2011-12-31     Snart är den här

Nyårsaftonen som alla väntar på just nu. Spännande, spännande. Inte minst för mig (och mina gäster) som har en porterstek bubblande på spisen just nu... jag kanske ska tillägga att min idé av att tillaga en stek antingen är att stoppa den i en påse i ugnen eller hacka ner den till småbitar och göra...något annat av den...vi gillar köttfärs i den här småbarnsfamiljen.
Prickarna är nästan borta från lilla Tjoddas och Loffe verkar fortfarande ha klarat sig helskinnad...eller kanske oprickad...ifrån äventyret.
Vi har börjat observera lite av det där klassiska storasyskon, småsyskon avundsjukan....Tjoddas har för tillfället slutat sätta sig ner själv när hon ställt sig vid pall, bord, stol etc... detta konststycke har hon minsann behärskat ett bra tag men nu har hon "glömt" hur man gör så mamma och pappa måste komma och rädda henne titt som tätt. Likadant är det nu mindre kul att kramas med lillebror och mer kul att se hur lätt det är att tippa honom över ända genom en välriktad knuff. Väldigt effektivt sätt att få uppmärksamhet på...det enda hon inte räknar med är ju att såklart Loffe får komma upp och bli tröstad, då blir det lite mörkt i synen på storasyster minsann. Så, allt är precis som det ska. Nu gråter han ibland bara hon kommer för nära... det är respekt. (Eller vad säger du Tjoddasmorbror?)

Vi var hos tandis i torsdags och vi var båda så imponerade. Det var en annan tjej än förra gången och den här tandisen (egentligen tandhygienist) hade full koll på tänder när det gällde barn/vuxna med DS. Vi fick massor med information. Som vanligt får man ju all information dumpad i knäet, allt på en gång, så det är viktigt att tänka samtidigt att man kanske inte alls får några besvär med tänder. Eller att man kanske bara får en grej, eller två....ja, ni fattar. Innan jag fick barn trodde jag att 100% av alla gravida kvinnor fick hemorrojder, åderbråck och kräktes från dag ett fram till förlossningen....nu vet jag bättre.

Tänderna kan vara lite "piggiga" och även vara lite smalare och spetsigare än tänder är generellt. Det kan också saknas anlag för att få alla tänder och ibland kan alla mjölktänder komma men inte de permanenta, eller tvärtom. Eller så kommer alla och det blir bra ändå. Kommer inte alla så går det att lösa iallafall, antingen kan man "locka fram" några av de lite mer bakre tänderna istället och fixa till allt rent estetiskt men det är sällan det verkar vara några större problem. Kom ihåg att allt ovanstående egentligen även gäller "vanliga" barn.
Det viktigaste av allt var iallafall att om man, som många med Downs har, problem med hjärtklaffarna, så var man tvungen att ta en engångsdos med penicillin varenda gång man skulle göra något slags ingrepp som kan innebära att man blöder lite mer i munhålan. Tillexempel, dra ut tänder eller rensa tandsten.

Men nu tycker jag vi kör på med lite fler bilder igen....jag får inte nog av mina kids och jag vet iallafall en mormor och morfar som också gillar mitt fotointresse....
Idag blev det väldigt mycket Loffe, han är i en rolig ålder just nu och Tjoddas är ju iväg på dagis vilket leder till att det blir mer kameratid för Loffe. Jag VET att Tjoddas ligger ljusår före i antalet bilder tagna på henne ändå (har jag sagt att det var över 2000 bilder på Tjoddas förra året? Då är inte bilder utan Tjoddas på inräknade..)
Men man får ändå lite dåligt mammasamvete när det inte är 50-50 uppdelat varenda gång. Tillochmed när det gäller antalet bilder som är med på bloggen per inlägg. Ja,ja...det blir ju många roliga bilder i jakten på jämställdhet iallafall.



I mammas och pappas säng kan man puttas så mycket man vill, här är det mjukt att trilla.



Sån tur att mormor också har ett munspel man kan låna när man är på besök.


Rutschkana är lite killigt i magen när man inte är större. Tur Loffe är en sann
äventyrskille. En Göran Kropp i barnens värld så att säga.


Ja, jag är nästan alltid på bra humör. (förutom när jag är hungrig eller det kommer
någon och puttar mig)


Hm...problem, lådan är för hög för att jag ska komma åt leksakerna....
jag vet, jag gnager mig in....


Nya favoritkoftan från mormor, ett av barnen på dagis kom allvarsamt fram
till mig idag (De var bara 3 barn så det var väldigt lugnt) hon ville så gärna visa att hon minsann också hade en sån fin kofta och att hon hade fått den i julklapp. Så jag talade om att Tjoddasmormor hade tyckt den såg ut som en karamell med alla färger på och därför köpt den till Tjoddas. Det betyget verkade gå hem.


Jag kan minsann också posera jag.



Pappa står precis utanför bilden för när jag blir exalterad tippar jag ännu lättare..


Coola killen.


Tjoddas gosar med knäppkatten.


Och så har vi såklart en liten badkille också. Varför ska syrran få all uppmärksamhet?


Detta kära Tjoddasmormor, är frukten av att ha "multitaskat"
(telefonsamtal, uppmuntrande rop, blåsa bubblor samt styra kameran..allt på en gång...)



Ibland önskar jag också att jag fick plats i en balja på köksgolvet med lite
såpbubblor och en badanka... det är tur jag har mina barn att drömma genom.


