga vi, nu.... vi håller på med får. (jag mest klappar eller äter dem ännu sålänge) Men svärisarna tänker ut och bygger inredning till bland annat fårstall. Eftersom får är söta och ulliga små varelser (iallafall innan de ligger på tallriken) så tyckte maken och jag att det inte vore så dumt om Tjoddas fick följa med och besöka den roliga delen av näringskedjan, den änden där de fortfarande är ulliga och mysiga.
Till Tjoddas stora lycka hade Tjoddaspappan även på sig sin jobbarjacka som har kragen fodrad med teddyludd och den finns lite fina ringar att fästa remmar i här och där. Hon var i extas över alla dessa små finurligheter man kunde pilla på. Fåren hade också sin tjusning och jag fastnade såklart på en gång vid tackorna med lamm.
Naturligtvis begåvades vi med ösregn under större delen av besöket men eftersom vi var ganska mycket inomhus spelade det egentligen ingen roll. Det tråkiga är ju när man lyckats bli lite blöt i början och så tränger det igenom kläderna mer och mer även efter man kommit in, så blir man sådär kallfuktig och efter någon dag börjar snoret att rinna.... hoppas jag klarar mig.

Idag vill jag lyfta fram någonting som först gjorde mig irriterad och därefter nyfiken. Jag har fått en kommentar av någon som bara kallar sig "Emma" rätt och slätt. Jag har ingen aning om vem denna Emma är, dels för att det skulle kunna vara en total främling och dels för att jag känner ungefär 10st som heter Emma men ingen jag har någon direkt daglig kontakt med...
Iallafall, jag har fått sk. "reklam" kommentarer innan av människor som vill locka läsare till sin blogg och därför kommenterar de helt orelaterat på någon annans blogg, denna kommentaren bestod istället bara av en youtube länk och för en gångs skull himlade jag inte med ögonen och tog bort den utan klickade på den istället.
Vill ni se en av de mest sötaste små flickor jag någonsin sett och hennes lilla storebrors hyllning så ska ni helt klart klicka här: " just the way you are" Jag vill tacka Emma för att hon lämnat denna länken via en kommentar för även om jag inte alls förväntar mig att livet kommer se såhär soligt och härligt ut alla dagar, så är det precis sånt här jag längtar mig blå efter med att Tjoddas ska bli lite större. Just nu njuter jag av nuet och allt bus och mys vi har, men såklart ser jag fram emot, i massor, saker vi kan och ska göra ihop sen också. När det blir lite mer på hennes villkor på ett annat sätt än idag.
Det enda negativa jag har att säga är att jag bara klarade av att se videon en enda gång, sen tog gravidhormonerna över och såfort jag hör låten nu bryter jag ihop vilket såklart resulterar i att jag inte ser ett jota.

Jag tänker inte bli så långrandig idag, nu kommer dagens enda gnäll men faktum är att jag inte kan sitta ner så länge i taget längre. Det är svårt att få ett bra flyt när man skriver eftersom jag får ta mig upp och gå omkring lite titt som tätt.

Därför kör vi lite bilder och filmer istället.


Ok, har man såhär coola strumpbyxor så MÅSTE man faktiskt visa upp dem
tycker jag.


Ute på vårpromenad, vi letar videkissar och Tjoddas har blivit beväpnad med
sekatören, som är ofarlig, i plast och dessutom låsbar. (Bara så alla är med på att vi faktiskt ÄR
ganska ansvarsfulla föräldrar...vi ber er därför ignorera brytkniven till höger i bild....den var också låst.)


Dagens studiebesök uppskattades av lilla Tjoddas som verkar tycka att får är ganska lattjo.


Ville man klättra över grinden och ta med den hem i handväskan eller?


Vi gjorde även en snabbvisit in i den delen av näringskedjan där det ulliga gulliga liksom försvinner av sig själv.



Vi försökte läsa lite i Tjoddas fina bok om ord idag. Superpedagogiskt tänkte jag lyckligt.



Vi blev snabbt oense om HUR man bäst gör för att läsa en bok.....
(och förresten....varför kunde inte ordet varit "fiskar"? hur fasen tecknar man ordet akvarium?)



Tillslut låtsades bara Tjoddas läsa för att gör mig till viljes, men som ni ser på minen
så jäklas hon bara. Tyvärr är hon så söt så hon kommer undan med allt.

Två filmer....

Fröken "Schumacher" visar sina rallytalanger, det är kul att hon börjar apa efter när man gör saker. Som att tuta tillexempel.. "Rallybruden"

Återigen kommer ett klipp som visar vilken fartdåre vårt barn förmodligen kommer bli, en liten "thrillseeker" helt enkelt. Vilt påhejad av sina föräldrar...såklart.






