Bummer

Vilket fantastiskt vårväder det blev igår igen, glada i hågen bestämde vi oss för att ignorera de sista våderna som skriker om att få bli uppsatta i barnens rum och istället försöka hitta på något vettigt att göra ute.
Sagt och gjort. På med kläder och ut genom dörren....
Som många kanske vet har det varit många turer till veterinären på sista tiden med Doris, först för hennes operation, sen för att hon inte tålde det smärtstillande (vilket visade sig genom diarré och tillfällig inkontinens...) och tillsist nu så visade det sig att hon inte tålde tråden de använt för att sy ihop såret, vilket gav henne en otrevlig hudinfektion = antibiotika..... (tillslut bad faktiskt veterinären oss om ursäkt för att allt som kunnat gått fel, hade gått fel) Det är ju inte direkt gratis att besöka veterinären heller, så; när knäppkatten kom linkandes runt husknuten idag med en tass som var groteskt stor, kändes det lite som om cirkeln var sluten... Det är så skönt att vi har världens coolaste katt, ok så hon protesterade lite frågande när vi satte henne i bur och körde iväg.
Väl på djursjukhuset hoppade hon bara upp i knäet på oss och tiggde om att bli kliad på magen (hon är lite knepig). När veterinären äntligen dök upp försökte knäppkatten febrilt komma upp i knäet på henne också.

En liten sövande spruta senare så var tassen rakad och två sticksår visade sig. Slutdomen blev iallafall att hon antingen fightat's med en huggorm eller möjligen med några yrvakna getingar.
Det utlåtandet kostade 1600kr.... En dyr dag i "trädgården".
Väl hemma igen fick Tjoddas följa med sin pappa ut på uppdrag i trädgården och jag skulle få lägga mig att vila en stund... En stund skulle egentligen innebära 30 minuter ungefär...
Fyra timmar senare vaknade jag, alldeles svettig med tungan klistrad i gommen och kände mig allmänt bakis.
Men jag hann iallafall med att måla om en piedestal.
Vi invigde grillen och la på exotiska saker som vildsvinsytterfilé och ryggbiff från highlandcattle..... Inte fel alls.

Ok, och så ett nytt bottenmärke när det gäller saker man inte vill vakna av.
Klockan halv tre på natten skulle jag föredra att INTE bli väckt av när min katt fightas mot en RÄV utanför fönstret tillexempel…. Anledningen till att jag misstänker just en räv är för att det hördes bara en fräsande katt, det var inget ”tumlande” som det gärna är när två katter bråkar och när jag kom ut på trappen, beväpnad med en ficklampa, så lyste jag rätt in i ett par knallgröna ögon som satt aningens för högt upp och för brett isär för att kunna gå som katt.
Om inte hararna i området börjat käka konstiga hallucinogena små svampar och lever på en kick-as powertrip, så skulle jag nog sätta mina pengar på en räv. Domesticerade djur har helt enkelt inte den färgen på återspeglingen i ögonen när man lyser in i dem.
Ikväll är bilen parkerad med lyktorna mot dungen där ögonen sågs igår och om historien upprepar sig (vilket förvisso är föga troligt) så tänker jag först blända den j*veln med hjälp av bilen och sen tänker jag minsann fixa en riktigt fin pälskrage till nästa vinter för man MUCKAR INTE MED MINA DJUR! Så det så. Speciellt inte på trappan utanför vår dörr. Det är ju bara oförskämt.
Lyckligtvis klättrade katten ner från nåt av träden själv och kom in med endast stoltheten lite tilltuffsad. Nåja, hon släppte en tuss päls på golvet också men utöver det verkar hon inte skadad. Vi har grundligt känt och klämt på henne till hennes stora förtret och det enda hon egentligen ville, var att få lägga sig i sitt favorithörn av soffan.

Idag blev det en massa äventyr och Tjoddas började som vanligt dagen med att vara sådär äckligt, kvittrande morgonpigg. Samtidigt som man myser ända in i själen, för det är underbart med alla små ljud och när man vänder sig om, så hänger det någon och stirrar nyfiket på en över kanten av sängen. Så kan man ändå inte hjälpa att man mår lite illa av hur någon kan vara så glad vid den tiden på "dagen".
Älskade Tjoddaspappan rullade ur sängen och tog med det lilla morgonmonstret till vardagsrummet för en liten dos av teckenfilm. Jag försökte somna om en stund och vaknade lagom till när man skulle lära sig att räkna till fyra. Då är filmen nästan slut och det är dags att börja förbereda en seriös uppstigning.
Så, anklarna i kors för att kunna ta spjärn och motverka det lösa och onda i bäckenet när man rör sig, två snabba hasningar för att komma närmare sängkanten och sen sakta....ruuuullar man över kanten på sängen för att kunna ta sig till sittande läge. Eller ja, rullar och rullar...man låter tyngdlagen verka av egen kraft när man liksom mer...tippar över kanten på nåt sätt.
Jag gör just nu om dagarna en mental lista över saker jag längtar efter att kunna göra igen när Nisse-Lisa är ute.
Nå fram till vattenkranen i köket, står ganska högt upp på min önskelista....

