Påskakycklingar och bananer

Igår var en lite speciell dag, (också ett grattis till Tjoddasmormor som fyllde år igår) för igår var Tjoddaspappans och Tjoddasmammans årsdag. Vi blev tillsammans för x antal år sedan just igår. (Vilket innebar att jag smet från min mammas födelsedagskalas en gång för att träffa Tjoddaspappan och tur var väl det, annars hade det ju inte blivit någon Tjoddas kanske....fast hon blev ju till lite senare, inte mycket, men lite..)
Så igår tittade maken på mig med en blick någonstans mellan förväntan och skräck när han talade om för mig på det bestämdaste att, efter frukost minsann, då skulle vi ut och åka en liten runda.... jag höjde coolt mitt ena ögonbryn där jag satt och läppjade på mitt morgon te. Helt oberörd såklart.... (inombords står en liten flicka på ungefär 4½ år som hoppar upp och ner och skriker: Oh vad, vart ska vi, vad ska vi göra, vad händer nu, varför då????? Jag vill veeeeeetaaaaaa) Men det är liksom inte hippt att bete sig så när man närmar sig 30, då ska man vara lite mer lay back.
Sagt och gjort, efter frukost klädde vi på oss och körde en vända.
Min älskade make hade tänkt ta en omväg för att villa bort mig, det slutade med att vi stod framför ett tillfälligt rödljus, vid en vägreparation, mitt ute i skogen inte mindre än 15 minuter...... taskig tajming.
Men vädret var fint, Tjoddas sov där bak, radion hade....ganska ok musik, så... det kunde varit värre.
Efter en lång stunds körande (då vi tillslut trotsat vägspärren, mött lotsbilen, fått köra över på den nybelagda delen av vägen för att hålla undan för kommande trafik OCH blivit skakade på huvudet åt utav en mycket präktig passagerare i sina styva och mycket pondusfyllda övre tonår, så kom vi oss iväg igen och tillslut hamnade vi på en gård. Jag kände igen gården eftersom vi kör förbi där ibland och redan när vi svängde in på gårdsplanen fattade jag seriösa misstankar om varför vi befann oss just där.

jo,jo...

Min luriga man plockade nu fram en stor kartong ur bagaget, omsorgsfullt tejpade han ihop den och på uppmuntran av den gamla tanten som bodde på gården, såg han till att det fanns lufthål i den också.
Damen gick in i en byggnad och försvann i mörkret. Lukten som strömmade ut ur den öppna dörren kunde inte på nåt sätt ljuga om vad som befann sig där inne och det var minsann ingen tårtfabrik, det kan jag lova.
Efter någon minut kom hon ut igen och fem kycklingar hängde vid fötterna som stora, fjädriga klasar, runt benen på henne.
Hennes bästa råd var att "man får hålla lite mer koll på di bruna, di är lite dummare än di vite"....sen släppte hon iväg oss med en låda som nu kacklade och skrockade....

Det enda jag fick ur mig på hela vägen hem (maken satt och mös i förarsätet) var: "Men shit va spännande" Jag var liksom lite chockad. Förra året fick jag ett träd i present. Detta året fick jag höns....älskling, det blir svårt att toppa detta nu.
Samtidigt som jag var jätteglad, var jag såklart lite orolig för mina nya vänner.... det fanns lite ont om plats för dem att bo på... såklart hade maken redan fixat detta också och världens sötaste lilla hönshus stod och väntade på svärfars mikroskopiska släpkärra när vi kom hem. Tack till bekantingen som har skänkt sitt hönshus!

Så nu sitter de där inne och skrockar, de håller fortfarande på att acklimatisera sig och är definitivt inte vana vid varesig människor, andra djur eller att ha en öppen dörr till "utelivet" misstänksamt har de pillat i sig potatisskal idag och jag, jag har minsann handlat mina första lantbruksprodukter idag. Nu är vi snart en riktig gård.


Imorgon, långfredag, kommer familjen J hit (det lär inte bli någon bebis än på ett tag, verkar vara en dryg och bekväm liten typ där inne....) så vi, liksom resten av Sverige, passade på att handla idag.
Det finns ingen skönare unge än Tjoddas. Ibland har ju en del affärer en sk. "bananspann" alltså, de bjuder barnen på bananer och ibland även äpplen etc.
Det märks ibland mer, ibland mindre, att det är en ingenjör, en väldigt påläst och skolad make jag har valt att slå mina påsar ihop med. Ibland blir jag imponerad av hans påhittighet och ibland skäms jag och går. Idag får jag nog säga att jag mest var imponerad.... se filmsnutten längst ner sen, så fattar ni varför.
Inte så många bilder idag. Eftersom vi inte var hemma (och Tjoddas sov middag otroligt länge) så tog vi inget Blåkullakort idag....den som väntar på nåt gott. Jag utlovar istället någon slags kompensation på påskafton eftersom det inte blev någon liten kärring idag. (Om inte förra blogginläggets bild kan klassas som ett påskägg då pga. alla fina färger?)

Nu avrundar jag med lite bilder och det där sköna filmklippet.




Det jättestora hönshuset på den jättestora släpkärran.....


Hönor på plats (nåja, kycklingar, de ÄR trots allt bara 10 veckor och börjar inte
värpa än på ca 10 veckor till)


I detta lilla filmklippet ska vi besöka en affär med självscanning. När man inte använder
scanningpistolen finns det andra, helt oanade användningsområden för själva hållaren som sitter
på kundvagnen. Maken listade ut vad det sekondära användningområdet såklart var, speciellt med kids i vagnen.
Jag är så glad att Tjoddas just idag även fick på sig sin nya mössa, eftersom den följer temat lite menar jag.
För att se filmen, klicka här: "fruktstund"


Trevlig helg allesammans.








Kommentarer
Postat av: Eivor

GLAD PÅSK! till hönsmamman och hennes familj:) Jag har hört talas om bobyggarinstinkten i slutskedet av graviditeten, men att den skulle yttra sig på detta sätt hos män - det var nytt! Har ni ett till sånt gulligt hönshus kommer jag o hämta idag, om jag så ska komma cyklandes. Gulligare har jag inte sett!!

2011-04-22 @ 08:43:23
URL: http://ellja.blogspot.com/
Postat av: Mamma och pappa J

Jaha då väntar vi bara på bilderna av den mötande sura trafiken, fanns säkert många "vän av ordning" i den:-)! Ser fram emot ikväll!

2011-04-22 @ 12:00:32
URL: http://Monkipupp@hotmail.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0