2011-02-26     Det började bra...

Dagen började bra med en nyfiken Tjoddas som hade fått sitt mjuka verktygsbälte från IKEA att leka med i sängen av sin far. Det var väl helt ok, tills jag vände mig om och gäspade. Helt plötsligt fick jag en såg av filt i munnen och Tjoddas stirrade imponerat på mig med blicken fylld av förvåning, ja, över att så mycket såg fick plats i munnen på en gång alltså. Jag nästan såg hur hon började snegla mot vinkelhaken och bestämde mig snabbt för att det kanske var dags för mig att stiga upp och äta frukost.

Vi kikade lite på teckenfilm innan mellis och sen somnade hon gott tills det var dags för lunch. Efter lunch fick Tjoddas följa med pappa upp på jobbet för att kolla till så alla skötte sig (och Tjoddasmamman fick äntligen sova en stund). Hela dagen hade med andra ord gått jättebra och hon verkade vara i form igen efter vaccinationen.

Framåt kvällen, när vi skulle på kalas, märktes det redan i bilen att någonting inte var som det skulle och sen eskalerade det bara mer och mer under festen.
Stackars lilla Tjoddas var alldeles rödmosig och varm, hon bara grät och grät. Så vi körde hem igen, fick henne att sova en stund och när hon väl vaknade igen (gråtandes såklart) så körde vi teamwork med blöjbyte, alvedon och vätskeintag, temptagning och kvällsvälling. Allt under ackompanjemang av en gråtande liten tjej som var helt slut.
Så satte sig maken med Tjoddas i knäet och vi slog på en teckenfilm, det tog inte lång stund innan vår lilla gråtande gnällspik satt och klappade händerna....skrattandes....

Hatten Förlag, vi är era största idoler!
Nu håller vi tummarna inför morgondagen.

Jag utmanade mig själv och försökte tyda en mönsterbok på danska jag precis har köpt.... "lomme" är tydligen ficka på danska och sen var där massor med fler jättekonstiga ord jag får klura på.
När jag såg mönsterarken började lusten att hämta en papperspåse att andas i, smyga sig över mig. Sen kom jag ihåg att jag faktiskt lyckats tyda elschemat, ur en Haynesbok från Biltema, till min gamla Subaru en gång i tiden. Så jag bet ihop och, när man stod på huvudet, kisade lite vindögt och hade källardörren öppen i vinkel med karlavagnen, så såg man faktiskt precis hur man skulle göra...... så nu har jag iallafall lyckats skissa av mönstret jag ville ha i rätt storlek. Yeahy me!
Som belöning ritade jag sen av ett annat mönster ur en svensk tidning med LOGISKA mönsterark i pedagogiska färger, skilda storlekar och där det klart och tydligt stod jämte modellen vad mönsterarken skulle heta. Så nu har jag iallafall två mönster att börja med när jag får tid över att leta mig ner till min nya hobbyhörna som jag fått inredd nu de senaste dagarna.

Nåväl, dags att försöka få lite sömn innan Tjoddas kanske börjar med sina vanliga natträder.



Mysa med pappa och titta på film samtidigt, det är grejer det.




2011-02-24     Priceless

En liten reflektion bara...

Det är alltid de små eller sällsynta sakerna som kostar mest, eller hur?
Ju mindre en parfymflaska är, desto dyrare är den (kan även appliceras på underkläder har jag lagt märke till... ju mindre tyg, desto större prislapp).
Likadant gäller detta saker som inte "framställs" i mängder som fint vin, rysk kaviar, juveler etc....

Så, vad kan vi dra för slutsats av detta?
Är det därför personer med Downs oftast inte bli så långa och även kommer i begränsad upplaga?
De är helt enkelt ovärderliga!

(Men det visste vi ju såklart egentligen redan...jag ville bara påpeka det uppenbara)


2011-02-23     En fasansfull upptäckt

Jag gjorde en grym upptäckt idag på morgonen när jag skulle hämta en sak ur bilen.
Stackars, stackars Patrick.......


Det var minst -10 grader i natt....


Idag är det lite synd om Tjoddas för hon blev vaccinerad igår och är superhängig idag (läses: ger sin mamma skavsår i öronen med allt gnällande) Hon har fått lite Alvedon, lite hemmagjord "sorbet" i form av hemmagjord frusen, nästan helt sockerfri, blåbärsdricka. Nu ligger och nerbäddad i soffan och kikar på teckenfilm en stund.
Förhoppningsvis sover hon lite mer och kanske piggnar till imorgon igen.
Vi kör helt enkelt en riktig mysdag idag, det går inte att göra så mycket annat. (Stackars mig som får skjuta upp städningen tills imorgon...oj,oj...hur ska jag klara det här....)

Igår eftermiddag var vi en vända på IKEA, för små flickor måste ju muntras upp efter besök hos doktorn tycker jag....(oavsett ålder eller vem av dem som fick utstå behandlingen)
Tjoddas tyckte att min nya hålslev var det bästa köpet, den åkte in i munnen och stannade där tills vi betalade för den.
Det kändes lite märkligt att beställa för tre i restaurangen, första gången Tjoddas fick en egen portion med "o-hemma-lagad" mat. Köttbullar såklart, vad annars? Någon mer som tänkt på att en "klassiker" kostar 16kr men en barnportion, som är mindre kostar 19kr?
Tjoddaspappan hjälpte till att äta upp på slutet men annars verkade det falla lilla damen på läppen. Hon fick två pommes av mig att smaka på också (de var inte så salta så jag passade på) den ena åt hon upp och den andra "körde hon bil" med på bordet samtidigt som hon gjorde sitt motorljud. Däremot tigger hon ohämmat gurka såfort hon får syn på det. Lite roligt att se, hon blir helt till sig.


Så här superpigga är vi idag. Hon somnade nu någon minut efter att jag tog bilden.
Tjoddas somnar aldrig i soffan framför TV'n annars.


Jag får väl passa på att ge köket en omgång iallafall och utnyttja sovperioden.
Hoppas det är bra imorgon igen.



2011-02-21     Ok så lite gnäll då....

Bara för att hålla vanan uppe tänkte jag... jag skrev ju precis i det förra inlägget (för typ en halvtimme sen) att jag inte skulle gnälla... men det ligger i en kvinnas privilegium att få ångra sig så många gånger hon vill. Så nu blir det gnäll ändå.

Jag satt med en väletablerad veckotidning i händerna på MVC häromdagen när jag väntade på min tur. Eftersom jag var där jag var, så vände sig den sagda tidningen i första hand till föräldrar och allra helst till blivande sådana.

