Eldprovet....

Så idag har jag gjort det svåraste jag någonsin försökt mig på i hela mitt liv. Högskoleprov, barnafödande och annat tjafs kan slänga sig i väggen.
Idag har jag för första gången klippt Tjoddas.... Jag kan stolt meddela att ingen av oss har några fysiska men från företeelsen.
Dock kan jag inte garantera att hon inte kommer få mentalt bestående men i vuxen ålder när hon får se kort på sig själv som liten..
Så första ordentliga hårlocken är avsnippad, insamlad och redo för fotoalbumet.
Själv funderade jag på att ta en dusch och sen lägga mig att vila med en våt trasa i pannan några timmar. Nästa gång blir det antingen valium för Tjoddas eller en professionell frisör. (Tredje alternativet: jag tar valium och ger henne ändå till en frisör)

Det skulle ju varit habiliteringstajm här idag men tyvärr blev det inställt i sista minuten. Vi har haft trevligt ändå och ätit extra god frallebullefrukost samt kikat lite mer på teckenfilmer.
Vädret däremot har väl inte varit så trevligt, jag vet att jag vaknade i natt runt fem för att det blåste så mycket ute (vi har dessutom en presenning över lite virke strax utanför och den har gjort massor med väsen av sig i natt)
Så vi vaknade till mer snö idag och en tung, grå himmel som gav utdelning under dagen.... igen....


Badet startade i tisdags och vår lilla badanka invigde ett par nya badbrallor som bara har åkt med i väskan som ett extrapar innan.
De är också jättesöta med volang och allt så det är ju synd att inte använda dem sålänge de fortfarande passar. Vi har hoppat av den gruppen vi simmade med tidigare, för att nu är vår egen logoped och vår egen sjukgymnast med i en annan grupp istället och då ville vi hellre hänga på dem för Tjoddas är ju så pass gammal nu så hon känner igen folk. Det är fortfarande lika roligt att bada tycker Tjoddas som sprattlade omkring och stornjöt när hon fick bli fastkilad på en gul skumgummigroda.

Igår var minsann Tjoddas på sitt första klädparty, en tjej från öppnis bjöd in mig i måndags. Så glada i hågen slog vi oss ner på hennes sons lekmatta och showen kunde börja. Sonen Maxi, är 7 månader och snabb som en liten räka. Hans favoritsysselsättning, förutom att köra över folks fötter med sin robocopliknande gåstol, är att åla fram till sin mor och handlöst kasta sig på hennes foppatofflor, borra ner fingrarna i hålen på dessa och "åka med" när hon börjar gå. På det hela väldigt underhållande.
Däremot blev det lite kiv igår mellan Tjoddas och Maxi, hon fick en sked av maken och den ville Maxi ha, när hon inte lämnade den ifrån sig så drog han henne i håret.
Tandagnissel utbröt och Tjoddas satt sen med en mörk blick i sin fars knä, fortfarande lite snyftandes och man såg så tydligt att hon funderade på om det var värt att slänga plastloket hon hade, i huvudet på Maxi.
Nyttigt, nyttigt.
Snart får hon inte ha en endaste pinal ifred och jag tänker raka av håret på alla mina barn, oavsett kön, tills de är för stora för att ens tänka tanken på att dra varandra i håret.

Vi hämtade en av bilderna hos fotografen och någonting han sa fick mig att tänka till lite.
I stora drag var innebörden följande: Jag skulle försöka behålla min inställning och insikt när det gäller saker och ting som har med våra barn att göra, för rätt som det är, så vänder det och allt känns inte lika positivt längre.

Det må väl kanske så vara, men som jag skrev till Julians mamma på hennes blogg (Julian) häromdagen, efter att någon glatt delat med sig av sina erfarenheter....
Föräldrarna (främst mödrarna verkar det som, tyvärr) som fick sina barn för ca 10 år sedan och som ibland faktiskt kan framstå som lite bittra.
Ni vet, de som även heeeeemskt gärna delar med sig av de riktigt gottigaste bitarna för att dra ner oss "newbisar" på marken igen (det är inte alla, vill jag poängtera)....

För det första ligger de 10 år före oss och har hunnit bygga upp sin tillvaro efter hand.
Istället försöker de kasta 10 års erfarenheter, (gärna skräckögonblicken och vilka föräldrar har INTE skräckögonblick med sina barn?) rätt i fejjan på oss, vars största problem fortfarande kanske är i stil med hur tusan man klipper frisyr på någon som vägrar sitta still... och för det andra, generellt, tror någon att barnuppfostran, habilitering, sjukvård, samhälle etc ser likadant ut nu som för 10 år sedan?
För det tror inte jag.
En del är avsevärt mycket bättre och en del kanske är sämre.

Så ursäkta mig om jag tänker vara äckligt dryg och positiv men jag tycker att min tjej förtjänar det och om jag någonsin kommer berätta anekdoter om henne för någon nybliven mamma när Tjoddas är 10, så är det inte skrämselpropaganda och annat blaj jag tänker berätta i första hand.
Sånt får man komma underfund med själv, när det är dags för det. Alla har så lätt för att generalisera saker som absolut inte behöver hända. Innan jag fick Tjoddas var min uppfattning att alla som blev med barn automatiskt råkade ut för: svamp, förstoppning, urinvägsinfektion, hemorrojder, åderbråck, kräkningar etc..etc.... och att man hade det ungefär från dag ett... precis som vi blir påprackade att alla barn kommer ha värsta trotsåldern, vägra att äta viss mat, supa sig döfulla och börja knarka i tonåren etc.... (eller vi unika föräldrar som får höra att våra barn mer eller mindre kommer ligga sjuka hela sitt liv, vara slappa och menlösa, musikaliska och bara snälla alltid....)

Alla barn har ljusa och mörka sidor men i det långa loppet är det ju inte det som spelar någon roll, som förälder vill man ju bara att ens barn ska nå "målet" ett självständigt, lyckligt liv med hela världen för sina fötter... eller?
Jag tror stenhårt på mitt motto: Det blir inte värre än vad man gör det till. Man kan alltid välja om man vill hänga upp sig på någonting eller rycka på axlarna åt det.

Jag börjar få jäkligt djupa skrattrynkor och värsta tjurnacken.........


Badankan med samma hållning som mammas favoritsnax...en liten ostbåge.


Jag gillar min gula skumgummigroda. Ibland när jag tror att ingen tittar
så brukar jag smaka lite på den också.....


Ingosad bland täcken. Tjoddas har själv borrat in sig i ett litet bo mitt i vår säng.


När jag kom in nästa gång hade hon vänt sig 180 grader.


Och dagens skönaste sovstil, jag har bestämt för mig att det inte var såhär vi la
henne i sängen.


Ni vet om att jag har världens sötaste barn va?


Och världens busigaste.....


Nya frisyren på testkörning.....





Kommentarer
Postat av: Anna

Halkade in på din blogg av en slump och blev fast :)

Vilken fin liten tjej ni har!



kramar

2011-02-08 @ 12:24:37
Postat av: Tjoddasmamma

Tack Anna, sådana kommentarer tycker vi om!

2011-02-09 @ 23:42:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0