Därför...

Varför jag inte så ofta eller gärna läser, lyssnar eller tittar på någonting som handlar om abortdebatter eller Downs syndrom i media etc?

Därför att det gör så ont att hela tiden behöva höra hur det ska sållas och utrotas och att handikappade barn är äckliga och borde låsas in i hus på landet med varandra så att ingen behöver träffa dem.

Därför att min stackars mammasjäl hellre lyckligt ovetande och hopplöst förälskad i mina barn, än att börja oroa mig för sådant som jag kanske aldrig kommer behöva ställas inför.


Därför att media har snedvridit allt som har med fosterdiagnostik att göra och mer eller mindre tvingat skräckslagna föräldrar att ta bort allt som inte är 100% perfekt.
Ska man avliva barn som får förlossningsskador då eller räknas inte de när de väl är ute?
Eller barn som föds med andra handikapp som inte syntes på testen? Barn som får leukemi.... autism, ADHD...barn som mördar andra barn....?
Är det någon mer än jag som börjar känna lukten vissa stora inhägnade områden som bara hade en väg in och inga ut? Ni vet....med mysiga staket och sådär...? Eller, jag vet inte...



Jag tycker att jag trots mina 30 år har all rätt att bete mig som en fyraåring, stampa med foten i marken och trotsigt säga: Jag vill inte!!!! Jag vill inte veta mer nu! Det räcker, jag är trött på det och allt vi vill är ju bara att leva vårt eget liv. I fred. Varför har vi helt plötsligt inte rätt till det när alla andra får göra det? Hur kom det sig att just vår folkgrupp var den man fick tillåtelse att hoppa på? Det är bra nu tack.

Hur ska man kunna hjälpa sina barn att bygga en lycklig och rik framtid om man hela tiden måste snegla över axeln och känna total hopplöshet och sorg inför framtiden. Det finns människor, vars enda syfte i livet är att försöka rasera det någon annan har. De försöker tala om att det vi har är värdelöst och ett straff från Gud.


Om så är fallet, är jag glad att Han ansåg att jag förtjänade att straffas....inget i hela världen har gjort mig lyckligare.




Bring it on suckers!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0