Iallafall, idag var det markis-beskådardag. Innan vi skulle åka och titta på markiser, så fick jag den ytterst briljanta idén om att NU, nu var minsann det rätta tillfället att försöka klippa Tjoddas lite så att hon kanske kunde se någonting av vår lilla roadtrip. Sagt och gjort.
Några minuter senare, hade jag äntligen lyckats ta mig ner på kökspallen och hägrade över mitt barn med sax, borste och spraybalsam i högsta hugg.
Tjoddas slutade leka för ett ögonblick och kisade tveksamt upp på mig....
Jag mutade henne med spraybalsamflaskan och skred till verket. Snipp,snipp....men vaf*n....sitt still då.... snipp, snipp....men...AARRRHHHGGG.....allt annat kan omöjligen vara så mycket mer intressant att vända sig om efter, speciellt PRECIS när jag ska klippa.
Jag släppte ner hårtussen jag höll i handen för att granska mitt verk. Jorå... det såg verkligen förjäkligt ut, det hade faktiskt inte kunnat bli mycket värre, snett och vint och uppklippt på nåt märkligt sätt.
Irriterat struntade jag i alla riktlinjer om att man ska kamma luggen och hålla mellan två fingrar. Jag tryckte bestämt ner håret med handflatan och klippte luggen i en käck 70-tals inspirerad look. Ni vet, sådär som man svor på att man aldrig skulle göra med sina egna barn, för att fotona i albumet, de där jämte alla tusentals omotiverade nakenbiler ens föräldrar tog, fortfarande får en att rysa och skämmas lite när man snabbt bläddrar förbi.
Så nu...nu finns det tyvärr bilder som även kommer ärra stackars Tjoddas lilla oskyldiga själ för resten av livet.... åh andra sidan har jag nu en hel uppsjö med student/examensbilder att välja mellan till när hon slutar skolan...

Vi fick främmat idag och efter en lång stund ute i friska luften (där vi satt och latade oss i utemöblerna) så bröt vi upp för att masa oss ner till "byn".
Vi hade planerat att käka lite god thaimat innan vårt besök skulle in och handla på det jättestora varuhuset.
Wokade grönsaker är mumma, tyckte Tjoddas och satte i sig massor med broccoli, minimajs, kyckling och ris. Tillochmed lite räkchips slank ner.
(Hon är väldigt fokuserad just nu på mina händer, såfort hon får möjligheten så ska hon hugga tag i ett finger och stoppa in det i munnen för att tugga grundligt på det. Konstigt nog vill hon bara ha mina fingrar, inte makens. Mina är kanske mer tuggvänliga....)
Vi beslöt oss för att hänga med sällskapet in på varuhuset, eftersom vi ändå inte skulle ha något själva så kunde vi följa med som smakråd och även bara strosa omkring och titta på alla märkvärdigheter. Det är rätt kul att göra så ibland när man inte måste ha något. Tjoddas fick åka i sin bärstol och talade högt om för alla hur roligt hon tyckte det var genom att pladdra och skratta och vifta allt vad hon förmådde.

Nu ligger hon och sover i sin säng, vår lilla stompalons-Tjoddasplutt, förhoppningsvis drömmer hon om nåt fint och kanske, med lite tur, så sitter hon och plirar med sina busiga ögon på mig imorgon vid klockan 6 igen....

Här kommer lite bilder och även en liten filmsnutt som är grym nostalgi för oss. Jag hittade filmklippet i makens kamera där det legat och mognat i snart ett år.


Patrick är smaskens!


Här, vill du smaka?


Inte? Nåväl, mer till mig....nom nom!


Finaste ögonen.


Den rätta definitionen av att "äta ute".


Haklappen är mycket roligare av än på.


Såhär kul är det minsann att sitta i bärstol.


Och min favoritbild för dagen, frisyren till trots, det finns ingen finare liten
Tjoddas, än vår lilla Tjoddas.


Någon som kommer ihåg att hon verkligen var såhär liten för bara ett år sedan, bara några dagar innan vi åkte in för operation i Lund.
"Nostaligfilmsnutt"






Kommentarer
Postat av: Mamma J

Jag tycker Tjoddas blev jättefin i sin nya frisyr! (men det var hon innan också)

kram på er!

2011-04-12 @ 19:30:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0