Konsten att skynda långsamt

En stunds stillhet råder just nu och den kommer inte vara speciellt länge, min fantastiske man aka "Byggare Bob" himself, är precis uppe med trucken (tjänstebilen, som vi kallar den) och hämtar hem lilla Tjoddas ifrån farmor. Loffemannen sover i köket och jag passar på att smyga mig in till datorn en runda.
Jag beklagade mig idag över att vi inte har någonstans att ta vägen om vi vill passa på att leka lite utomhus sålänge vädret tillåter det. Eftersom vi bor på en byggarbetsplats är här mest lera, hundbajs och tvåtumsspik utanför huset ännu sålänge....ja, det finns lite makadam och hönsbajs här och där också men that's it. Vad gör min make? Han bygger en altan till mig, bara sådär, huxflux. Allt inom loppet av kanske tja, två timmar i runda slängar (tror det var lite kortare tid faktiskt)

Örny is no more, ni som kommer ihåg mitt lilla inbördeskrig med poltergeistsymaskinen kan nu ta en lättnadens suck. Demonmaskinen är nu såld till sällare jaktmarker och hans efterträdare står i sin kartong uppe i syrummet. Jag återkommer med namn på den nye familjemedlemmen men först ska jag lusläsa manualen och lära mig allt utantill.

Igår var vi produktiva lilla Tjoddas och jag. Medan lillebror låg och sov hann vi, efter frukosten med, att titta på "Nasses stora film", samtidigt som vi klippte oss, målade tånaglarna och fick manikyr. Efter att ha beundrat min dotters frisyr i några sekunder insåg jag ganska snart att jag förtjänar ett rejält kok med stryk som ens försöker klippa henne själv efter mina tidigare försök. Jag lär mig visst aldrig eller hur? I några sekunder kliade det efter att få hämta trimmern från källaren och "jämna till det" bara liiiiiite liiiiiite.... Men eftersom det är 10 år sedan jag lämnade tonåren och därmed borde slutat vara "dumspontan" = "Äh, det blir nog bra om jag gör...såhär"....ansträngde jag mig till det yttersta för att bromsa mig själv och INTE skapa mer arbete = virka/sy mössor som ska täcka olycksplatsen jag råkade skapa på min dotters huvud.
Det växer väl ut igen hoppas jag....och nästa gång.....

Kommer ni ihåg "Toad" i Mario spelen.... min dotter har samma form på sitt huvud som honom nu. För er som inte är nördar (och därmed kan namnen på karaktärerna)/ har spelat Nintendo någon gång, kommer här en referensbild...

Toad...aka Tjoddas nya frisyr....
förra gången såg hon ut som Jim Carrey's karaktär i "Dum dummare"
undrar vem jag ska försöka klippa henne som nästa gång... Keith i The Prodigy kanske?

Eller kanske inte..... charmig kille....

Jag fick förresten en present i pottan igår, ja... det du tänkte på också förmodligen, men på toppen låg lite oväntat en stor gul plastsol som är en kylskåpsmagnet. Den hade hon, väldigt lägligt, lyckats "tappa" ner i pottan under tiden hon satt där. Genast blev det mycket roligare att rengöra pottan som förälder. Undrar vad för spännande pryl jag kommer få tvätta, koka och doppa i handsprit nästa gång.

Vi har nu även infört två lägen av "jag vill upp, lyft mig"
1. Den inte så fullt akuta är när Tjoddas tittar upp på dig och sträcker armarna högt över huvudet. Detta läge intas när man befinner sig inom en meters radie.

2.Den akuta versionen innebär att man sitter för långt ifrån för att omedelbart bli upplyft och därför sträcker armarna, inte rätt upp (för där står ju ingen) utan mot personen som befinner sig närmast och så tar man i när man sträcker sig så att armarna riktigt skakar för att man spänner alla musklerna man har från tårna och upp.

3. Den ur-akuta versionen Se punkt 2 men lägg till tårar, darrande underläpp eller hjärtskärande gråt beroende på vad som hänt sekunderna innan.

Min man, som är lite smått besatt av diagram och allt man kan mäta, har snart tummat sönder våra BVC böcker och jämför nästan på daglig basis deras tillväxtdiagram. Jag brukar stänga av efter en stund eftersom jag anser att båda mina barn växer i sin egna perfekta takt var och en för sig.
Däremot kunde jag inte undgå att höra att min tremånaders son tydligen är lika stor som en "normal" halvårskille. Ni får ursäkta att jag fortsätter tjata i ämnet om hur förbluffad jag är över att "normala" barn växer i raketfart. Herregud, vad är det för fel på att ta det lite lugnt? Tagga ner lite...