Finns det någonting i dessa tidningar jag kan bli måttligt trött på så är det när det väl skrivs om möjligheten till att göra trippeltestet.
Jag begär bara en liten, ynka, ändring i alla dessa artiklar som finns spridda i tidningar, broschyrer och på internet.
Istället för att skriva att man letar efter Downs Syndrom, snälla rara, kan vi inte, om vi nu måste skriva nåt alls, isåfall bara skriva att vi letar efter kromosomavvikelser? Punkt slut, det får gärna vara lite anonymt och blurrigt, man behöver inte ens dra upp några exempel på avvikelser för min del.
Jag har skrivit det tidigare, det FINNS massor med saker som man borde leta efter istället för Downs syndrom om man nu ska börja leta efter fel på någon liten stackare som inte ens är född och kan försvara sig själv.

Men att rätt och slätt skriva i artikeln att man gör testen för att utesluta att barnet har Downs syndrom, det skär i hjärtat på mig.
Kan man då inte skriva någon mer, förklarande artikel för att lugna blivande föräldrar om vad det egentligen innebär? Måste man dra fram allt det läskiga?
När man väl låg där på BB var det ganska mycket annat att tänka på som det var, en liten broschyr med korta faktarutor och små anekdoter från familjer i "samma situation" gick liksom inte att ta in just då.

Men om samma tidningar, som nu hänger ut, inte bara mitt barn utan många andras och dömer dem som värdelöst skräp, kunde skriva om trippeltesten lite mindre färgat och kanske ha med några handikappade barn i sina tidningar med jämna mellanrum (för vi finns ju också, vi är ju också föräldrar) istället för att bara ta med de absolut största problemen som vilken färg man bör välja på barnvagnen eller hur man väljer namn....så kanske folk skulle tagga ner lite och inte vara så hysteriskt rädda för sånt som kanske bara är ett naturens sätt att visa oss att det finns andra möjligheter än de vanliga.
Jag har, med hån i rösten, tackat nej inte mindre än tre gånger när tidningen ringt och frågat om jag vill prenumerera. De låter alltid så förvånade när jag talar om att, i min verklighet, är det viktigaste faktiskt inte vilken märkesoverall som mitt barn ska ha i vinter eller vilken färg man bara "måste ha" på åkpåsen för att inte de andra mammorna ska spotta på en när man går på stan.
Jag kan inte hjälpa att jag blir lite äcklad när jag bläddrar igenom tidningen. Det kanske låter som avund? Ibland kanske det hade varit skönt att vara "problemfri" (vilket jag inte tror att någon förälder i hela världen är, oavsett om de har fått ett lugnt, snällt barn, ett kollikbarn eller vad tusan som helst.) Men att inte behöva fundera på en del av de här extra lullull sakerna som tillkommer hade varit ganska skönt ibland. (Fatta det är återkommande läkarundersökningar på minst tre olika ställen om det inte är ett "normalt barn" samma jäkla grejer kollar de också)

Jag tar ändå, hundra gånger hellre, den verkligheten jag lever i; än att INTE behöva fundera på annat än sånt som de verkar lägga ner hela sin energi på i tidningen.
Vi lever för nuet, för varandra och för saker som faktiskt är värda att lägga ner tankar och energi på.

Vi behöver de här barnen, JAG behöver mitt barn, precis som hon är. Utan henne hade inte vi i vår familj, varit de vi är idag och jag hade definitivt inte(!) kunnat vara lyckligare bara för att jag hade haft ett likadant barn som alla andra.
Nu känns det mer som att man har en rad spännande hemligheter att upptäcka istället och en unik gemenskap med andra man träffar på.

Nej, ner med att försöka jaga upp föräldrar att ta bort foster med Downs (och andra handikapp såklart men det är ju oss de alltid skyltar med), ni har ingen aning om vad ni missar.


Så, nu har jag gnällt klart.





2011-02-20     Attityd

Det har varit några intressanta dagar här på sista tiden och jag får verkligen be om ursäkt för mitt totala oangagemang i bloggen just nu. Dels är jag tillfälligt trött på att gnälla och irritera mig på det som är fel här i världen och sen misstänker vi att Tjoddas kommit in i någon slags period av förpubertet..... lilla damen har tillfälliga attitydsproblem just nu och även om det är uppfriskande i små doser (och ganska roande faktiskt) så kan det bli lite lätt uttjatat i längden.

Hon är absolut inte jobbig egentligen men är man inte van vid att hon beter sig på det här sättet i vanliga fall så märker man en markant skillnad. Såklart är hon lilla solstrålen själv när det är andra omkring. Så gör väl alla barn? Det är lite så man nästan bävar efter att helgen är över och man blir ensamma långa stunder om dagen, det är ganska svårt att hålla igång med aktiviteter som får humöret i topp hela dagarna just nu. Tur jag har köpt fingerfärg.... och även vaxduk att göra heltäckande förkläde av.

Det är många positiva saker också som händer såklart, det märks en enorm skillnad på massor av småsaker, egentligen är det svårt att sätta fingret på det men en hel ny liten personlighet håller på att växa fram här och den gör det med stormsteg på väldigt kort tid.
Det märks att vår lilla tjej börjar bli stor och håller på att utveckla humor och en uppfattningsförmåga för detaljer och vad som händer runtomkring henne just nu.
Tjoddas huvud går som en kompassnål över en magnet när det händer grejer. Rätt som det är sitter hon på fel håll i sin stol för att kunna hålla koll på vad som händer i köket, sen springer nåt av djuren förbi, dörren öppnas i hallen eller så kanske hunden kommer upp från källaren.
Allt ska spanas in och det resulterar i att maten hamnar lite överallt i hela ansiktet när man förtvivlat försöker få in mellisgröten på förmiddagen.
Hon "säger ifrån" på massor av saker hon verkar ha struntat i tidigare, om hon halkat ner lite i fåtöljen kommer protester på en gång och med en annan intensitet än tidigare....tidigare har hon kanske mest sagt ifrån för att det är obehagligt, nu känns det mer som frustration över att inte kunna göra nåt åt det själv, när hon har gjort nr 2 kan man inte tåla sig en sekund, då ska det vara ny blöja pronto! När hon ser nåt hon vill ha (framförallt när man försöker dricka någonting själv) maten på någon annans tallrik etc. En helt ny liten Tjoddas som krupit fram ur sitt skal. Det tog två dagars intensivt sovande där hon gick ner lite i sitt intresse för mat någon dag innan och nu har vi gjort ett sjumilastig i utvecklingen. Jag väntar ju såklart efter den första "medvetna" vinkningen, den längtar jag efter!
Är det alltid såhär? Hur är det med vanliga barn? Flyter det på mer i en jämn ström eller kommer utvecklingen stötvis där också?

