Geehrte Frau Tjoddasmamma...

Precis så stod det i kuvertfönstret på ett brev jag fick idag. Ja, förutom att det stod mitt riktiga namn då. Det hade ju inte känts riktigt seriöst att boka hotell i mitt barns pseudonym... Men idag fick jag ett matrisprintat brev som gav mig nostalgikänslor när jag höll i det sladdriga pappret som hade räfflad kant av att ha blivit avrivet mot skrivarens kant likt ett gigantiskt kvitto från ICA. Tjoddasmorfar behagade ju fylla jämnt i år (liksom 28,7% av övriga familjen) Iallafall önskade han sig en rejäl familjesemester, detta lockar en hel del och jag ser verkligen fram emot att få åka iväg, förhoppningsvis har jag hunnit börja komma igång lite med träning och sånt igen så jag kan packa med mina löparpjux, tänk att få sträcka ut på en lång strandpromenad med barnvagnen framför sig och solen i nacken? Sen komma hem och slänga sig i duschen och få äta en välförtjänt frukost? (ja, man glömmer så lätt bort det där med dåligt flås och eftersvettningar men det låter bra just nu) igår satt jag som ett abstinenstörstande litet nikotinplåster i bilrutan och blängde med trånande ögon på alla idioter som var ute i spåret. Trodde ni inte om mig va?
Vi var ju en vända hos familjen J igår kväll för att avnjuta gott sällskap och god mat. Lika blåklädd som Tjoddas var, lika härligt gick Junarns kläder i rött.
Jag fick värsta grymma presenten av Pappa J, (förutom en högst uppskattad kasse med gamla Larsson tidningar och några fina smådukar.) Vi har en liten bok som heter "Det var det fräckaste" Boken handlar om en liten mullvad som får en bajsklick på huvudet och sen börjar en vild jakt på vem som "klämde't". Efter en rättmätig hämnd så tar historien slut.
Vad vi i Tjoddasfamiljen inte visste när vi fick boken, var att det finns en härlig "vanlig" man bara läser ur rätt och slätt och en FANTASTISK variant med dragflikar och poppup figurer. Drar man i flikarna så åker bajset fram och tillbaka, fram och tillbaka, när sidan vänds så poppar någon av karaktärerna upp och man vill bara vända på bladet för att se vad som finns på nästa sida.
Tack, tack för en lika härlig kväll som alltid!


Men nu till den stora, stora nyheten.
Det finns milstolpar här i världen som betyder lite mer än andra och även om filmen där Tjoddas säger "där" och "Tatt" är väldigt underhållande, så var det ju bara totala tillfälligheter och ingenting man ska lägga så jättestor vikt vid. Vi har ganska länge hört framviskade små ljud som mycket väl skulle kunna tolkas som "Tack", "dricka" och även "kisse" inte de mest jättevanliga orden att börja med kanske.. men det bevisar ju iallafall att vårt barn är artigt, att hon är djurvän och att hon förmodligen kommer kunna beställa in en öl eller nåt annat flytande när hon är tillräckligt gammal för att förtära sådant på krogen.....
Så igår hände det och vi tittade tveksamt på Tjoddas när hon uppvisade någonting som skulle kunna vara ett medvetet tecken, var det kanske bara en tillfällighet?
Men så kom det idag igen och tillråga på allt med "rätt" ljudeffekt till SAMTIDIGT som objektet var inom synhåll. Under dagen som gått har vi oroligt testat några gånger för att se om lyckobubblan möjligen kunde spricka av att det faktiskt bara var en tillfällighet....men som det är just nu, så verkar det faktiskt som om Tjoddas medvetet gör sitt första tecken. Inte helt otroligt nog, valde hon tecknet för katt, samtidigt som hon säger "kisse" hon älskar knäppkatten och även om känslorna kanske är något svalare från motparten så står knäppkatten faktiskt ut med en hel del och klättrar allt som oftast upp jämte Tjoddas i säng eller soffa. Idag lutade sig Tjoddas fram över sin stol i köket och tittade uppmuntrande på mitt glas, jag hade ett sugrör i mitt glas (Tjoddas dricker ju oftast i sugrör) så tittade hon från glaset, upp på mig och så tillbaka, sen viskade hon "dicka" två gånger...man vill ju så gärna tro att faktiskt har fastnat och att hon medvetet vet vad hon ber om. För säkerhets skull väntar jag på tecknet för dricka också och fortsätter traggla och traggla.

Men här kommer iallafall en filmsnutt där hon gör bebisversionen av kisse (det riktiga tecknet är att man stryker handryggen från fingrarna in mot handleden, samtidigt som man säger katt/kisse) Men för oss är det här klockrent ett tecken för katt. Sen att hon gör det någon gång för hunden också är helt ok. Vi har inte gjort "hund" lika många gånger och det är ett tecken som syns lite sämre eftersom det innebär att man klappar sig själv två gånger på höften, som när man kallar på en hund.
Nåja here goes: "kissekatt"


Två stolta föräldrar ska snart gå och lägga sig.






Kommentarer
Postat av: Maxelina

Vad härligt att läsa! Go Tjoddas! =) Antar att det är rätt skönt att få lite bekräftelse på att allt tragglande gör nytta. I vår flyttar vi ner till Skåne och kommer lite närmare på ert håll. Vi kanske hade kunnat ses då!? Det hade varit så skoja att träffa er lilla prinsessa nu när vi har följt henne här på bloggen, och er också förstås! ;-)

//Evelina

2011-04-08 @ 07:27:50
Postat av: Tjoddasmamma

Jahadu Maxelina, det är bara att trilla inom när det passar. Jag har försökt mejla men ibland verkar det som om inte mina mejl kommer fram som de ska.

2011-04-08 @ 11:51:46
Postat av: Maxelina

Nej, jag har inte fått något mail.... Tänkte om det fastnat bland skräpposten men hittade inget där heller. Jo, vi kommer kanske in om det passar, blir nog någon runda upp på ert håll för lite inhandling när vi fått huset =)

2011-04-08 @ 14:12:15
Postat av: Eivor

Åååååh! Underbart att se! Väntar ihjäl mig på den dagen...

2011-04-10 @ 22:41:52
Postat av: Logoped-Anna

Häftigt och superkul! Vilken lycka att få finnas med på ett litet hörn och ta del av Tjoddas utveckling!

2011-04-11 @ 07:41:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0