Kräkhund

Efter en mycket spännande natt när jag återigen fick nytta av mina nya superkrafter som man utvecklar när man är mamma. Så slapp jag iallafall torka hundspya inomhus, tack hormoner och gener för att ni förändrar min kropp och ger mig superhörsel. Sen var det såklart Tjoddastimme efter det, hon kommer upp i lite lättare sömn och tycker det är världens undergång om inte nappen sitter kvar i munnen längre då. Medan maken, av förståeliga skäl då män inte tycks erhålla superkrafter när barn föds, väntar tills Tjoddas gråter efter nappen, så är jag redan uppe på fötter med nappen i handen när hon börjar vända lite på sig i sängen. Vid första gnyet åker den in och det blir tyst en stund igen.

I Torsdags var vi ju hos Tjoddasmormor och Tjoddasmorfar, som vanligt en inte helt oangenäm upplevelse eftersom det oftast bjuds på snuskigt god mat! Det är svårt att inte bli bortskämd när man kommer hem. Vägen dit gick väl an att köra för det var barmark om än lite blött så vi tog det försiktigt. På vägen hem hade det hunnit snöa och omvandlas till sånt där äckligt hårt slask som blir öronbedövande oljud när det slungas upp i hjulhusen. Första lastbilen jag mötte på vägen hem fick mig nästan att krypa ur skinnet. Den skickade upp en massiv vägg av slask över hela vindrutan och förutom att synen försvann så lät det som om ett helt hus precis hade rasat över bilen. Jag uppgav ett väldigt högfrekvent pip när hela rutan blev svart och var förvånat tacksam över att jag inte omedelbart gjort i byxorna också. Man blev så överraskad av dånet och kraften i snön som slungades upp.
Tillråga på allt så var det även snöblandad nederbörd OCH dimma samtidigt. Bästa förutsättningarna alltså.

På Fredags morgonen hade Tjoddas ett litet aha-moment när vi låg och mornade oss. Alltså aha som i: aha....skinnet på min mamma SKA sitta fast när man nyper/drar i det. Aha...näsan också och vafalls....håret verkar också sitta fast. Skoja min doja!
Sen kom sjukgymnasten och vi lekte med stora pilatesbollar, gungade över knä och gjorde massor med konstiga övningar. Tjoddas verkar ta det mesta med ro och tyckte det var kul att få hoppa på rumpan med en stor mjuk pilatesboll under. Jag är mer tveksam och är rädd att den ska sprängas om jag slår mig ner...det är väl viktgräns på de där?

Äntligen kom så lördagen, förutom att hämta hem Tjoddas fina växasäng (bild kommer säkert men inte idag), skulle vi få åka på glassprovning hos familjen J, något vi bokat in och sett fram emot ganska så länge. Det var som vanligt en väldigt trevlig afton fylld med bl.a god mat, godis och gott sällskap, inte nödvändigtvis i den ordningen förstås....
Jag hade skrattat så mycket så jag hade huvudvärk när vi åkte hem. Glassen förresten, glassen var såklart perfekt! Vi ska aldrig mer göra egen glass eller köpa glass. Vi ska från och med nu och för all framtid, alltid beställa glass från familjen J istället. Däremot kände jag mig nästan bakfull av allt socker man hade tryckt i sig igår så idag längtade kroppen efter en diet på keso och vatten ungefär. Så det FINNS gränser, även för mig vars drömdiet just nu hade varit mintchoklad, glass och ostbågar. juice kan jag fatta varför jag vill ha i mängder, det måste vara C-vitaminer...men vad tusan finns det för någonting i mint man kan tänkas behöva? Såklart räknar jag ju chokladen som någonting nödvändigt ont som krävs för att få i sig minten....som chokladen med minstmak innehåller.... stackars mig som måste äta choklad för att få i mig mint, livet är hårt....

Idag blev det en vända till det stora varuhuset med Keka, det blev, förutom listan, några helt väntat oväntade, "oh, jag ska bara"-inköp också. På nåt sätt känns det fel att åka dit med sinnet inställt på att man bara ska ha toalettpapper och kattsand...
Efter att Keka kört hem så stoppade vi Tjoddas i badbalja. Det gick åt en hel del balsam för att reda ut tjorvet hon har lyckats skrubba till sig mot huvudkudden. Men en badande Tjoddas är en mycket lycklig Tjoddas, så hon protesterade absolut inte. Det gäller att hålla lite koll på skrynkligheten så man tar upp henne i tid bara. Barn är ju trevligast med skinnet kvar på liksom. Smaksak såklart men jag vill gärna ha skinn på mina barn. Hanteringen blir så mycket lättare då.
Hon sover nu gott, insmord från topp till tå, i en ren pyjamas. Livet måste vara härligt när man är i ettårsåldern.
Ligga kvar i sängen medan någon fixar frukost, någon som hela tiden sysselsätter/underhåller dig och fixar mat när det är dags för det. Nya spännande små äventyr varje dag, en resa ner till tvättstugan är väldigt intressant för små barn som kanske inte vistas där så ofta. Det finns mycket att titta på och blir det tråkigt här hemma så kan man ta en liten tur upp till Tjoddasfarmor och Tjoddasfarfar där även pappa finns på dagarna för där finns också massor med spännande saker som händer och konstiga människor som springer omkring. Med lite tur kan man råka få en macka med räkost på också, eller en korvskiva direkt i handen och DET är minsann inte helt fel.
Sen börjar man skolan och då är det roliga slut. Sorry kids men det är sanningen.




Tjoddas följer uppmärksamt vad morfar sjunger.


Med tungan rätt i mun kan man nästan stå själv.


Tjejkompisarna leker lite.


Sen ville Junarn pussas, observera skräcken i Tjoddas enda öppna öga.
Jag är en hemsk förälder men jag skrattade så tårarna sprutade på mig åt det här perfekta "Kodak moment".
Senare fick även jag smaka på liknande behandling och förstod varför Tjoddas blev ledsen. Junarn blir gärna lite hårdhänt i sina kärleksförklaringar.


Junarn, lite ångestfull när hon iaktar Tjoddas som gråter.


Även Tjoddaspappan hittade en utmaning på lekmattan. Lördagen var räddad!


Såhär kul kan det vara att få ett eget smörgåsrån ibland. Då får man passa på med kameran.


Så dagens favoritbild när Tjoddas läser igenom alla instruktioner vi fick från
vår sjukgymnast.





Kommentarer
Postat av: Eivor

Trevlig Vändag till er därborta! Härligt med vänner att skratta med:) Och Wow, kan Tjoddas nästan stå själv!!!??? Hurra & heja!

2011-02-14 @ 15:34:05
Postat av: Tjoddaspappa

Nja, det är väl kanske lite kvar till dess, men om man kan luta sig mot något så går det en liten stund.

2011-02-14 @ 18:51:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0