2011-04-01     Hab x3

Min dag började med ett återbesök hos MVC för att ta om blodprov....lillastora jag tänkte ju inte på att man inte får äta precis innan de här testen görs, när man kollar blodsockret. Så dumma jag klämde såklart i mig två smörgåsar med sött pålägg ungefär 15-20 minuter innan testet gjordes. Idag var det betydligt bättre iallafall och jag slipper göra ett äckligt glukosbelastningstest till som jag annars hade åkt på. Det var ju himla osmart gjort. Iallafall, slutet gott allting gott. (och nej, jag har inte sött pålägg varenda dag, egentligen bara på helgen men jag bytte dag, för att jag kan.) Jag fick med min journal hem och nu ligger den nertryckt i min halvpackade väska (Jo mamma, jag KAN vika rakt men jag orkade inte).
Det är nu ungefär 4 veckor kvar till beräknat datum och för min del gör det ingenting alls om det blir lite tidigare än beräknat. Det behöver ju inte hända innan torsdag såklart för då är vi bortbjudna och jag tror vi blev lovade hemgjord glass. Jag har blivit så sjukt mycket mer gottegris nu på sista tiden än vad jag brukar vara. Inte bra, inte bra alls. Det jobbiga är ju främst att "vänja sig av" med det söta sen. Vi pratade lite om kosthållning också idag på MVC och jag talade om för henne att det svåra är egentligen inte att hålla sig till bra mat för min del, vad jag faller på är att, jag tycker det är så jobbigt när man säger "nej tack" till kaka eller godis och sen måste svara på massor av frågor varför man inte vill ha. Att man inte riktigt vet vad som händer med ens psyke och personlighet om man lyckas gå ner i vikt och att det oftast känns som om omgivningen ändå tror att man ska misslyckas. Jag får helt enkelt skärpa till mig och försöka stå på mig.
Vi håller alla kameror och telefoner fulladdade hela tiden nu för säkerhets skull. Min hallon-kur har äntligen kunnat starta nu eftersom jag gått över vecka 35. Tur det är så gott med hallonbladste och vilka supergoda smoothies man kan göra på frusna hallon!!! Släng i lite banan och någon kiwi, häll på en skvätt juice och några skedar kesella så är det värsta lyxdrickan!!!
Men nog om mig. Nu blir det om Tjoddas istället. (Som förövrigt också tycker att hemgjorda smoothies på banan, kiwi och hallon är smaskens, då slopar man allt flytande för att få till lite mer krämig konsistens.)


Idag träffade vi habiliteringen för tredje gången denna veckan. Eller, jag träffade dem för andra gången men Tjoddas och Tjoddaspappan träffade dem för tredje gången. Lilla fröken kan seriöst charma precis vem som helst om hon bara är på det humöret. Idag var nog första gången i hela hennes lilla liv som hon inte härmade en saltstod med munnen öppen på hab besöket.
Efter några minuters blyghet så flirtade hon vilt med alla och lekte med saker som låg inom räckhåll.
Logopeden blev grundligt beundrad när hon tecknade olika saker åt Tjoddas och det kom tillochmed ett litet smajl mot sjukgymnasten som lekte "tittut" med henne.
Den största överraskningen var nog ändå att hon lät den främmande läkaren sitta så nära och ta på henne under undersökningen. (ok, så det där lät fel... men hon lyssnade på hjärtat och kollade höfter bland annat...det innebär ju onekligen lite närkontakt)
Såfort undersökningen var över började Tjoddas blurra och pladdra, hon slutade inte förrän vi gick därifrån. Två stolta föräldrar med världens mest underbara unge gick glada i hågen ifrån besöket med ord som "söt" och "exemplarisk" i handbagaget.
Fyfasen vad sånt gör gott, vi mös och solade oss i vårt barns glans hela eftermiddagen, för att minifira så besökte vi ett café och firade loss på varsin kaffe med tillbehör.

Lillstumpan somnade efter viss tvekan ikväll och när hon tillslut gjorde så, då blev det i min famn. Sådana stunder lever man för. Den totala tilliten de små liven visar genom att kunna slappna av på det sättet när man håller i dem.

Imorgon väntar säkert nya äventyr!

Lite bilder och filmklipp.


Mamma fick en latte och allt jag fick var en plastsked att gnaga på.


Men med en sked i högsta hugg når jag längre än någon kan tänka sig....pet på dig mamma!


Och så skrattar jag lite sött, för då kommer jag undan med allt.


Pappa, vill du byta? Min majskrok mot din megastora kanelbulle? kom igen...Schyssta....


Och en liten film som visar vad lilla fröken minsann har lärt sig över natten. "pallklängaren" tyvärr laggar ljudet, vet inte varför det gör såhär ibland. Har tre videoklipp men detta är det längsta och naturligtvis också det enda som ljudet laggar på. Nåja....







RSS 2.0