Knackelibank

Så i min enfald trodde jag att elektriker var de lågmälda i hantverkarskaran....tji fick jag! Ok, så det KAN ha haft lite att göra med frånvaron av golv på ovanvåningen som gör att diverse ljud färdas mycket bättre än vad det borde gjort annars. Jag får ju börja med att tala om vad som väckte mig alls idag.... min makes telefon ringde en timme efter att han gett sig av till jobbet. Med ögonlock kantade av bly släpade jag mig upp ur sängen för att få tyst på eländet. Såklart hann den tystna innan jag lyckats lokalisera varifrån ljudet kom. (Tänk sen när det blir ovanvåning och ännu mer yta att söka igenom) Nåväl, tänkte jag. Lika bra att göra något nyttigt av att man ändå steg upp, så jag gled in på toaletten för att sedan, med nytömd blåsa, kunna lägga mig en stund igen. Tanken på att få smyga ner under det redan uppvärmda täcket hägrade, när jag, till min förvåning, blev varse om någonting som inte borde befinna sig inne på toaletten. Under handfatet låg makens mobil.....så jag stängde för säkerhets skull av ljudet innan jag gick och la mig igen. (jorå, jag skickade ett mejl från hans telefon till honom själv, vilket han försökte svara på och blev förvånad när det plonkade till i inkorgen..först då insåg han att jag mejlade honom från hans egen adress)
Men iallafall, när maken lite senare dök upp och hade sagda hantverkare med sig (och jag till min förtretelse stod i Snobbenpyjamas och råsa innetofflor) levde jag fortfarande i en värld där elektriker är tysta och bara drar lite sladdar snabbt och lätt. Av ljudet att döma, hade el-nisse med sig storslägga, en tunna krut och en slagborr modell större..... jag funderar seriöst på att flytta hem till mamma och pappa några dagar nästa vecka när de "riktiga" hantverkarna kommer. Det ska bli himla skönt med en våning till, men jag vill inte riskera min mentala hälsa under tiden.

Vi ska ha invigning av vår ångugn på trettondagen, familjen J ska göra oss den äran att närvara vid brukstagandet av denna skrämmande tingest. (Ok, så den är inte så farlig men den sitter väldigt högt upp ur mitt grodperspektiv)
Så på väg in till stan hetsläste vi igenom bl.a en kokbok som är skriven just för ångugnar. När vi väl kom fram hade vi ingen plan utan sprang mer eller mindre omkring som två nackade hönor och slängde på måfå ner massor av varor i vagnen som förhoppningsvis funnits med i de recepten vi läst på vägen in...det ska bli riktigt spännande att försöka få ihop någonting av det vi köpte. Tjoddas tog det hela med ro, hon satt mest i vagnen och pillade av sig sina "hand-me-down-skor" som hon fått låna av sin kusin. Vi tyckte det var urtjusigt på men Tjoddas tyckte det var läge att kika lite närmre på dem istället. Logisk som hon är insåg hon snabbt att den bästa lösningen då är att ta av dem för att kunna se dem bättre på närmre håll. Duktig kicka!
(Efter några gånger lät vi dem vara av)

Jag ville in en snabbis till Röda korset innan de stängde, det är inte så ofta vi är i stan och jag ville gärna passa på. Vi blev inte besvikna! Vi sprang in i en gammal bekant och ni kommer aldrig kunna gissa vem. Jag såg inte personen i fråga först men maken kom farande som ett lokomotiv mellan hyllor och ställningar med en lyrisk blick.... jag lägger upp en bild så förstår ni snart varför.

Idag har det gått iväg lite inbjudningar till mitt alldeles första egna homeparty, det blir Teckenhatten som får den äran att komma hit. Tupperware, ljusparty och sminkparty är för evigt lika välkomna hos mig som vad jag gissar att Hades är på Olympos....(typ, inte alls för er som inte har koll på den grekiska mytologin..)
Oj, förresten på tal om ordet "typ" jag snubblade, ärligt misstag jag lovar och svär, in på en tjejs blogg som handlade om att hon blivit med barn väldigt tidigt och nu var en mycket ung mamma (precis fyllt 15 nu) Är det jag som börjar bli gammal och gaggig? Skriver jag extremt åldersdigert eller är det meningen att man behöver en parlör när man läser andras bloggar? Och när vi ändå är inne på pinsamheter, är jag den enda i hela världen som INTE tyckte Mamma Mia var en speciellt bra filmmusikal? Jag satt med en skämmiskudde i knäet genom hela filmen och tackade min lyckliga stjärna för att jag INTE har så fjoll-fjompiga tjejkompisar. Så framförandet av musiken var bra, omgivningen var fantastisk men holy schmoly, jag önskar faktiskt jag lagt den tiden på nåt bättre.



Pal-ster-nacka....jo, det stämmer med smaken....


Javisst ja, ingen provsmakning i butiken var det ja....attans.


(Ok så varning för lågt mammaskämt:) Här sitter jag och håller låda.....


Gourmebananer i Tjoddasbehändig storlek var mumma, speciellt när man
fick hålla själv. (klipper man av skalet en bit så går det lätt att hålla)


Banan är mums, speciellt när det åtföljs av macka med farmors supergoda
hemgjorda leverpastej! (Djuren slåss om smulorna som trillar ner)



Och till sist.......

Mannen som gav kameltån ett ansikte! (Den här gången fick vi också se
att det är lika illa om inte värre på framsidan)
när vi gav oss av kom han ut strax efter oss, svingade sig upp på sin militärcykel och gav sig
av längs de mörka gatorna. Nattens riddare i Levis och mc-jacka i 10 minusgrader. Ingen mössa, ingen halsduk....en sann viking!







Kommentarer
Postat av: MammaJ

Har du en inneboende som inte presenterat för oss eller hur lyckas du hitta detta " tight as" en gång till ;-)? Kram

2011-01-04 @ 06:53:10
Postat av: Eivor

Åh, vilket härligt skrattanfall jag fick! Först denna ljuvligt feminina typ som tycks ha stannat i tidigt -90-tal, men sen Tjoddas grötgömma i inlägget innan! Gott Nytt År till er alla 3½! Sitter här med samma förväntningar som du; vi ska ha roligt i år! Kramiz!

2011-01-04 @ 08:35:26
Postat av: Tjoddasmamma

MammaJ: Ja, han följde efter oss hem, så vi behöll honom.... man kan inte annat än bli varm inombords när man får återse en såpass"färgstark" person som pekar finger åt medias modetvång.



Eivor: Han finns med i tidigare inlägg från i somras. Grötgömman ser otäckt mycket ut som någon specialeffekt där hjärnan är på väg ut tyckte vi. God fortsättning, hälsa familjen!

2011-01-05 @ 00:13:17
Postat av: Ulrika

åh...jag vill verkligen se honom fram-ifån..hur stavas det egentligen? Jaja, hur otroligt är det inte att du lyckats hitta honom igen?!!

och, vad hade du gjort om han precis vänt sig om när du tar kort?

:)

2011-01-05 @ 15:06:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0