Upplyft

Äntligen känns det som om det händer lite rejäla grejer här på hemmaplan. Inte för att jag vågat mig upp för stegen (jag har inte dödslängtan) och tittat efter personligen men hammarslagen har flyttat från den ena delen av huset till den andra och låter dessutom mer avlägsna pg.a all isolering som är uppfluffad under golvplankorna.
Idag bjöds det på äppelkaka och whiskeyfudge runt middagsbordet när hela staben av hantverkarna kom ner från övervåningen (jag hade ju lovat). Jag är fortfarande förbluffad över hur mycket sågande och hamrande en elektriker utför. Speciellt i perspektiv till vad snickaren gör.
Dagens favorit, och det går liksom inte bli arg eller irriterad på den här killen för han är helt genomsnäll och oskuldsfull. På intet sätt dum eller ointelligent utan bara helt oupplyst... En av hantverkarna skulle kolla en grej här nere idag och han verkar både hemskt djur och barnkär, mycket lätt människa att ha med att göra. Så flirtade han lite med Tjoddas och frågade hur gammal lilla damen var. Vi pratade lite till och jag förklarade att hon har Down syndrom.... här verkligen såg jag hur han liksom blev alldeles nollad i ansiktet och så frågade han: Vad är det? Är det någonting som liksom, läker ut av sig själv?
Jag var så sjukt nära att börja asgarva och slå mig själv på knäna.... men han menade uppenbarligen allvar. Jag hade lika gärna kunnat börja prata med honom på kinesiska och fått samma ansiktsuttryck. Så istället bet jag mig själv i kinden för att samla mig och förklarade lite ytligt vad det handlade om.
Fascinerande.

Jag har gjort seriösa försök att hitta lite umgänge här ute, det är svårt när alla är uppvuxna tillsammans och redan har etablerade kompisgäng som man inte skulle komma in i ens med en kofot och en ask choklad. Efter MYCKET efterforskningar, samtal med folk som knappt har koll på vad de använder att placera på stolen när de kommer ner på en lägre nivå som ej längre kallas stående, konstiga telefonsvarare, nummer som leder till tjutande faxmaskiner och sen tillbaka till samma förvirrade människa (som på intet sätt lyckats samla sig sen jag ringde sist)....så kom samma förvirrade människa på det här: "neeeeej, öppen förskola har vi inte... men vi har nåt som heter öppet hus där man träffas med sina barn, sjunger lite, pysslar och fikar"....
Det är otroligt vad mycket tålamod man lyckats lära sig att buffra upp sen man fick barn.
När jag ringde till den förvirrade damens kollega, så klarnade bilden något, det var bara att dyka upp och det skulle vara så kul om jag kom.
Detta är ytterligare ett av mina små jobbiga hinder för vad höll jag på att göra? jo, köra iväg, ensam, utsatt till ett nytt, okänt ställe med massor av främlingar som möjligen skulle göra shish kebab av Tjoddas och mig såfort vi steg innanför dörren. (Eller ännu värre, stänka vigvatten på oss och göra korstecken kanske?)
Jag ville så hemskt gärna åka egentligen men tack vare ledarens totala övertalning och underbara sätt så tappade jag all nervositet redan i telefon och såg verkligen bara fram emot att få komma dit. Tjoddas tycker det börjar bli lika tråkigt som jag när vi bara sitter och glor på varandra hela dagarna ackompanjerade till hantverkarnas hammarbalett på 2:a våningen.
Så, jag snajsade till oss lite, klämde in oss i bilen och så var vi iväg.
Vi möttes av sång inifrån när vi kom dit och snart satt jag i en salig röra av föräldrar och ungar på golvet. Alla barnen slet och drog i varandra, klättrade över benen på folk och skulle ha samma leksaker. Tjoddas satt storögd en stund och bara tog in alla intryck. Hon tyckte det var lite jobbigt att alla andra prompt skulle rycka och dra i hennes napp som hängde från ett snöre i drägellappen. När jag tog loss den så började tre stycken små pojkar i samma ålder,febrilt rycka i drägellappen istället för att se om den verkligen satt fast, den var ju så fin. Efter att hon nästan vält en gång av ett rejält ryck, tittade hon frågande upp på mig någon sekund innan hon sträckte sig fram efter närmaste leksak och tryckte in den i munnen.
Det fanns en råsa nätkorg full med leksaksbilar och den fick hon tag på, det fick en annan, lite större kille också. Resultatet blev att Tjoddas åkte kana på rumpan en liten bit för hon är stark min lilla tjej. Häromdagen satt hon i sin stol, fick tag på en utdragen kökslåda och drog sig + stol till lådan.
Vi bara njöt! Så skönt att många där var nyinflyttade och snart hade jag både nya vänner på Facebook och en inbjudan till ett mamma+barn party.
På så bra humör som vi var när vi åkte därifrån var det nog längesedan vi var. Tjoddas somnade såfort jag startade motorn och jag fick bre ut min jacka över henne i bilen för hon sov kvar en bra stund.
Det var säkert supernyttigt!

