Attityd

Det har varit några intressanta dagar här på sista tiden och jag får verkligen be om ursäkt för mitt totala oangagemang i bloggen just nu. Dels är jag tillfälligt trött på att gnälla och irritera mig på det som är fel här i världen och sen misstänker vi att Tjoddas kommit in i någon slags period av förpubertet..... lilla damen har tillfälliga attitydsproblem just nu och även om det är uppfriskande i små doser (och ganska roande faktiskt) så kan det bli lite lätt uttjatat i längden.

Hon är absolut inte jobbig egentligen men är man inte van vid att hon beter sig på det här sättet i vanliga fall så märker man en markant skillnad. Såklart är hon lilla solstrålen själv när det är andra omkring. Så gör väl alla barn? Det är lite så man nästan bävar efter att helgen är över och man blir ensamma långa stunder om dagen, det är ganska svårt att hålla igång med aktiviteter som får humöret i topp hela dagarna just nu. Tur jag har köpt fingerfärg.... och även vaxduk att göra heltäckande förkläde av.

Det är många positiva saker också som händer såklart, det märks en enorm skillnad på massor av småsaker, egentligen är det svårt att sätta fingret på det men en hel ny liten personlighet håller på att växa fram här och den gör det med stormsteg på väldigt kort tid.
Det märks att vår lilla tjej börjar bli stor och håller på att utveckla humor och en uppfattningsförmåga för detaljer och vad som händer runtomkring henne just nu.
Tjoddas huvud går som en kompassnål över en magnet när det händer grejer. Rätt som det är sitter hon på fel håll i sin stol för att kunna hålla koll på vad som händer i köket, sen springer nåt av djuren förbi, dörren öppnas i hallen eller så kanske hunden kommer upp från källaren.
Allt ska spanas in och det resulterar i att maten hamnar lite överallt i hela ansiktet när man förtvivlat försöker få in mellisgröten på förmiddagen.
Hon "säger ifrån" på massor av saker hon verkar ha struntat i tidigare, om hon halkat ner lite i fåtöljen kommer protester på en gång och med en annan intensitet än tidigare....tidigare har hon kanske mest sagt ifrån för att det är obehagligt, nu känns det mer som frustration över att inte kunna göra nåt åt det själv, när hon har gjort nr 2 kan man inte tåla sig en sekund, då ska det vara ny blöja pronto! När hon ser nåt hon vill ha (framförallt när man försöker dricka någonting själv) maten på någon annans tallrik etc. En helt ny liten Tjoddas som krupit fram ur sitt skal. Det tog två dagars intensivt sovande där hon gick ner lite i sitt intresse för mat någon dag innan och nu har vi gjort ett sjumilastig i utvecklingen. Jag väntar ju såklart efter den första "medvetna" vinkningen, den längtar jag efter!
Är det alltid såhär? Hur är det med vanliga barn? Flyter det på mer i en jämn ström eller kommer utvecklingen stötvis där också?