Helgen har verkligen utnyttjats, mamma och pappa kom på besök en nytta/nöjes resa. Pappa gjorde mest nytta och mamma hade mest nöje....nöjet att få njuta av Tjoddas och mitt sällskap såklart. Bygget på övervåningen har en liten paus just nu för snickarna drog till Kanarieöarna mitt i alltihopa. De fick i ordning så pass iallafall så man har kunnat spackla två av rummen för att förbereda inför tapetsering. Så spännande!
Medan karlarna gjorde det så drog mamma, Tjoddas och jag annorstädes. Jag gör ju en filt till nya bebisen. Tjoddas fick ju en virkad filt av mig i doppresent och jag har problem med att bara sitta sysslolös på kvällarna. Så vi skulle till en garnaffär för att införskaffa några extra nystan. Det är så trist när materialet tar slut innan man är klar, så man får improvisera allt man kan, eftersom det inte ens gick att beställa hem de sista nystanen i rätt kulör och färgbad från Helgas wollestube (eller vad det heter) i någon liten förort till Hamburg i tyskland.....vilket jag uppenbarligen testat en gång tidigare som ni kanske förstår. Så nu har jag bunkrat upp. Vi misstog oss lite på öppettiderna dock för det stod nåt helt annat på webben än på dörren men vi hann med det vi skulle. Sen blev det en kort tripp till den lokala tygboden också vilket resulterade i två kassar, packade av den segaste människan jag någonsin träffat på.
Kassörskan, som var praktikant från gymnasieskolan, liksom 4 av de andra tjejerna i kassan, tog lika lång tid på sig med mina varor som vad de andra gjorde på 4-5 kunder..... OCH de fokuserade på sina kunder, pratade med dem, tittade på dem etc. V
år kassörska inte bara arbetade i ultrarapid, hon var helt upptagen med att studera vad de andra gjorde istället för det hon själv höll på med..... jag hade absolut ingen brådska men jag kände mig lite orolig över hur snett hon klippte när hon inte tittade på vad hon gjorde (stora saxar, många små fingrar)....dessutom räknade hon, inte bara en gång, inte två gånger utan tre gånger på miniräknade (två olika miniräknare för säkerhets skull) vad jag skulle betala.
När jag sedan räknade ut det själv hemma (på priser jag inte alls kände igen nerskrivna på kassen) så hade hon ändå räknat fel på 3:- jag vet inte hur hon gjorde men det kanske var en annan ränta eller nåt när hon började eller så tog det så lång tid att själva värdet på valutan ändrat sig under tiden.... Nej det var elakt sagt men Göta-Petter vad hon var låååååångsaaaaaam. Tjoddas tyckte det var kul med alla människor att titta på och alla fina färger som fanns överallt. Det var flera stycken som var framme och pratade med mamma för att fråga om Tjoddas fina kappa jag precis har köpt. Så kul att alla tror man har sytt nåt själv bara för att man råkar stå i en tygaffär. Sen tog jag med sällskapet på restaurang, vi körde en favorit i repris och tanten i kassan blev helt överlycklig när hon kände igen Tjoddas. Tjoddas.....blev inte lika lycklig. Jag kan förstå reaktionen eftersom jag också hade tyckt det vore obehagligt om en högljudd tant jag inte alls kände hade blivit närgången. Så reaktionen med underläpp och tårar var helt på sin plats. Däremot verkade Tjoddas uppskatta kombinationen av sin lilla buffé bestående av Risifrutti och pizzabotten.
En trött liten Tjoddas sov nöjt hela vägen hem i bilen.

Idag har vi storröjt i källaren och det känns som en hel reningsprocess för kropp och själ när man får sortera, rensa, slänga, kasta, hysta etc.... ja, en del skänker vi såklart bort också. Det är väl det här som kallas för att "boa/nesting" skulle jag tro. Hormonerna styr en till att försöka få det lite mysigt och iordning tills det är dags för ett nytt tillskott.
Äntligen kan man se att vi faktiskt har ett golv i källaren, det är inte bara en smal stig mellan sakerna in till "kontrollrummet" längst bak där värmepumpen står. Mitt skrivbord har faktiskt en bordsyta...man kan ställa ner saker på den utan att det blir lavinfara. Härligt!

Nya äventyr under morgondagen!
Tack till världens bästa morföräldrar för en fantastisk helg på alla sätt och vis. Vi älskar er!





Japp, jag ÄR världens sötaste oavsett vad min tokiga mamma gör med mig.


Mariekex (och pytt i panna) är da shit just nu! Pytten försvann i en rasande fart från tallriken. När inte vi skyfflade in tillräckligt fort så hjälpte hon till själv för egen maskin.


Morfarmys



"Ståträning" med hjälp av min älskade gamla nyckelpiga som jag hade när jag var barn.


Dagens favorit: Fröken putrumpa hålls uppe av pappas tummar.







2011-02-14     Alla hjärtans dag

Så idag var det Alla hjärtans dag och själv började jag dagen med att först bli guidad per telefon till hallgarderoben där det stod en kruka med minipåskliljor till mig. Sen fick jag åka ner till byn, bli stucken i fingret, dricka äcklig glukosblandning, vila i två timmar och sen bli stucken i fingret igen. Detta på fastande mage sedan igår kl 20.00. Inte konstigt att det förutom alla grönsaker jag hade på listan, åkte ner en hel grillad kyckling i varukorgen på ICA idag direkt efter min kontroll. Jag bokstavligen skakade när jag kom hem och satte mig ner på en pall i köket, där mulade jag i mig en tallrik fruktsallad för att alls fixa att börja laga middag utan att äta upp ingredienserna på stående fot. (Nåja, laga och laga... jag slog på stort idag och köpte lite potatissallad till kycklingen...det ÄR ju trots allt bara alla hjärtans dag en gång om året.)
Tjoddas ville absolut INTE sova middag idag så tillslut gav jag upp, bytte om på oss båda och drog iväg till öppnis. Det var förlängt idag med lite ståbingo, uppträdande, stafett och tillverkning av egen bakelse. Jag vann en ljuslykta och vi vuxna blev spöade i stafetten av småglinen så det bara stänkte om det. Tjoddas höll uppe humöret hela tiden där hon satt och kikade på oss stollar som sprang omkring och fånade oss (ok, så jag kanade omkring på knäna mer än vad jag sprang, halt golv och optimala byxor för ändamålet) Hon satt och hejade på, viftade med papper och gjorde massor med roliga höga ljud (eller oljud om man så vill) som fick alla barnen att skratta. En riktig busunge!

Maken fick bara ett litet hemmagjort kort idag från Tjoddas (med lite hjälp från mig, hon stavar inte så bra än.)
För hans del kommer den riktiga presenten imorgon, som en liten överraskning.
Nu kan jag ju lugnt skriva om min elaka plan som jag har bäddat för i flera veckor. Han somnade nyss och jag har väldigt svårt att tro att han kommer hinna läsa bloggen innan det är "för sent". Det känns så hemskt att han är så lättlurad, eller så är jag bra på att ljuga och det är ju egentligen inte så bra faktiskt.....