På kvällen var det dags för träning igen och jag kände att jag faktiskt såg fram emot att få träffa alla små söta damer idag igen.
De skojade lite med mig om jag hade haft träningsvärk och att de fortfarande inte riktigt litade på huruvida jag tänkte föda barn på handbollsplanen under ett pass eller inte.
Jag tog i ännu mer än sist och körde med de tyngsta hantlarna jag kunde hitta (ynka 3kg) samt gjorde egna likvärdiga övningar när de andra låg på mage. Det var riktigt skönt och pulsen kom igång samtidigt som man kände att det började bli lite svettigt.
Såklart jag var supertaggad....såklart jag glömde bort att jag numera inte ser ut som en stapel badringar utan mer som om jag svalt en hel luftmadrass.....
Så när passet var slut skulle jag, som jag alltid gör annars, sträcka ut ordentligt. Jag satt där och skulle byta pose för att sträcka ut nästa ben, vred jag mig över och runt som jag alltid gör, "snapp" hörde jag från baksidan av knäet.... sålänge man är varm så känns det liksom inte lika illa. Det kändes lite mer i natt...och idag på morgonen. Men jag har stora förhoppningar om att jag ska lyckas ignorera det från och med imorgon.
Tjoddas tittar med stora ögon på mig när jag nu kommer vaggandes som en massiv pingvin. Sen lägger hon huvudet lite på sned och skrattar. Jag kan inte klandra henne.
Det bästa i hennes liv nu är hallspegeln. Det går knappt att hålla i ungen när hon får syn på sig själv i spegeln, sen suger hon tag i ramen med ett lyckligt leende och hade jag släppt henne då så hade hon förmodligen hängt kvar som en liten sugpropp.

Idag fick jag veta att man minsann kan gå på ytterligare ett öppnis i närheten så nästa vecka blir det öppnis två dagar på raken och bad den tredje dagen. Till skillnad från "The big guy" så tar vi nog paus redan på den fjärde dagen sen...och kanske den femte också...
Som sagt var, äntligen känns det som om det händer någonting!

Vi hämtade vårt paket från Hattenförlag idag och det var många fina saker med. Tjoddas provtuggade alla Babblarna i tur och ordning innan de åkte i golvet och sen bestämde hon sig för att överstrykningspennan i form av en blomma smakade absolut bäst. Den var min i några sekunder.....
Hela familjen tog en vända till "staden" idag och uträttade några ärenden. Bland annat så propsade min make på att vi skulle åka och titta på tapeter.
Vi har ett ganska märkligt men härligt förhållande på en del punkter.
Hur många kvinnor här har en make som tycker att "du skulle behöva ett par stövlar/jeans/nytt plagg till den där festen vi ska på/åka och titta på tapeter/vi borde köra till Gekås/ IKEA....." etc...
Jag blir fortfarande förvånad och ibland lite irriterad över att han har för bra koll på min garderob. I min värld passar träningsskor till det mesta....

En sista sak som mest är en fråga... hur gör man när man klipper små barn? Alltså för att inte råka klippa dem där man inte ska, som i näsa, fingrar och öron....
Väntar man tills de sover? Söver man dem med...lämpligt tillhygge? Dumpar man dem på närmsta frisör med en önskebild fasttejpad på ungen och slipper problemet? Hur? Mitt barn börjar se ut som den ljusa killen (Dana Carvey aka Garth) i "Waynes world" (party time...excellent...)


Ett stort grattis till finska E med familj att sonens operation äntligen är över och verkar ha gått bra!
Ingen kommer tycka du är knäpp för att du sitter och skrattar för dig själv framför datorn. Om de gör det så hänvisa bara till mig, min finska är jäkligt knaper men jag kan många användbara bitar på finska som hur man gör O'boy, att "man inte får täcka över elementet" och "hej småknattar".... alltid sätter det någon på plats. Jag tror jag har en ask med kritor från när Mumin fyllde 65 också, om inget annat fungerar kan jag alltid kasta kritorna på dem.....


Spännande med terminens första bad imorgon!



Tjoddas hade sitt "fixarbälte" på sig när jag kom hem från träningen. Det såg så sött ut.



Coolast tjejen i grym outfit, nästan 100% sponsrad av familjen J
(Jag bidrog med sockor och drägellapp)



Vaaaaaaaar är Tjoddas?


Tittut!


Mmmmm kanske....hm.... jo, den här smakar bäst hittills.....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0