Mer sol åt folket

Förbluffade stirrade vi på varandra ett kort ögonblick innan jag fann mig och slet ploppen ur näven på Tjoddas, slängde mig ner och tryckte fast den i botten på badbaljan igen.... min lilla klåddiga unge hade lyckats, trots alla leksaker som låg och flöt i vägen, hitta den, i det närmaste, osynliga gummiproppen som ser till att iallafall baljan håller vattnet på rätt sida om kanten. (Tjoddas däremot delar INTE samma uppfattning om exakt var vattnet bör vara i förhållande till baljan, det får gärna hamna utanför, speciellt eftersom mamma ändå fyller på efter en stund)
Under resten av kvällen kom det isande vrål såfort någon försökte gå förbi baljan för att hämta nåt i köket. Man glömmer så lätt bort att torka upp iskallt badvatten från köksgolvet.......

Påskhelgen fortsatte att firas med mer godis och mat, jag tror jag äter mer runt påsk än runt jul faktiskt. Iallafall godis. Stackars min kropp, vilken chock den kommer få när godisförbudet träder in i Maj någon gång (självklar pik till Nisse-Lisa som verkar totalstrunta i att det faktiskt finns ett mycket roligare liv här utanför)
Enligt tradition åkte vi hem till mina föräldrar för en påskgrillning och det resulterade, enligt tradition, till en mättnadskänsla bestående av, illamående, ryggont och tunnelseende med suset av hjärtslagen i öronen.
Men det är helt klart värt det. Vädret var strålande och det är riktigt behagligt att kunna sitta ute.

Igår tog vi en liten utflykt till påskliljornas hemliga rike (inte så jättehemligt, googla på påskliljor, så hittar ni rätt snabbt var vi var) Vädret var härligt, området lyste som solen själv och vi sänkte nog medelåldern med ungefär 40 år skulle jag tro....
Man fick betala inträde till en dam i en liten provisorisk stuga utmed stigen och så blev man uppmanad att följa markeringarna för att hitta rätt (den fackliga termen var: "de vita pinnarna") Det var verkligen en annorlunda upplevelse, jag som är påskliljetokig tyckte det var fantastiskt vackert och vi beslöt oss ganska snart (jag bestämde) att det kanske inte vore någon dum idé att göra det till vår egen tradition, åka dit med barnen så länge någon fortfarande sköter alla liljor och ser till att allmänheten kan komma dit.
Tjoddas satt och hoade, pladdrade och tjoade i sin bärstol. Detta var liksom livet. Hon satt och hoppade och flaxade som en liten toking under hela rundan, efter en stund kom vi ikapp den "guidade" turen, ägaren (som var i samma ålder som 99% av gästerna) stod med mikrofon och talade till besökarna. Han berättade att, han minsann planterat alla lökar själv. Bara i år har de planterat 32 000 nya lökar.
Ett imponerat sus drog fram i publiken, tills han avslöjade att han gjorde så här... (för, eller hur ser ni också en stackars gammal farbror krypa omkring på knä i skogen med en säck lökar och en liten planteringsspade?...det gjorde garanterat alla vi som var där iallafall)
Nä,nä, han körde en "svärfar" dvs. det som kan göras med en grävmaskin, ska göras med en grävmaskin. Han kastade ut lökarna direkt på backen och sen körde han dit sin grävmaskin med jord i skopan som han helt enkelt slängde ovanpå lökarna....klart.
Lite fusk kan jag tycka (som inte har någon egen grävmaskin men hemskt gärna skulle vilja få lika fina påskliljeplanteringar som denna farbrorn hade) men riktigt smidigt minsann.
Under hela talet hade jag fått sticka till Tjoddas majskrokar för att få henne lite tyst och lugn.
Hennes högljudda tjoande och skrattande drog nämligen ganska mycket uppmärksamhet från det egentligen målet. Alla pensionärsdamer satt och stirrade med milda, lite vattniga, Cockerspanielögon och väntade på att få kasta sig över henne så fort det var dags att dra vidare. Diskret började vi maka oss förbi gruppen, innan talet var över, och gick vidare på stigen ner mot caféet där de sålde våfflor.
Våfflor är gott, tyckte Tjoddas och moffade i sig det hon kom åt, ivrigt viftande "dricka" med lite jämna mellanrum.
Efter fikat och några foton tagna bland påskliljorna, styrde vi kosan mot parkeringen igen och en mätt, liten, lycklig Tjoddas somnade bums i sin bilstol.
Förmodligen drömde hon om påskliljor, våfflor och snälla tanter hela vägen hem.