Min stackars man tror på fullaste allvar att jag ska släpa med honom på en bebismässa imorgon..... tjo flöjt att jag skulle vilja gå på en sådan själv överhuvudtaget och att jag ens skulle fundera på att tvinga med honom är absurt.
Det gör lite ont att han är så snäll. Istället är jag i maskopi med mina föräldrar som kommer dyka upp här imorgon förmiddag och ta över projekt Tjoddas för dagen.
Visst, vi ska iväg och vi ska dit jag har sagt att vi ska också men någon mässa blir det inte mycket av.

Det är däremot inbokat en Spadag med lunch. Så jag hoppas han förlåter allt blaj jag har hittat på för att luras.
Mat är lagad till barnvakterna, instruktioner för TV och DVD, matning, sysselsättningar och sovtider är skrivna, väskorna är i smyg packade med bad och träningskläder.... jag är så rädd för att jag har glömt nåt.
Alla hjärnceller är ju inte riktigt på plats just nu.

Nåväl, dags att försöka nanna lite kanske. Spännande dag imorgon, min första uppgift blir att stiga upp direkt efter att maken har gått, smyga ner i källaren och försöka komma åt att raka benen....på nåt sätt, jag, jag tror det fortfarande finns ben och fötter där under magen iallafall...... skorna fastnar när jag gör den vanliga rörelsen innan jag går utanför dörren, så jag antar att det iallafall borde finnas fötter....



Såhär firar Doris alla hjärtans dag.


Detta är det närmaste ett Alla hjärtans dag foto på Tjoddas jag kom idag.
Förutom ett extremt gulstick i bilden och problem med ISO'n på kameran så
tyckte lilla modellen att knappen i dynan var MYYYYCKET mer intressant än den
där dumma kameran som hon ändå ser varenda dag.
Typiskt....





2011-02-13     Kräkhund

Efter en mycket spännande natt när jag återigen fick nytta av mina nya superkrafter som man utvecklar när man är mamma. Så slapp jag iallafall torka hundspya inomhus, tack hormoner och gener för att ni förändrar min kropp och ger mig superhörsel. Sen var det såklart Tjoddastimme efter det, hon kommer upp i lite lättare sömn och tycker det är världens undergång om inte nappen sitter kvar i munnen längre då. Medan maken, av förståeliga skäl då män inte tycks erhålla superkrafter när barn föds, väntar tills Tjoddas gråter efter nappen, så är jag redan uppe på fötter med nappen i handen när hon börjar vända lite på sig i sängen. Vid första gnyet åker den in och det blir tyst en stund igen.

I Torsdags var vi ju hos Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar, som vanligt en inte helt oangenäm upplevelse eftersom det oftast bjuds på snuskigt god mat! Det är svårt att inte bli bortskämd när man kommer hem. Vägen dit gick väl an att köra för det var barmark om än lite blött så vi tog det försiktigt. På vägen hem hade det hunnit snöa och omvandlas till sånt där äckligt hårt slask som blir öronbedövande oljud när det slungas upp i hjulhusen. Första lastbilen jag mötte på vägen hem fick mig nästan att krypa ur skinnet. Den skickade upp en massiv vägg av slask över hela vindrutan och förutom att synen försvann så lät det som om ett helt hus precis hade rasat över bilen. Jag uppgav ett väldigt högfrekvent pip när hela rutan blev svart och var förvånat tacksam över att jag inte omedelbart gjort i byxorna också. Man blev så överraskad av dånet och kraften i snön som slungades upp.
Tillråga på allt så var det även snöblandad nederbörd OCH dimma samtidigt. Bästa förutsättningarna alltså.

På Fredags morgonen hade Tjoddas ett litet aha-moment när vi låg och mornade oss. Alltså aha som i: aha....skinnet på min mamma SKA sitta fast när man nyper/drar i det. Aha...näsan också och vafalls....håret verkar också sitta fast. Skoja min doja!
Sen kom sjukgymnasten och vi lekte med stora pilatesbollar, gungade över knä och gjorde massor med konstiga övningar. Tjoddas verkar ta det mesta med ro och tyckte det var kul att få hoppa på rumpan med en stor mjuk pilatesboll under. Jag är mer tveksam och är rädd att den ska sprängas om jag slår mig ner...det är väl viktgräns på de där?

Äntligen kom så lördagen, förutom att hämta hem Tjoddas fina växasäng (bild kommer säkert men inte idag), skulle vi få åka på glassprovning hos familjen J, något vi bokat in och sett fram emot ganska så länge. Det var som vanligt en väldigt trevlig afton fylld med bl.a god mat, godis och gott sällskap, inte nödvändigtvis i den ordningen förstås....
Jag hade skrattat så mycket så jag hade huvudvärk när vi åkte hem. Glassen förresten, glassen var såklart perfekt! Vi ska aldrig mer göra egen glass eller köpa glass. Vi ska från och med nu och för all framtid, alltid beställa glass från familjen J istället. Däremot kände jag mig nästan bakfull av allt socker man hade tryckt i sig igår så idag längtade kroppen efter en diet på keso och vatten ungefär. Så det FINNS gränser, även för mig vars drömdiet just nu hade varit mintchoklad, glass och ostbågar. juice kan jag fatta varför jag vill ha i mängder, det måste vara C-vitaminer...men vad tusan finns det för någonting i mint man kan tänkas behöva? Såklart räknar jag ju chokladen som någonting nödvändigt ont som krävs för att få i sig minten....som chokladen med minstmak innehåller.... stackars mig som måste äta choklad för att få i mig mint, livet är hårt....

Idag blev det en vända till det stora varuhuset med Keka, det blev, förutom listan, några helt väntat oväntade, "oh, jag ska bara"-inköp också. På nåt sätt känns det fel att åka dit med sinnet inställt på att man bara ska ha toalettpapper och kattsand...
Efter att Keka kört hem så stoppade vi Tjoddas i badbalja. Det gick åt en hel del balsam för att reda ut tjorvet hon har lyckats skrubba till sig mot huvudkudden. Men en badande Tjoddas är en mycket lycklig Tjoddas, så hon protesterade absolut inte. Det gäller att hålla lite koll på skrynkligheten så man tar upp henne i tid bara. Barn är ju trevligast med skinnet kvar på liksom. Smaksak såklart men jag vill gärna ha skinn på mina barn. Hanteringen blir så mycket lättare då.
Hon sover nu gott, insmord från topp till tå, i en ren pyjamas. Livet måste vara härligt när man är i ettårsåldern.
Ligga kvar i sängen medan någon fixar frukost, någon som hela tiden sysselsätter/underhåller dig och fixar mat när det är dags för det. Nya spännande små äventyr varje dag, en resa ner till tvättstugan är väldigt intressant för små barn som kanske inte vistas där så ofta. Det finns mycket att titta på och blir det tråkigt här hemma så kan man ta en liten tur upp till Tjoddasfarmor och Tjoddasfarfar där även pappa finns på dagarna för där finns också massor med spännande saker som händer och konstiga människor som springer omkring. Med lite tur kan man råka få en macka med räkost på också, eller en korvskiva direkt i handen och DET är minsann inte helt fel.
Sen börjar man skolan och då är det roliga slut. Sorry kids men det är sanningen.




