Unser in die Luft

Våren verkar minsann ha bestämt sig för att försöka sig på en rejäl omgång.  Vägbulorna som kommit med tjällossningen är en riktig utmaning, även för den härdade. Här är rejäla pucklar och bulor den sista biten innan man svänger av mot vårt hus.
Jag ska bara varna för att jag har extremt svårt för att vara sammanhängande, alls, just nu... det är som om hjärnan inte riktigt orkar koordinera ihop tankarna tillräckligt länge för att man ska klara av att föra ett normalt samtal. Ännu värre är det att skriva eftersom det tar synapserna någon extra liten mikrosekund att koppla ihop sig med nervbanorna ner till fingrarna.... det blir inte bättre av att ögonen liksom...laggar... Men jag ska göra ett försök.

Lilla Tjoddas verkar ha bättrat sig rejält från sin lilla kräksjuka och vi verkar inte ha blivit drabbade av den, däremot så har hon bytt lite personlighet igen. Hon brukar vara en nöjd och glad liten tjej in i det sista på kvällen men nu verkar det som om hon går från 100% till att bara totalt lacka ur och bli superövertrött på en endaste gång. Hon kan sitta och pladdra ena sekunden och sen börjar hon storgråta av trötthet. Det är väl luften kan tänkas. Vi är ju ute massor mer nu när vädret är lite roligare (läses: mannen är ute mer med Tjoddas medan jag ligger i koma och sover på soffan på eftermiddagarna)
Vi tror definitivt det har tillkommit ett tecken, inte helt överraskande, för er som är närmare bekant med Tjoddas, så är det ordet "dricka" vi anar oss till.
När hon vinkar hej/hejdå med lite "Silvia"-stuk, så görs det med hela handen. När det är "dricka" hon är ute efter, så viks tummen in i handflatan (som om man håller i något...förslagsvis ett glas) och så följer en Silvia-liknande vinkning i samband med att hon viskar "dicka", "dicka" och tittar uppmuntrande ömsom på glaset man håller i, ömsom på den som håller i glaset.
Holy crap vad det inspirerar en till att teckna mer. MEN stora frågan är ju såklart om lilltjejen egentligen riktigt förstår vad det är hon gör. Att härma är ju liksom en sak, men att verkligen förstå innebörden av det man säger.... men jo, jo det tror jag nog hon gör, iallafall till en viss del för när hon ser hunden eller katten, så tecknar hon ju glatt "kisse" likadant om man frågar henne "var är kissen?" så skiner hon upp som en sol och tecknar... såklart att tecknet kommer spontant ibland ändå utan att katten är i närheten, hon får ju beröm och uppmärksamhet när hon tecknar och i ärlighetens namn, kanske hon tänkte på katten utan att den egentligen var där och vill visa det? Vem vet? De är ju så finurliga de där små.
Vi har också tänkt på vilka konstiga ord det egentligen är hon valt att börja med. Nu är det ju ord som låter lite likt och kanske tycker hon på nåt sätt att det är enklare med denna kombon av vokaler och konsonanter men ord vi tycker oss kan skönja är följande: Kisse, dricka, tack och nu även ordet täcke (i samband med att hon sitter i sängen och har täcket över benen). Sen låter ju egentligen orden lite mer så här: Kithe, dicka, tatt och tätte.


Den största nyheten idag förresten är att Örni har fått en flickvän...jag har döpt henne till Laura, hon är beige och går att justera från strl 42-48. Jag offrade min ena luftpistol (som jag ändå aldrig riktigt kommit överens med...) till förmån för en, vad jag hoppas blir, livslång och avkopplande hobby. Hon har stålben och tillochmed en "kjolmätare" som sitter fast längst ner på benet. För er som är trögfattade kanske jag ska skriva rent ut att jag har köpt en provdocka idag.
En dröm jag haft i många, många år och som blossade upp och fick nytt liv nu igen. Tillfälle gavs då ett företag i närheten reade bort ett gäng med dockor och jag efter en stunds tandagnissel kom på att jag minsann hade en möjlighet att skrapa ihop lite "egna" pengar till det. Jag har lite knepiga tankar om ekonomi. Eftersom detta är en så helt in i bomben onödig pryl, så ville jag inte ta av våra gemensamma pengar (Även om maken var helt ok med det). (Medan det helt motsägelsefullt hade varit totalt ok för min del att ta av gemensamma kontot, om maken känt att han inte kunnat leva utan diverse, för mig helt ointressant, elektrisk/teknisk pryl... jag ÄR lite krånglig.) Risken att jag syr en klänning till min man med jämna mellanrum är ju inte direkt jättestor (om du inte vill älskling?) och detta är ju absolut ingenting han har någon nytta av alls. (Förutom att det blir tyst och lugnt en stund när hans fru sitter och svär över symaskinen, instängd i ett annat rum någonstans i huset såklart...)
Min älskade make föreslog ljuvt att jag alltid kunde tejpa fast en stor kudde på provdockans mage för att efterlikna mitt nuvarande tillstånd, på så sätt skulle jag kunna börja sy genast.... mitt problem är bara att vi inte har så stora kuddar här hemma....


Först då, den berömda. Ja, den är tung och nu har jag så mycket vatten i kroppen
så tårna har extra veck, mina anklar är försvunna och vaderna möter nu istället fötterna.


Tjoddas i sin nya mössa, här med brättet lite coolt bakåtvikt.
Tydligen är det samma mönster som på min mormors papiljottväska...därför var tyget så bekant.


Banan är så gott till mellis.


Hela familjen Tjoddas i det vackra vårvädret.


Pappa lär dotter hur man ansvarsfullt leker med knivar....det ska börjas i tid minsann...


Sen är för ovanlighetens skull jag med på flera bilder idag... mys med en övertrött Tjoddas
som pendlade mellan det här underbara humöret och storgråt innan vi gick in för kvällen.


Lite mer mys ute när vi grillade ikväll.
Det är så läskigt, jag känner inte längre igen mitt ansikte just nu.
Hoppas det ändrar på sig när Nisse-Lisa kommer ut.

Här kommer en liten filmsnutt på vad vi tror är "dricka" tecknet. Lägg märke till den lilla tummen som viks in i handen. Det är den lilla detaljen vi tror som gör hela "grejen" för henne. Vi håller ju som runt ett glas när vi gör tecknet och detta är förmodligen det närmaste hon kommer just nu. Som vanligt är hon väldigt artig och tackar snällt när man ger henne det hon vill ha. Lyssna ska du få se.
"Dricka tack"



Nu är alla mina krafter till att hålla rymningsbenägna tankar på plats slut för denna gången.... I natt ska jag drömma om min nya fina provdocka och alla fantastiska kläder vi ska skapa i prefekt symbios och harmoni! (Såfort kudden på magen är borta...såklart....)

Natti,natti.












Kommentarer
Postat av: Tjoddaspappa

Bra skrivit som vanligt älskling.

2011-04-19 @ 00:05:47
Postat av: Eivor

Åh, vad du är bra! Skrattat mig igenom dina rader. Bättre start på dagen kan man inte få!

2011-04-20 @ 07:51:11
URL: http://ellja.blogspot.com/
Postat av: Tjoddasmamma

Tack snälla Eivor, det värmer gott.

2011-04-20 @ 08:15:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0