Lite eftertänksam.


Färdigbadat och inlindad i en stor härlig handduk.


En väldigt lycklig hund när vi besökte "styckningsteamet" idag och hämtade älg.


Vi rundar väl av med ett snajsigt kort på far och son som bevittnar
förstaklassig älgstyckning.

Gott Nytt År allesammans! Hinner jag så kommer en snabbuppdatering upp nyårsdagens morgon.




2011-12-24     Julaftonskväll

Nu har lugnet lagt sig igen, dagen är över och hjärnan liksom magen är mätt på mat och intryck. Klappar har delats ut, Kalle Anka på TV fanns bara en liten stund för och kökets har i det närmaste röjts undan för kvällen.
Det är är verkligen en av de bästa julaftnarna vi någonsin haft båda två. Vi har nämligen firat ensamma med barnen hemma, alldeles i vår egen takt med inte fullt så mycket mat och stress som det gärna blir annars runt jul. Det har funnits tid för barnen att få sova middag i sina egna sängar, äta i lugn och ro, leka med oss föräldrar och även busat med varandra. Vi vuxna har fått tid för varandra, inte ätit mer än man behöver, inte suttit ner och däst mellan måltiderna utan gjort saker tillsammans, roliga saker. Vi är förvånade båda två men maken har också gett samtliga två tummar upp för likadana julaftnar i fortsättningen. Äntligen handlade det liksom om rätt saker för en gångs skull.

Men vi fortsätter väl bildkavalkaden...eller?


Vår alldeles egna kycklingkorv! Och mumsig blev den!



Korvexperten spekulerar...


Tjoddas och pappa vid granen. Lillebror sover fortfarande middag.



Det är mycket riktigt äpplen på pappret, Tjoddas tecknar ofta det hon ser
idag fick vi även veta att hon kan tecknet för "bok" när hon fick en i julklapp.



Bustjej på eskapader....flashar med den råsa underkjolen.



Det är INTE svårt att fatta, varför en del, envisas med att kalla kromosom 21
för "charmkromosomen". Iallafall inte sålänge man håller i en kamera....



I'm a punkrocker yes I am.... Loffe intar en lite mer layback stil vid granen...



Oftast har de ganska roligt tillsammans och skrattar med/åt varandra.
(Jag tycker båda kidsen fick absolut coolaste julklädseln man kan tänka sig på så här små.)


Så får Loffe prova diademet...


Oj då... men båda två skrattade gott åt försöket.


Poserar lite med julklappar då....



Det ska gärna pussas och kramas, ju mer dessto bättre tycker Tjoddas
Loffe är kille och lite mer tveksam till närgångna storasyskon än så länge.


Ofta är det ganska hårdhänt kärlek..



Och som oftast när det går så vilt till, händer det att alla inblandade tippar över ända.. i det här
fallet blev ingen ledsen och båda började istället, som på given signal, sträcka
upp händerna och leka med glittret i granen. Sen kom pappa och hjälpte dem upp.



Se, Lycra och mocka... jag sa ju det.


Jag fick en läslampa man klämmer fast på boken, yeahy, äntligen kan jag läsa och handarbeta
bak i bilen på långfärder utan att ha taklampan tänd och störa alla andra.



Loffe lånar en av Tjoddas nya leksaksbilar att suga lite på.



Tjoddas knep min nya fina handväska nästan innan pappret var av. Den
visste hon hur man skulle använda på en gång den lilla divan.



Och så det största paketet sist såklart. Det med de fina äpplena på.




En häftig snowracer! "Dä" pekade Tjoddas och började brumma samt teckna bil, såfort hon såg ratten.



Vårt första egna julbord, det SER kanske lite fattigt ut men Göta-Petter vad
mätta vi var. Sill, korv, pastej, senap, skinka, brysselkål och rödbetssallad.
Senare kom även bröd och ost fram.



Idag är det ju tillråga på allt lördag, sån tur att det inträffade på samma dag som julafton. Mina älskade After Eight åkte precis fram och det är ju som såhär, det är inte det du äter mellan jul och nyår som är det allra viktigaste, det är vad du äter mellan nyår och jul som spelar störst roll.

Nu ska jag, som en sann förälder, äntligen gå och njuta av att alla barnen sover.
(Och maken har öppnat sin M3 tidning så jag tänker låna den i smyg...en mycket uppskattad tidning i vårt hem!)


Från oss alla, till er alla, återigen, en riktigt God Jul!







2011-12-24     Julaftonsmorgon

Och lite av förmiddagen, igår var det uppesittarkväll, och natt...som sakta blev till morgon och såklart vaknade barnen tidigare än någonsin... men vad spelar det för roll, det är ju julafton!!
Så upp steg vi och kaffet med lite julsmak puttrade sakteligen igång, själv passade jag på att ta en kort löparrunda i skogen med Doris före frukost, plusgrader och lite sol är väl kanske inget julväder med det gör underverk för humöret kan jag lova.
Barnen fick känna och klämma lite på julklapparna efter frukost men än är inget öppnat....inte av deras julklappar iallafall kanske jag ska tillägga..
Efter att de fått mellis och Tjoddas tagit sitt lördagsbad/julbad, så var det dags för barnen att krypa i säng en liten stund och ladda för eftermiddagen. Tyvärr har vi inte fixat någon tomte eftersom vi inte visste hur prickarna skulle må. Just nu känns det som om en tomte iallafall hade kunnat stå lite innanför dörren men, men, nu är det försent.