Tjoddas följer uppmärksamt vad morfar sjunger.


Med tungan rätt i mun kan man nästan stå själv.


Tjejkompisarna leker lite.


Sen ville Junarn pussas, observera skräcken i Tjoddas enda öppna öga.
Jag är en hemsk förälder men jag skrattade så tårarna sprutade på mig åt det här perfekta "Kodak moment".
Senare fick även jag smaka på liknande behandling och förstod varför Tjoddas blev ledsen. Junarn blir gärna lite hårdhänt i sina kärleksförklaringar.


Junarn, lite ångestfull när hon iaktar Tjoddas som gråter.


Även Tjoddaspappan hittade en utmaning på lekmattan. Lördagen var räddad!


Såhär kul kan det vara att få ett eget smörgåsrån ibland. Då får man passa på med kameran.


Så dagens favoritbild när Tjoddas läser igenom alla instruktioner vi fick från
vår sjukgymnast.





2011-02-09     Pill och ändringar...

Så, nu har jag varit och pillat och ändrat lite igen....nu testar vi det här ett tag så får vi se. Säg gärna till om det är svårläst nu när man ser lite fjärilar och grejer bakom texten....
Ja Mr Java, jag VET att jag borde ta dän bannern också nu när bakgrunden är gömd men jag vet inte hur jag får upp min fina stämpel av Tjoddas jämte headern annars....får klura mera.

2011-02-09     Men jösses...

Är det redan onsdag? Jag som skulle satt mig ner här för längesen och uppdaterat lite.

I söndags var jag en tur till nordstan för första gången på över 10 år och det har då inte blivit mindre kan jag säga. Keka och jag hann inte ens hitta till alla affärer vi skulle gå i innan dagen var över och det var dags att åka hem igen. Fötterna kändes på tok för stora för skorna när vi väl satt oss i bilen och vi var både trötta och nöjda.
Vi gick och skrattade åt massor av fruktansvärda kläder som säkerligen kommer bli gräsligt moderna nu till våren och sommaren, förundrades över massor av saker man absolut inte behöver och pausade för kaffe med lite jämna mellanrum. Jag hittade en hel låda med lite roliga sugrör med figurer på till Tjoddas munträning, jag valde ut den som passade bäst enligt modellen "bör ha läppstopp" så det blev ett rött sugrör med en liten brandmansdalmatiner på. En liten tjej i fyra årsåldern stirrade fascinerat på alla sugrör innan hon stegade fram, hävde sig på tå för allt vad hon var värd och precis fick tag på ett av sugrören i lådan. Sen stod hon där länge och provsög så många rör hon kom åt. (Jag diskade lite diskret mitt sugrör när vi kom hem...vilket man ska göra ändå men jag var kanske lite extra noga denna gången...)
Sen är det ju såklart helt omöjligt att INTE köpa lite kläder till Tjoddas....stackars liten...som har såååå ont om kläder.... hittade ju perfekta partyblåsan till svärisarnas kalas i mars. Så på det hela taget var jag väldigt nöjd. Jag hade handlat lite men definitivt inte strött pengar runt mig och slösat. Duktig smålänning. (Fyndade dessutom en badrock till mig själv för 80:-!!)

I måndags var vi tillbaka på öppnis igen och vi hakade på folket som satt vid pysselbordet. Efter att Tjoddas fått en snabb "make over" med hjälp av en Ica-påse som förkläde, tejpade jag fast ett papper på bordet och så plockade vi fram fingerfärg. Det blev kladd på pappret, på hela sig och på alla som var dumma nog att komma för nära. En pappa skulle böja sig ner för att plocka upp nåt hans dotter tappat. När han kom tillbaka upp igen hade han ett förvånat uttryck i ansiktet och ett blått streck tvärs över hela ansiktet. Tjoddas såg ut som en liten indian med färg precis överallt i ansiktet, snygga highlights i håret hade hon också, blåa och röda slingor. jo,jo.. det ska börjas i tid.

Efter att enträget ha tittat på Sånghatten ungefär en gång om dagen, så har nog någonting satt igång de små grå hos Tjoddas för hon kör minsann lite spel på läppen ibland när andan faller på. Det har hon inte gjort innan vi började med filmen. Hon blir helt i extas när clownen dyker upp och talar om att "nu börjar det" Likadant tror jag att jag har börjat höra mer variation i hennes "språk" jag kan nästan svära på att jag har hört henne säga bobo eller dodo, här om dagen. Men eftersom det bara var en gång så räknas det ju inte egentligen. Bara att avvakta och se.

Igår var ju maken pappaledig igen och jag hakade på för en liten tur med bilen. Vi hamnade i tygriket och jag blir lika salig varenda gång jag kommer in i en tyg eller garnbutik. Jag skulle vilja ha ett stort valv, som Joakim Von Anka, där jag samlar fullt med fina garner och tyger och bara har dem där för att bli glad åt. Tyvärr är jag dödligt långsam på handarbete och det mest avancerade jag lyckats sy utan hjälp är två drägellappar. Men viljan och hoppet finns!
Den snälla expediten anställde Tjoddas på stående fot att hjälpa till med uträkning av tygmängder och kostnader. Tjoddas var lyrisk över att få låna miniräknaren, så många små roliga knappar! Pappa upp i dagen! (Till hans försvar så smakar han oftast inte på den elektroniska utrustning han blir betrodd med. Vad jag vet iallafall.)


Idag var vår bil hos farbror doktorn för att få lite saker lagade. Under tiden passade vi på att göra stan och ta lite fikapauser med jämna mellanrum. Maken lämpade av mig och Tjoddas i stan för att sedan lämna vår bil, hämta ut en lånebil och komma tillbaka igen. På så sätt slapp vi flytta runt barnvagn och bilbarnstol. När han äntligen kom tillbaka hade jag och Tjoddas redan letat upp ett café och beställt vad vi ville ha. Tjoddas mumsade nöjt på scones med färskost, sög i sig osten och spottade ut brödet igen.... vi fick sanera golvet innan vi gick....
Sen satt hon nöjd i vagnen och bara tittade på allt folk runt omkring sig, vi sprang runt lite i affärer som man inte kan hitta därhemma (kanske mest för att vi bor i skogen, det finns ganska få affärer här) Vi sprang på mamma J precis samtidigt som jag blev utfrågad av en lokal tidning om vilka blommor jag skulle vilja få på alla hjärtans dag, om jag skulle få några det vill säga..
På frågan om vad jag har för yrkestitel försökte jag ange "Tillväxtansvarig på hemmaföretaget" men när hon tittade på mig som om jag kom från yttre rymden fick jag ändra mig till det vanliga "mammaledig" istället.
Ingen humor alls......
Efter att ha hämtat upp vår lilla bil och kört några ärenden så tog vi oss hem till familjen J för en liten fika innan hemfärd. Tackar och bockar!
Det är väldigt skönt att få vara hemma igen för bor man på landet är en dag i stan lite då och då helt lagom.


