Nemas problemas

Att alls behöva vakna till ett dån eller duns som får dig att hoppa från fosterställning till hukandes attackställning med adrenalinet pumpande i kroppen, är inget jag tycker någon borde behöva uppleva.... speciellt inte före klockan 7 på morgonen. Sådan tur att detta inte hände förrän klockan 07.05.....annars hade jag nästan blivit irriterad.
Det känns jätteskönt att projekt övervåning äntligen är på gång eftersom det kommer bli som fångarna på fortet och vi ska försöka trycka in en säng till i nuvarande sovrum (som egentligen ska bli kontor) MEN, när snickaren spikar, så utför han av någon underlig anledning den tystaste delen i sitt arbete. Jag är inte helt säker på vad som försiggår där uppe egentligen och jag är inte så värst stöttålig så jag går inte så bra ihop med stegar, men ibland undrar jag om han har någonting på runt 500kg i en säck han slänger i golvet lite då och då för att det ska låta som om han jobbar hårt. Antingen det eller så övar killen på att stöta kula ibland..... Tjoddas överraskar såklart genom att sova sig igenom nästan allt. Inga större problem med att få henne att somna på dagarna heller, trots olåten.

Jag har gått med i en ny klubb, jag är lite besviken för tydligen finns det inga uniformer trots att vi börjar bli några stycken. Klubben heter "Vi-som-skulle-mäta-snön-i-diket-men-inte-orkade-stiga-ur-bilen-först" Om jag hade vetat innan, att det innebar någonting som liknar bergsbestigning inuti bilen, (försök själv klättra över från förarsidan till passagerarsidan i vecka 24 när bilen lutar med 45grader..man blir jobbigt medveten om diverse saker som är i vägen ungefär på mitten av bilen) Så hade jag förmodligen aldrig gått med i klubben alls..... nej, skämt å sido. Fyrhjulsdrift i all ära men tackar vet jag en riktigt tråkig framhjulsdriven bil som ligger likt ett strykjärn på vägbanan.
Eftersom jag hade en topphastighet på ungefär 4km/h (nej, jag missade ingen nolla) så var det bara ett mjukt motstånd när bilen stannade i en snödriva. Så glad jag var när jag ringde efter hjälp, att jag inte häcklat någon annan som kört av vägen i vinter. Svärfar och en kille från jobbet kom som riddare på den klassiska vita springaren (som i det här fallet var en vit biffig Pick-up)
Slutet gott allting gott (svärfar körde mig hem och vågade därefter inte lämna bilen nere hos oss...)

Idag började dock, som sagt var, dagen med ett brak. Det fortsatte med flera, höjdpunkten var när maken missade en regel och trampade rätt ner i innertaket. Det resulterade i att en bräda sprack lite, buktar en aning och jag låg raklång över köksbordet med ett beskyddande tag om min älskade kökslampa. Den trillade aldrig ner men hoppade förvånat till och började gunga oroväckande när den träffades av en klumpekloss från ovan.

Strax innan lunch packade vi ihop oss och körde in till röntgen med Tjoddas. Lite snopna blev vi allt när vi på plats fick veta att det var höfterna som skulle röntgas och inte foten. Det hade varit lite tveksamheter på BB ang luxation eller inte (överrörlighet i höfter) och om det har funnits betänksamheter så görs det sådana här kontroller regelbundet. Vidare upp hos ortopeden var det bara positiva besked. Vi satt någon minut i tysthet och intog stämningen, det är nog första gången det inte funnits några och eller men med i ett besked vi fått.
Så, för att fira lite, körde vi till en svensk snabbmatskedja som rimmar på apotekets munskölj med fluor fast med en bokstav utbytt. (Har jag grillar era grå sönder och samman än?)
Tjoddas har numera ytterligare två framtidskarriärer, trummis eller superhjälte. Hon fick två sugrör och var i totalt lyckorus tills vi skulle köra igen. Hon somnade nöjt med ett sugrör, fortfarande hårt fasthållet, i vardera handen. Superhjältekarriären kommer sig av att alla dregellappar vill vända sig bakofram så hon får en minicape på ryggen.

Jag fick ett spännande paket idag på posten men jag tänker inte berätta mer om det förrän imorgon, jag vill ta lite bilder och bläddra lite själv först.

Återigen vill jag tacka våra barmhärtiga samariter familjen J som räddat min stackars strandsatta familj idag när jag var på kurs! Tack också igen för förtroendet när det gäller växter jag får, jag ska göra mitt bästa för att inte ha ihjäl dem..... Iallafall ska jag göra mitt bästa för att ha ihjäl dem mycket långsammare än vad jag brukar göra.

Lite varierande kvalité på bilder idag, en salig röra från mobil, kompakt och systemkamera.....

Mina förutsättningar......


Resultatet! Jag är mycket nöjd med resultatet, så nöjd att jag planerar att
aldrig göra om det igen. Perfektion är uppnådd! Så synd att man inte får någon direkt
uppfattning om exakt hur mycket det verkligen lutade.


Tjoddaspappa lånade min mobil en liten stund efter kvällsvällingen.


Vad blir man såhär nöjd av?


Att själv få slicka på visparna med grädde på såklart. Ok, så det blev inte lika mycket
slicka på visparna som vad det blev "hm, undrar hur jag gör för att få in hela den här mogräjen i munnen på en gång?"


En busunge med "bead head" frisyr och ett stadigt tag om Patrick.


Lycka!


My precioussssssss.........


Tjoddas hängde i baren på Kurorten idag.


Busunge



Och så tillsist, en liten specialare som inte har någonting med det här att göra egentligen....
Men en riktigt skön trummiskille som verkligen älskar sitt jobb: Trummis
Han kör sitt race genom hela låten, det är svårt att slita blicken från honom men det absoluta utbrottet kommer i slutet av klippet. Enjoy!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0