Nog tjatat, här kommer lite utlovade bilder till de som vi inte träffar idag. I kväll laddar jag upp resten där vi slaktar julklappar som hungriga hyenor... eller nåt... fast i finkläder...

God Jul sålänge allesammans, jag önskar er en fridfull och inte minst fröjdefull jul tillsammans med era nära och kära, för det är de som räknas mer än alla julklappar i hela världen.


Loffe startar dagen med att sutta på ett paket ifrån storasyster.
Jag kan avslöja att han borde känna smaken av Lycra och mocka....



Min finaste julornament i granen för året.





Såklart är Fårzilla med även i år men vi har inte byggt klart hans hus av pepparkakor
så i år får han helt enkelt bo i granen.



Vår julgran med två bockar och alla fina klappar som bara väntar på sina nya ägare



Julbad är ju en gammal hederlig tradition, något som uppskattas mycket av Tjoddas och hennes badankor.




God Jul från badbaljan




En trött tjej (som hittade proppen i badbaljan vilket syns i bakgrunden)




Min första julklapp från maken blev ett mycket efterlängtat verktygsset i
min ena älsklingsfärg lila, äntligen får jag kanske ha grejerna i fred!!!




Nörden i mig köpte något fruktansvärt onödigt men kul till maken. En liten
insektsrobot som kan vända sig från ryggläge och som springer omkring i en
hiskelig fart för att inte vara större.



Den här var till mig och maken från....mormor och morfar..? Jag antar att
det är Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar, annars så har vi fått julebesök från
"den andra sidan".



Årets skinka med improviserad skinkpinne (grillspett från IKEA med glitter på)



Och istället för stabbig risgrynsgröt (som iofs också är väldigt gott) blir det
ett alternativ i år som alla gillar, även vi som inte äter traditionell ostkaka (trots att jag är från Småland och allt).
Kesoostkaka med ett tillskott av vaniljpulver för lite lyxigare smak.



Nu ska kycklingen malas och bli till korv och köttbullar, sen är det dags att trä korv på pinne och grilla lite lunch.


På återseende ikväll när småknoddarna har somnat om för natten!
Kram på er alla och återigen, en riktigt, riktigt god jul från hela Tjoddas-Loffefamiljen!



2011-12-23     2 årsdagen

Grattis lilla älskade Tjoddas på din 2:a födelsedag!
Jag hoppas att du fick en fin dag och att du tyckte om dina presenter.
Du fick:
Ett nytt munspel som ingen har trampat på
En blockflöjt som man kan slå i huvudet på lillebror, eller spela samma ton om och om igen tills mamma och pappa blir helt bananas.
Ett par nya mockasiner som INTE har pojkmönster på sig eftersom alla tror du är en liten kille i klänning när du har dina "Cars" mockasiner på.
Ett paket kritor som gick alldeles ypperligt att dekorera köksbordet med när inte pappret på rulle räckte till.

Tack till Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar för att ni utnyttjade tekniken och sjöng för lilla Tjoddas via webcam, jag är imponerad!!! (Och vi har det på film att återuppleva så mycket vi bara orkar)

Jag tänker definitivt bjuda på Loffes skrattfest, se filmen: "Loffe får dille på Bingolotto"


Så följer här då lite av dagen i ett potpurri av bilder!


Det känns rätt hopplöst att julstäda med företagsamma Tjoddas i huset...



Och av någon anledning tyckte maken att det här, det var bästa platsen
att förvara julgransfoten på innan granen kommit in.
Den är i gjutjärn och ganska tung att sparka på...


Lite Borago fixar frisyren samtidigt som skorv behandlas....



Och jag är lika glad som vanligt, hälsar Loffe.



Doris försatte sig själv i koma eftersom hon tyckte vi var för långsamma med
eventuella frukostrester...



Det gäller att klä sig efter personlighet....



En lite morgontrött tjej på sin födelsedag med pyjamas och pippilotter.



Funderar på vad tusan mamma pysslar med....



På frågan "var är lampan" lyckades hon lokalisera blixten på kameran... 1-0 till Tjoddas.



Ooooooo Helgaaaa Naaaaaaaatt..... (ser fortfarande ut som en prickigkorv)



En lite vilsen kille i sin gunga, lägg märke till det jobbiga vädret utanför....
bara igår fanns det lite stämningsfull snö kvar. Idag var det nästan sommar igen.



Det är tröttsamt att leka.



Klubben för inbördes beundran har öppnat sitt morgonmöte...



Mormor och morfar "hälsar på" via datorn och sjunger för lilla Tjoddas.
Även favoriten "imse vimse spindel" med tillhörande rörelser fick sig en omgång.



Det ska börjas i tid...headset, check...majskrok, check.... mormor och morfar i rutan, check...ok Roger that...
Over and out.



En liten sneaky peak på julgranen med barnen och några av alla fina klappar.
Det är väl märkligt hur man kan vara så fruktansvärt dålig på att slå in presenter trots
att man övar flera gånger om året?



Ring klocka ring...näe vänta nu, det är ju en hel vecka kvar tills dess....



Ett besök på Öströö resulterade i plädklappning, garnköp och några meter fjällster
(Samt lammkorvar som heter Bää-wurst...bara för att det var så kul)



Sen blev det uppesittarkväll och alla slogs om pappas Bingolott...



Ge mig!



Moff, moff!



Den är miiiiiiin..oh, en kamera...



Grattis igen älskade barn!



