2011-01-29     Klumpfot/Peva

Som ni vet har jag ju även skrivit lite om vår egen erfarenhet av PEVA, idag fick jag en länk jag tänkte dela med mig av ifall det finns fler där ute som skulle vilja ha lite mer kontakt med erfarna föräldrar.
Klumpis.se heter siten och den kommer även hamna i länklistan.

Klumpfot eller Peva (pes equinovarus adductus) är ju inte världens vanligaste åkomma, dock finns det ändå fler än man tror och sannolikheten ökar att nästkommande barn också föds med klumpfot om det väl visat sig att man bär på genen. Nu finns det många olika varianter och en del beror helt enkelt på att barnet legat klämd i livmodern, en del enklare fall går även att åtgärda utan operationer eller gipsning. Men eftersom det ändå känns som man är ganska ensam i världen när det händer och ens nyfödda bebis helt plötsligt blir ett klämochkänn-föremål som främmande människor ska komma och peta på i tid och otid (det där jädra gipset som alltid var i vägen). Så kan det vara skönt att få läsa och komma i kontakt med andra som vet precis hur det är.

Mer om Tjoddas bravader kommer förmodligen ikväll eller senast imorgon.






Här är, nästan den enda bilden där man ser fötterna på Tjoddas som liten och man kan ana Peva'n. Vårt fall var absolut inte speciellt allvarligt och det är vanligt att man har på båda fötterna. Vi hade båda men den ena gick tillbaka av sig själv med lite massage efter några dagar.





2011-01-28     Pottchock

Idag var en sådan där trist dag när man inte känner för att göra nåt alls och man kommer inte på någonting man skulle kunna tänka sig att göra heller.
Efter frukost så intog vi faktiskt soffan för att kolla på filmen Teckensång från Hatten förlag. Mamma J hade utlovat en alldeles speciell tolkning av "bä,bä vita lamm" i filmen. Jodå, den var lite....annorlund det får jag hålla med om, mycket bensprattel. Mina ögonbryn åkte däremot mer i höjden på ett annat inslag. En liten docka av slaget Joyk eller Rubens barn, satt på potta iklädd endast en kort tröja. Dockan räknar först till 3 då den tar i och krystar för kung och fosterland, så fortsätter den att räkna, hela vägen upp till 12; med lite krystningspauser här och där som säkert hade sprängt vener i huvudet på en vältränad idrottsman. Det är så man själv känner sig riktigt lättad när äntligen 12 kommer och man hör hur det ploppar till för att sedan spolas. Stackars docka, undrar vad tusan den ätit.
Det är nästan som sången om bananen i "kom igång med tecken 1" där ett barn stiger upp från pottan och det ligger en skalad banan i pottan, DET är snabb omsättning, inte så effektiv eftersom bananen ser fräsch ut.

Tjoddas satt dock som klistrad genom hela filmen och insöp allt spännande som hände. Som förälder får jag nog säga att jag är glad att vi är två som kan bytas av, en vuxen människa klarar nog inte av barnfilmer för många gånger på rad utan lite mental rensning emellanåt. Filmen var väldigt pedagogisk och bra, det enda jag skulle möjligen vilja klaga på är att en del tecken blir otydliga tack vare att det är dockor som gör dem. (Alltså, riktiga människors armar och händer fast genom en docka så armarna blir väldigt korta.)

På eftermiddagen tog vi igen all tid vi slöat, vid det laget hade vädret vänt helt och det snöade ganska ymnigt så vi struntade i eftermiddagspromenaden och plockade fram allt vi behövde ur skåpen för att baka lite.

Mitt barn luktar kakao och lite vanilj.... jag har idag framställt barnvänliga negerbollar (Jupp, negerbollar, så häng mig då) utan socker i. Istället hade vi i lite mindre kakao, mindre smör, en äggula, hackade russin och lite hemmagjord aprikospuré. Konceptet gick hem hos testkommitén som ivrigt sträckte fram handen efter mer med ett uppmuntrande "mmfff" ljud.
Det blev ganska många eftersom de inte är större än en spelkula och egentligen hade jag nog tänkt det som kakersättning till lite större barn men nu vet jag att det fungerar iallafall.
Däremot blev mina egna riskakor en flopp, jag skulle nog inte brett ut smeten så tunt på plåten tror jag. Det får vi göra om. Jag gjorde en egen variant av negerbollar för vuxna också där jag bytte ut lite av kakaon mot riven ljus blockchoklad istället, förutom det ordinarie kalla kaffet som ska vara i så hällde jag även på lite Renault (utan makens tillåtelse) och stötte snabbkaffe för extra fyllig kaffesmak. De blev inte helt fel.
Tillslut kom elektrikern nerklättrande och traskade in i köket. "Hur går det?" frågade han? (Jag stod och rörde i min kastrull med whiskyfudge) "Det luktar så fruktansvärt gott på övervåningen nu"
Jag kunde inte annat än lova honom att han skulle få provsmaka på tisdag när han kommer tillbaka igen.
Blev lite missnöjd med kolan ändå, ska ta ett annat socker nästa gång för detta blev lite väl skarpt. Tror inte min favorit Laphroaig kanske gjorde sig så bra här i heller. Det ska nog vara en lite lenare, mindre rökig variant.

I kväll körde vi ner till "byn" och käkade lite Thai, Tjoddas tuggade i sig ett räkchips och snurrade nästan ett helt varv i sin stol för att kunna titta på folket som gick omkring i restaurangen.
Eller hur är det kul när man ser nya små egenheter de har för sig som visar att de vuxit lite och kommit nåt steg längre? Vi har sett några stycken bara idag, sånt känns rätt skönt.

Imorgon kommer tant Keka på besök, hoppas vi iallafall. Fortsätter snön att falla som den gör nu så kanske det blir lite trixigt att ta sig hit.
Vi provade (Tjoddas och jag) att patinera papper med kaffe idag, det blev lite pannkaka av det. Jag har inte gett upp riktigt än dock. Tror jag vet vad som blev fel.... får testa igen.

En negativ sak med att lilla Tjoddas blir större är att hon kommit på hur man tröttar ut sina föräldrar genom att låta som en mistlur lååååååååånga stunder i taget vid läggdags. Precis sådär lagom länge så någon av oss tröttnar, hämtar henne och så får hon vara uppe, bara lite till.




Jupp, det var minsann gott med lite frühstück.


Mmmmm, gott med hembakat.


Choklad överallt och mamma har busat med frisyren igen.


Kan vi provsmaka lite mer nu?


2011-01-25     Stolt och pank

Nej, riktigt så illa som rubriken säger är det inte. Stolt ja men inte pank.
Jag motade en massa ångestdemoner igår genom att göra något av det värsta jag vet, utsätta mig själv för en främmande situation helt ensam med massor av människor jag inte känner i en miljö jag aldrig har varit.
Jag har bestämt mig för att en graviditet definitivt inte räknas som en ursäkt för att ligga och kränga ostbågar på soffan (inte för att man hinner det när man har en Tjoddas som kräver uppmärksamhet nonstop men ändå) Så efter att ha kikat igenom utbudet av träningsformer i närheten (bor på landet, begränsad upplaga av träningsställen) känt av hur kroppen mår och strukit saker som boxercise, bodypump och areobic.... fanns det egentligen bara en sak kvar att göra.

Förläget lommade jag med damerna i 60+klubben och satte mig i omklädningsrummet. Så glada de blev när det kom någon ny som dessutom drog ner medelåldern med ungefär 40 år. Jag fick på stående fot lova att jag inte tänkte föda inom den närmaste timmen (när jag väl förklarat att den inte ska ut förrän i Maj såg de först ut som fågelholkar och sen frågade de såklart hur många som egentligen bor där inne) inte hoppa och inte springa.
Det visade sig ganska onödigt eftersom passet varken innehöll hopp eller löpning men ändå.

Pensionärer måste ha märkliga muskelgrupper som den "moderna människan" inte använder längre, nu tog jag väl kanske ut rörelserna lite mer än de andra för att liksom suga ut det gottaste ur träningen (ok så "stålmannen" gick jag bet på, många fnissade där jag låg och vaggade som en uppochnervänd gunghäst med rumpan i vädret tills jag gav upp och gjorde lite egna rörelser istället)
Men jag tänker inte förneka att pulsen kom igång och efter den snabba slutspurten med rumpskak och twiströrelser så kom nästan flåset igång också. Det är något rörande med att se 10-15 riktiga damer i varierande klädsel från vanliga mysbyxor med söt topp och kofta till värsta Susanne Lagerfelt outfiten. Vi försökte alla hänga med så gott vi kunde och man såg att några tyckte det kändes lite pinsamt och obekvämt för koordinationen var inte riktigt vad den har varit men jag vill puscha på att, det är en enorm bedrift alls att gå dit! Jag tycker det är modigt och fler borde vara med.
Alla var så måna om varandra och det kändes som man åkt tillbaka till skolan igen när ledaren tillbringade den första kvarten med att försöka lista ut hur stereoanläggningen fungerar och klaga på hur högt grannarna i salen jämte spelar sin "ungdomsmusik". (Alexander Rybaks vinnarlåt i melodifestivalen ni vet)
Oh, sa jag inte vad vi hade för musik att träna till? Pulserande rytmer som: Schottis på Valhall, Nocturne och Can you feel the love tonight från Lejonkungen (fast den svenska versionen) Men det gick alldeles utmärkt ändå. Tror Björn Skifs dök upp någonstans på mitten med "Håll mitt hjärta"...inget sätter fart på situp övningarna som en långsam tryckare med snyftig text minsann.

