Dagisgrillning och provtagning

Fullspäckat schema i riktig Tjoddasfamiljemening idag.

Vi hade bokat in möte med vår specialpedagog för att åka och besöka två intressanta förskolor (hädanefter kallade dagis för enkelhetens skull) ett kommunalt och ett kooperativ. Eftersom ingen av oss har gått på dagis var det en helt ny erfarenhet och det kändes som en utmaning att komma på vad man skulle fråga om. För säkerhets skull agerade jag mullvad för några dagar sedan och nosade upp en förälder per dagis för att kunna lura till mig lite inside information om dagisen vi skulle till....sann administratörsanda (läses:kontrollfreak) Min grymma plan var att överrumpla personalen med helt briljanta frågor. I slutänden tror jag att min bästa fråga ungefär gick ut på hur man firade barnens födelsedagar och om de hjälper barnen med potträning...men det kändes väldigt skönt att komma dit och vara lite förberedd iallafall.
Det är en väldigt speciell känsla att stampa in i ett lilliputtland på det där sättet. Man kommer ju själv ihåg hur det var när man gick på lekis eller lågstadiet när det plötsligt klampade in främmande vuxna, känslan av att gå förbi en hage med nyfikna kvigor en varm sommardag ligger nära tillhands. 10 par med stora ögon som följer minsta rörelse när man passerar. Vill gärna komma fram och hälsa men vågar inte riktigt. Hm, jag kanske ska sluta jämföra andras värdefulla barn med spattiga kvigor innan någon tar illa upp.
Jag kan iallafall avslöja att på sätt och vis blir valet både lättare och svårare i slutänden men vi känner oss väldigt nöjda och blir det som vi vill så kommer säkert allt bli jättebra. (Se, jag borde verkligen bli politiker för det blev en massa ord som lät bra men, det står egentligen inte ett dyft som på nåt sätt är vettigt eller säger vad jag egentligen menar...)

Så det här var den lätta halvan av dagen. Idag blev någonting som man i kundservicevärlden kallar för en "hamburgare" mjukt fluffigt bröd, hamburgare, mjukt fluffigt bröd. (bra, dåligt, bra.. för att översätta det på ett mycket enkelt, kanske inte helt lättförstått vis.)
Vi unnade oss lunch på en lokal restaurang innan vi körde hem och hämtade en stycken Tjoddas hos svärmor, Tjoddas som glatt åt pastastjärnor för glatta livet med hela kroppen (från axlarna och upp iallafall) tyckte det var ganska trevligt att se oss igen men hade förmodligen inte ägnat oss några större tankar då farmor är en av de där människorna som verkligen "regerar" i hennes värld när det kommer till klara favoriter. Hon däckade såklart såfort vi satt henne i bilen och startat motorn (Tjoddas alltså, inte farmor) in till BVC för vägning, mätning och ettårskontroll. Höfterna kändes tydligen ok om jag förstod det hela rätt men att hon är överrörlig fick vi höra, läkaren tittade med ett höjt ögonbryn på Tjoddas när hon helt obesvärat stoppade hela sin fot i munnen och började suga på tårna. När doktorn sen tog Tjoddas fötter och började vrida och vända benen i ställningar som tillochmed fick det att strama i mina egna muskler, så tittade Tjoddas bara oberört på henne och försökte istället fånga ett mumintroll som hängde ovanför skötbädden. Inga hinder i att fortsätta träna med lite belastning iallafall. Skönt.

Vi fick andra halvan av influensavaccinet idag istället för den obligatoriska sprutan, det är den här biten jag har lite problem med. Själv bryr jag mig varken om sprutstick eller blodtagningsförsök, när det gäller mig själv. Det ÄR dock väldigt jobbigt att veta om att det kommer göra ont och det kommer bli tårar, innan Tjoddas vet att hon ska bli stucken. Inte mitt idealsätt att tillbringa dagen på. Tyvärr måste det ju göras och man får väl vara tacksam sålänge vi lyckas hålla henne still och hon fortfarande glömmer hyfsat fort. Såklart skulle det ju göras extra provtagning idag på order från habiliteringen då det gjordes gluten, sköldkörtel och även ett nytt kromosomprov. Det sistnämnda för att verkligen kolla om hon ens bär på genen som gör att man kan få glutenallergi, har hon inte den så behöver hon ju aldrig mer göra det provet iallafall. Smart, tycker vi!
Enorm guldstjärna i kanten till den fantastiska undersköterskan som klarade av att pricka in ett ställe där det faktiskt verkade finnas blod, på första försöket (efter lite letandes iofs men ändå, sålänge det är samma nål så räknas det som ett försök) Tjoddas var totalt otröstlig.
Återigen en stor guldstjärna, denna gången till min man som tog henne i sitt knä så jag fick ta ett steg bakåt och bara vara med i bakgrunden. Jag blir så mesig ibland när jag inte vill något.

Det tog ett bra tag innan hon slutade gråta helt, hon grät lite, skrattade lite när vi skojade, kom på att något fasansfullt hade hänt och så började hon gråta igen. Så höll vi på en stund. Såklart var det dags för sprutan precis när hon slutat gråta. Det sticket var hon ledsen över i ungefär...tja, 15 sekunder? Sen var det finemang igen.
Uttröttad somnade hon som en liten spädgris i bilen och vi körde om fotografens butik på vägen hem för att "glana" i fönstret. Collaget var uppe och vi flinade lite fåraktigt till en annan mamma som flinade lika fåraktigt tillbaka när vi stod där allesammans och fotograferade våra respektive barn genom skyltfönstret.
Efter en kaffe på ett lokalt fik, med Tjoddas fortfarande helt däckad i bilen, styrde vi kosan hemåt och körde i maklig takt inåt skogarna igen.

