Stolt och pank

Nej, riktigt så illa som rubriken säger är det inte. Stolt ja men inte pank.
Jag motade en massa ångestdemoner igår genom att göra något av det värsta jag vet, utsätta mig själv för en främmande situation helt ensam med massor av människor jag inte känner i en miljö jag aldrig har varit.
Jag har bestämt mig för att en graviditet definitivt inte räknas som en ursäkt för att ligga och kränga ostbågar på soffan (inte för att man hinner det när man har en Tjoddas som kräver uppmärksamhet nonstop men ändå) Så efter att ha kikat igenom utbudet av träningsformer i närheten (bor på landet, begränsad upplaga av träningsställen) känt av hur kroppen mår och strukit saker som boxercise, bodypump och areobic.... fanns det egentligen bara en sak kvar att göra.

Förläget lommade jag med damerna i 60+klubben och satte mig i omklädningsrummet. Så glada de blev när det kom någon ny som dessutom drog ner medelåldern med ungefär 40 år. Jag fick på stående fot lova att jag inte tänkte föda inom den närmaste timmen (när jag väl förklarat att den inte ska ut förrän i Maj såg de först ut som fågelholkar och sen frågade de såklart hur många som egentligen bor där inne) inte hoppa och inte springa.
Det visade sig ganska onödigt eftersom passet varken innehöll hopp eller löpning men ändå.

Pensionärer måste ha märkliga muskelgrupper som den "moderna människan" inte använder längre, nu tog jag väl kanske ut rörelserna lite mer än de andra för att liksom suga ut det gottaste ur träningen (ok så "stålmannen" gick jag bet på, många fnissade där jag låg och vaggade som en uppochnervänd gunghäst med rumpan i vädret tills jag gav upp och gjorde lite egna rörelser istället)
Men jag tänker inte förneka att pulsen kom igång och efter den snabba slutspurten med rumpskak och twiströrelser så kom nästan flåset igång också. Det är något rörande med att se 10-15 riktiga damer i varierande klädsel från vanliga mysbyxor med söt topp och kofta till värsta Susanne Lagerfelt outfiten. Vi försökte alla hänga med så gott vi kunde och man såg att några tyckte det kändes lite pinsamt och obekvämt för koordinationen var inte riktigt vad den har varit men jag vill puscha på att, det är en enorm bedrift alls att gå dit! Jag tycker det är modigt och fler borde vara med.
Alla var så måna om varandra och det kändes som man åkt tillbaka till skolan igen när ledaren tillbringade den första kvarten med att försöka lista ut hur stereoanläggningen fungerar och klaga på hur högt grannarna i salen jämte spelar sin "ungdomsmusik". (Alexander Rybaks vinnarlåt i melodifestivalen ni vet)
Oh, sa jag inte vad vi hade för musik att träna till? Pulserande rytmer som: Schottis på Valhall, Nocturne och Can you feel the love tonight från Lejonkungen (fast den svenska versionen) Men det gick alldeles utmärkt ändå. Tror Björn Skifs dök upp någonstans på mitten med "Håll mitt hjärta"...inget sätter fart på situp övningarna som en långsam tryckare med snyftig text minsann.

Sen följde en av de mörkaste nätterna på länge.
De nätter ens barn vaknar med mindre än 30 minuters mellanrum från 01.00 och framåt, tröstlöst gråtandes, är man för det första glad att man bara har en, att det inte är ett kolikbarn och att man har alla spärrar i behåll som säger till en att man förmodligen skulle ångra sig om man sätter ut barnet på en stubbe i skogen mitt i natten. (Iallafall sålänge det är minusgrader...)
När klockan närmare sig sju var jag så trött att det värkte i hela ansiktet. Läpparna kändes torra, varma och sved som om jag suttit i brännhet ökensol 10 timmar i sträck, ögonen var på tok för stora för sandlådorna jag gärna kallar ögonhålor och skinnet i ansiktet spände påtagligt.
Maken och jag föreslog samstämt att vi kanske skulle testa med lite välling, Tjoddas slök flaskan på två röda och när jag vaknade till en stund senare hade maken gått runt med henne lite och tillslut hade hon somnat i en av våra nya fåtöljer. 1,5 timmars sammanhängande sömn gjorde hela min dag!

Idag har jag däremot varit Tjoddas och Tjoddaspappaledig. Alltså... Tjoddas pappa har varit pappaledig och jag har varit ledig från Tjoddas pappa så....äsch, ni fattar.
Det firade jag och svägerskan genom att tillbringa ungefär 6 timmar på IKEA.

Min filosofi när jag kommer hem och visar kvittot är följande: "Till IKEA åker man för att försöka inhandla saker som skapar lugn, ordning och reda i kaoset, lugn hemma är i sig ovärderligt, ordning och reda sparar tid och tid är pengar så jag är villig att erkänna att mitt besök därför hamnade på ungefär plus minus noll när det gäller utgifter idag." (Eftersom det var kvinnlig logik och inte binära siffror så förstod min man förmodligen ingenting men accepterade min förklaring eftersom den iallafall LÄT genomtänkt)

Maken var ute och gick en sväng när jag kom hem så jag hann stuva undan allt där det ska vara, detta resulterade i min första studie av inomhusorientering där maken sprang omkring med IKEA kvittot fladdrande i ena handen och vildögd pekade på diverse saker, helt på måfå medan han frågade "den?" Det var en väldigt hjärtevärmande syn.
Tjoddas, som är en mycket försigkommen dam, plockade glatt vindruvor från fruktskålen utan att be om lov och medan jag guidade maken till de nyinköpta varorna fick jag snabbt byta ut hela druvor med kvistarna kvar, till delade småbitar istället. Jo,jo, vindruvor har lilla damen kommit på vad det är och smaken faller henne helt på läppen. De är snabba de små rackarna, när de väl vill iallafall. De måste ha något slags värderingssystem i huvudet som talar om i vilken grad de får utdelning för diverse uppgifter.... vindruvor ger tydligen vinstpott medan..tja, krypa, inte känns helt värt besväret. (Om inte katten råkar gå förbi, då piper Tjoddas till och slänger sig i det närmaste raklång efter den)
Efter en heldag på fötterna tyckte jag faktiskt att en pizza skulle sitta riktigt fint. Medan maken var iväg och hämtade, invigde Tjoddas sin present jag köpt på IKEA samtidigt som jag skruvade ihop min nya fina kökspall (jag fick ta i med hårdhandskarna och använda hammaren man mörar kött med...men ihop kom den)

Och imorgon fortsätter äventyren för då packar jag och Tjoddas in oss i bilen för ett spontanbesök hos mormor och morfar. (Ja, jag ska köra försiktigt)

Så lite bilder.



Vi delade en frukttallrik till mellis igår, Tjoddas snodde själviskt alla melonbitar
och grinade illa när hon råkade få tag på en apelsinklyfta.


Söt som en liten sockerbagare blir man när mamma är lika taskig som vanligt
och trär ett kuvert på ens huvud. Hon är ju svanmärkt iallafall.....


Tjoddas fina verktygsbälte från IKEA, själv fick jag bara en oergonomisk IKEAnyckel
som gjorde ont i fingrarna till min pall... (lånade i smyg Tjoddas såg när hon inte tittade och
låtsades att jag sågade lite i pallen, sen kändes det bättre igen.)



Min senaste favoritbild av de "hemmagjorda" när systemkameran åker fram.
Och ja, jag älskar att leka i Photoshop.




Nu är det hög tid att försöka få in lite saldo på sovkontot, ligger seriöst på minus just nu....så vad gör jag uppe och bloggar mitt i nätterna då för?











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0