Andra, tredje dagen och lite till....

Dag två började ungefär som dag ett, efter att jag fått några små psykbryt inombords över huruvida vi skulle komma i tid eller inte, visade det sig att vi skulle ha gott om tid för att hinna till dagis. För gott om tid nästan... jag ringde till maken på hans jobb och frågade om det möjligen fanns kaffe färdigt. Dumt gjort. Jag hann säga "he" i ordet hej, när det plötsligt bubblade väldigt ljudligt jämte mig. Mållös stirrade jag ner på, den nu mycket nöjda, lilla råsa grisen som precis klämt ur sig en veckas maginnehåll ända upp i nacken.
Varför?
Det enda positiva med det här, är när man står jämte och faktiskt hör att det händer. Obehagligt är det när man totalt oförberett ska lyfta upp honom och får hela armen nersmetad.
Ja, det var ju en positiv sak till såklart, det tog precis lagom med tid att byta och tvätta Loffe för att vi skulle komma exakt på klockslaget.
Iallafall, jag lastade ur allt ur bilen, vagn, barn, väskor och extra kläder. Vi blev mottagna i dörren av de snälla fröknarna som stod redo att börja försäkra mig om att det säkert skulle gå bra och jag fick ringa så mycket jag ville för att kolla hur det stod till. "nej" sa jag, jag tänker minsann låta bli att ringa, det är bättre ni ringer om nåt går på tok men jag tänker koppla bort allt och bara gå min promenad. Sagt och gjort, iväg bar det och lille Loffemannen sov snällt i vagnen hela turen. Precis innan jag hann tillbaka till förskolan, så mötte Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar upp mig, de ville såklart också se var Tjoddas ska tillbringa tre dagar i veckan framöver.
Det som alltid slår mig när man ser mina föräldrar med barn är hur naturligt de pratar med alla barn, kända som främmande. De liksom hittar till samma nivå på en gång och jag avundas dem detta, jag känner mig alltid så stel och konstig med andras barn om jag inte känner dem väldigt väl. Jag är rädd för att säga eller göra någonting som de kanske blir ledsna av och jag har grymt svårt för att säga ifrån till någon annans barn när jag tycker det går överstyr med någonting. Det är så himla känsligt att "uppfostra" andras barn.
Synen som mötte oss när vi stod och hängde utanför staketet var underbar. Mitt bland alla andra barn, satt Tjoddas med en blå spade i högsta hugg, i full färd att peta och skovla runt i sanden. När hon hasade runt så blev det sköna vågmönster på var sida om henne efter fötter och ben samt en bred "rumprand" i mitten där hon kasade fram.
Vår egna fröken...som vi måste komma på ett namn till eftersom vi kommer skriva om henne och de andra fantastiska människorna ganska ofta... berättade att allt hade gått så bra och de fick nästan ta bort några av de andra barnen för att de ville vara så nära Tjoddas hela tiden. Hon har alltså fått några extra mammor och pappor på sitt dagis. Det värmer mitt mammahjärta.
Jag lämnade också av massor med böcker och teckenblad samt kom med förslag på att skriva ut och hänga upp laminerade bilder med tecken för olika saker. Ex. en bild samt tecknet och det skrivna ordet för "stol" PÅ en stol.

Vi sa hejdå och packade in oss i två bilar, hade en äventyrlig bilfärd hem då de gjorde om vår väg och hade glömt att stänga av den så man fick vända och köra på kostigarna genom skogen... men hem kom vi och så hämtade vi Tjoddaspappan för att fortsätta västerut och fira köttbullens dag.
Ni som bor i trakten vet att det bara finns ett ställe man kan åka till då. Eller hur? Det var precis så gott som vi visste att det skulle vara.


Dag tre: Dag tre var jag inte så involverad, för Loffe och jag fick snällt stanna hemma när Tjoddaspappan bestämt tyckte att "nu är det minsann min tur". Några timmar senare kom en supertrött men nöjd liten Tjoddas hem, hon hade stannat till vilan och fått prova på att äta med de andra barnen. Som alltid när det gäller mat, hade det tydligen gått bra. (Inte speciellt förvånad)
Lite senare på eftermiddagen började vi titta på klockan och fundera på om hon skulle vakna mer under dagen eller inte. Jodå, det gjorde hon men man såg hur medtagen hon var, hon satt och dåsade i bilen till och från, i affären var hon inte heller helt på topp och på vägen hem gav hon tillslut upp igen. Det var inte svårt att få henne att sova gott för natten.

En kul grej som jag skrattar mycket åt, för det är mitt fel.... när nåt händer lite hastigt och lustigt, så har jag den dåliga ovanan att utbrista i ett "oj,oj" eller kanske ett långt "ooojjjjj"... jag har nu lyckats överföra detta till min stackars dotter. Hon har alltid haft massor med ljud för sig och i vanliga fall när nåt knepigt och oväntat inträffat (eller om det blir för mycket att välja på..mat, leksaker etc) så brukar hon låta "huhuhuhuhu"...ett helt fantastiskt ljud.
Nu kommer det ibland istället ett långt, knarrigt, "ujjjjj". Jag tar på mig det till fullo!
I skrivande ögonblick sitter Tjoddas med sin lilla sked i högsta hugg och bokstavligen sörplar i sig spagetti carbonara. Tjoddaspappan sitter och skyfflar in maten med en gaffel från sitt håll och Tjoddas dirigerar honom med sin sked. Hon har nog redan åkt på någon dagisbacill eller om det kanske är jag som smittat ner henne, hon nyser lite då och då vilket resulterar i att vi jagar henne för att få torka näsan. Det är inte bland hennes topp 10 att bli torkad i ansiktet.
Glassmaskinen står och tuggar på köksbänken och vi njuter av att det är lördag idag.