2011-12-23     Kalajs

Så har vårt första födelsedagskalas gått av stapeln och med tanke på att vår Tjoddas just nu ser ut som en prickigkorv, så lär det inte bli några fler kalas före januari. Jättetrist, å andra sidan skulle vi ändå fira julafton för oss själva så det känns inte lika mycket "karantän" över det som det kunde ha gjort annars.
Att få i Tjoddas Kåvepenin är lite som att utföra femkamp. Först får man förfölja henne runt hela huset (gärna på rumpan för annars är det ju liksom ingen sport) Sen när man väl fångat in henne, så får man brottas lite innan man kan trycka in sprutan och liksom "köra järnet". Första gången var jag helt säker på att ungen skulle kräkas upp allt på stubben men det slank ner. Eftersom hon frivilligt tar sprutan när vi är klara och suttar lite på den trots att penicillinet är slut, antar jag att hon inte tycker det är världens hemskaste grej.... Men det är ganska skarp smak på det kan jag tala om.

Men kalaset då?
Jo, kalaset var jättetrevligt och vi bjöd på varmkorv med bröd och sen blev det glass med tillbehör som efterrätt. Ett sant barnkalas helt enkelt. Vi hade mest önskat oss pengar till Tjoddas för det finns inte så värst mycket de behöver just nu (även om min syster tycker att alla små barn ska ha minst en påse Dumlekola om året) utan vi sparar ihop till lite större saker istället som kan vara bra att ha, en balanscykel tillexempel, roliga böcker, möbler till egna rummet och sånt där annat supertråkigt som inte genererar i drivor med leksaker som ändå aldrig används.
Jag försökte jämföra det här med att ha småbarn och spelet Tetris... Det gäller liksom att ligga några steg i förväg så att inte "skiten" fylls på upp till taket och man blir Game Over.... (Alla spelnördar med barn vrider sig av skratt och övriga sitter som fågelholkar)

Tack alla medverkande iallafall, kalaset blev mer lyckat än vi trodde möjligt och här är inget omöjligt så det är ett bra betyg vill jag lova.
Kalas nr 2 som egentligen skulle gått av stapeln imorgon blir framskjutet lite i planeringen, no more pricks...eller, ja...inga fler smittande prickar tack.

Men det förhindrar ju inte att vi firar ordentligt själva (i dagarna två blir det ju...) Så Tjoddas festblåsa snurrar just nu runt i tvättmaskinen tillsammans med Loffes partykläder, imorgon är det volanger och slipover som gäller. Fast inte allt på samma stackars barn såklart, man behöver ju inte starta deras liv med att göra dem helt könsförvirrade, det får samhället klara av senare i vuxenlivet i stället.

Tjoddas har hjälpt till att pynta vår gran idag, hon försöker blåsa ut ljusen och vill prompt hänga upp kulor i granen. Hon tar pyntet och "lägger" det på den av kvistarna hon tycker blir mest finemang, sen är det upp till mamma att rädda situationen och hänga upp kulorna samt knipa till ståltråden i öglorna så att den inte går att plocka ner igen, för då lär det bli kraskalas och dammsugaren nästa.

Alla julklappar är inköpta, maten är förberedd, klapparna inslagna och lugnet har börjat lägga sig.
Tyvärr regnar snön bort precis lagom till jul (mamma, du kan sluta hurra nu) En vit jul har ju ändå något alldeles magiskt över sig, plus att det är hundra gånger lättare och roligare att åka pulka och snowboard på snö istället för på grus eller gräs....


Så några bilder. Det lär väl bli bloggning både den 23:e och den 24:e gissar jag på. Jag har lovat kontinuerlig uppdatering under dagarna eftersom vi sitter i en egen liten bubbla just nu.


Jag fick ju städhjälp innan kalaset, köket moppades noga och det blev en torr
"gång" i mitten av moppningen eftersom Tjoddas kasar på rumpan, helt perfekt.



Se filmen: "Städhjälp"




Partypinglan nr 1



Tjoddas stoltserar med en av de fina presenterna, ett fluffigt hårspänne.



Loffe är nöjd av att bara få vara med på ett hörn.



När så gästerna hade avlägsnat sig var det dags att få fram förkläden och
kakmått.



Pepparkakeland? Tja, det ligger väl däråt...eller?




Får lite hjälp av mormor och jag tror minsann morfar har varit framme med
ett mjöligt finger på Tjoddas näsa...



Så var det äntligen, ÄNTLIGEN, dags för ögonblicket Tjoddasmormor och
Tjoddasmamma har väntat på sen vi alla fick veta att vi skulle få en Tjoddas.
De första, nästintill, egenhändigt Tjoddasgjorda pepparkakorna är äntligen utkavlade,
utstansade och lagda på plåt.


Se filmen: "En sockerbagare här bor på landet"



2011-12-14     Därför...

Varför jag inte så ofta eller gärna läser, lyssnar eller tittar på någonting som handlar om abortdebatter eller Downs syndrom i media etc?

Därför att det gör så ont att hela tiden behöva höra hur det ska sållas och utrotas och att handikappade barn är äckliga och borde låsas in i hus på landet med varandra så att ingen behöver träffa dem.

Därför att min stackars mammasjäl hellre lyckligt ovetande och hopplöst förälskad i mina barn, än att börja oroa mig för sådant som jag kanske aldrig kommer behöva ställas inför.