Imorgon blir det förhoppningsvis en sväng till de mörka skogarna, om inte vädret suger allt för mycket.


Många fina sugrör. Tjoddas fick det röda, längst upp till höger, med en "pongo-hund" som bär brandhjälm.



Så här stor hög med pengar har jag räknat ut, alldeles själv, att det kostar.


Nu ska vi se, tygmängd beräknad med hypotenusan på derivatan blir....
äsch, kan ingen komma lite närmare istället så jag får testa hur det låter om man slår
den här grejen i huvudet på någon?


Fikamys med pappa.


En sked kan göra underverk med humöret!


Beskåda! Konstnärinnan Tjoddas fullkomliga mästerverk. Och det på första försöket minsann!


Förresten, vi hade en liten räserbil på besök igen, förlåt att filmen är lite skakig men jag skrattade så mycket.




2011-02-05     Vårkänslor

Härmed bestämmer jag att det är dags för våren att försöka ta sig förbi kung Bore och därför kör vi med fjärilstema som bakgrund ett tag för att se om det hjälper.

Ja, jag ÄR väldigt förtjust i grönt...och lila men då blev det 3D effekt på det hela. Vi fortsätter testa med grönt ett tag till, det har ju fungerat i över ett år.
Holy schmoly... klockan blev visst mycket idag igen.

Nåväl, ikväll är jag iallafall ganska nöjd med resultatet. Jag har dessutom idag lärt mig hur man gör egna penslar i Photoshop som man kan använda som stämplar. Känner ni igen Tjoddas i bannern? Det är en kalkylering från det fina porträttet fotografen tog. Jag har fler på lager, bland annat på Tjoddas men även på andra viktiga saker som får..och semlor.

Den lilla, lilla nörden i mig lever vidare för att se en annan dag. Drömmer jag inte om färgkoder, källkoder, stilmallar och annat skoj inatt så blir jag förvånad.


Programmeringsläge....


2011-02-04     Eldprovet....

Så idag har jag gjort det svåraste jag någonsin försökt mig på i hela mitt liv. Högskoleprov, barnafödande och annat tjafs kan slänga sig i väggen.
Idag har jag för första gången klippt Tjoddas.... Jag kan stolt meddela att ingen av oss har några fysiska men från företeelsen.
Dock kan jag inte garantera att hon inte kommer få mentalt bestående men i vuxen ålder när hon får se kort på sig själv som liten..
Så första ordentliga hårlocken är avsnippad, insamlad och redo för fotoalbumet.
Själv funderade jag på att ta en dusch och sen lägga mig att vila med en våt trasa i pannan några timmar. Nästa gång blir det antingen valium för Tjoddas eller en professionell frisör. (Tredje alternativet: jag tar valium och ger henne ändå till en frisör)

Det skulle ju varit habiliteringstajm här idag men tyvärr blev det inställt i sista minuten. Vi har haft trevligt ändå och ätit extra god frallebullefrukost samt kikat lite mer på teckenfilmer.
Vädret däremot har väl inte varit så trevligt, jag vet att jag vaknade i natt runt fem för att det blåste så mycket ute (vi har dessutom en presenning över lite virke strax utanför och den har gjort massor med väsen av sig i natt)
Så vi vaknade till mer snö idag och en tung, grå himmel som gav utdelning under dagen.... igen....


Badet startade i tisdags och vår lilla badanka invigde ett par nya badbrallor som bara har åkt med i väskan som ett extrapar innan.
De är också jättesöta med volang och allt så det är ju synd att inte använda dem sålänge de fortfarande passar. Vi har hoppat av den gruppen vi simmade med tidigare, för att nu är vår egen logoped och vår egen sjukgymnast med i en annan grupp istället och då ville vi hellre hänga på dem för Tjoddas är ju så pass gammal nu så hon känner igen folk. Det är fortfarande lika roligt att bada tycker Tjoddas som sprattlade omkring och stornjöt när hon fick bli fastkilad på en gul skumgummigroda.

Igår var minsann Tjoddas på sitt första klädparty, en tjej från öppnis bjöd in mig i måndags. Så glada i hågen slog vi oss ner på hennes sons lekmatta och showen kunde börja. Sonen Maxi, är 7 månader och snabb som en liten räka. Hans favoritsysselsättning, förutom att köra över folks fötter med sin robocopliknande gåstol, är att åla fram till sin mor och handlöst kasta sig på hennes foppatofflor, borra ner fingrarna i hålen på dessa och "åka med" när hon börjar gå. På det hela väldigt underhållande.
Däremot blev det lite kiv igår mellan Tjoddas och Maxi, hon fick en sked av maken och den ville Maxi ha, när hon inte lämnade den ifrån sig så drog han henne i håret.
Tandagnissel utbröt och Tjoddas satt sen med en mörk blick i sin fars knä, fortfarande lite snyftandes och man såg så tydligt att hon funderade på om det var värt att slänga plastloket hon hade, i huvudet på Maxi.
Nyttigt, nyttigt.
Snart får hon inte ha en endaste pinal ifred och jag tänker raka av håret på alla mina barn, oavsett kön, tills de är för stora för att ens tänka tanken på att dra varandra i håret.

Vi hämtade en av bilderna hos fotografen och någonting han sa fick mig att tänka till lite.
I stora drag var innebörden följande: Jag skulle försöka behålla min inställning och insikt när det gäller saker och ting som har med våra barn att göra, för rätt som det är, så vänder det och allt känns inte lika positivt längre.

Det må väl kanske så vara, men som jag skrev till Julians mamma på hennes blogg (Julian) häromdagen, efter att någon glatt delat med sig av sina erfarenheter....
Föräldrarna (främst mödrarna verkar det som, tyvärr) som fick sina barn för ca 10 år sedan och som ibland faktiskt kan framstå som lite bittra.
Ni vet, de som även heeeeemskt gärna delar med sig av de riktigt gottigaste bitarna för att dra ner oss "newbisar" på marken igen (det är inte alla, vill jag poängtera)....