Sen följde en av de mörkaste nätterna på länge.
De nätter ens barn vaknar med mindre än 30 minuters mellanrum från 01.00 och framåt, tröstlöst gråtandes, är man för det första glad att man bara har en, att det inte är ett kolikbarn och att man har alla spärrar i behåll som säger till en att man förmodligen skulle ångra sig om man sätter ut barnet på en stubbe i skogen mitt i natten. (Iallafall sålänge det är minusgrader...)
När klockan närmare sig sju var jag så trött att det värkte i hela ansiktet. Läpparna kändes torra, varma och sved som om jag suttit i brännhet ökensol 10 timmar i sträck, ögonen var på tok för stora för sandlådorna jag gärna kallar ögonhålor och skinnet i ansiktet spände påtagligt.
Maken och jag föreslog samstämt att vi kanske skulle testa med lite välling, Tjoddas slök flaskan på två röda och när jag vaknade till en stund senare hade maken gått runt med henne lite och tillslut hade hon somnat i en av våra nya fåtöljer. 1,5 timmars sammanhängande sömn gjorde hela min dag!

Idag har jag däremot varit Tjoddas och Tjoddaspappaledig. Alltså... Tjoddas pappa har varit pappaledig och jag har varit ledig från Tjoddas pappa så....äsch, ni fattar.
Det firade jag och svägerskan genom att tillbringa ungefär 6 timmar på IKEA.

Min filosofi när jag kommer hem och visar kvittot är följande: "Till IKEA åker man för att försöka inhandla saker som skapar lugn, ordning och reda i kaoset, lugn hemma är i sig ovärderligt, ordning och reda sparar tid och tid är pengar så jag är villig att erkänna att mitt besök därför hamnade på ungefär plus minus noll när det gäller utgifter idag." (Eftersom det var kvinnlig logik och inte binära siffror så förstod min man förmodligen ingenting men accepterade min förklaring eftersom den iallafall LÄT genomtänkt)

Maken var ute och gick en sväng när jag kom hem så jag hann stuva undan allt där det ska vara, detta resulterade i min första studie av inomhusorientering där maken sprang omkring med IKEA kvittot fladdrande i ena handen och vildögd pekade på diverse saker, helt på måfå medan han frågade "den?" Det var en väldigt hjärtevärmande syn.
Tjoddas, som är en mycket försigkommen dam, plockade glatt vindruvor från fruktskålen utan att be om lov och medan jag guidade maken till de nyinköpta varorna fick jag snabbt byta ut hela druvor med kvistarna kvar, till delade småbitar istället. Jo,jo, vindruvor har lilla damen kommit på vad det är och smaken faller henne helt på läppen. De är snabba de små rackarna, när de väl vill iallafall. De måste ha något slags värderingssystem i huvudet som talar om i vilken grad de får utdelning för diverse uppgifter.... vindruvor ger tydligen vinstpott medan..tja, krypa, inte känns helt värt besväret. (Om inte katten råkar gå förbi, då piper Tjoddas till och slänger sig i det närmaste raklång efter den)
Efter en heldag på fötterna tyckte jag faktiskt att en pizza skulle sitta riktigt fint. Medan maken var iväg och hämtade, invigde Tjoddas sin present jag köpt på IKEA samtidigt som jag skruvade ihop min nya fina kökspall (jag fick ta i med hårdhandskarna och använda hammaren man mörar kött med...men ihop kom den)

Och imorgon fortsätter äventyren för då packar jag och Tjoddas in oss i bilen för ett spontanbesök hos mormor och morfar. (Ja, jag ska köra försiktigt)

Så lite bilder.



Vi delade en frukttallrik till mellis igår, Tjoddas snodde själviskt alla melonbitar
och grinade illa när hon råkade få tag på en apelsinklyfta.


Söt som en liten sockerbagare blir man när mamma är lika taskig som vanligt
och trär ett kuvert på ens huvud. Hon är ju svanmärkt iallafall.....


Tjoddas fina verktygsbälte från IKEA, själv fick jag bara en oergonomisk IKEAnyckel
som gjorde ont i fingrarna till min pall... (lånade i smyg Tjoddas såg när hon inte tittade och
låtsades att jag sågade lite i pallen, sen kändes det bättre igen.)



Min senaste favoritbild av de "hemmagjorda" när systemkameran åker fram.
Och ja, jag älskar att leka i Photoshop.




Nu är det hög tid att försöka få in lite saldo på sovkontot, ligger seriöst på minus just nu....så vad gör jag uppe och bloggar mitt i nätterna då för?











2011-01-23     Maska lagom

En ny favorit på listan över saker man inte vill se det första man gör på morgonen när man fortfarande ligger i sängen. Ni får föreställa er en trummvirvel för att höja spänningen, svaret är: En kattrumpa där det sakta kryper omkring en liten vit mask! Jag är inte kvackelmagad men jag klöktes faktiskt lite när den bara hängde där och rörde sig lite osäkert som alger i vattenström ungefär.
Nu var det väl kanske väntat förr eller senare att katten skulle få mask, vi har bara förträngt det. Så vi bestämde oss raskt för att hitta ett apotek, eller apoteksliknande ställe som kunde förmedla avmaskningsmedel.

Är det någon mer än jag som reagerat på hur otroligt meckigt det är att försöka identifiera vad närmsta apotek numera heter och vad det har för öppettider, när det kanske inte längre är ett apotek? Varför finns det inte en samlingssida?

Vi stoppade i Tjoddas lite mellanmål och körde iväg mot närmaste.. ja, vad kallar man det när det inte är ett apotek längre? läkemedelsförmedlare? Är inte det ett finare ord för droghandel?
Vi räknade iallafall nästan till 5 från det att vi startat motorn tills Tjoddas slocknade som ett ljus i baksätet. Hon sov sig igenom ganska många ärenden och missade helt när hennes mamma skulle fjanta sig vilket, såklart, resulterade i ett väldigt oväntat danssteg med spagat som slutpose. Jag hade så gärna haft ett utomkroppsligt ögonblick där och sett mig själv som prima ballerina på hal is. En vän sa en gång till mig några kloka ord som följt mig genom åren: "Titanic sjönk smidigare än vad du är" Jag får ödmjukt hålla med.....igen.

Efter allt prat om inälvsparasiter, avföring och hur stor sannolikhet det är att själva bli smittade (och vad man skulle behöva göra för att bli smittad, tydligen är det svårare än man tror...ät inte gul snö) så kände vi oss lite fikasugna. Så vi tog en jätteomväg för att komma till vårt favoritkonditori, bara för att upptäcka att, bor man på landet, så har faktiskt en del ställen stängt på söndagar. Fortfarande fikasugna körde vi vidare till "storstan" i närheten och till vår lycka fanns där både kaffe och tilltugg. Bra tajming tyckte Tjoddas som började göra sina "funny business" ljud ifrån baksätet. (Ett tema som verkade följa oss hela dagen)
En nybytt Tjoddas senare och med en halv kopp kaffe kvar så kändes allt lite bättre igen. Tjoddas smaskade i sig vetebröd från min semla och lyckades även flirta till sig en bit baguette med smör på av de snälla flickorna på cafeét.

Så egentligen får vi väl tacka knäppkatten för en riktigt trevlig familjedag.
Hur det gick att få i dem tabletterna (som förövrigt kostade 240kr för 4st)? Hunden spottade ut sin första men tyckte det var helt ok när vi försökte igen. Kattens tabletter hade köttsmak och maken placerade den längst ut på fingret, fastlimmad med en stor kladd messmör. Tydligen stämmer inte ryktet om hur svårt det är att ge katter tabletter på knäppkatten. Hon slukade tablett och messmör fortare än kvickt.
Maken ligger kraschad i soffan och luktar badhus (skurat kattlåda) men det kunde varit värre, klorin är ju iallafall en ganska fräsch doft jämfört med många andra. Smörsyra tillexempel, det hade varit mycket värre.
Tjoddas har slocknat för kvällen och det är väl dags för oss andra att göra henne sällskap, imorgon kommer ju snickaren igen och bankandet börjar om.
Så imorgon flyr vi nog in till stan för att kika på tapetprover till överåningen. (Jag längtar ihjäl mig efter en övervåning!)
Jag har kommit på ett bra sätt att välja namn på kommande syskon. Vi skriver såklart ner våra favoritförslag, slänger dem i en skål och så ser vi vilket Tjoddas plockar upp. Varför har vi inte tänkt på det innan?