Därför att media har snedvridit allt som har med fosterdiagnostik att göra och mer eller mindre tvingat skräckslagna föräldrar att ta bort allt som inte är 100% perfekt.
Ska man avliva barn som får förlossningsskador då eller räknas inte de när de väl är ute?
Eller barn som föds med andra handikapp som inte syntes på testen? Barn som får leukemi.... autism, ADHD...barn som mördar andra barn....?
Är det någon mer än jag som börjar känna lukten vissa stora inhägnade områden som bara hade en väg in och inga ut? Ni vet....med mysiga staket och sådär...? Eller, jag vet inte...



Jag tycker att jag trots mina 30 år har all rätt att bete mig som en fyraåring, stampa med foten i marken och trotsigt säga: Jag vill inte!!!! Jag vill inte veta mer nu! Det räcker, jag är trött på det och allt vi vill är ju bara att leva vårt eget liv. I fred. Varför har vi helt plötsligt inte rätt till det när alla andra får göra det? Hur kom det sig att just vår folkgrupp var den man fick tillåtelse att hoppa på? Det är bra nu tack.

Hur ska man kunna hjälpa sina barn att bygga en lycklig och rik framtid om man hela tiden måste snegla över axeln och känna total hopplöshet och sorg inför framtiden. Det finns människor, vars enda syfte i livet är att försöka rasera det någon annan har. De försöker tala om att det vi har är värdelöst och ett straff från Gud.


Om så är fallet, är jag glad att Han ansåg att jag förtjänade att straffas....inget i hela världen har gjort mig lyckligare.




Bring it on suckers!!!!


2011-12-13     Lusse Lillan....

Efter en ganska intressant dag kom en av höjdpunkterna med att ha barn, nämligen, lussefirandet. Alla sötnosar, troppar in i sina små tomtedräkter, Lucialinnen, pepparkakshattar och glitterkronor. Alla kan texterna men bara på lite olika ställen i taget. Någon blir ledsen och vill sitta hos mamma istället, någon blir upprymd och halkar omkring i strumplästen medan föräldrarna ler och skrattar lite.
Lilla Tjoddas applåderade lydigt efter varje liten melodi och tecknade inlevelsefullt med i bland annat "en sockerbagare". Få bagare har knådat så stora sockerkaksdegar som vår lilla Tjoddas gjorde i dag.
Loffe tittade intresserat på från första parkett och försökte förtvivlat få tag på kameran.

Tack snälla rara dagispersonal för att ni anordnade ett sånt fint lussetåg även om vädret var kasst och vi fick vara inne istället.


Tjoddas i mitt expressfållade nattlinne anpassat till rätt "rumpekaselängd"



Lilla linslusen...



Loffe övar tappert på rollen som stjärngosse inför nästa års lussefirande på dagis.



"Han bakar kakor mest hela dagen".....




2011-12-10     Det susar i säven....

Skulle man väl kunna säga och påstå en katastrofal underdrift. Det var en mycket spännande dag att ta en joggingtur i skogen på, det kan jag tala om. Oj, oj.
Men träden där jag sprang stod snällt kvar tills jag sprungit förbi och både Doris och jag kom hem igen med hälsan i behåll.

Orden har börjat hagla här hemma. Skor, ut, snäll, blå och massor med andra ord som bara dyker upp helt plötsligt när man själv råkar nämna dem i den, ännu så länge ganska ensidiga, dialogen jag och Tjoddas har när vi busar.
Sjunger vi imse vimse spindel, så ligger hon en hundradel före sången med sina rörelser och man får snabba på för att hinna med. Loffe ser bara sådär överlycklig ut, skrattar och klappar händerna för fulla muggar. Får han bara vara med på ett hörn så finns det ingen som lyser upp ett rum mer än Loffe.
Lilla fröken klättrar upp och ner ur soffan på dagis och även i en av fåtöljerna här hemma, om man lägger locket till fotpallen nedanför....då når hon upp. Öppna frysen har hon lärt sig också...kan ju vara bra att kunna, nästa mål är att lära henne hur micron fungerar, sen kan jag väl lämna henne ensam hemma skulle jag tro. Eller?
Det går undan nu.

Äntligen har saker och ting börjat lossna lite på habiliteringens bad också, jag började, som alla mammor förmodligen gör, prata; lite förmanande, med hög röst åt Loffe i omklädningsrummet och innan jag visste ordet av så fick jag kontakt med en av de andra mammorna och vi enades om att ingen som är där känner någon annan, kan deras namn, barnens namn eller handikapp. Ett stort framsteg tycker jag! Synd att det var sista gången för denna terminen bara.

Nu är det fullklottrat i kalendern ända fram till den 1 Januari 2012 vill jag lova. Känslan är lite densamma som när man gick i skolan och alla tentorna skulle klaras av på en vecka. Tajt men väldigt befriande när perioden är över.

Det börjar bli dags för julklappar, jag har koll på vad jag ska köpa men inte när det kan bli av...."vissa" sitter ju som nåt nedrans kardborre och låter en aldrig komma iväg på egna inköpståg.
Jag skulle kunna påstå att jag inte är nyfiken på vad jag kanske får i julklapp (får jag inga så har jag kanske inte varit så snäll, men jag har haft roligt iallafall) Men visst är det roligast när man inte riktigt vet vad det blir? Som när man var liten och ens föräldrar hade kommit ihåg någonting som man intensivt hade önskat sig från ungefär juldagen föregående år. Det var lycka på julafton det.