För det första ligger de 10 år före oss och har hunnit bygga upp sin tillvaro efter hand.
Istället försöker de kasta 10 års erfarenheter, (gärna skräckögonblicken och vilka föräldrar har INTE skräckögonblick med sina barn?) rätt i fejjan på oss, vars största problem fortfarande kanske är i stil med hur tusan man klipper frisyr på någon som vägrar sitta still... och för det andra, generellt, tror någon att barnuppfostran, habilitering, sjukvård, samhälle etc ser likadant ut nu som för 10 år sedan?
För det tror inte jag.
En del är avsevärt mycket bättre och en del kanske är sämre.

Så ursäkta mig om jag tänker vara äckligt dryg och positiv men jag tycker att min tjej förtjänar det och om jag någonsin kommer berätta anekdoter om henne för någon nybliven mamma när Tjoddas är 10, så är det inte skrämselpropaganda och annat blaj jag tänker berätta i första hand.
Sånt får man komma underfund med själv, när det är dags för det. Alla har så lätt för att generalisera saker som absolut inte behöver hända. Innan jag fick Tjoddas var min uppfattning att alla som blev med barn automatiskt råkade ut för: svamp, förstoppning, urinvägsinfektion, hemorrojder, åderbråck, kräkningar etc..etc.... och att man hade det ungefär från dag ett... precis som vi blir påprackade att alla barn kommer ha värsta trotsåldern, vägra att äta viss mat, supa sig döfulla och börja knarka i tonåren etc.... (eller vi unika föräldrar som får höra att våra barn mer eller mindre kommer ligga sjuka hela sitt liv, vara slappa och menlösa, musikaliska och bara snälla alltid....)

Alla barn har ljusa och mörka sidor men i det långa loppet är det ju inte det som spelar någon roll, som förälder vill man ju bara att ens barn ska nå "målet" ett självständigt, lyckligt liv med hela världen för sina fötter... eller?
Jag tror stenhårt på mitt motto: Det blir inte värre än vad man gör det till. Man kan alltid välja om man vill hänga upp sig på någonting eller rycka på axlarna åt det.

Jag börjar få jäkligt djupa skrattrynkor och värsta tjurnacken.........


Badankan med samma hållning som mammas favoritsnax...en liten ostbåge.


Jag gillar min gula skumgummigroda. Ibland när jag tror att ingen tittar
så brukar jag smaka lite på den också.....


Ingosad bland täcken. Tjoddas har själv borrat in sig i ett litet bo mitt i vår säng.


När jag kom in nästa gång hade hon vänt sig 180 grader.


Och dagens skönaste sovstil, jag har bestämt för mig att det inte var såhär vi la
henne i sängen.


Ni vet om att jag har världens sötaste barn va?


Och världens busigaste.....


Nya frisyren på testkörning.....





2011-02-04     Hjärtemånad igen

Då var det ju förresten februari månad igen och dags för alla små hjärtebarn att bli lite extra uppmärksammade.


Kom igen nu, öppna plånkan!








Tackar!

2011-02-04     Ursäkta röran vi bygger om.....

Hm, så jag kände att det vad dags att försöka "hotta up" bloggen lite, vilket resulterar i lite olika...fruktansvärt, gräsliga färgförslag.
Av någon outgrundlig anledning slår den här "oj-vad-jag-känner-för-att-mixtra-med-htmlkoder-just-nu" känslan alltid till någonstans mellan halv ett på natten och varar gärna fram till runt fyra.... det är den lilla nörden som bor i mig, den som vill plocka fram Jolt colan, pennfodralet som passar perfekt i bröstfickan och leta CSS tutorials hela natten... jag är en sjuk, sjuk liten människa....
Så iallafall, det blev lite för sent för en ordentlig bloggning idag tyvärr och jag ber verkligen om ursäkt för skicket jag lämnar bloggen i nu men... jag orkar inte fixa längre. Mina ögonlock fastnar mellan tangenterna just nu....

Ska försöka återkomma snarast med inlägg om vår älskade lilla badanka som var på sitt första klädparty idag och som ska få finbesök till frukosten imorgon.

Ett bra tips är att kisa nästa gång ni kikar förbi bloggen....man vet aldrig vad jag råkat sätta för härlig färgkod som bakgrund när jag testar..... hm, undrar om det finns någon tillräckligt skarp för att man ska bli solbränd?


2011-02-01     Upplyft

Äntligen känns det som om det händer lite rejäla grejer här på hemmaplan. Inte för att jag vågat mig upp för stegen (jag har inte dödslängtan) och tittat efter personligen men hammarslagen har flyttat från den ena delen av huset till den andra och låter dessutom mer avlägsna pg.a all isolering som är uppfluffad under golvplankorna.
Idag bjöds det på äppelkaka och whiskeyfudge runt middagsbordet när hela staben av hantverkarna kom ner från övervåningen (jag hade ju lovat). Jag är fortfarande förbluffad över hur mycket sågande och hamrande en elektriker utför. Speciellt i perspektiv till vad snickaren gör.
Dagens favorit, och det går liksom inte bli arg eller irriterad på den här killen för han är helt genomsnäll och oskuldsfull. På intet sätt dum eller ointelligent utan bara helt oupplyst... En av hantverkarna skulle kolla en grej här nere idag och han verkar både hemskt djur och barnkär, mycket lätt människa att ha med att göra. Så flirtade han lite med Tjoddas och frågade hur gammal lilla damen var. Vi pratade lite till och jag förklarade att hon har Down syndrom.... här verkligen såg jag hur han liksom blev alldeles nollad i ansiktet och så frågade han: Vad är det? Är det någonting som liksom, läker ut av sig själv?
Jag var så sjukt nära att börja asgarva och slå mig själv på knäna.... men han menade uppenbarligen allvar. Jag hade lika gärna kunnat börja prata med honom på kinesiska och fått samma ansiktsuttryck. Så istället bet jag mig själv i kinden för att samla mig och förklarade lite ytligt vad det handlade om.
Fascinerande.