Nu ska jag njuta en kort stund med en kopp the, sittandes i de, för oss, nya fåtöljerna i skenet av vår nya (super begagnade) 50-tals lampa jag prutat till mig idag och som dessutom tydligen är lagad med häftmassa!

Imorgon blir det nya äventyr!


Tröttsamt att fika. Ny pose som har börjat inträffa allt som oftast.
Tuff liten brud i nyaste hängslebyxorna.


Jag har aldrig träffat en större linslus än Tjoddas, så medveten om kameran.


Provläsning måste genomföras för att fåtölj och lampa ska få godkänt.


2011-01-23     Hemmahattenparty

Vi är mycket nöjda efter dagens "happening" Idag har jag äntligen trädit in i vuxenvärlden när det gäller konceptet "homeparty"
Hatten förlag har alltså någonting som kallas för hemmahatten och fördelen är ju att man får klämma och känna lite på produkterna innan man bestämmer sig för att beställa någonting. Det är ju lite lättare att ställa frågor och få saker förklarat för sig också, det största pluset tycker nog jag ändå är att man får träffa lite roligt folk samt att det är en utmärkt ursäkt för att få ta en fika (i vårt fall en ganska nyttig sådan på frallor och kaffe)
Nej jag tycker det har varit väldigt givande och jag rekomenderar alla som har möjlighet att fixa iordning ett hemmahattenparty själva.

Tjoddas fick ju sin sista vaccinationsspruta för influensa häromdagen och det har blivit lite rött runt stickmärket. Det har även blivit lite snorbildning och gnällighet, speciellt mellan 02:00-05:00 på dagarna är det nästan inga bekymmer alls, man får grym reflexövning (duck and cover) när man ser att nysningarna är på väg. Jag själv gjorde missen att hamna mitt i skottlinjen och det är sådär mysigt när en lång, slemmig snorkråka samt tillhörande salivdusch, smaskar en rätt över ansiktet. Men sålänge det inte är gröt och linfrön med så är det ju ganska snabbt avtorkat.

Jag satte mig ner för att göra en mapp till min skärmsläckare, man kan nämligen be skärmsläckaren att bläddra mellan olika bilder från en specifik mapp på datorn och medan jag satt där med mitt "copy paste" (klipp o klistra på svenskt ICKE nördigt språk) så insåg jag tre saker,
1. Ett år går verkligen fruktansvärt fort.
2. Shit så fort man glömmer hur små de var när de kom ut (och alla är vi tacksamma för att de är så små när de väl ska ut)
3. Jag har en bra bit över 2000 bilder på Tjoddas..... det kan bli en rätt tjock fotokalender om inte mor och farföräldrar passar sig....


Så vill jag bjuda på tuffingbilder med fixad frilla. Jag blev så glad när jag insåg att jag inte behöver klippa henne för att bli av med hennes vildvuxna doktor Snuggles frisyr. (För klippa barn får man göra när de sover eller är sövda fram tills de fyller ungefär 18 va?)


dr Snuggles.


mallgroda med broccoli hängande från mungipan. Observera pippilottorna!


Kommer förmodligen ha väldigt svårt för att säga nej till den här ungen sen.....










2011-01-19     Dagisgrillning och provtagning

Fullspäckat schema i riktig Tjoddasfamiljemening idag.

Vi hade bokat in möte med vår specialpedagog för att åka och besöka två intressanta förskolor (hädanefter kallade dagis för enkelhetens skull) ett kommunalt och ett kooperativ. Eftersom ingen av oss har gått på dagis var det en helt ny erfarenhet och det kändes som en utmaning att komma på vad man skulle fråga om. För säkerhets skull agerade jag mullvad för några dagar sedan och nosade upp en förälder per dagis för att kunna lura till mig lite inside information om dagisen vi skulle till....sann administratörsanda (läses:kontrollfreak) Min grymma plan var att överrumpla personalen med helt briljanta frågor. I slutänden tror jag att min bästa fråga ungefär gick ut på hur man firade barnens födelsedagar och om de hjälper barnen med potträning...men det kändes väldigt skönt att komma dit och vara lite förberedd iallafall.
Det är en väldigt speciell känsla att stampa in i ett lilliputtland på det där sättet. Man kommer ju själv ihåg hur det var när man gick på lekis eller lågstadiet när det plötsligt klampade in främmande vuxna, känslan av att gå förbi en hage med nyfikna kvigor en varm sommardag ligger nära tillhands. 10 par med stora ögon som följer minsta rörelse när man passerar. Vill gärna komma fram och hälsa men vågar inte riktigt. Hm, jag kanske ska sluta jämföra andras värdefulla barn med spattiga kvigor innan någon tar illa upp.
Jag kan iallafall avslöja att på sätt och vis blir valet både lättare och svårare i slutänden men vi känner oss väldigt nöjda och blir det som vi vill så kommer säkert allt bli jättebra. (Se, jag borde verkligen bli politiker för det blev en massa ord som lät bra men, det står egentligen inte ett dyft som på nåt sätt är vettigt eller säger vad jag egentligen menar...)

Så det här var den lätta halvan av dagen. Idag blev någonting som man i kundservicevärlden kallar för en "hamburgare" mjukt fluffigt bröd, hamburgare, mjukt fluffigt bröd. (bra, dåligt, bra.. för att översätta det på ett mycket enkelt, kanske inte helt lättförstått vis.)
Vi unnade oss lunch på en lokal restaurang innan vi körde hem och hämtade en stycken Tjoddas hos svärmor, Tjoddas som glatt åt pastastjärnor för glatta livet med hela kroppen (från axlarna och upp iallafall) tyckte det var ganska trevligt att se oss igen men hade förmodligen inte ägnat oss några större tankar då farmor är en av de där människorna som verkligen "regerar" i hennes värld när det kommer till klara favoriter. Hon däckade såklart såfort vi satt henne i bilen och startat motorn (Tjoddas alltså, inte farmor) in till BVC för vägning, mätning och ettårskontroll. Höfterna kändes tydligen ok om jag förstod det hela rätt men att hon är överrörlig fick vi höra, läkaren tittade med ett höjt ögonbryn på Tjoddas när hon helt obesvärat stoppade hela sin fot i munnen och började suga på tårna. När doktorn sen tog Tjoddas fötter och började vrida och vända benen i ställningar som tillochmed fick det att strama i mina egna muskler, så tittade Tjoddas bara oberört på henne och försökte istället fånga ett mumintroll som hängde ovanför skötbädden. Inga hinder i att fortsätta träna med lite belastning iallafall. Skönt.

Vi fick andra halvan av influensavaccinet idag istället för den obligatoriska sprutan, det är den här biten jag har lite problem med. Själv bryr jag mig varken om sprutstick eller blodtagningsförsök, när det gäller mig själv. Det ÄR dock väldigt jobbigt att veta om att det kommer göra ont och det kommer bli tårar, innan Tjoddas vet att hon ska bli stucken. Inte mitt idealsätt att tillbringa dagen på. Tyvärr måste det ju göras och man får väl vara tacksam sålänge vi lyckas hålla henne still och hon fortfarande glömmer hyfsat fort. Såklart skulle det ju göras extra provtagning idag på order från habiliteringen då det gjordes gluten, sköldkörtel och även ett nytt kromosomprov. Det sistnämnda för att verkligen kolla om hon ens bär på genen som gör att man kan få glutenallergi, har hon inte den så behöver hon ju aldrig mer göra det provet iallafall. Smart, tycker vi!
Enorm guldstjärna i kanten till den fantastiska undersköterskan som klarade av att pricka in ett ställe där det faktiskt verkade finnas blod, på första försöket (efter lite letandes iofs men ändå, sålänge det är samma nål så räknas det som ett försök) Tjoddas var totalt otröstlig.
Återigen en stor guldstjärna, denna gången till min man som tog henne i sitt knä så jag fick ta ett steg bakåt och bara vara med i bakgrunden. Jag blir så mesig ibland när jag inte vill något.

Det tog ett bra tag innan hon slutade gråta helt, hon grät lite, skrattade lite när vi skojade, kom på att något fasansfullt hade hänt och så började hon gråta igen. Så höll vi på en stund. Såklart var det dags för sprutan precis när hon slutat gråta. Det sticket var hon ledsen över i ungefär...tja, 15 sekunder? Sen var det finemang igen.
Uttröttad somnade hon som en liten spädgris i bilen och vi körde om fotografens butik på vägen hem för att "glana" i fönstret. Collaget var uppe och vi flinade lite fåraktigt till en annan mamma som flinade lika fåraktigt tillbaka när vi stod där allesammans och fotograferade våra respektive barn genom skyltfönstret.
Efter en kaffe på ett lokalt fik, med Tjoddas fortfarande helt däckad i bilen, styrde vi kosan hemåt och körde i maklig takt inåt skogarna igen.