Nu har vi börjat fundera mer på persontecken till alla som finns runt Tjoddas. Farmor och farfar fick sina igår.
Farmor = cykla
Farfar = jaga

De kändes mest givna. Nu är det bara resten av släkten och umgängeskretsen kvar...











2011-12-05     Slumpen är bäst

Ibland gör barn underbara saker utan att de kanske alls fattar vad det håller på med, det är slumpen som avgör liksom.
Lilla Tjoddas spelade piano med mig ikväll och hon får sitta jämte mig på pallen, samtidigt så kan ju då Loffe; sitta i mitt knä och spela han också.
Han var full av beundran inför sin storasysters pianokunskaper och klämde in några egna ackord och även lite hoande solosång ibland där det passade.
Rätt som det är tvärslutar Tjoddas att spela, tittar med stora ögon på Loffe, klappar honom lite och sen tittar hon upp på mig, så tecknar hon först bestämt "lillebror" och sen tecknar hon "snäll".
Oj, oj vad det killar i näsan och man ser väldigt simmigt helt plötsligt.
Barn är väl ändå helt fantastiskt att ha?


Tack snälla familjen J för årets godisverkstad. Allt är förseglat och nerpackat i matkällaren. Tack för alla fina julklappar och presenter, gott godis och framförallt, trevlig sällskap!


Och tack snälla Eivor som fortfarande orkar läsa, reflektera, kommentera och som fortfarande tycker att jag har en poäng ibland även när jag själv har svårt att se den.



iPaden går varm här hemma, många spännande applikationer blir det.



Julklapp och födelsedagspresenter delades ut till höger och vänster.
Många fina saker blev det.



Ett stort paket till Tjoddas med en fantastiskt söt handväska i formen av en groda.
På golvet ligger ett paket med pussel i.



Junarn tyckte inte pappaJ var färdigklädd utan en huvudbonad....



En julfluga och en nalle till lillebror som mest verkade uppskatta pappret...
(Nallen fick en "statusboost" dagen därpå och båda barnen slåss nu om Rupert som han heter)



Hela familjen samlad bland presenter och omslagspapper.



Nu ska vovven nanna, tyckte Junarn och bäddade bestämt ner Doris.



Vänta nu, den här känner jag igen....hur...jo men.... ja, så där var det ju man gjorde.



En mycket omsvärmad PappaJ efter att småflickorna haft pusskalas med varandra.



Att två små gummisnoddar kan ändra någons "bus-appeal" på det sättet.
Tjoddasmorfar har hotat med att döpa om Tjoddas till Tjorven istället...en Båtsman har vi ju redan.



Kära familjen J, eller hur ville ni att ert fadderbarn skulle starta en
karriär som Chippendale kille när han blev stor? Därav flugan kanske...
nästa år önskar vi oss iallafall matchande manschetter.....



Idag var kung Bore här när vi vaknade.



En promenad är mysig om man får ligga nerbäddad i en gosig och varm vagn.



Jag vet att det är många som gnisslar tänder nu när det har snöat....



Men visst är det något magiskt med den första snön ändå?







2011-12-02     På skoj och allvar

Så var man hemma med halmen igen då, som det så fint heter. Resan till Madrid och hem igen avlöpte, trots stormväder på hemmaplan, faktiskt ganska odramatiskt. (En spanjor tyckte vi svenskar var konstiga som byggde hus mitt i havet, det var i själva verket tre gårdar som råkat ut för seriös översvämning) Själva vistelsen var fantastiskt kul och det var längesedan jag gick så mycket på två dagar (och gick ut, tummen upp för en Mojito ibland). Jag kan säga att det var inte alls lika roligt eller glamoröst att gå på promenad i strilande småregn med en barnvagn mitt ute i skogen när man kom hem sen.... (TG för P3)
Det var lättare att vara hemifrån än vad jag trott, iallafall tills maken ringde för att prata lite och man hörde barnen i bakgrunden. Sen försvann lite av "glansen" med resan.
Det bästa med hela resan vad faktiskt att få komma hem, att se sin familj och just det där ögonblicket när man kikade genom bilrutan på dem för första gången på några dagar. Tjoddas stirrade tillbaka i vantro och man såg att hon verkligen tänkte "vänta nu, dig känner jag", innan ansiktet sprack upp i ett stort leende. Likaså med lilleman som blev helt till sig och flinande började åla och åma sig i bilbarnstolen. Han höll ett stadigt tag i mitt finger hela vägen hem stackarn.

Lilla Tjoddas har börjat ställa sig på knä med händerna i golvet, sen kommer först ett ben och sen ett ben och så voíla, så står hon i yogapositionen hunden. Vilken yogamäster som helst skulle bli grön av avund på hennes obehindrade teknik. Sen står hon där en liten stund, försöker ställa sig upp men det blir att rumpan möter golvet med en duns ännu så länge. Så skrockar hon lite, säger oj,oj och sen hoppar hon iväg på nya äventyr.
En annan favorit är att placera allt som egentligen går att placera, på huvudet....på lillebror.... Med mycket koncentrerad min staplar hon på och allt som är inom räckhåll testas glatt. Loffe ligger mest i nyfiken beundran och kikar på Tjoddas medan han nöjt finner sig i att bli staplad. Han är tålig vårt minsta träsktroll. Tjoddas vill så gärna pussas och kramas, man får vara med hela tiden för rätt som det är har vi brottningsmatch i världsklass här hemma på köksgolvet. Jag tror banne mig inte han har blivit ledsen en enda gång när hon tjongat i hans stackars huvud i golvet. Såfort han råkar dunsa till själv dock så låter han som om man halvt har försökt slå ihjäl stackaren.


