Ensamma tillsammans....

Vi har hunnit med mycket de senaste dagarna och chocken över att ta hand om två barn helt själv om dagarna har inte riktigt lagt sig för mig än, inte de dagarna allt går åt pipan iallafall. Familjen J var på sobert besök i lördags och flickorna har så mycket grejer för sig. Vid ett tillfälle gick mamma J för att se efter vad som hände egentligen och fann flickorna i hallen, strängt upptagna med att skjuta en potta mellan sig.

Vi har hunnit med en tremånaders vaccination av vår "lille" son, det var, som vanligt, lite tårar och tandagnissel (eller ja, gomgnissel) när sprutorna började kännas. Men efter att ha fått två finfina plåster med "Bilar" och "Hello Kitty" på, för jämställdhetens skull, så fick han lite mat också och sen var livet på den ljusa sidan igen.
Lilla Tjoddas gjorde sitt bästa för att smyga iväg ut i den spännande korridoren, allt ska utforskas och man blir ständigt förvånad över allt smått och gott hon hittar på golvet som man själv inte hade en aaaaaaning om fanns där.

Igår var vi på ett extrainsatt besök där Tjoddas ska börja försola, vi hade med oss vår SpecialPedagog som styrde upp det lite när det gällde frågor man kanske borde ställa och sådär. Saken är ju den att vår tidigare kontaktperson tog tjänsteledigt lite hastigt och lustigt utan att vi fick någon information om det, så vi bestämde oss alla för att det skulle kännas lite tryggare och bättre om vi fick börja om, fast med våra nya kontakter då såklart.
Sagt och gjort.
Det första som slår mig varenda gång jag går in genom dörrarna på förskolan är, vilken underbar stämning där verkar vara, hur tryggt och ombonat det känns och att det är "riktiga" människor som arbetar där, inga "bandelonpoloterapeuter" som vi tyvärr har råkat ut för också ibland.

Vi satte oss inne i lekrummet och gick igenom lite av varje, personalen verkade genuint intresserade av allt som har med Tjoddas att göra och vi fick även se deras, smått imponerande, lager av teckenmaterial som de städat fram ur skåpen. Vår SP godkände materialet som livsdugligt trots några år på nacken och de hade även blivit rekommenderade att köpa "Kom igång med teckensång"
"Sånghatten" och "Kom igång med teckensång" är ju båda förträffliga material som man lätt implementerar bland alla barnen. Det är ju meningen att Tjoddas ska vara mitt ibland dem istället för att bara gå på samma förskola som de.

Jag vet att jag många gånger har lagt märke till, famförallt på babysimmet vi går på... där är vi, ett 20 tal personer med tillhörande barn som har olika funktionssvårigheter, alla har vi, på ett ungefär, gemensamma erfarenheter, tankar och till en viss del, en halvoviss framtid.
Detta borde ju vara en brobyggare kan man ju tycka, vi borde hålla ihop, iallafall lite grann men tyvärr är sanningen en helt annan.
Där är vi, som sagt var, ett 20 tal vuxna med tillhörande barn och alla är vi ensamma... tillsammans.
Små, små öar av familjer som håller sig till sitt och ogärna släpper någon annan inpå sig. Det är svårt att få kontakt och prata, ens några ord, ingen vill. Ingen verkar vilja veta hur någon annan har det, som om de är rädda för att någon ska ha det bättre, eller kanske sämre än de själva. Hu tacklar man någon annans fram och motgångar när man har fullt upp med sina egna?
Lite helsvensk offerkoftakänsla över det hela.
Får något barn lite extra sprutt eller någon kanske kinkar mer än vanligt så ser man hur föräldrarna, lite smått generat försöker tysta och lugna ner sitt barn, varför? Är det några som de INTE behöver vara generade inför så är det ju oss, alla vi andra som sitter och ror i båten.

Jag skäms inte för att säga att jag ibland har tyckt det känns lite extra jobbigt när Tjoddas fått totalfnatt offentligt för att hon är övertrött och man stressar upp sig över vad folk kanske står och tänker. Det är lätt att glömma de stunderna att ALLA barn, världen över, kinkar ibland. Men just då skäms man och tänker "nu står de och säger att hon gör sådär för att hon är efterbliven". Samtidigt blir man arg på främlingarna (som kanske inte ens tänker på att Tjoddas ser annorlunda ut men tittar till lite för att någon för ett sånt fruktansvärt liv) och man tycker de glor onödigt mycket, att de är dumma och att mitt barn inte är nåt jädra cirkusdjur de behöver glo på.

Men för att komma tillbaka till badet.....
Vi är ju där av en speciell anledning allesammans så varför är det så fult och skrämmande att prata med någon annan förälder om deras diagnoser och bokstavskombinationer? Varför får man bara kyliga blickar eller skeva leenden när man söker kontakt? Så himla trist.
De små isolerade öarnas dans runt varandra kommer förmodligen fortsätta till hösten. Vi får se om jag kommer på nåt bra sätt att få alla att bryta isen..... om jag gör kanonkulan under samlingen så kanske stämningen skulle lätta lite?


Och sist men absolut inte minst.... Länge leve Börny.... Börny blev namnet på min nya symaskin, Örny's efterträdare. Denna fantastiska skapelse är komplett och jag sitter nu med ett fånigt leende på läpparna samtidigt som jag trycker på alla fina knappar. Idag är första gången jag fått tillfälle att provsy lite med den och ännusålänge är han alldeles fantastisk! Vi lär säkert bli ovänner ibland men bråkar man aldrig så lär man aldrig känna varandra ordentligt heller.

Jag ligger alltid i strid med mig själv och det finns (tyvärr) ingen som känner mig bättre.




Eftersom det fanns önskan om denna bilden så kommer den (uppenbarligen) här...
varsågod lilla mamma.



En väldigt stor myrstack i trollskogen där vi bor.



En liten nakenchock...alldeles gratis!



Tjoddas fick lite fina flicksaker, här med tjusigt pannband.



...och här är min favvis med de fina hårsnoddarna och halsbandet.




Så här trött blir man av att gå på marknad...




Stor kille i väntan på sina första sprutor.



Kommentarer
Postat av: Eivor

HÄRLIGA FOTON!!

2011-08-19 @ 11:37:55
Postat av: Antonia

Hinner inte läsa din blogg så ofta som jag skulle vilja, men tro inte att jag missade det där med kanonkulan i badet. Tala om vilken dag du tänker göra detta så kommer jag direkt och kollar!!! Eller kanske kan vi göra den samtidigt, inklusive min Seb så försvinner definitivt allt vatten i poolen :)

2011-08-22 @ 11:27:22
Postat av: Tjoddasmamma

Hm...jag väntade faktiskt på att se om någon skulle utmana mig på det där med badet....det tog en stund innan du nappade.

2011-08-22 @ 15:54:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0