Har vi inte lärt oss att det hårdaste virket kommer från skog som fått växa långsamt? Perfektion tar tid? Hela samhället bygger ju idag på att allt ska gå så jäkla fort. Snabbmakaroner, snabbkaffe, snabbköp etc. Jag tror inte jag har kört bil en enda gång utan att det ska ligga någon nedrans drullputt 40cm bakom och försöka knuffa på min bil bara för att jag inte kör 20km över rekommenderad hastighet.... Kan vi inte bara slå av lite på takten och göra som vi själva vill och mår bra av istället. (Ok, nu hatar jag alla som ligger under hastighetsbegränsningarna och söndagskör, någon måtta får det vara.) Mest rädd blir man ju när man ser folk som kör bil i 170 på landsväg och smsar samtidigt. Sånt får håret på armarna att ställa sig upp....undrar hur många sådana man möter varenda gång man är ute? Nåja...

Jag vill iallafall återigen, tjata och poängtera att mitt i vår superstressade värld, finns det sådant som förr eller senare tvingar oss att slå av på takten. I många fall kanske det är pga av någon tråkig orsak som utbrändhet eller liknande men vi, vi som är föräldrar till barn som inte har lika bråttom som andra barn, vi får vår lilla handbroms helt gratis i förtid.
Tids nog kommer min lilla Tjoddas också bli stor tjej, (förmodligen efter lillebror) men våra barn tvingar oss på ett mjukt sätt att ta tillvara på alla stunder vi kan. Skulle du vilja byta?
Våra barn har en unik förmåga som inte många längre har idag och som de flesta inte kan lära sig förrän det är för sent.
Våra barn är nämligen födda med konsten att skynda långsamt. För, perfektion tar tid, helt enkelt.



Mina tre största favoriter i familjen.


Loffe hade modevisning sittandes i Bumbon.



Nästa gång ska jag försöka när hon sover.


Coolaste lilltjejen i skogen.


Min "altan" en högtryckstvätt och en gummiskrapa, sen är den redo.



Kommentarer
Postat av: Maria

Tänk så mycket bättre världen hade mått om alla lärt sig konsten att skynda långsamt!

Våra tjejer har mycket att lära oss.



/Maria

2011-08-11 @ 00:12:45
URL: http://www.varsaga.bloggagratis.se
Postat av: Eivor

Den här läste jag igår. Såå sant! Vi har väl tur som fått levade "bromsklossar" som heppar in oss lite och får oss att tänka till :)

-------------------------



Dalai Lama svarade på frågan om vad som förvånar honom mest?

"Människan.



...Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar, sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.



...Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet, följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden.



Hon lever som om hon aldrig skulle dö och så dör hon utan att ens någonsin ha levt."

2011-08-12 @ 08:34:29
Postat av: Eivor

Ps: Kaffet kallnade i koppen min medan jag läste. Nu ska du söka nåt stipendium och börja skriva en bok! Du har gåvan min vän!

2011-08-12 @ 08:37:21
Postat av: Tjoddaspappa

Inte meningen att den högst provisoriska altanen skulle komma med på bild så hela internet kan se den.

2011-08-12 @ 21:29:05
Postat av: Eivor

Intresserad av materialet! Ser lite ut som plåt...Berätta! Något för Ernst att apa efter!!

2011-08-13 @ 15:56:23
Postat av: Tjoddasmamma

Eivor, du är en klok människa men när det kommer till Ernst så håller jag mig helst på avstånd.

2011-08-13 @ 23:55:57
Postat av: jenn

vilken underbar bild på pappan och barnen. Och visst har du rätt i att man skall skynda långsamt, båda era två underverk är helt klart perfekta!

kram från gamla barnmorskan.

2011-08-14 @ 17:32:58
URL: http://www.tingeling.be
Postat av: Mamma J

...app app appp, nu tycker jag vi lämnar Ernst utanför, han är bäst ! :-) Go Ernst!

2011-08-14 @ 20:06:15
Postat av: Tjoddasmamma

Hm...Ernst kanske, på sin höjd, skulle kunna pynta de mästerverk min man bygger...men that's it.

2011-08-14 @ 21:45:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0