I förrgår hände det förresten, jag nämnde för några dagar sen till maken att, visst hade det varit lite häftigt om någon som är inne på bloggen skulle känna igen Tjoddas på stan. Vi skulle iväg och handla, till det roliga hör, som alla med Downsbarn säkert vet, att Tjoddas mage för en gångs skull fungerade lite för snabbt istället för långsamt. Jodå, tack vare vår specialblandning av gröt så får vi utdelning en gång om dagen i vanliga fall men förmodligen så hade väl tandsprickning eller nåt litet virus satt ännu mer fart på magen. (Ja pappa, jag har intagit Magenbitter med vatten för säkerhets skull, det blir INTE godare bara för att man är vuxen)

En ganska genomträngande doft började sprida sig och göra sig påmind omedelbart efter att vi kom innanför dörrarna till affären.
Du? sa jag tveksamt och tittade på maken. Efter en snabb koll blev det fart på oss och vi stövlade iväg mot utgången.
Maken sprang raskt iväg för att hämta skötväskan ur bilen och eftersom lilla Tjoddas fyllt upp blöjan på både bredd och längd, lyfte jag upp henne så hon inte skulle sitta i det mer. Jag mer anade än hörde att ungen började ta i lite igen och en ny våg av odör spred sig runt oss (stackars liten).
Just precis i detta ögonblick lades en hand på min arm och en annan kvinna tittade glatt på mig. Ursäkta, ÄR det du som är Tjoddasmamma?
Hjälplöst stirrade jag tillbaka på henne i någon hundradels sekund. Det var ju inte såhär jag riktigt hade tänk första mötet med en utomstående läsare... I väntan på en ny blöja samtidigt som Tjoddas fullkomligt svämmade över och stanken...stanken....
Jo, det stämmer. Fick jag fram. Det är nu det sorgliga kommer.
Jag är hemskt ledsen att jag var så fruktansvärt disträ men jag kommer knappt ihåg ett ord denna stackars trevliga människa sa. Det enda jag kunde tänka på var att metropolen för vårt samtal hängde i mina armar med otrevligheter som hotade att börja forsa fram när som helst. Jag minns dock att du berättade att du och mormorJ brukade prata om bloggen på jobbet och att du tyckte den var matnyttig. Jag vill bara passa på att tacka dig för att du kom fram. Det gjorde hela min kväll.

Bloggen finns fortfarande för att jag själv behöver den. Kanske inte lika mycket eller på samma sätt som i början. Först var den min hjälp i terapeutiskt syfte, därefter ett sätt att få kontakt med andra och att hålla de närmaste uppdaterade. På nåt sätt spred det sig sen vidare och människor jag aldrig någonsin trodde skulle läsa min blogg, uppenbarligen började göra det. Jag har blivit svartmålad för att jag har visat bilder på Tjoddas som folk tagit illa vid sig av, jag har blivit tillsagd att jag ska skriva dagbok istället för att lägga ut allt på nätet men mest av allt, mest av allt har jag fått så mycket positivt tillbaka från människor runt om i hela norden. Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Lilla jag som bara har koll på onödigt vetande och inte speciellt bra heller. Jag kanske har gjort någonting som kan hjälpa någon annan där ute att må lite bättre över sin situation.


I början blir det så intensivt med att försöka lära känna sitt nya barn, samtidigt som all stackars vårdpersonal verkar, i ren välvilja, ha någon inbyggd funktion som gör att de vill tala om allt som rimligtvis skulle kunna gå fel mer med barnet. När det första sorgearbetet är över, (för det ÄR ett sorgearbete) man lär känna sitt barn och inser att det är lika lätt att älska som vilket annat barn som helst. (Jag tänker inte säga de klassiska orden "till och med mer" för det är ett tveeggat svärd det där)
Då kan det hända att man råkar ut för folk som "vet bättre", de som har äldre barn med samma eller liknande svårighet.
Är ens egna barn fortfarande väldigt litet kan det här te sig mycket skrämmande, särskilt som många med äldre barn verkar försöka pracka på "grönglingarna" lite bitterhet i smyg på nåt vis.
Jag har iallafall upplevt att en del sitter med påklistrade leenden, nickar och försöker övertyga en om att allt är så himla bra, på samma gång smyger de in någon deprimerande anekdot som inte alls behöver stämma in med ens egen verklighet om några år. Det är viktigt att komma ihåg!
Det här, ovanstående, är alltså också en av punkterna till varför bloggen fortfarande lever. Jag vet att när jag var liten läste jag en artikel om att folk som var rädda gärna sjöng eller småpratade för sig själva i en trängd situation för att känna sig tryggare och mindre ensamma. Bloggen fungerar på samma sätt. Samtidigt som jag vill försöka få fram att det här livet också det är ett härligt liv att leva, måste jag ibland försöka övertyga mig själv om det samma. Sjunga in mig i min egen trygghet för att hålla lite vanmakt och skräck på avstånd.
Jag och min man har ju inte heller den blekaste aning om var vårt ack så spännande liv kommer hamna om några år och precis som alla människor är man lite rädd för sånt man inte vet något om, råder över och kan luska ut i förväg. Det är naturligt och inget att skämmas över.
Men:
Din familjs verklighet är din familjs verklighet.
Bara för att någon annan haft problem med habilitering, öroninflammationer, uteblivna barnkalas eller simskola som inte fungerar, så betyder det inte att ni automatiskt måste halka in på samma bana. Jag vet många med downs som ger sig på sånt jag aldrig skulle göra. Som att baka kladdkaka när jag var 11 år, lista ut vilken buss som går hem till Kungsbacka från Göteborg när jag var 16 eller fråga en vilt främmande människa om hjälp med att hitta vägen hem för det är mörkt, halt och läskigt att behöva gå själv.

