Lite reklam...igen

Ok, det dyker ju upp en reklamruta på bloggen som jag inte styr själv över. (Man får betala för att bli av med det och så mycket stör jag mig inte på det)

Idag däremot tänkte jag slå ett slag för ett utbildningsmedel som jag verkligen har fastnat för. Nu säger jag inte att det kanske passar alla men jag som älskar musik, har blivit helsåld på det här.

Jag har en länk till "Lilla TL förlag" på bloggen men jag får skämmas lite och erkänna att jag inte förrän nu verkligen har testat deras produkter. Jag lånade "Kom igång med teckensång 1" av familjen J som berömt denna länge. Vi tittade på den en gång och var helt fast. Så vi gick marschpannkaka in på sidan och beställde volym 2, men istället för bara filmen tog vi hela paketet med CD-skiva och sångbok också. Filmerna är genomtänkta och pedagogiska, volym 2 är svårare än volym 1 och det är ju så det ska vara. Många av sångerna ger mig faktiskt lite rysningar av välbehag att lyssna på och det är ett stort plus.
Det fina i kråksången är att CD-skivan innehåller melodier med sång (perfekt för bilen) MEN i sånghäftet finns det en instrumental version av skivan, alltså en med alla melodier men man får sjunga själv (Utmärkt om man inte har tillexempel piano eller gitarr att kompa på). Dessutom är sångboken full av söta illustrationer, noter till samtliga melodier OCH hela texten med tecken på ord som är "viktiga" dessa lyfts även fram genom att ha fått en fetare stil i texten. Det känns tryggt att kunna "läsa på" lite i lugn och ro för ibland går det fort i filmen om man känner sig osäker på nåt tecken.
Filmerna är färgstarka, glada och varierande. Man går igenom många "bra-att-ha" tecken, eftersom det är sång till så tycker jag det känns lättare och mer naturligt att ta till sig det samtidigt blir det ju ofta i barnvisor upprepningar och man känner att tecknen sitter bra redan efter första varvet på filmen. Det här verkar vara teckenvärldens version på Teletubbies, för Tjoddas sitter helt koncentrerad och tittar storögd.
I första filmen är det mest de vuxna som sjunger och tecknar med inslag av barnen då och då men i 2:an har barnen vuxit till sig och sjunger ibland egna sånger och de är suveräna på att teckna.
Min absoluta favorit hittills är en liten kille som sjunger om sin morfar han hälsar på varje dag. Han förklarar så fint med en 7årings yviga gester att han får minsann en kram, varm choklad och ostmacka när han hälsar på och så pratar de massor för hans morfar är pensionär.
Jag rekommenderar (som ni förmodligen förstått eftersom jag just nu börjar känna mig som värsta dammsugarförsäljaren...) varmt dessa båda filmer både till oss "vanliga dödliga" och jag tycker att habiliteringarna skulle ta in detta som läromedel och att det skulle vara subventionering för oss som har behov av det. (Alltså reducerat pris...jag fick själv kolla upp så jag stavade och böjde det hiskeliga ordet rätt)

Någonting jag däremot funderat på, bara nu några dagar, är att, det är mycket som egentligen är ganska insnöat på just Down syndrom, eller hur? Det finns förmodligen massor med barn som INTE har Down syndrom som också använder sig av TSS eller TAKK.... nu är det ju gärna som så att om det medverkar 10 barn i en "utvecklingsprodukt" som tillexempel denna eller  TeckenHattens film "Hopphatten", där man dansar och ska härmas. Så har i genomsnitt 1-2 barn i filmen en uppenbar utvecklingsstörning. I 100% av de fallen är barnen med i korta klipp, har aldrig några mer framträdande roller och det är uteslutande (hittills ska jag säga så har jag inte sagt för mycket) barn med Down syndrom.
Tänker jag fel här eller borde det inte finnas fler grupper som ska lyftas fram lite? Koncentrationen är väldigt inriktad på just Down syndrom. Eller? Någon annan som...?
Även om Downs kanske är det vanligaste så hade jag iallafall om jag varit lite unik (nu är jag bara j*vligt speciell och det är inte riktigt samma sak), tyckt det hade varit grymt kul att se på film FLER som var likadant unika som jag....(men vi ska nog vara glada att det inte finns så många som är lika speciella....som jag....)