Jag har gjort seriösa försök att hitta lite umgänge här ute, det är svårt när alla är uppvuxna tillsammans och redan har etablerade kompisgäng som man inte skulle komma in i ens med en kofot och en ask choklad. Efter MYCKET efterforskningar, samtal med folk som knappt har koll på vad de använder att placera på stolen när de kommer ner på en lägre nivå som ej längre kallas stående, konstiga telefonsvarare, nummer som leder till tjutande faxmaskiner och sen tillbaka till samma förvirrade människa (som på intet sätt lyckats samla sig sen jag ringde sist)....så kom samma förvirrade människa på det här: "neeeeej, öppen förskola har vi inte... men vi har nåt som heter öppet hus där man träffas med sina barn, sjunger lite, pysslar och fikar"....
Det är otroligt vad mycket tålamod man lyckats lära sig att buffra upp sen man fick barn.
När jag ringde till den förvirrade damens kollega, så klarnade bilden något, det var bara att dyka upp och det skulle vara så kul om jag kom.
Detta är ytterligare ett av mina små jobbiga hinder för vad höll jag på att göra? jo, köra iväg, ensam, utsatt till ett nytt, okänt ställe med massor av främlingar som möjligen skulle göra shish kebab av Tjoddas och mig såfort vi steg innanför dörren. (Eller ännu värre, stänka vigvatten på oss och göra korstecken kanske?)
Jag ville så hemskt gärna åka egentligen men tack vare ledarens totala övertalning och underbara sätt så tappade jag all nervositet redan i telefon och såg verkligen bara fram emot att få komma dit. Tjoddas tycker det börjar bli lika tråkigt som jag när vi bara sitter och glor på varandra hela dagarna ackompanjerade till hantverkarnas hammarbalett på 2:a våningen.
Så, jag snajsade till oss lite, klämde in oss i bilen och så var vi iväg.
Vi möttes av sång inifrån när vi kom dit och snart satt jag i en salig röra av föräldrar och ungar på golvet. Alla barnen slet och drog i varandra, klättrade över benen på folk och skulle ha samma leksaker. Tjoddas satt storögd en stund och bara tog in alla intryck. Hon tyckte det var lite jobbigt att alla andra prompt skulle rycka och dra i hennes napp som hängde från ett snöre i drägellappen. När jag tog loss den så började tre stycken små pojkar i samma ålder,febrilt rycka i drägellappen istället för att se om den verkligen satt fast, den var ju så fin. Efter att hon nästan vält en gång av ett rejält ryck, tittade hon frågande upp på mig någon sekund innan hon sträckte sig fram efter närmaste leksak och tryckte in den i munnen.
Det fanns en råsa nätkorg full med leksaksbilar och den fick hon tag på, det fick en annan, lite större kille också. Resultatet blev att Tjoddas åkte kana på rumpan en liten bit för hon är stark min lilla tjej. Häromdagen satt hon i sin stol, fick tag på en utdragen kökslåda och drog sig + stol till lådan.
Vi bara njöt! Så skönt att många där var nyinflyttade och snart hade jag både nya vänner på Facebook och en inbjudan till ett mamma+barn party.
På så bra humör som vi var när vi åkte därifrån var det nog längesedan vi var. Tjoddas somnade såfort jag startade motorn och jag fick bre ut min jacka över henne i bilen för hon sov kvar en bra stund.
Det var säkert supernyttigt!

På kvällen var det dags för träning igen och jag kände att jag faktiskt såg fram emot att få träffa alla små söta damer idag igen.
De skojade lite med mig om jag hade haft träningsvärk och att de fortfarande inte riktigt litade på huruvida jag tänkte föda barn på handbollsplanen under ett pass eller inte.
Jag tog i ännu mer än sist och körde med de tyngsta hantlarna jag kunde hitta (ynka 3kg) samt gjorde egna likvärdiga övningar när de andra låg på mage. Det var riktigt skönt och pulsen kom igång samtidigt som man kände att det började bli lite svettigt.
Såklart jag var supertaggad....såklart jag glömde bort att jag numera inte ser ut som en stapel badringar utan mer som om jag svalt en hel luftmadrass.....
Så när passet var slut skulle jag, som jag alltid gör annars, sträcka ut ordentligt. Jag satt där och skulle byta pose för att sträcka ut nästa ben, vred jag mig över och runt som jag alltid gör, "snapp" hörde jag från baksidan av knäet.... sålänge man är varm så känns det liksom inte lika illa. Det kändes lite mer i natt...och idag på morgonen. Men jag har stora förhoppningar om att jag ska lyckas ignorera det från och med imorgon.
Tjoddas tittar med stora ögon på mig när jag nu kommer vaggandes som en massiv pingvin. Sen lägger hon huvudet lite på sned och skrattar. Jag kan inte klandra henne.
Det bästa i hennes liv nu är hallspegeln. Det går knappt att hålla i ungen när hon får syn på sig själv i spegeln, sen suger hon tag i ramen med ett lyckligt leende och hade jag släppt henne då så hade hon förmodligen hängt kvar som en liten sugpropp.

Idag fick jag veta att man minsann kan gå på ytterligare ett öppnis i närheten så nästa vecka blir det öppnis två dagar på raken och bad den tredje dagen. Till skillnad från "The big guy" så tar vi nog paus redan på den fjärde dagen sen...och kanske den femte också...
Som sagt var, äntligen känns det som om det händer någonting!

Vi hämtade vårt paket från Hattenförlag idag och det var många fina saker med. Tjoddas provtuggade alla Babblarna i tur och ordning innan de åkte i golvet och sen bestämde hon sig för att överstrykningspennan i form av en blomma smakade absolut bäst. Den var min i några sekunder.....
Hela familjen tog en vända till "staden" idag och uträttade några ärenden. Bland annat så propsade min make på att vi skulle åka och titta på tapeter.
Vi har ett ganska märkligt men härligt förhållande på en del punkter.
Hur många kvinnor här har en make som tycker att "du skulle behöva ett par stövlar/jeans/nytt plagg till den där festen vi ska på/åka och titta på tapeter/vi borde köra till Gekås/ IKEA....." etc...
Jag blir fortfarande förvånad och ibland lite irriterad över att han har för bra koll på min garderob. I min värld passar träningsskor till det mesta....

En sista sak som mest är en fråga... hur gör man när man klipper små barn? Alltså för att inte råka klippa dem där man inte ska, som i näsa, fingrar och öron....
Väntar man tills de sover? Söver man dem med...lämpligt tillhygge? Dumpar man dem på närmsta frisör med en önskebild fasttejpad på ungen och slipper problemet? Hur? Mitt barn börjar se ut som den ljusa killen (Dana Carvey aka Garth) i "Waynes world" (party time...excellent...)


Ett stort grattis till finska E med familj att sonens operation äntligen är över och verkar ha gått bra!
Ingen kommer tycka du är knäpp för att du sitter och skrattar för dig själv framför datorn. Om de gör det så hänvisa bara till mig, min finska är jäkligt knaper men jag kan många användbara bitar på finska som hur man gör O'boy, att "man inte får täcka över elementet" och "hej småknattar".... alltid sätter det någon på plats. Jag tror jag har en ask med kritor från när Mumin fyllde 65 också, om inget annat fungerar kan jag alltid kasta kritorna på dem.....


Spännande med terminens första bad imorgon!



Tjoddas hade sitt "fixarbälte" på sig när jag kom hem från träningen. Det såg så sött ut.



Coolast tjejen i grym outfit, nästan 100% sponsrad av familjen J
(Jag bidrog med sockor och drägellapp)



Vaaaaaaaar är Tjoddas?


Tittut!


Mmmmm kanske....hm.... jo, den här smakar bäst hittills.....




RSS 2.0