På kvällen, när pappa passade på att åka iväg på föreläsning om föräldrapenning och vårdbidrag, passade vi som sagt var på att tappa upp ett bad.
Jag är fortfarande en stor fan av IKEAS antihalkmatta som man ska ha just under, mattor.
Ok, så den kanske inte ligger helt still under ett vildsint barn som förtvivlat försöker kana på rumpan i badkaret men den är helt klart bättre än inget och eftersom jag är smålänning så tycker jag att priset var väldans överkomligt OCH man kan alltid använda den till annat sen när hon blir större. (Jag är inte snål, jag är sparsam)
Plaska i vatten måste vara alla barns favoritsyssla. Iallafall upp till en viss ålder. Släng i några plastankor och lite badskum så är lyckan total. Vi blåste lite såpbubblor också, bara för att öka på idyllkänslan... och bubblor var lajbans tyckte Tjoddas som jagade dem outtröttligt runt hela baljan. (Så egentligen var det ganska mycket mitt fel också att det hamnade vatten precis överallt.) Det roligaste var när bubblorna pangade på näsan och bara försvann. Badskummet var tydligen ganska gott att äta också för efter en liten stunds tvekan så hade mitt barn plötsligt ett skumskägg värdig en förstaklassens jultomte.
Det var en nöjd liten skrynklig russin-Tjoddas som kom upp ur badet, blev nerkladdad med Miniderm och fick en pyjamas på sig. Efter en stunds mys i soffan kom maken hem och hon fick lite kvällsmat innan hon blev stoppad i säng. Vi hann inte säga "flaska" innan det var tyst och hon sussade gott.

Idag skiner återigen solen och jag känner lite ångest över att jag sitter inne framför datorn. Så, ut med mig.





Jag fick dela med mig av min schyssta solhatt, Tjoddas verkade trivas i den iallafall.


Tjoddas passade på att mysa med sin pappa i mormor och morfars hammock.
Ja, det är en fot hon har och kliar sig i huvudet med......


En livestudie över hur pensionärer helst leker med sina barnbarn....
Tången kan även användas för att nypa olydiga
mormödrar i låren om de inte hinner undan i tid.


Förbereder och justerar alla spännen och knäppen.
Tjoddas testkör sin nya Pippi-tröja som mormor har gjort.


Så följer vi de vita pinnarna in i påskliljornas magiska värld....


Med en gratis broschyr är det lätt att försöka identifiera exakt vad det är man
står och tittar på. Tjoddas ser imponerad ut över hur mycket pappa kan om påskliljorna.
(Klart, hon ser ju inte att han läser innantill....)


Du där, det är hit man ska åka för att spana liljor och hör sen!


Jupp, vi sänkte medelåldern betydligt. Helt ärligt var vi de enda under 55 som
var på plats. (förutom ägarens dotter på runt 50år som sålde våfflor)


Men vaaaarfööööör ställer mamma och pappa alltid allting så långt bort?


Mmmmmmm.....våfflor......


Liten Tjoddas bland alla påskliljor.


Och en till, med nappen inne. Tjoddas började bli lite trött nu...


På kvällen tog vi ett skumbad, ja, det är ett linfrö som sitter i pannan....därav badet.
Skummet ger en bra censureringseffekt så jag hoppas ingen tar illa vid sig av att det är en smula mer
näck än vad jag vanligen lägger ut. Och är det någon som stör sig på det (typ du som hade så mycket åsikter sist) så tycker jag att du ska skriva ett brev och sicka det till SMHI. De är ganska vana vid att få en massa skit via post.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0