Rumpekas

Det är "Sättet" att ta sig fram på, "dä wann änd åwnly" liksom. Iallafall enligt Tjoddas, hon förflyttar sig så sakteligen (ärligt talat så går det så sakta att man inte hinner uppfatta det, sen sitter hon plötsligt någon annan stans)

Ingenting går säkert längre, allt ska viftas med, smakas på, granskas ingående och bedömas om det är nåt att ha. Sen fortsätter man till nästa spännande sak. Lådorna längst ner i köket är lite för tunga för att Tjoddas ska klara av att öppna dem själv.....än.... men vitrinskåpet, kylskåpet och golvet är tydligen VÄLDIGT slickvänliga. Dessutom går det alldeles utmärkt att spegla sig i de första två. Fantastiskt!!!! Vem behöver väl leksaker när man kan sitta och spegla sig hela dagarna???? Tjoddaspappan är mest nöjd över att hon sitter och slickar på barskåpet, det är hans kicka det, hon ser ju all god wiskey därinne såklart....

Idag har varit en förvånansvärt skön och produktiv dag (igen) ibland visslar det till efter att ha stått still länge. Häromdagen var också en sådan där "ryck" dag när man uträttade massor. Lilla Tjoddas följde med pappa upp till kontoret på besök så lille godsägaren Loffe och jag var på tu man hand. Jag packade ner min lille herre i en vagn och drog iväg på en efterlängtad promenad. Hund och katt i släptåg. (Det dröjer nog inte länge innan hönorna hänger med också) Loffe sov ovanligt nog hela promenaden igenom och det var helt underbart att få sträcka lite på benen. Jag älskar min dotter, men det är stor skillnad på att slippa ha med en 1,5åring som behöver underhållning hela tiden och som prompt tycker att lillebrors napp ser MYCKET mer aptitlig ut än den egna. Efter 150 "nej" så blir man lätt trött på sig själv.

Nu ska vi se, vad har egentligen hänt. Vi har fått trippelspruta, vi har haft besök av favorit morfädrarna som sov över...(men det har jag nog nämnt) Loffe har fått en hemmasydd snutte som ska matcha Patrick, den heter Larry efter Larry Hagman. Den förste Patrick jag kommer på är nämligen Patrick Duffy som spelar Bobby i Dallas och då måste vi ju ha någon annan karaktär till näste snutte också...vem passar bättre än Mr Ewing "him self"?
Vi har provätit kikärtsbiffar, det gick ner, vi har ätit nyttomuffins, det gick ner, vi kan tipsa alla föräldrar till trögmagade barn om att, utöver linfrön, även tillsätta psyllium/loppfrön i morgongröten. Dessutom får Tjoddas torkade fikon hackade i småbitar att pilla i sig själv som sysselsättning vid frukost (så vi andra får äta ifred). Det håller igång systemet minsann.
Jag har guidat min make genom min gamla hemstad och han tappade bort sig, fantastiskt, tyckte jag eftersom det nästan bara finns en enda gata i hela "staden".
Under tiden stannade Tjoddas med mormor och morfar för lite kvalitetstid. Mina stackars föräldrar, jag har installerat en webkamera och ett headset så att de ska kunna "chatta" med Tjoddas. Vi ser fram emot första videokonferansen.
Idag sov lilleman hur länge som helst. Så jag hann faktiskt springa ner och sy en egen amningskudde innan han vaknade, vi testkörde den nästan på en gång när jag stoppat den färdig och sytt ihop den. Tjoddas har kommit på tjusningen med hönorna och vill bli hönsdressör när hon blir stor.
Jag är dock lite rädd när hon sträcker fram sina fingrar för det är inte alls skönt när de ska undersöka om man är ätlig. (Mina tår brukar få sig en omgång)
Idag har vi även varit med om vårt första blodvite. Tjoddas, som ska undersöka ALLT, lyckades välta en pall över sig själv och spräckte därmed läppen. En mycket framträdande fläskläpp pryder nu hennes stackars lilla överläpp. Märkligt nog bar det sig inte bättre än att jag frös in lite överbliven smoothie i isglassformar i går, vi har aldrig pinnglassar hemma och något bättre alternativ än frusen smoothie finns ju inte att ge sina barn istället för glass. Så det var bara att hämta. Det kylde nog skönt OCH smakade gott samtidigt för det försvann illa kvickt.
Sen var det lite ledset till och från resten av kvällen. Inte konstigt, det måste ha gjort jätteont.
Träningsfrenesin fortsätter, idag har jag utmanat mig själv med något som heter bodybalance. Det är en mix av yoga, thai chi och pilates..... det var faktiskt tuffare än vad jag trodde. Ett tag snurrade det faktiskt till, lite skyller jag på värmen också men wow...det var nog effektivt. Så jag har redan bokat upp mig på ett nytt pass.

Imorgon är en ny dag fylld av nya äventyr och massor av alternativa sätt att slå sig på. Zombies'arna i alla skräckfilmer är inte odöda människor, det är småbarnsföräldrar som aldrig får tillräckligt med sömn.





Första doppet ute var poppis, speciellt när vattnet bjöd på eget "tilltugg" i form
av ruttnande vass etc...mmmm vilken liten gourmé.


Hårbanden fick faktiskt sitta kvar men jag bestämde mig i ett svagt ögonblick
för att försöka klippa henne lite.
Tur hon aldrig sitter still för då hade man sett hur snett det blev.


aaaoow....schyssta, bara en liten???








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0