Vilket tar mig vidare till nästa punkt.... När vi precis fick Tjoddas, så vet jag att en av de saker jag grämde mig mest för, var att hon inte skulle likna oss kanske lika mycket som andra barn liknar sina syskon eller föräldrar, för på nåt obestämbart sätt så är de flesta barn med Downs, väldigt lika varandra, gärna trots att de inte alls kanske har samma stigmata. (Ett mycket finare ord för tecken..ja, jag gillar att briljera ibland om jag kan)
Så brukar man ändå tillslut utan att sätta fingret på det, kunna påvisa ganska lätt att en person har Downs bara genom att se till utseendet. (Detta står beskrivet på ett bra sätt i en bok jag tidigare nämnt "Det barn vi fått")

Iallafall. Jag har nu sett lite fler barn på nära håll än vad jag gjort tidigare och kommit fram till att visst, på nåt sätt ser man att de har likheter med varandra.... men ställer du upp några familjer på rad så blir det också extremt tydligt just hur olika varandra barnen är för att de har så mycket drag av sina föräldrar och syskon i sig också.
Så ett sätt att se på det hela är att, det måste ju vara rätt kul ändå för barnen när de blir lite större att kunna känna "jag är inte ensam" för det finns andra personer med samma unikhet att se upp till. Tänk dig själv om du gick bland massor av andra barn på förskola och du är medveten om att du skiljer dig åt från dem på nåt obestämbart sätt, hur härligt måste det inte kännas då att bara kunna smälta in någon gång ibland också. Men jag kanske överanalyserar....det är ju en fritidssysselsättning jag har, en del gillar att mönsterpassa tapeter, jag gillar att överanalysera.

Nåt annat jag tyckte var lite småkul häromdagen, som stärker vissa fördomar jag har om människor generellt, var när en kvinna, i all välmening, lutade sig förtroligt fram och leende frågade mig: "Är det sant att de oftast är mycket gladare och mer kärleksfulla?"
Ok, så efter ett år med en enda unge känner jag mig inte direkt som en expert på barn alls får jag väl lov att säga. Detta kanske hade varit mer en fråga till någon som dagligen rör sig med många individer under längre perioder (eller så får jag be att återkomma om fyra ungar och 20 år när jag jämfört klart och har lite kött på benen).
Men jag har en egen teori, det finns såklart alltid surpuppor, gnällspikar och tråkmånsar oavsett om man har rätt antal kromosomer, en arm i pannan, sitter i rulle eller bara är ett vanligt dussinbarn .... MEN skulle det inte kunna vara såhär att, om du som förälder, ägnar all den tiden åt ett barn, som vi gör, oavsett kromosomer och allt annat tänkbart, så blir barnet automatiskt gladare, nöjdare, mer harmonisk och mer kärleksfull just för att det känner att det får obegränsat med tid, uppmärksamhet och kärlek? Lite uppmuntran till alla kids mellan 0-18 år kanske hade kunnat sänka brottslighet och droger med en markant och märkbar skillnad? (Nej det är inte så enkelt jag vet...men så skönt om det hade varit det, eller hur?)
Är inte det vad alla barn behöver för att få en bra start i livet? Det tror jag är hela hemligheten bakom det här lite fördomsfulla antagandet från de flesta i samhället. (Det och människans tvång att skapa olika fack för att passa in och dela upp människor i olika kategorier där de ska höra hemma... "jaha, så vad jobbar du med då?")

Näe, nu svamlar jag igen....
Poängen med hela inlägget var iallafall från första början att marknadsföra Lilla TL förlag. (Nej jag får inte betalt för att jag försöker marknadsföra dem, tycker bara det är synd om någon missar en bra chans till enkel och rolig inlärning) Jag däremot, tar gärna emot fler tips om någon har.


Såhär ser det ut. Boken var en positiv överraskning!


Såhär kul är det att käka minipastastjärnor. Speciellt när de fastnar i ansiktet.


Sötaste lilla Tjoddas.








Kommentarer
Postat av: Anna

Hej!

Kul att ni gillade teckensångerna. Jag och sambon fick se delar ur den på vår första teckenkurs och blev helt avskräckta, så den har vi inte köpt alls.



Däremot har vi kört Sånghatten och IKAs teckensång-DVD:er. Ika kan man också få allergiska utslag av men hon är oerhört tydlig, och det går alldeles lagom långsamt. Rekommenderas! Finns att köpa från Landskronavision om jag minns rätt.



Det ser ju ut att gå fint för Tjoddas, roligt! Skulle kunna skriva en uppsats om resten av ditt inlägg, men det får bli en annan dag. Hursomhelst, jag gillar din blogg, du skriver bra. Fortsätt gärna :)



/Anna

2011-01-13 @ 23:01:29
URL: http://iannashuvud.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0