Helgen har verkligen utnyttjats, mamma och pappa kom på besök en nytta/nöjes resa. Pappa gjorde mest nytta och mamma hade mest nöje....nöjet att få njuta av Tjoddas och mitt sällskap såklart. Bygget på övervåningen har en liten paus just nu för snickarna drog till Kanarieöarna mitt i alltihopa. De fick i ordning så pass iallafall så man har kunnat spackla två av rummen för att förbereda inför tapetsering. Så spännande!
Medan karlarna gjorde det så drog mamma, Tjoddas och jag annorstädes. Jag gör ju en filt till nya bebisen. Tjoddas fick ju en virkad filt av mig i doppresent och jag har problem med att bara sitta sysslolös på kvällarna. Så vi skulle till en garnaffär för att införskaffa några extra nystan. Det är så trist när materialet tar slut innan man är klar, så man får improvisera allt man kan, eftersom det inte ens gick att beställa hem de sista nystanen i rätt kulör och färgbad från Helgas wollestube (eller vad det heter) i någon liten förort till Hamburg i tyskland.....vilket jag uppenbarligen testat en gång tidigare som ni kanske förstår. Så nu har jag bunkrat upp. Vi misstog oss lite på öppettiderna dock för det stod nåt helt annat på webben än på dörren men vi hann med det vi skulle. Sen blev det en kort tripp till den lokala tygboden också vilket resulterade i två kassar, packade av den segaste människan jag någonsin träffat på.
Kassörskan, som var praktikant från gymnasieskolan, liksom 4 av de andra tjejerna i kassan, tog lika lång tid på sig med mina varor som vad de andra gjorde på 4-5 kunder..... OCH de fokuserade på sina kunder, pratade med dem, tittade på dem etc. V
år kassörska inte bara arbetade i ultrarapid, hon var helt upptagen med att studera vad de andra gjorde istället för det hon själv höll på med..... jag hade absolut ingen brådska men jag kände mig lite orolig över hur snett hon klippte när hon inte tittade på vad hon gjorde (stora saxar, många små fingrar)....dessutom räknade hon, inte bara en gång, inte två gånger utan tre gånger på miniräknade (två olika miniräknare för säkerhets skull) vad jag skulle betala.
När jag sedan räknade ut det själv hemma (på priser jag inte alls kände igen nerskrivna på kassen) så hade hon ändå räknat fel på 3:- jag vet inte hur hon gjorde men det kanske var en annan ränta eller nåt när hon började eller så tog det så lång tid att själva värdet på valutan ändrat sig under tiden.... Nej det var elakt sagt men Göta-Petter vad hon var låååååångsaaaaaam. Tjoddas tyckte det var kul med alla människor att titta på och alla fina färger som fanns överallt. Det var flera stycken som var framme och pratade med mamma för att fråga om Tjoddas fina kappa jag precis har köpt. Så kul att alla tror man har sytt nåt själv bara för att man råkar stå i en tygaffär. Sen tog jag med sällskapet på restaurang, vi körde en favorit i repris och tanten i kassan blev helt överlycklig när hon kände igen Tjoddas. Tjoddas.....blev inte lika lycklig. Jag kan förstå reaktionen eftersom jag också hade tyckt det vore obehagligt om en högljudd tant jag inte alls kände hade blivit närgången. Så reaktionen med underläpp och tårar var helt på sin plats. Däremot verkade Tjoddas uppskatta kombinationen av sin lilla buffé bestående av Risifrutti och pizzabotten.
En trött liten Tjoddas sov nöjt hela vägen hem i bilen.

Idag har vi storröjt i källaren och det känns som en hel reningsprocess för kropp och själ när man får sortera, rensa, slänga, kasta, hysta etc.... ja, en del skänker vi såklart bort också. Det är väl det här som kallas för att "boa/nesting" skulle jag tro. Hormonerna styr en till att försöka få det lite mysigt och iordning tills det är dags för ett nytt tillskott.
Äntligen kan man se att vi faktiskt har ett golv i källaren, det är inte bara en smal stig mellan sakerna in till "kontrollrummet" längst bak där värmepumpen står. Mitt skrivbord har faktiskt en bordsyta...man kan ställa ner saker på den utan att det blir lavinfara. Härligt!

Nya äventyr under morgondagen!
Tack till världens bästa morföräldrar för en fantastisk helg på alla sätt och vis. Vi älskar er!





Japp, jag ÄR världens sötaste oavsett vad min tokiga mamma gör med mig.


Mariekex (och pytt i panna) är da shit just nu! Pytten försvann i en rasande fart från tallriken. När inte vi skyfflade in tillräckligt fort så hjälpte hon till själv för egen maskin.


Morfarmys



"Ståträning" med hjälp av min älskade gamla nyckelpiga som jag hade när jag var barn.


Dagens favorit: Fröken putrumpa hålls uppe av pappas tummar.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0