Ikväll, när maken var på årsmöte, fixade jag och Tjoddas ett sista hamburgetillfälle, man måste ha det "sista brödet" också för annars räknas det inte som en fullgod hamburgare. Så, jag hämtade hennes älskade badbalja i källaren och så fick hon bada i lite över en timme i köket. Den ungen älskar verkligen att bada! Jag tror jag fyllde på med varmvatten, ja, minst fyra gånger. Ingen kan busa som vi båda tillsammans och hon tyckte det var så spännande att få plaska omkring och samtidigt kunna spegla sig i kylskåpsdörrarna. Själva upplevelsen att sen få bli insmord med ett tjockt lager av miniderm, samtidigt som jag kittlade henne och vi busade, fick henne att skratta så hon fes högt en gång, då skrattade hon ännu mer. Kan man vara annat än i totalt lyckorus med en sådan här unge?

På lördag ska vi ha vårt allra första egna homeparty, det blir Teckenhatten som kommer hit och det ska verkligen bli spännande. Jag känner att jag bör få minst 2 vuxenpoäng för detta och då kommer jag förmodligen upp till den aktningsvärda åldern av ungefär....7år? på vuxenpoängskalan. Så just nu sitter jag och "fönstershoppar" lite på Teckenhattens hemsida, ska bli jättekul att se vilka produkter som kommer att visas upp. Framförallt ska det bli kul att träffa alla som kommer.

Igår hade Tjoddas och jag en riktig aha-upplevelse, eftersom maken använt sig av "min" bil den senaste tiden, när han ska till jobbet, så händer det ibland att barnvagnen åker med på köpet om den stått i bagaget. I vanliga fall brukar jag inte bry mig så mycket men för varje hammarslag som vår hantverkade utdelade, så kände jag irritationen över att inte kunna ta mig någonstans, växa lite. (Trots allt är jag tacksam över att han är här, en övervåning är efterlängtad men det är skönt att INTE behöva lyssna på honom från 7-16 varenda dag)

Jag blängde misstänksamt på en bärstol vi fått låna på prov av några bekanta. Jag har ju sett maken fippla upp Tjoddas på ryggen men jag har aldrig provat den själv med henne i.
Beslutsamt drog jag axelremmarna så korta det bara gick eftersom den hängt alldeles för långt ner sist jag provat den. Resultatet blev att gumminopporna på insidan av remmarna gjorde tvärnit på mina bara armar och under några sekunders panik satt jag lika fast som Emil när han stoppade huvudet i mor Almas soppskål. Efter en axelvridning värd en applåd av Martin Riggs (Mel Gibbsons karaktär i Dödligt vapen...han som drar axeln ur led som hobby), fick jag så ut armarna igen och bestämde mig för att kanske öka remmarna något.
En stund senare satt Tjoddas nöjt i sin overall, i bärstolen....som jag knäppt runt ryggstödet på en stol. Jag lyfte ner hela ekipaget på golvet och satte mig på knä framför. Jag tackade mina nya "Conan-lår" som jag tränat till mig tack vare mammaledigheten (ni kommer ihåg allt man kunde göra när man var ledig som jag hade i en lista väl?) när jag så svingade upp stolen med Tjoddas på ryggen och tog mig från knästående till stående.
Så långt allt väl.

Jag önskar så mycket att jag haft huvudet med mig och filmat vår lilla promenad upp till kontoret för Tjoddas joddlade glatt och helt oavbrutet die ganze weg, hon skänklade på mig det bästa hon kom åt och skrattade så hon kiknade med jämna mellanrum.
När Doris sprang om oss så slängde hon sig åt sidan för att kunna se bättre och jag fick hugga tag i hennes vante på motsvarande sida för att hålla emot. (Vi har nu lyckats ändra sitsen lite så tyngdpunkten blev lägre)
Men jag vill passa på att tipsa alla som har möjlighet, testa bärstol, så himla smidigt och så mycket skönare än att putta en vagn.
Friheten att få pendla med armarna under en promenad är en drastisk skillnad man märker när man har möjlighet till att få pendla så mycket man vill.


Ska vi köra lite bilder idag kanske?


Detta är också en stil, den kallas totalt avslappnad.


Pillar i sig sina ångkokta grönsaker, yeah nu kan Tjoddasmamman själv
manövrera ångugnen! Tjoddasmamma vs ugn: 1-0


Sorry los locos logopedos, ett läppstopp stoppar inte mig!


Nu ska vi se på innehållsförteckningen......hm.....


Nope, ingen åldersgräns är nämnd på innehållsförteckningen..... MIN, bara min!


Tjoddas testsitter bärstolen och kramar favoritpappa (skeden lät så roligt
när man bankade den i pappas huvud, alldeles ihåligt. Fast pappa lät roligare när man drog honom
i håret istället)


Sa någon.....kvällsmat?


Yeaaahhhh.... coolaste badtjejen!


En fin vit badanka gör upplevelsen komplett såklart.


Och tillsist

Vårt lilla älskade skrytobjekt på nytt i skyltfönstret!















2011-01-15     Till morfar

Idag vill Tjoddas vara den förste som gratulerar sin bästaste morfar på hans födelsedag,
det är nu 25 567 dagar sedan han såg dagens ljus!


Hipp hipp, HURRA HURRA HURRA HURRA!!!!





Vi hoppas du får en fantastisk födelsedag, vi ses snart!
Massor med kramar från oss i Tjoddasfamiljen!


2011-01-13     Lite reklam...igen

Ok, det dyker ju upp en reklamruta på bloggen som jag inte styr själv över. (Man får betala för att bli av med det och så mycket stör jag mig inte på det)

Idag däremot tänkte jag slå ett slag för ett utbildningsmedel som jag verkligen har fastnat för. Nu säger jag inte att det kanske passar alla men jag som älskar musik, har blivit helsåld på det här.

Jag har en länk till "Lilla TL förlag" på bloggen men jag får skämmas lite och erkänna att jag inte förrän nu verkligen har testat deras produkter. Jag lånade "Kom igång med teckensång 1" av familjen J som berömt denna länge. Vi tittade på den en gång och var helt fast. Så vi gick marschpannkaka in på sidan och beställde volym 2, men istället för bara filmen tog vi hela paketet med CD-skiva och sångbok också. Filmerna är genomtänkta och pedagogiska, volym 2 är svårare än volym 1 och det är ju så det ska vara. Många av sångerna ger mig faktiskt lite rysningar av välbehag att lyssna på och det är ett stort plus.
Det fina i kråksången är att CD-skivan innehåller melodier med sång (perfekt för bilen) MEN i sånghäftet finns det en instrumental version av skivan, alltså en med alla melodier men man får sjunga själv (Utmärkt om man inte har tillexempel piano eller gitarr att kompa på). Dessutom är sångboken full av söta illustrationer, noter till samtliga melodier OCH hela texten med tecken på ord som är "viktiga" dessa lyfts även fram genom att ha fått en fetare stil i texten. Det känns tryggt att kunna "läsa på" lite i lugn och ro för ibland går det fort i filmen om man känner sig osäker på nåt tecken.
Filmerna är färgstarka, glada och varierande. Man går igenom många "bra-att-ha" tecken, eftersom det är sång till så tycker jag det känns lättare och mer naturligt att ta till sig det samtidigt blir det ju ofta i barnvisor upprepningar och man känner att tecknen sitter bra redan efter första varvet på filmen. Det här verkar vara teckenvärldens version på Teletubbies, för Tjoddas sitter helt koncentrerad och tittar storögd.
I första filmen är det mest de vuxna som sjunger och tecknar med inslag av barnen då och då men i 2:an har barnen vuxit till sig och sjunger ibland egna sånger och de är suveräna på att teckna.
Min absoluta favorit hittills är en liten kille som sjunger om sin morfar han hälsar på varje dag. Han förklarar så fint med en 7årings yviga gester att han får minsann en kram, varm choklad och ostmacka när han hälsar på och så pratar de massor för hans morfar är pensionär.
Jag rekommenderar (som ni förmodligen förstått eftersom jag just nu börjar känna mig som värsta dammsugarförsäljaren...) varmt dessa båda filmer både till oss "vanliga dödliga" och jag tycker att habiliteringarna skulle ta in detta som läromedel och att det skulle vara subventionering för oss som har behov av det. (Alltså reducerat pris...jag fick själv kolla upp så jag stavade och böjde det hiskeliga ordet rätt)

Någonting jag däremot funderat på, bara nu några dagar, är att, det är mycket som egentligen är ganska insnöat på just Down syndrom, eller hur? Det finns förmodligen massor med barn som INTE har Down syndrom som också använder sig av TSS eller TAKK.... nu är det ju gärna som så att om det medverkar 10 barn i en "utvecklingsprodukt" som tillexempel denna eller  TeckenHattens film "Hopphatten", där man dansar och ska härmas. Så har i genomsnitt 1-2 barn i filmen en uppenbar utvecklingsstörning. I 100% av de fallen är barnen med i korta klipp, har aldrig några mer framträdande roller och det är uteslutande (hittills ska jag säga så har jag inte sagt för mycket) barn med Down syndrom.
Tänker jag fel här eller borde det inte finnas fler grupper som ska lyftas fram lite? Koncentrationen är väldigt inriktad på just Down syndrom. Eller? Någon annan som...?
Även om Downs kanske är det vanligaste så hade jag iallafall om jag varit lite unik (nu är jag bara j*vligt speciell och det är inte riktigt samma sak), tyckt det hade varit grymt kul att se på film FLER som var likadant unika som jag....(men vi ska nog vara glada att det inte finns så många som är lika speciella....som jag....)