Ikväll, när maken var på årsmöte, fixade jag och Tjoddas ett sista hamburgetillfälle, man måste ha det "sista brödet" också för annars räknas det inte som en fullgod hamburgare. Så, jag hämtade hennes älskade badbalja i källaren och så fick hon bada i lite över en timme i köket. Den ungen älskar verkligen att bada! Jag tror jag fyllde på med varmvatten, ja, minst fyra gånger. Ingen kan busa som vi båda tillsammans och hon tyckte det var så spännande att få plaska omkring och samtidigt kunna spegla sig i kylskåpsdörrarna. Själva upplevelsen att sen få bli insmord med ett tjockt lager av miniderm, samtidigt som jag kittlade henne och vi busade, fick henne att skratta så hon fes högt en gång, då skrattade hon ännu mer. Kan man vara annat än i totalt lyckorus med en sådan här unge?

På lördag ska vi ha vårt allra första egna homeparty, det blir Teckenhatten som kommer hit och det ska verkligen bli spännande. Jag känner att jag bör få minst 2 vuxenpoäng för detta och då kommer jag förmodligen upp till den aktningsvärda åldern av ungefär....7år? på vuxenpoängskalan. Så just nu sitter jag och "fönstershoppar" lite på Teckenhattens hemsida, ska bli jättekul att se vilka produkter som kommer att visas upp. Framförallt ska det bli kul att träffa alla som kommer.

Igår hade Tjoddas och jag en riktig aha-upplevelse, eftersom maken använt sig av "min" bil den senaste tiden, när han ska till jobbet, så händer det ibland att barnvagnen åker med på köpet om den stått i bagaget. I vanliga fall brukar jag inte bry mig så mycket men för varje hammarslag som vår hantverkade utdelade, så kände jag irritationen över att inte kunna ta mig någonstans, växa lite. (Trots allt är jag tacksam över att han är här, en övervåning är efterlängtad men det är skönt att INTE behöva lyssna på honom från 7-16 varenda dag)

Jag blängde misstänksamt på en bärstol vi fått låna på prov av några bekanta. Jag har ju sett maken fippla upp Tjoddas på ryggen men jag har aldrig provat den själv med henne i.
Beslutsamt drog jag axelremmarna så korta det bara gick eftersom den hängt alldeles för långt ner sist jag provat den. Resultatet blev att gumminopporna på insidan av remmarna gjorde tvärnit på mina bara armar och under några sekunders panik satt jag lika fast som Emil när han stoppade huvudet i mor Almas soppskål. Efter en axelvridning värd en applåd av Martin Riggs (Mel Gibbsons karaktär i Dödligt vapen...han som drar axeln ur led som hobby), fick jag så ut armarna igen och bestämde mig för att kanske öka remmarna något.
En stund senare satt Tjoddas nöjt i sin overall, i bärstolen....som jag knäppt runt ryggstödet på en stol. Jag lyfte ner hela ekipaget på golvet och satte mig på knä framför. Jag tackade mina nya "Conan-lår" som jag tränat till mig tack vare mammaledigheten (ni kommer ihåg allt man kunde göra när man var ledig som jag hade i en lista väl?) när jag så svingade upp stolen med Tjoddas på ryggen och tog mig från knästående till stående.
Så långt allt väl.

Jag önskar så mycket att jag haft huvudet med mig och filmat vår lilla promenad upp till kontoret för Tjoddas joddlade glatt och helt oavbrutet die ganze weg, hon skänklade på mig det bästa hon kom åt och skrattade så hon kiknade med jämna mellanrum.
När Doris sprang om oss så slängde hon sig åt sidan för att kunna se bättre och jag fick hugga tag i hennes vante på motsvarande sida för att hålla emot. (Vi har nu lyckats ändra sitsen lite så tyngdpunkten blev lägre)
Men jag vill passa på att tipsa alla som har möjlighet, testa bärstol, så himla smidigt och så mycket skönare än att putta en vagn.
Friheten att få pendla med armarna under en promenad är en drastisk skillnad man märker när man har möjlighet till att få pendla så mycket man vill.


Ska vi köra lite bilder idag kanske?


Detta är också en stil, den kallas totalt avslappnad.


Pillar i sig sina ångkokta grönsaker, yeah nu kan Tjoddasmamman själv
manövrera ångugnen! Tjoddasmamma vs ugn: 1-0


Sorry los locos logopedos, ett läppstopp stoppar inte mig!


Nu ska vi se på innehållsförteckningen......hm.....


Nope, ingen åldersgräns är nämnd på innehållsförteckningen..... MIN, bara min!


Tjoddas testsitter bärstolen och kramar favoritpappa (skeden lät så roligt
när man bankade den i pappas huvud, alldeles ihåligt. Fast pappa lät roligare när man drog honom
i håret istället)


Sa någon.....kvällsmat?


Yeaaahhhh.... coolaste badtjejen!


En fin vit badanka gör upplevelsen komplett såklart.


Och tillsist

Vårt lilla älskade skrytobjekt på nytt i skyltfönstret!















Kommentarer
Postat av: Linda S

Finns det EN GEN som styr glutenintollerans??? Om jag förstod vår gluten-läkare rätt så är glutenintollerans extremt vanligt och mörkertalet är stort.

2011-01-22 @ 18:17:19
URL: http://21.appelklyftig.com
Postat av: Tjoddasmamma

Så var det sagt iallafall och ett nytt kromosomtest blev taget. De kanske använde det som ursäkt för att få fram DNA så de kan klona Tjoddas?

2011-01-22 @ 19:01:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0