Vi försöker köra lite med attityden "jaha" och så blir det genast mycket lättare att leva.

Folk gnäller till höger och vänster över att habilitering/vården/specialisterna aldrig hör av sig och att de inte får stödet de behöver.
Jag förstår att det känns hemskt när man inte riktigt vet vad man ska göra och de som borde veta inte hinner ge en det stödet man förväntade sig.
Vi har tur, vi antar att habiliteringen hör av sig om de vill nåt och däremellan så väljer vi att tro, att de tycker vi klarar oss tillräckligt bra själva.
Andra vill ha så mycket bara för att det finns. Det ska ansökas om allt som går och har man inte fått veta alla sina val och möjligheter så tar det hus i h*vete. Gratis är gott.

Slåss bara för det som är riktigt viktigt, det finns så mycket att slåss för därute så om man inte prioriterade skulle man inte hinna göra någonting annat.

Ta tidningsartiklar och "besserwissrar" med en nypa salt, speciellt när det står titlar som "Snart har långa landet Nisse utrotat Downs tack vare fosterdiagnostik" Det är ju inte riktigt så det går till, Downs råkar bara vara lättast att hitta, något som alla tidningar glömmer av att skriva.

Var tacksam över det du har fått till låns. Livet är nu uppgraderat några levlar och äventyret kan börja!

Jag har förresten förstått det så att ytterligare några i släkten faktiskt är inne på regelbunden basis? Kul! Är ni och shoppar på "Gula faran" så hör av er, kaffe finns alltid gott om.





En av de mindre paralellgatorna i Madrids centrum.



Själva kärnan av Madrid som symboliseras av Björnen och jordgubbsträdet.
"El Oso y El Madroño" Står på torget som heter "Puerta del Sol" Min tyska guide (Keka)
svävade någonting om att det är adeln och folket som närmar sig varandra.... själv var jag
mer orolig över att ha missat nåt så fantastiskt som ett träd med jordgubbar...ett träd?
Var köper man ett sånt månne?



En mycket vacker och väldigt gammal dörr, vill INTE få den i ansiktet kan jag säga men den
skulle fungera utmärkt som halkskydd nu när vintern nalkas.



Detta är den fantastiska Estación de Atocha, ni kommer väl ihåg attentatet 2004?
Jag har aldrig någonsin varit på en liknande tågstation, någonsin. De hade träd med bananer på!!!!



En mindre sidogata där "El Rastro" förekommer varenda söndag. Det är en blandning
mellan vanlig marknad (med allt vanligt skräp som finns världen över) och loppis (med lite coolare
prylare än tant Agdas slitna moraklocka och nedsuttna IKEA soffa kan jag säga er)



Pappa J.....den här är till 100% till dig. Det är alltså godis, allt, allt, allt på andra sidan fönstret är
godis.



I "Buen Retiro Park" där Madridborna gärna spenderar sina söndagar,
såg vi bland annat spännande, en kille som gjorde enorma såpbubblor.
Barnen var, minst sagt, överförtjusta.



Den här bänken var så vacker men tydligen gick det inte, för fotografen, att få med hela om jag
skulle vara med i bilden samtidigt.....?



Madrid by nightfall....



Till min man....hoppet är inte ute än. Tyvärr var det fel färg och alla röda
var helt försvunna sista dagen i Madrid, så det fick bli en svart....



Glass fanns....



Så här ser flygplatsen ut när solen äntligen är på väg upp.
(Efter att ha väntat några extremt långa timmar i sällskap av svettiga spanjorer, fulla danskar och skrikande ungar)



Testar att stå vid nya bordet i hallen.




My best assets... (Min bästa tillgång)



Testseglar mammas tvättkorg....



Tack vare Jejjamamma (och pappa) så har kidsen en gigantstor kasse med
arvegodskläder och i denna fantastiska samling hittade vi pepparkakskläder...
till Tjoddas förtjusning fanns hennes favoritaccessoar hatten med. Oj, oj, vad det blev prova av.
(Fast denna minen skrämmer mig lite faktiskt.....)



Speglar sig i kylen samtidigt, såklart.



Och där är ju du ju....trodde du inte jag skulle våga va?



Pappa uppmuntrade Tjoddas att titta på hans vältränade mage, Tjoddas
letar fortfarande....(holy schmoly vad ont det här kommer göra men det är helt klart värt det)



Loffeman växer och frodas. Mina barn gör konstiga miner på kort ibland. De ser lite
"Terror på Elmstreet" aktiga ut båda två ibland...



Och såhär kan man ha den....



Hade hatten kommit tillbaka igen så hade nog Tjoddas dött av lycka.
Hattar och mössor är det absolut bästa hon vet, hon kan prova i timtal om
hon får några stycken och en stor spegel.



Varning för övningsstående. Yes alla yoga fan, släng er i väggen!



Och kvällens favorit när det speglar sig i "vitvarorna"...som...är svarta....


RSS 2.0