Vilket tar mig vidare till nästa punkt.... När vi precis fick Tjoddas, så vet jag att en av de saker jag grämde mig mest för, var att hon inte skulle likna oss kanske lika mycket som andra barn liknar sina syskon eller föräldrar, för på nåt obestämbart sätt så är de flesta barn med Downs, väldigt lika varandra, gärna trots att de inte alls kanske har samma stigmata. (Ett mycket finare ord för tecken..ja, jag gillar att briljera ibland om jag kan)
Så brukar man ändå tillslut utan att sätta fingret på det, kunna påvisa ganska lätt att en person har Downs bara genom att se till utseendet. (Detta står beskrivet på ett bra sätt i en bok jag tidigare nämnt "Det barn vi fått")

Iallafall. Jag har nu sett lite fler barn på nära håll än vad jag gjort tidigare och kommit fram till att visst, på nåt sätt ser man att de har likheter med varandra.... men ställer du upp några familjer på rad så blir det också extremt tydligt just hur olika varandra barnen är för att de har så mycket drag av sina föräldrar och syskon i sig också.
Så ett sätt att se på det hela är att, det måste ju vara rätt kul ändå för barnen när de blir lite större att kunna känna "jag är inte ensam" för det finns andra personer med samma unikhet att se upp till. Tänk dig själv om du gick bland massor av andra barn på förskola och du är medveten om att du skiljer dig åt från dem på nåt obestämbart sätt, hur härligt måste det inte kännas då att bara kunna smälta in någon gång ibland också. Men jag kanske överanalyserar....det är ju en fritidssysselsättning jag har, en del gillar att mönsterpassa tapeter, jag gillar att överanalysera.

Nåt annat jag tyckte var lite småkul häromdagen, som stärker vissa fördomar jag har om människor generellt, var när en kvinna, i all välmening, lutade sig förtroligt fram och leende frågade mig: "Är det sant att de oftast är mycket gladare och mer kärleksfulla?"
Ok, så efter ett år med en enda unge känner jag mig inte direkt som en expert på barn alls får jag väl lov att säga. Detta kanske hade varit mer en fråga till någon som dagligen rör sig med många individer under längre perioder (eller så får jag be att återkomma om fyra ungar och 20 år när jag jämfört klart och har lite kött på benen).
Men jag har en egen teori, det finns såklart alltid surpuppor, gnällspikar och tråkmånsar oavsett om man har rätt antal kromosomer, en arm i pannan, sitter i rulle eller bara är ett vanligt dussinbarn .... MEN skulle det inte kunna vara såhär att, om du som förälder, ägnar all den tiden åt ett barn, som vi gör, oavsett kromosomer och allt annat tänkbart, så blir barnet automatiskt gladare, nöjdare, mer harmonisk och mer kärleksfull just för att det känner att det får obegränsat med tid, uppmärksamhet och kärlek? Lite uppmuntran till alla kids mellan 0-18 år kanske hade kunnat sänka brottslighet och droger med en markant och märkbar skillnad? (Nej det är inte så enkelt jag vet...men så skönt om det hade varit det, eller hur?)
Är inte det vad alla barn behöver för att få en bra start i livet? Det tror jag är hela hemligheten bakom det här lite fördomsfulla antagandet från de flesta i samhället. (Det och människans tvång att skapa olika fack för att passa in och dela upp människor i olika kategorier där de ska höra hemma... "jaha, så vad jobbar du med då?")

Näe, nu svamlar jag igen....
Poängen med hela inlägget var iallafall från första början att marknadsföra Lilla TL förlag. (Nej jag får inte betalt för att jag försöker marknadsföra dem, tycker bara det är synd om någon missar en bra chans till enkel och rolig inlärning) Jag däremot, tar gärna emot fler tips om någon har.


Såhär ser det ut. Boken var en positiv överraskning!


Såhär kul är det att käka minipastastjärnor. Speciellt när de fastnar i ansiktet.


Sötaste lilla Tjoddas.








2011-01-12     Nemas problemas

Att alls behöva vakna till ett dån eller duns som får dig att hoppa från fosterställning till hukandes attackställning med adrenalinet pumpande i kroppen, är inget jag tycker någon borde behöva uppleva.... speciellt inte före klockan 7 på morgonen. Sådan tur att detta inte hände förrän klockan 07.05.....annars hade jag nästan blivit irriterad.
Det känns jätteskönt att projekt övervåning äntligen är på gång eftersom det kommer bli som fångarna på fortet och vi ska försöka trycka in en säng till i nuvarande sovrum (som egentligen ska bli kontor) MEN, när snickaren spikar, så utför han av någon underlig anledning den tystaste delen i sitt arbete. Jag är inte helt säker på vad som försiggår där uppe egentligen och jag är inte så värst stöttålig så jag går inte så bra ihop med stegar, men ibland undrar jag om han har någonting på runt 500kg i en säck han slänger i golvet lite då och då för att det ska låta som om han jobbar hårt. Antingen det eller så övar killen på att stöta kula ibland..... Tjoddas överraskar såklart genom att sova sig igenom nästan allt. Inga större problem med att få henne att somna på dagarna heller, trots olåten.

Jag har gått med i en ny klubb, jag är lite besviken för tydligen finns det inga uniformer trots att vi börjar bli några stycken. Klubben heter "Vi-som-skulle-mäta-snön-i-diket-men-inte-orkade-stiga-ur-bilen-först" Om jag hade vetat innan, att det innebar någonting som liknar bergsbestigning inuti bilen, (försök själv klättra över från förarsidan till passagerarsidan i vecka 24 när bilen lutar med 45grader..man blir jobbigt medveten om diverse saker som är i vägen ungefär på mitten av bilen) Så hade jag förmodligen aldrig gått med i klubben alls..... nej, skämt å sido. Fyrhjulsdrift i all ära men tackar vet jag en riktigt tråkig framhjulsdriven bil som ligger likt ett strykjärn på vägbanan.
Eftersom jag hade en topphastighet på ungefär 4km/h (nej, jag missade ingen nolla) så var det bara ett mjukt motstånd när bilen stannade i en snödriva. Så glad jag var när jag ringde efter hjälp, att jag inte häcklat någon annan som kört av vägen i vinter. Svärfar och en kille från jobbet kom som riddare på den klassiska vita springaren (som i det här fallet var en vit biffig Pick-up)
Slutet gott allting gott (svärfar körde mig hem och vågade därefter inte lämna bilen nere hos oss...)

Idag började dock, som sagt var, dagen med ett brak. Det fortsatte med flera, höjdpunkten var när maken missade en regel och trampade rätt ner i innertaket. Det resulterade i att en bräda sprack lite, buktar en aning och jag låg raklång över köksbordet med ett beskyddande tag om min älskade kökslampa. Den trillade aldrig ner men hoppade förvånat till och började gunga oroväckande när den träffades av en klumpekloss från ovan.

Strax innan lunch packade vi ihop oss och körde in till röntgen med Tjoddas. Lite snopna blev vi allt när vi på plats fick veta att det var höfterna som skulle röntgas och inte foten. Det hade varit lite tveksamheter på BB ang luxation eller inte (överrörlighet i höfter) och om det har funnits betänksamheter så görs det sådana här kontroller regelbundet. Vidare upp hos ortopeden var det bara positiva besked. Vi satt någon minut i tysthet och intog stämningen, det är nog första gången det inte funnits några och eller men med i ett besked vi fått.
Så, för att fira lite, körde vi till en svensk snabbmatskedja som rimmar på apotekets munskölj med fluor fast med en bokstav utbytt. (Har jag grillar era grå sönder och samman än?)
Tjoddas har numera ytterligare två framtidskarriärer, trummis eller superhjälte. Hon fick två sugrör och var i totalt lyckorus tills vi skulle köra igen. Hon somnade nöjt med ett sugrör, fortfarande hårt fasthållet, i vardera handen. Superhjältekarriären kommer sig av att alla dregellappar vill vända sig bakofram så hon får en minicape på ryggen.

Jag fick ett spännande paket idag på posten men jag tänker inte berätta mer om det förrän imorgon, jag vill ta lite bilder och bläddra lite själv först.

Återigen vill jag tacka våra barmhärtiga samariter familjen J som räddat min stackars strandsatta familj idag när jag var på kurs! Tack också igen för förtroendet när det gäller växter jag får, jag ska göra mitt bästa för att inte ha ihjäl dem..... Iallafall ska jag göra mitt bästa för att ha ihjäl dem mycket långsammare än vad jag brukar göra.

Lite varierande kvalité på bilder idag, en salig röra från mobil, kompakt och systemkamera.....

Mina förutsättningar......


Resultatet! Jag är mycket nöjd med resultatet, så nöjd att jag planerar att
aldrig göra om det igen. Perfektion är uppnådd! Så synd att man inte får någon direkt
uppfattning om exakt hur mycket det verkligen lutade.