Det började blixtra långt, långt borta igår natt och vi låg och tittade på hur det lyste upp molnen utanför fönstret. Det var på ett sådant avstånd att man bara såg ljuset och mycket svagt hörde något som likaväl skulle kunnat vara flygplansmotorer väldigt avlägset.
Vi vaknade idag av en hög knall och sen har det åskat i princip hela dagen till och från. Riktigt mysväder!
Vi sorterade kort igår, vi låg lite efter med framkallningen kan man säga, så för några veckor sedan damp det ner några kuvert med strax över 700 bilder totalt. Jättekul att sortera (inte!), så vi körde hightech versionen (dhaaa liksom).
Man tar filen med alla bilder man skickade in för framkallning, sorterar dem i datumordning, sen är det bara att manuellt bläddra sig igenom högarna och jämföra så det stämmer. Jättesmart! Aldrig, aldrig mer vänta så länge. Vis av läxan skickade jag igår in lite fler kort...denna gången hamnade det på nätta 120st.....så det var ju tur att det inte var så många att sortera.

Skönt att Tjoddas hår börjar växa ut igen, nu börjar hon bli sitt vanliga übersöta jag igen med håret åt alla möjliga håll. Inga fler försök från min sida på ett tag, jag tror Rapunsels föräldrar kom på nyckeln till framgång när det gäller sina barns frisyrer. Det kanske ligger nåt i det där med långt hår.. spännen och tofsar kan ju kombineras i all oändlighet och det finns ingen, INGEN, som är mer spegelfrälst och "tjejig" än min dotter. Hon satt i 20 minuter(!) framför spegeln i mitt syrum och provade duschdraperiet jag precis kortat lite. Det var ett evinnerligt "uuh"ande och "aahh"ande framför spegeln, hon trär det över sig på alla möjliga håll och verkligen åååååååmar sig framför spegeln. Väldigt underhållande. Hon vill gärna att man hjälper henne med hårband och sånt, så beundrar hon sig en kort stund, tar bort det, beundrar, räcker fram det igen så man fixar till henne och sen börjar det om.

Lille Loffe ligger och sover i sin vagn utanför och jag funderar på om jag ska rädda honom från regnet jag ser skölja in över skogen. Sommaren börjar nog sakteligen ta slut och eftersom jag är optimist så får jag väl påpeka att vi snart går mot ljusare tider igen. Det ÄR trots allt ganska trevligt med levande ljus, röda löv och ett par riktigt, riktigt snygga höststövlar.....(som man har absolut noll användning av på landet....om de inte är av gummi och utan klack..såklart)

Idag vill jag också passa på att gratulera en av mina klasskompisar från gymnasiet. Grattis till Em som står brud! Jag hoppas din man förstår hur lycklig han är som har dig. Massor med kramar från hela familjen Tjoddas.

Till min bror, jag har fått tummen upp av prästen. Du vet vad men lova att inte säga nåt till mamma.

Mamma, glöm bort att du läste raderna ovanför.....istället kan jag tala om att jag har sytt banden jättefint...tre gånger....sista gången blev också perfekt, synd att jag sydde fast fel knapp och får börja om igen bara. (Men nu vet jag ju hur man ska göra..så practice makes perfect)

Mr Java.... Meep,meep! Nu är bacillerna borta för denna gången och träningen kommer starta med buller och bång igen redan imorgon. Eat my dust!

Familjen J, vi ses snart även om det blir under väldigt formella förhållanden.

Eivor, lilla söta Eivor, ni är alltid välkomna "förbi".





Barnen "leker" snällt med varandra. Tjoddas är oftast väldigt försiktig med
Loffe och han mest bara flinar när hon petar på honom.



"Det är bara lite film" är en klassisk kommentar i filmshammanhang.
Jag är lite besviken på bilden för man ser inte hur mycket foton det egentligen var...
alla gröna paket är ju liksom fulla också.




Och till sist får jag väl göra lite "promo" för den 5 november....

Jupp, jag ska dit och insupa atmosfär, lyssna på kloka ord och framförallt,
träna, träna, träna! Som jag längtar!





Kommentarer
Postat av: Mamma J

...vad säger du om att träffas tidigare än nästa söndag, utan präst och under lite mer " nasty" form och skaka rumpan på måndag 16.00 på Atletica :-) ?

2011-08-27 @ 22:27:22
Postat av: Tjoddasmamma

Skulle hemskt gärna vilja, det är mycket rumpa att skaka på. Tiden mamma J, tiden...vem ska ta hand om mina barn från klockan 3 tills deras far kommer hem? Jag föreslår att du hänger på mig kl 6 istället.

2011-08-28 @ 01:23:10
Postat av: MrJava

Här motioneras det en hel del också, vi har ju fått stegräknare på jobbet så det blir gärna en liten promenad extra på fikarasten.

Vi får väl se om du lyckas meep meep:a om mig! :)

2011-08-29 @ 23:38:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0