Tjoddaspappa lånade min mobil en liten stund efter kvällsvällingen.


Vad blir man såhär nöjd av?


Att själv få slicka på visparna med grädde på såklart. Ok, så det blev inte lika mycket
slicka på visparna som vad det blev "hm, undrar hur jag gör för att få in hela den här mogräjen i munnen på en gång?"


En busunge med "bead head" frisyr och ett stadigt tag om Patrick.


Lycka!


My precioussssssss.........


Tjoddas hängde i baren på Kurorten idag.


Busunge



Och så tillsist, en liten specialare som inte har någonting med det här att göra egentligen....
Men en riktigt skön trummiskille som verkligen älskar sitt jobb: Trummis
Han kör sitt race genom hela låten, det är svårt att slita blicken från honom men det absoluta utbrottet kommer i slutet av klippet. Enjoy!







2011-01-07     Det var en olycka....

Ok,

kort och koncist idag, jag tog upp min gamla hundtrimmer ur källaren för Doris har fått tovor bakom öronen, hon har väldigt mycket ull så det är svårt att reda ut när man borstar.
Sagt och gjort. Hunden var färdigrakad och jag släppte ut henne.
För att rengöra trimmern, ska man inte bara borsta av den, utan även hälla på någon droppe olja och låta den vara igång en stund till.
Så, jag la den på golvet i ett hörn, gick iväg för att kolla till Tjoddas och när jag kom tillbaka låg katten jämte trimmern... jag svär mig fri från det här alltså, är hon så dum får hon skylla sig själv.

Någon som ser något annorlunda, asymmetriskt på vår knäppkatt?

Bara lite på topparna tack.....



2011-01-07     Världspremiär

Jag vet att jag varit väldigt dålig med att lägga upp bilder på sistone, idag åkte inte ens kameran fram en enda gång. Vi har haft lite av en städdag idag för kvällen skulle ägnas åt en världspremiär. Vi invigde vår ångugn ikväll och bjöd familjen J på ångkokt lax med massor av olika goda ångkokta grönsaker till. Efter att vi först stått och rivit oss i huvudet en bra stund, ögnandes manualen, så lämnade jag över ansvaret för ugnsskötseln till maken. Jag hade ju skalat och rivit och skivat och stavat och tärnat grönsaker.....
Resultatet blev iallafall, med god marginal, godkänt!

Och så lite mer allvar,

Någonting man förmodligen lär sig lite mer som förälder till ett unikt barn är förmågan att se saker på distans. Att kunna se saker, hålla dem en liten bit ifrån sig och ganska snabbt kunna avgöra om det är läge att ödsla energi på eller inte.
När barnen är små så utvecklas de ju ofta i ganska jämn takt med andra barn men ju äldre de blir desto mer skiljs de åt. Det var väldigt tydligt ikväll att vi ligger några steg efter, samtidigt som man, naturligtvis, känner glädje över någon annans framgång så blir man smärtsamt påmind om sin egen verklighet. Frågor dyker såklart upp om framtiden som kommer vara oviss ett bra tag framöver.
Det är nu distansgrejen kommer in....försök hänga med, det var logiskt när jag tänkte det.....
Antingen kan man välja att gräva ner sig, ömka sig, sluta gå ut och önska att saker inte såg ut som det gör.
Eller så kan man acceptera det som är, beundra framgångarna någon annan har, glädja sig åt det man själv faktiskt har och kan samt ta emot tips och helt enkelt INTE jämföra sina barn.
Det ÄR svårare att låta bli för på något sätt tycker man att "men vi sitter ju i samma båt, då borde vi väl för tusan ta oss fram lika fort också eller?"

Det kommer inte bli lättare och jag kan villigt erkänna att det var en ganska stor knut som vilade i magen idag innan vårt besök anlände. Man vill ju helst sitta i sin egen trygga, privata bubbla där ens eget barn är bäst i hela världen på allt. Eller hur?
Man vill inte tänka negativt om sitt barn och hade det varit ett normalkromosombarn, så kan jag upprepa mig tills jag blir blå med att säga: normala barn kommer kunna allt det där de borde kunna mer eller mindre när de ska kunna det... etc.... medan vi, vi är lite lämnade åt vårt öde, famlandes efter lysknappen i en läskig garderob någonstans och vi är inte helt säkra på om det bara är tant Gretas minkpäls där i hörnet eller om det kanske är ett otäckt monster.....
Vad som är lätt att glömma där i mörkret (och vi borde vara många i den där garderoben tycker jag...) som vi dock alla borde försöka komma ihåg är att, det finns väldigt få monster i världen idag och en garderob är inte så värst stor, lysknappen kommer dyka upp förr eller senare.

Men just då, när alla tankar flyger runt och man funderar på om det är ett tecken på att ens barn är mindre intelligent för att inte han/hon gillar att riva klossar eller bryr sig om att försöka krypa.... då hade man gärna haft handen på lysknappen, för vem vill inte ha svar oavsett hur bra eller dåliga de är? Känna tryggheten i vetskapen om vad som väntar och vad man kan förbereda sig på?

Jag tror inte det gör mig till en sämre förälder eller människa att tänka och känna som jag gör just nu.
Klart man måste få fundera konstigt vore väl annars...
Det finns till syvende och sist ingenting jag kan göra mer än mitt bästa och jag tror vi tjänar på att inte bli hysteriska med alla "borde" och "kanske".
I en bok jag läser just nu som är skriven av föräldrar till 13 barn i slutet av 80-talet. Står det bl.a att det verkar vara lättare för barn med glada föräldrar att utvecklas än för barn med ledsna föräldrar.
Så man kanske ska köra en tankeställning och fråga sig själv vad man mår bäst av och sen fortsätta därifrån?
Det är väldigt lätt att börja grubbla på alla andra alternativ man inte valde när det gällde barnets utveckling och stimulans. Kommer ni över den, så kan jag varmt rekommendera boken "Barnet vi fått...en bok om Down syndrom" den är utgiven av Bollförlaget 1989.

Däremot hade jag inte tackat nej till en expert, finns det någon sådan man kan ringa med alla sina framtidsfrågor månntro? Jag har en hel hög med frågor som bara väntar på att få bli ställda men det verkar inte som om någon vet någonting när det kommer till kritan. Nåja, jag har några år till på mig.....

Så ett citat från boken, det var så fint formulerat:
"Down syndrom kan vara en normalvariation, ett tecken på naturens rikedom och sagolika mångfald"

Kom ihåg, det är ok att vara ledsen ibland om det inte tar övertaget, man får noja och oroa sig, lite avundsjuka är ingen fara sålänge man inte blir missunnsam eller tar avstånd från någon för deras framgångs skull.
Skulle du egentligen vilja byta bort det du har på det stora hela? Inte jag, vi ror på i vår egen takt.


Styrelsen hade möte idag där vi fick förberedande information om kvällens invigning.



Den lilla tvättkorgen var väldigt spännande och fick inte stå i fred. Hann
precis rädda tvätten från att bli ovikt igen.
(Jag ville egentligen skriva: Tjoddas fick på korgen....och jag klarade nästan av att låta bli.)



Bra bok skriven av föräldrar, från 1989 men en positiv bok som tar
upp mycket av det jag vill veta mer om på ett lätt och bra sätt. Hittar du den så köp den!



Vi funderar på att döpa om Tjoddas till Svinto istället... glansig lugg fram,
trassligt ludd bak.





2011-01-05     Vanlig vardag

Det här med mammaledighet, som mest består av mamma och väldigt mycket mindre av själva ledighet, kan ibland bli väldigt rutinmässigt och trist. För att förhindra gråa trista vardagar kan man därför med enkla medel hitta på lite spännande utmaningar som gör det hela mer intressant. Här kommer några förslag:

- Para ihop strumpor i ett mörkt rum, den riktigt äventyrslystne kan ju även sortera tvätten i ett mörkt rum och därefter slänga in det "som det ligger" på så vis kan mycket intressanta färgkombinationer på tidigare vita och ljusa plagg uppnås. Har man tur blir kläderna även multifärgade men för den lite mer timide kan det alltså även kännas precis lika spännande att lämna hemmet med exempelvis en svart och en marinblå strumpa.

- Barnvagnsplogning Skjuta vagnen på en oplogad skogsväg. Detta är egentligen mer nytta än nöje, för er som inte har oplogade vägar går det lika bra att montera av samtliga hjul på vagnen och försöka köra den på vanlig asfalt eller på plogade vägar.
För extra effekt, se gärna till så barnet gråter tröstlöst. (Grym kaloriförbränning, bra för de där sista gravidkilona)

- Slalomdammsugning. Varför inte börja med att dammsuga INNAN du torkat av bänkar och bord samt plockat upp hundens slibbiga tuggben och alla leksaker från golvet? Slalomdammsugning är, precis som barnvagnsplogning, också bra för kaloriförbränningen, gör gärna på tid så du kan förbättra ditt resultat, helst innan det väntas besök. Minuspoäng om du råkar dammsuga upp ev. leksaker. Den riktigt tävlingslystne kan med fördel använda pulsklocka!

- Alfabetskategorisera allt i hemmet, börja med kryddorna i köket, kokböcker, köksredskap etc. Gå sen vidare till nästa rum. Kläder kan med fördel kategoriseras in i färg, storlek, kvalité eller tillverkare.

- Samla upp allt ludd från torktumlaren under en period, kategorisera enligt färg och tillverka därefter ett mysigt plagg till bebisen. Det är inne att återanvända! Om man vill vara extra chic, kan man spara det som hamnar i tvättmaskinens gummilist, det finns alltid något där att använda som dekoration på babyplagget.

- Gör det till en utmaning att försöka ta reda på exakt var alla udda strumpor egentligen hamnar. Sätt upp övervakningskamera i tvättstugan för att utreda huruvida Mr Tumnus från Narnia bor i städskåpet, getter äter ju som bekant gärna upp just strumpor. Varför skulle då inte en faun gärna göra detsamma? Man ska inte lita på håriga karlar med bar överkropp endast iklädda halsduk.

- Gör det till en sport att lära dig samtliga repliker från tillexempel Sex and the city. Filmerna kan ses som en mjukstart och för den ihärdige finns det 94 avsnitt á 30min/avsnitt att lära sig repliker till.
Har du planerat vara mammaledig länge så finns även favoriter som Grace anatomy eller evighetsserier som Våra bästa år eller Hem till Gården. De sista båda är definitivt en utmaning!!!

- Envisas med att göra ett utfall varenda gång du ska ta upp ett plagg ur tvättkorgen för att hänga upp på klädsträcket. Några maskiner och du har lår som Arnold i "Conan the barbarian" Med strykjärnet som hantel kan du på nolltid även bygga upp överkroppen tills du liknar en grekisk gud! (Gudinnorna hade, av naturliga skäl, oftast lite mindre "skrytig" överkropp)

- Börja färga håret i någon spännande färg när barnet närmar sig slutet av sin normala sovstund på dagen. Se om du hinner skölja innan barnet vaknar och är ledset. Hur länge vågar du låta färgen sitta i? Ett bra tips är att när det bränner i hårbotten bör det gå kvickt. Ju längre det sitter i, dessto mer intensiv blir resultatet. Välj gärna blont eller knallröda nyanser för bäst resultat dvs. för störst skillnad. Maken KOMMER lägga märke till förvandlingen!

- Strunta i att handla och se hur kreativ du kan vara när det gäller att laga mat utan några ingredienser hemma. Vem har sagt att ketchup inte passar till äppelpiroger eller plommonchutney på din lyxiga grekiska sallad bestående av halvrutten isbergsallad och spadet från olivburken? (Se naturligtvis till att barnet får ordentlig mat och ladda frysen i förväg så inte socialen dyker upp utanför dörren en vacker dag, det är ju inte så att du har någonting att bjuda dem på ändå och du vill inte släppa in dem i ditt slalomdammsugna hem när du står i omaka strumpor och en skjorta som har tre färger mer på sig än när du köpte den....eller hur? Om de ändå skulle dyka upp kan du antingen slänga ur dig några repliker från diverse serier, slå ner dem med dina nya strykjärnsmuskler eller helt enkelt springa ifrån dem med hjälp av dina Conan-lårmuskler! )

Vem har sagt att hushållsarbete måste vara ensidigt?


Lycka till!











2011-01-05     Mycket vill mer

Jag är de okrönta listornas enväldiga härskarinna. Jag kan inte leva utan mina "att göra"-listor eller 2do som de heter här hemma. De är största anledningen till varför jag köper anteckningsblock överhuvudtaget. Jag kan vakna på nätterna och komma på saker att skriva upp. (OCD står för: obsessive compulsive=tvångstankar, det här är det närmaste jag kommer OCD, iallafall vad jag tänker erkänna officiellt)
Problemet är bara att jag knappt kan ta mig an någonting längre om det INTE finns med på min lista. Jag har blivit listberoende och när dagen har kommit till ända kan jag ibland se att det inte hänt speciellt mycket hemma alls...
Idag är en sådan klassisk dag när egentligen ingenting har blivit gjort men jag har haft fullt upp hela dagen. Jag borde plockat av bordet och ställt in disken i diskmaskinen, likaväl borde jag lagt in tvätt i garderoben och startat en ny omgång i källaren, men eftersom jag inte skrivit upp någonstans att jag borde göra det så hände det inte så mycket.

Istället har jag faktiskt varit på nya jobbet en vända (så jag kanske är ursäktad) och inventerat iskall fårstallsinredning i en oisolerad maskinhall tills nästippen och högra lilltån vart bortdomnad.
Iförd tumvantar är det grymt svårt att bläddra mellan A4papper och skriva på rätt ställe med siffror som man faktiskt kan tyda. Att få lägga in order i ett system är värsta lyxjobbet jämfört med att räkna konstiga saker som fästen med lösa fötter eller franska väggöglor. (Jag tänker ändå inte prata med dem så jag bryr mig inte om varifrån de kommer.)
Förhoppningsvis lär jag mig till sist se skillnad på alla produkter i dess olika former, längder, grovlekar och bredder. Men det ljusa i det hela är att allt finns på just, listor!

Tjoddas har för första gången i sitt liv lidit av något lösare mage vilket jag hänsynslöst utnyttjar till att kunna ge henne banan utan att känna oro för totalt stopp. Hon verkar pigg i övrigt, äter och dricker, så jag gissar att det lilla extra fibertillskottet i gröten har satt fart på verksamheten.
Det är inte varje morgon man får nöjet av att vakna med ansiktet jämte en bebisrumpa som inte direkt luktar hallonbåtar. Tas dock tacksamt emot.
Var det bara några flingor med fiberberikade havregryn som behövdes i havregryn/linfrömixen så är det helt ok. Hon har såklart också varit med och jobbat idag, det är tufft för en liten tjej att hinna med allt på kontoret. När hon för ungefär hundratrettiofemte gången fått av sig strumporna och jag envist satte dem på plats igen, gav hon upp och hade dem faktiskt på sig nästa gång jag kom in igen.... då låg hon och sov, helt utpumpad i sin vagn. Farmor kan ha kämpat med strumporna i min frånvaro, men på satt de iallafall. (Nästan en hel halvtimme)

Vi tog en sväng om den lokala monsteraffären också känt under namnet GeKå's ikväll, vi skulle returnera några saker och hade en liten lista med oss. (Ni vet...en sådan som är mycket flexibel på längden när man väl kommit in? En sådan man läser mest på MELLAN raderna...)

Vi gick och kikade lite på barnavdelningen, det var längesedan det var så tomt och det kändes faktiskt helt ok att ta det lite lugnt och bara strosa omkring, verkligen titta på allt som finns (och det är mycket det) Plötsligt föll blicken på en korg med små Patrick'ar i form av knallröda mobiltelefoner med ett mjukt Patrickhuvud på.... innan jag fick barn sa jag prompt att "leksaker, baha, det ska vara ordentliga saker med kvalité." Nu stod jag där och sjåpade mig över en röd plastmojäng som gav små ljud ifrån sig när man tryckte på knapparna (det var en av sakerna som stod med på mellanraderna på min lista) så jag "Tjoddastestade" den.
Efter att hon vägrat släppa den och stoppat in den i munnen så var vi liksom tvungna att ta med den hem...vi kan ju inte låta något stackars oskyldigt barn, råka få med sig en leksak hem som redan är tuggad på...eller hur?
En ren barmhärtighetsgärning alltså.
Dessutom fanns det inspelningsmöjligheter på honom så makens röst ropar "hallå, hallå" när man trycker på en av knapparna.
Nyaste Patrick fick bums följa med i sängen ikväll, inget snack om saken, så det var nog en hit.

Nähä, jag hinner nog med att skriva en liten 2do-lista inför morgondagen innan det är dags att knoppa in.
Note to self: köp fler anteckningsblock vid nästa Gekå'sbesök....





2011-01-03     Knackelibank

Så i min enfald trodde jag att elektriker var de lågmälda i hantverkarskaran....tji fick jag! Ok, så det KAN ha haft lite att göra med frånvaron av golv på ovanvåningen som gör att diverse ljud färdas mycket bättre än vad det borde gjort annars. Jag får ju börja med att tala om vad som väckte mig alls idag.... min makes telefon ringde en timme efter att han gett sig av till jobbet. Med ögonlock kantade av bly släpade jag mig upp ur sängen för att få tyst på eländet. Såklart hann den tystna innan jag lyckats lokalisera varifrån ljudet kom. (Tänk sen när det blir ovanvåning och ännu mer yta att söka igenom) Nåväl, tänkte jag. Lika bra att göra något nyttigt av att man ändå steg upp, så jag gled in på toaletten för att sedan, med nytömd blåsa, kunna lägga mig en stund igen. Tanken på att få smyga ner under det redan uppvärmda täcket hägrade, när jag, till min förvåning, blev varse om någonting som inte borde befinna sig inne på toaletten. Under handfatet låg makens mobil.....så jag stängde för säkerhets skull av ljudet innan jag gick och la mig igen. (jorå, jag skickade ett mejl från hans telefon till honom själv, vilket han försökte svara på och blev förvånad när det plonkade till i inkorgen..först då insåg han att jag mejlade honom från hans egen adress)
Men iallafall, när maken lite senare dök upp och hade sagda hantverkare med sig (och jag till min förtretelse stod i Snobbenpyjamas och råsa innetofflor) levde jag fortfarande i en värld där elektriker är tysta och bara drar lite sladdar snabbt och lätt. Av ljudet att döma, hade el-nisse med sig storslägga, en tunna krut och en slagborr modell större..... jag funderar seriöst på att flytta hem till mamma och pappa några dagar nästa vecka när de "riktiga" hantverkarna kommer. Det ska bli himla skönt med en våning till, men jag vill inte riskera min mentala hälsa under tiden.

Vi ska ha invigning av vår ångugn på trettondagen, familjen J ska göra oss den äran att närvara vid brukstagandet av denna skrämmande tingest. (Ok, så den är inte så farlig men den sitter väldigt högt upp ur mitt grodperspektiv)
Så på väg in till stan hetsläste vi igenom bl.a en kokbok som är skriven just för ångugnar. När vi väl kom fram hade vi ingen plan utan sprang mer eller mindre omkring som två nackade hönor och slängde på måfå ner massor av varor i vagnen som förhoppningsvis funnits med i de recepten vi läst på vägen in...det ska bli riktigt spännande att försöka få ihop någonting av det vi köpte. Tjoddas tog det hela med ro, hon satt mest i vagnen och pillade av sig sina "hand-me-down-skor" som hon fått låna av sin kusin. Vi tyckte det var urtjusigt på men Tjoddas tyckte det var läge att kika lite närmre på dem istället. Logisk som hon är insåg hon snabbt att den bästa lösningen då är att ta av dem för att kunna se dem bättre på närmre håll. Duktig kicka!
(Efter några gånger lät vi dem vara av)

Jag ville in en snabbis till Röda korset innan de stängde, det är inte så ofta vi är i stan och jag ville gärna passa på. Vi blev inte besvikna! Vi sprang in i en gammal bekant och ni kommer aldrig kunna gissa vem. Jag såg inte personen i fråga först men maken kom farande som ett lokomotiv mellan hyllor och ställningar med en lyrisk blick.... jag lägger upp en bild så förstår ni snart varför.

Idag har det gått iväg lite inbjudningar till mitt alldeles första egna homeparty, det blir Teckenhatten som får den äran att komma hit. Tupperware, ljusparty och sminkparty är för evigt lika välkomna hos mig som vad jag gissar att Hades är på Olympos....(typ, inte alls för er som inte har koll på den grekiska mytologin..)
Oj, förresten på tal om ordet "typ" jag snubblade, ärligt misstag jag lovar och svär, in på en tjejs blogg som handlade om att hon blivit med barn väldigt tidigt och nu var en mycket ung mamma (precis fyllt 15 nu) Är det jag som börjar bli gammal och gaggig? Skriver jag extremt åldersdigert eller är det meningen att man behöver en parlör när man läser andras bloggar? Och när vi ändå är inne på pinsamheter, är jag den enda i hela världen som INTE tyckte Mamma Mia var en speciellt bra filmmusikal? Jag satt med en skämmiskudde i knäet genom hela filmen och tackade min lyckliga stjärna för att jag INTE har så fjoll-fjompiga tjejkompisar. Så framförandet av musiken var bra, omgivningen var fantastisk men holy schmoly, jag önskar faktiskt jag lagt den tiden på nåt bättre.



Pal-ster-nacka....jo, det stämmer med smaken....


Javisst ja, ingen provsmakning i butiken var det ja....attans.


(Ok så varning för lågt mammaskämt:) Här sitter jag och håller låda.....


Gourmebananer i Tjoddasbehändig storlek var mumma, speciellt när man
fick hålla själv. (klipper man av skalet en bit så går det lätt att hålla)


Banan är mums, speciellt när det åtföljs av macka med farmors supergoda
hemgjorda leverpastej! (Djuren slåss om smulorna som trillar ner)



Och till sist.......

Mannen som gav kameltån ett ansikte! (Den här gången fick vi också se
att det är lika illa om inte värre på framsidan)
när vi gav oss av kom han ut strax efter oss, svingade sig upp på sin militärcykel och gav sig
av längs de mörka gatorna. Nattens riddare i Levis och mc-jacka i 10 minusgrader. Ingen mössa, ingen halsduk....en sann viking!







2011-01-02     Hemma igen

Så var vi då hemma igen i vår egna trygga vrå. Efter lite pip och gnissel, somnade Tjoddas igår kväll i sin egen säng. Det tog en stund för henne att slappna av men, konstigt vore det väl annars när det återigen varit en dag helt på ända mot de vanliga rutinerna? (Inte för att vi har några extremt rutinmässiga dagar i vanliga fall men att åka bil i 5,5h tillhör kanske ytterligheternas Mekka)

Efter två nätter borta var man väldigt tacksam över att få lägga sig i sin alldeles egna säng igen, inte för att det var nåt fel på säng eller sällskap i Nynäshamn men hemma är ändå alltid hemma.

Tjoddas sover nu, såklart. Efter en lugn, skön dag med promenad i det vackra vädret, farfar på snabbvisit (han kände väl matlukten kan tänkas..) lite goda plättar från igår och en varm kvällsdusch, så satt hon i sin säng och skrattade nöjt åt oss. Tänk vilken härlig unge vi har ändå.
Jag fortsätter att förvånas varenda dag över hur mycket positiv energi det sprudlar runt henne. Fördelen är ju att man vet snabbt, att nåt är fel om hon blir ledsen. Nackdelen är ju såklart hur extremt bortskämd man blir som förälder. Blir inte nästa unge lika glad så vill vi kanske fundera på att returnera. Hon har lekt länge med sina nya fina presenter idag, mest spännande är den där "ljudlådan" med knappar och handtag, den har små lampor som blinkar när den spelar musik. Sin pappa upp i dagen, vände hon kvickt på den för att spana in hur den såg ut på baksidan, sen började hon montera bort benen på lådan och provsmakade dem grundligt innan hon tog itu med att köra igenom alla knapparna på framsidan en gång till.
Men dagens bästa var nog ändå när vi satt och lekte tillsammans på mattan, jag hade precis lyft upp henne och satt henne över mitt ben. Hon klämde mig prövande på boobie'sarna en gång, sen tog hon bestämt tag i min urringning, drog den ut mot sig och lutade sig långt fram för att kika ner innanför tröjan på mig.... Tror ni att vi knäckte oss?
I duschen skulle hon prompt hålla i slangen och munstycket själv. Det börjar komma fram lite mer personlighet varenda dag och det vill jag lova, om vi skrattat mycket under 2010 så kommer nog 2011 bli ännu roligare.
Det är mitt enda stående nyårslöfte, "nästa år ska jag ha riktigt roligt". Har kört med det i flera år och det fungerar klockrent!

Det nya året börjar med många prickar i kalendern, det kommer alltid i sjok det där med saker att göra, precis som när det var prov i skolan. Av någon anledning kom det alltid perioder när det var helt dött och sen, pooofff, så kom alla proven på väldigt kort tid. Det är vaccineringar, provtagningar, röntgen och ettårskontroller... sen har vi inte lyckats pricka in sista halvan av influensavaccinet än för Tjoddas blev ju förkyld två gånger på raken. Vi har börjat trappa ner på inhaleringen nu iallafall, hoppas hon håller sig host och rosselfri nu ett tag.

Vår gran håller på att dö, jag misstänker starkt katten eftersom hon envisas med att dricka upp vattnet i julgransfoten. Tydligen är det mer smaskens än det hon får i sin egen skål....snart åker den ut, granen alltså.....

Sen vill jag återinföra ett gammalt hederligt ord för gravid.... grossess.... att vara i grossess... jorå, jag kan mycket väl förstå varför det heter så. Det är dags att börja uppfinna förlängning till kylskåps och dörrhantag som garanterar att inte magen hamnar mellan när man försöker stänga saker och ting. U-formade hål för att komma närmare saker hade också varit en vettig uppfinning ibland. Det börjar nämligen bli väldigt långt till vattenkranen i köket. Men Tjoddas är nöjd, hon har fått en ny tron att sitta på...

God fortsättning till alla där ute, hoppas ni får ett fantastiskt 2011, fullt med glädje, äventyr och spännande överraskningar!


Gömma gröt bakom örat garanterar en dusch!


Bara för att jag inte vill visa när farfar är här betyder det inte att jag inte kan.


Den fina "ljudlådan" mammas kamerafodral var dock just då lite mer intressant..



Ehm, nej, jag tycker inte det är ok att köra full på nyårsafton.....


Gillar att dra mamma vid näsan....känns som man sagt "klappa snällt" ungefär
två miljarder gånger nu men ändå är det roligare att nypa och se om nåt lossnar när
man drar för kung och fosterland.


Nya kompisen i Nynäshamn.


Såhär glad är man när man är nyduschad.











RSS 2.0